Linnéa Olsén, Obbola

Idag var ju den torsdagen som jag och barnen skulle samla mod till oss och besöka Leos Lekland. Vi har dagen till ära bjudit med oss en kompis till Ebbe som först haft övernattning för att idag leka av sig ordentligt på Leos.

Tidigt, alldeles för tidigt i morse så vaknar jag av att Alfred står och kvider i köket. Det visar sig att min bebis har magsjuka.

Han har kräkts i vardagsrummet, i köket och fortsätter kräkas i en hink som mamman snabbt hämtar.

Så, Leos får gott vänta. Vi stannar hemma och kurerar oss. Vilken tur att jag, som den ultimata modern har ett vitpepparkornsförråd hemma.

Nå, Leos finns ju kvar ett tag till.

Hoppas bara att ingen annan blir magsjuk!

I vår familj så är vi ju som jag konstant tjatar om sex personer. Jag, maken och våra fyra monsterbarn. Så, för att vi överhuvudtaget skall kunna fara samtidigt och hälsa på någon så införskaffade vi en stor svart bil. En Chrysler Voyager.

Vi var ganska så nöjda, det var den nyaste bilen vi någonsin köpt och den gick som en klocka. Ett tag i alla fall. Tills i somras när jag och maken skulle ta en resa till IKEA. När vi kommit till Nordmaling så lade bara bilen av, hackade och ville vila ett tag. Nå, eftersom vi älskade vår bil så fick den vila ett tag men vi tordes inte riktigt fortsätta så vi vände om hemåt. Ingen IKEA denna gång med andra ord.

Sedan var det som om själva fan farit i bilen, den började stanna var och varannan gång vi körde med den. Vi kollade oljan, vattnet, herregud, vi lämnade till och med in den men det finns inga som helst indikationer på att det är något som helst fel på bilen. Ja, förutom att den stannar när den blir lite trött då. Bilverkstaden förstod inte vårt problem då bilen vägrade bete sig som den brukar, nej då...den gick som en klocka hela tiden. Verkstaden sa till och med att det var en bil i bra skick. Ja, den är en lurig jävel vår bil.

Efter inlämnandet till verkstaden var det som om bilen förstod att vi började tappa tålamodet med den. Så den skärpte till sig ordentligt ett tag för att nu, de senaste dagarna bli helt galen. Jag tar mig knappt in till stan nuförtiden innan den stannar, vill vila ett tag för att sedan hackande fortsätta.

Så, från att vara en älskad medlem i vår familj så har bilen blivit den mest hatade någonsin. Ingen vill ta i den med tång ens. Jag, som är en känslomänniska tar det naturligtvis väldigt personligt. Bilen hatar mig, det är jag helt övertygad om.

Ändå så pratar jag med den, gullar varje gång jag startar den. Strör superlativer över den men det verkar inte spela någon som helst roll...den har bestämt sig. Den skall bara jävlas med mig.

Så, ni förstår när jag blir rik, då skall jag inte göra mig av med den svarta döden. Nej då...jag skall spara den och varje gång jag är irriterad över något så skall jag ta mitt brännbollsträ, traska ut till Svarta döden och göra av med lite frustrationer. Och vet ni vad? Jag kommer inte alls att ha dåligt samvete.

Jag kom inte på en bra, rolig och passande rubrik så ÄSCH får duga :-)

Vad har jag gjort idag?

Idag har jag varit på ett utvecklande möte på UNIFLEX, lärt mig the do´s and don´ts vid en eventuell anställningsintervju. Man skall INTE vara arrogant, inte ljuga, inte komma dit doftande som en askkopp osv.

Jaha...DET visste jag inte. Jag trodde att eventuella arbetsgivare nästan krävde att man var ohyfsad, otrevlig, luktade illa. Pratade skit om tidigare arbetsgivare och beter sig som en skitstövel helt enkelt. Se där vad man får lära sig mycket.

Förvisso så var det ett bra samtal, för dom som inte vet sådana saker. En del tips och trix fick jag med mig så det var ju bra...

När mötet var avklarat gick jag en liten vända på stan, kikade in i lite butiker och grämde mig åt att jag inga pengar hade. Rackarns vad fina klänningar det finns nuförtiden. Bara för att vi ger bort våra pengar till Umeå Energi så kryllar det av fina klänningar och kjolar i varje butik *muttrar* Maken hörde på radion om att lågenergilampor kunde göra så att de nya mätarna fick spunk...tänk om det vore så enkelt för oss??!! Vi har ju nästan bara lågenergilampor...nu när jag tänker efter, så har vi nog bara lågenergilampor!

Japp, Umeå Energi, ge oss pengarna tillbaka. Det är lågenergilampornas fel!!

Nå, efter den bittra promenaden på stan så tog jag en (snarare 3-4) kopp gott kaffe på Costas och tjyvlyssnade på vad mina medgäster pratade om. Det var allt från Facebook till huruvida en del skulle anställa vissa personer (japp, jag satt bredvid tre kvinnor från en viss assistansförmedling här i stan). När jag satt där så ringde det i deras telefoner nästan konstant. Så det är ju bra för alla brukare, folk vill verkligen jobba som assistent.

Även om jag tjyvlyssnade lite (jag läste faktiskt en bok samtidigt så så mycket lyssnade jag inte.) så skämdes jag inte. Det var så mysigt att sitta där, smålyssna lite på andras sorl och bara vara. Fantisera lite kring dem som personer, hur de var, är, kommer att bli.

Japp, idag har jag haft en riktigt BRA dag. Med mig själv som bästa sällskap.

Puss & Kram

Efter några ynka, futtiga timmars sömn så känner jag att det är nog läge att kliva upp. Barnen (Främst då den som suttit barnvakt) har varit jätteduktiga och inte väckt mig alltför många gånger.

