Ordning hade införskaffat mina bilagor, ställt väckarklockan på 21 så jag inte skulle missa filmen jag ville se, så somnade jag.
Mitt i tidningarna. När jag väl vaknade så vaknade jag med trycksvärta över hela ansiktet, 4 missade samtal och en hel massa sms.

Så kan det gå.
Vilken tur att jag inte skulle jobba inatt. Vilken tur att jag inte hade småtrollen.

Det här livet som jag lever med nattjobb, ensamstående, singel (med allt vad det innebär). Det känns som att det sliter lite på mig.
Antagligen måste jag bara hitta rätt i rutinerna så jag slipper somna med ansiktet i mina bilagor. De är så svåra att läsa när dregglet från min mun kladdar ihop sidorna. Förmodligen.

Nå - det var väl kanske inte det som var det viktigaste just nu. Jag och tjejerna har tillbringat helgen med att fundera över fenomenet man/kvinna och vet ni?
Jag tror verkligen inte att vi är från samma planet.
Ponera exempelvis att ett problem uppstår i en relation. Ska man inte kunna prata om det då? UTAN att det skall kallas för "nattliga konfrontationer" eller "ältande"?

Eller är det så att vi kvinnor tenderar att återkomma till samma problem om och om igen? Personligen anser jag inte att det är så. Inte för min egen del. Men vad vet jag?

Jag kanske är en ältande bitch? Jag måste fråga mitt X.

Kärlek!