Så är jag alltså officiellt arbetslös igen.

Idag har jag varit duktig. Skrivit 5 stycken personliga brev där jag på ett kortfattat och förhoppningsvis underhållande men dock informativt och professionellt sätt berättat om mig själv och varför alla arbetsgivare skall välja just lilla jag som anställd.

Jag tycker inte om att vara arbetslös. Jag blir nästan handlingsförlamad och kan inte sätta mig själv i jobb hemma. Även om gudarna skall veta att det behövs. Nu får jag ju jobba så mycket som timanställd jag vill. Så egentligen är jag väl inte arbetslös ”på riktigt” även om det naturligtvis känns i plånboken av det här fantastiska glappet på en månads inkomst som kommer sig av när man går från månadslön till timlön.

Men, jag skall inte gnälla. Det finns dom som har det värre.

Åter till det här med personliga brev igen. Jag fattar inte varför jag har så svårt att skriva ett perfekt personligt brev. Det är som att jag får en spärr och sitter bara och dumstirrar på det blanka och ack så tomma dokumentet och får inte ur mig ett enda vettigt ord.

För några år sedan pratade jag med en kvinna som satt på arbetsförmedlingen om personliga brev och hon sa: ” du måste skriva något som får den som läser att haja till redan från början, tänk på hur många brev de får in. Du måste sticka ut, vara speciell”

HUR i hela fridens dagar skall man vara speciell när man bara har humorn att ta till? Tro mig, jag har försökt det med. Jag tror att jag kan upplevas för oseriös då.

Skriv något speciellt??

Bah! Dom skall ju vara glada att just J A G söker jobb hos dom. Jag som är så fantastiskt bra på allt jag tar mig för.

Idag kommer iallafall mina fantastiska barn hem från sin pappa. Mamman skall laga köttfärssås och pussa dom över hela ansiktet. Vilket antagligen inte kommer att falla i god jord. Det där med pussandet iallafall.

Hej. Kärlek. Kram.