Min lillebror har fått en liten prins. Världens sötaste är han och fasters lilla ögonsten. Jag är kär. Hela mitt hjärta bankar för denna lilla skrutt som absolut inte gör något för att förtjäna det. Han bara ligger där, fiser, rapar och drar då och då på smilgroparna så vackert att mitt hjärta smälter som glass i solskenet (som de flesta män jag känner faktiskt, börjas det så tidigt?) han är ljuvlig. Han doftar så fantastiskt att mina stackars hormoner går bärsärkagång.

Min 7-åring hävdar bestämt att lilla Theodor (som nya kusinen heter) är egentligen hans egen lillebror och att kanske han borde bo här med oss? Jag är benägen att hålla med faktiskt. Även om jag är övertygad om att biologiska mamman och pappan säkerligen skulle gråta sig till sömns varje natt av saknad.

Sen, när jag finner mig själv sitta som den värsta "förståsigpåare" inför svägerska och bror om små barns väl och ve (va fan? alla är väl proffs på sitt eget barn…jag hatade sådana där människor när mina egna var små. Skall jag bli en sån själv nu?) slog det mig hårt i skallen: Jag kommer att bli en hemsk farmor.

Jag kommer att tigga och be om att få sitta barnvakt. Jag kommer att muta de stackars barnen med coca-cola till middagen och glass till kvällsfika. Jag kommer att skämma bort barnen så till den milda grad att jag kommer bli bannad som barnvakt.

Jag får helt enkelt öva mig på lilla Theodor.

Kolla in killen, kan man bli annat än kär i honom?

 Jag rensar ut vintern. Ställer undan barnens alla vinterkläder och vinterskor.

Vilket trevligt litet problem det är egentligen. Nackdelen är bara att det tycks som att jag av någon outgrundlig anledning har blivit välsignad med resten av kvarterets alla barns vinterkläder?

Jag borde vara lika duktig som HNS som rensar ut och säljer. Men…? Just när jag gjort mig av med ett klädesplagg som kidzen haft så kommer jag på att: Ja just det, det där plagget skulle vi haft nu. JUST nu skulle det passa ypperligt. Sen så grämer jag mig i all evinnerlighet över just det plagget och att jag ALDRIG mer kommer att finna ett plagg som var lika användbart som just det plagget.

Jag är nog lite grann av en samlare. Antar jag.

Det är samma som med mina böcker. Eller barnens böcker för den delen. Jag vill inte och kan inte göra mig av med dom. Jag tänker såhär; Att när det kommer små barn hem till mig, syskonbarn, vänners barn, småsyskon till barnens vänner osv så SKA det alltid finnas böcker tillgängliga för dom att läsa i, smaka på, peta i. Böcker är ju själva källan till all glädje i livet. Tycker jag.

Detta även fast mina egna barn är för stora för pek och bilderböcker numera.

Ok, vinterkläder och böcker. Det är väl ok att samla på? Men…

Av konstiga anledningar så tycks jag även finna det extra viktigt att samla på trasiga pennor, enstaka pärlor, tomma förpackningar som en gång innehöll något viktigt osv i all oändlighet. Allt detta ligger intryckt i säkert förvar i ett av mina köksskåp. Ett köksskåp som jag definitivt skulle behöva använda till viktigare saker. Men icket då. Det är redan paxat av alla mina EXTREMT viktiga skräpsaker.

En vacker dag skall jag rensa det.

Tills vidare så får det stanna kvar där. Man vet ju aldrig exakt när man kan behöva använda den där tomma förpackningen med ipren. Eller hur?

 Jag har gjort de första 6 veckorna på mitt nya heltidsnattschema. Det innebär att min första långlediga period stundar. Många, massa nätter som jag är helt ledig ligger framför mig.

De senaste nätterna har jag varit på jobbet även när jag varit hemma. Jag har drömt om blöjbyten, om vändningar, om strykningar på kinden. Jag har drömt att jag möblerat om. Men inte hemma utan på jobbet. Kort sagt – jag behöver verkligen denna ledighet.

På lördag hoppas jag iallafall att vi ses på Kulturnatta. Min X-make spelar på Big Papas scen kl 12. Där ser ni mig iallafall. Jag och mina finakillar. Iallafall de jag får med mig dit. Grejen med att ha stora barn är att jag är faktiskt inte coolast i världen längre. De gör hellre andra saker än hänger med mig en lördag vid lunch.

Nå, de två små får jag nog med mig iallafall.

Så – är ni där? Leta efter en lagom galen tant i bästa åldern med två underbart galna killar. Det är jag. Säg H E J! Jag bjuppar nog säkerligen på en kram!

Jag har fått en utmaning av Maria.

Sånt gillar jag, sånt är roligt. Synd dock att jag läser så ofantligt få bloggar själv (förutom de som finns här på VK då) samt att nästan ingen av mina vänner bloggar.

Nå – jag antar utmaningen och skickar bara vidare till några få.

Det torde ju fungera lika så gott som något annat va?

1.   Vilken månad gillar du mest?

* Jag gillar nog juli mest. inte för att det är varmt utan för att de flesta är lediga då. Alla är glada och barnen kan bada hela dagarna.

2.   Om du skulle betala för att gå på ett evenemang, vilket skulle det då vara, musik, teater, eller annat?

* Oj, jag skall faktiskt betala för att gå på ett evenemang ikväll. Eilen Jewel spelar på Scharinska och jag och några av mina bäjbs skall fira min långledighet med det evenemanget. Så svaret blir nog musik. Jag sponsrar dessutom gärna Umeås musikscen.  Även om jag lätt skulle betala för att få gå på teater oxå.

3.   Favoritställe/plats i Sverige?

* Jaha? favoritplats i Sverige? jag vet helt ärligt inte. jag är inte den typen av person som brukar resa så mycket. jag har aldrig haft råd. Men – de bästa somrar var nog när jag var liten och antingen var hos min farmor och farfar i Stöcke eller hos mormor och morfar i Stöcksjö. Dessutom tillbringade jag mycket tid i en liten by strax utanför Sävar som heter Åbyn (min morfars barndomshem). Fantastiskt vackert. Man behöver inte åka så långt för att hitta de bästa smultronställena tycker jag.

4.   Om du fick 50 000:- att skänka bort till välgörenhet, till vem eller vilken fond, skulle det då gå till?

* Om jag fick 50 000:- skulle jag donera det till någon fond som främjar barns välmående. Gärna barn i Sverige. Majblomman kanske?

5.   Drömmer du i färg eller svart/vitt?

* Jag tror jag drömmer i färg.

6.   Har du en dröm du kommer att förverkliga?

* jag vet inte. Jag drömmer iallafall om en enskild stuga vid ett vatten. Där jag sitter och skriver.

7.   Nämn en serie på tv du inte vill missa.

* hehe…jag ser ju inte så mycket på tv. Men jag och min yngste son ser alltid på "Halv åtta hos mig". Det är liksom våran grej. Så det vill jag inte missa.

8.   Favoritdjur?

* Katt.

9.   Berätta något roligt som hänt i helgen.

* I helgen? Jag jobbade på lördagen. Det var iofs trevligt. På fredagen så satt jag och mina kidz bara framför tv´n. Så spännande var min helg.

10.Har du haft eller har du några djur?

* japp, jag har haft katt hela mitt liv. I en – två dagar var jag stolt ägare till en fantastiskt vacker hund men…det är bara att erkänna. jag är ingen hundmänniska. Jag gillar dom men har inte ork att ta hand om dom.

11. Nämn en favoritaffär, vilken som helst.

*Får man ta butiker på nätet? Isåfall är det nog Adlibris.

Ja, detta var mina svar på frågorna.

Jag skickar nog bara denna utmaning till två stycken. Catharina Alperud och till min kusin.

Här kommer mina 11 frågor:

1. vad gör dig glad?

2. Om du fick leva ditt liv som en annan person i ett år. V E M skulle det då vara?

3. Vilken är din favoritfärg. Motivera varför.

4. Om du skulle få tvillingar nu, en pojke och en flicka. Vad skulle de då heta?

5. Ditt bästa barndomsminne?

6. Din favoritgenre inom litteratur?

7. Om du vore ett djur, vilket djur skulle det då vara?

8. vad gör dig ledsen.

9. Vad är det som triggar igång dig på mornarna? vad får din motor att starta om vi så säger?

10. Är du pedant?

11. Vilken är din paradrätt?

Hej på er och kärlek!

Ordning hade införskaffat mina bilagor, ställt väckarklockan på 21 så jag inte skulle missa filmen jag ville se, så somnade jag.
Mitt i tidningarna. När jag väl vaknade så vaknade jag med trycksvärta över hela ansiktet, 4 missade samtal och en hel massa sms.

Så kan det gå.
Vilken tur att jag inte skulle jobba inatt. Vilken tur att jag inte hade småtrollen.

Det här livet som jag lever med nattjobb, ensamstående, singel (med allt vad det innebär). Det känns som att det sliter lite på mig.
Antagligen måste jag bara hitta rätt i rutinerna så jag slipper somna med ansiktet i mina bilagor. De är så svåra att läsa när dregglet från min mun kladdar ihop sidorna. Förmodligen.

Nå – det var väl kanske inte det som var det viktigaste just nu. Jag och tjejerna har tillbringat helgen med att fundera över fenomenet man/kvinna och vet ni?
Jag tror verkligen inte att vi är från samma planet.
Ponera exempelvis att ett problem uppstår i en relation. Ska man inte kunna prata om det då? UTAN att det skall kallas för ”nattliga konfrontationer” eller ”ältande”?

Eller är det så att vi kvinnor tenderar att återkomma till samma problem om och om igen? Personligen anser jag inte att det är så. Inte för min egen del. Men vad vet jag?

Jag kanske är en ältande bitch? Jag måste fråga mitt X.

Kärlek!