Även om jag då och då kan sakna bebistiden och verkligen längta tills jag får gosa med en liten igen så är det så skönt att mina barn med lite assistans klarar sig bra. Var sak har sin tid och jag har gjort bort bebistiden, aldrig mer igen *skönt*. Nu förlitar jag mig på mina nära och kära att de tillfredsställer mitt bebisbehov.

Nu har jag bryggt mig en ljuvligt god kopp kaffe och tänkte dricka den medan jag uppdaterar mig på era bloggar.

*sträcker på mig som en katt i solskenet*

Puss & Kram

Sitter här på jobbet och tar en yttepyttebloggpaus.

Jag dricker så mycket kaffe att det känns som om mina vener är fyllda med kaffe. Vilket faktiskt inte gör så mycket. Jag gillar kaffe. Kaffe är gott, speciellt på kvällen när det nästan känns lite förbjudet att dricka kaffe.

Vilken liten daredevil jag är va?

Dricka kaffe så här på kvällskvisten *tihi*

Nu har vi bestämt oss i alla fall, jag och pojkarna tar en tur till Leos på torsdag.

Förra gången vi var där var faktiskt även det en torsdag…

Jag håller tummar och tår för att det inte blir någon mer brytningsolycka, det orkar jag inte med.

Noah, som dyrt och heligt lovade att inte hoppa mer i den uppblåsbara rutschkanan tänkte visst inte hålla det löftet. Vi får se om jag törs släppa iväg honom.

Är ni där och ni ser en tant (jag då) våldshålla en förpubertal, obstinat blond kille samtidigt som hon skriker – NEJ, INTE RUTSCHKANAN!!!

Då kan ni slå er i backen på att det är jag.

Nu måste jag nog göra något känns det som.

Puss & Kram

ser snön på vårt tak ut nu. Snart rasar snön, tror jag i alla fall:-)

Mycket snö blir det:-)

Måndag, måndag, måndag...

Jag ogillar skarpt måndagar. Det spelar ingen roll att jag är ledig, det är som om måndagen som sådan har en skarp och ogillande klang när man säger det. Lyssna bara:

-Måååånndaaaag!!

Visst låter det otrevligt?

Att det är internationella kvinnodagen idag gör väl lite skillnad men inte speciellt mycket. Jag vet inte riktigt vad som förväntas av mig idag? Skall jag slita av mig min Bh, springa runt på stan och sjunga -Åhh, tjejer?

Eller skall jag storma in på alla mansdominerande arbetsplatser och skälla ut dem för att männen är i majoritet?

Idag kanske är dagen som alla mina män (jag råkar ju bara ha 5 stycken av manligt kön hemma) skall passa upp på mig. Idag kanske är dagen som jag slipper göra någonting hemma, jag får ligga i soffan, äta praliner och läsa mina böcker utan att jag behöver göra något? När barnen vill ha lunch så säger jag bara:

-Nej, idag är det min kvinnodag, du får göra din egen lunch. Jag firar att jag är kvinna.

När minstingen behöver hjälp med torkningen på toaletten så säger jag:

-Lär dig, du är kille, jag är kvinna. Idag är det min dag!

Jag vet faktiskt inte. Vad förväntas av mig idag? Är det någon som vet?

Eller idag kanske är dagen som jag skall göra alla traditionella sysslor. Safta, baka, sylta. Storstäda, putsa vårt silver?

Ta på mig förklädet och hylkan och bara se så där allmänt ultramoderlig ut? Åh, inte är det så himla lätt att vara kvinna idag, här har vi en egen dag, men vi har ingen aning om vad som förväntas av oss denna kvinnliga dag.

Jag tänker i alla fall måla mina naglar, plocka mina ögonbryn, kanske göra en ansiktsbehandling. Ja, bara sånt som JAG gillar.

Politiskt korrekt eller ej...Det struntar jag högaktningsfullt i!

För att fira att det är den INTERNATIONELLA KVINNODAGEN idag så tänkte jag bjuda er på ett gott skratt.

Jag har en liteyttepyttebror som är 7 år yngre än mig. När vi växte upp så var han odräglig, jobbig och bara allmänt dryg. Förmodligen så var mina känslor besvarade med samma mynt, ty i hans bebisbok fann jag ett skrivet recept på hur man bäst tillreder ett stycke Linnéa!

 Ha, ha! Syskonkärlek så att det förslår!

Jag kan dock lova er att nu, nu älskar vi varandra. Min bror (alla mina bröder) är den bästa brorsan i hela stora vida världen. A, du är BÄST! *smackar iväg en stor blöt puss till dig*

Innan jag hoppar i säng så vill jag visa er den sedan länge utlovade bilden på

Obbola 07:20 på morgonen.

Ljuvligt, ljuvligt!

Bilden är dock tagen genom min sidoruta så den kan vara lite suddig :-)

Men ack så vackert.

Nu, hoppar jag isäng. Godnatt på er alla!

Från att ha varit solen i livet, den gladaste ungen på jorden, vaknade 12-åringen på ett fruktansvärt humör. Allt är fel, mamma är fel, pappa är fel. Maten är fel. Gud förbjude om man säger till 12-åringen. Sånt får man inte göra. Då går jorden under.  Pratar syskonen med honom så är det oftast fel det de säger, eller så har de pratat till honom med fel tonläge. På en gång bryter tredje världskriget ut.

 Pojken som en gång i livet tyckte att det roligaste som finns, det är att cykla, leka i snön, hoppa studsa...?!

Det enda som egentligen betyder något här i livet just nu är musiken på datorn, spelen han spelar, kläder och kompisar. Vad hände med min bebis?

Bestämde han sig bara för att vakna en dag och komma i puberteten?

-Ja... idag verkar vara en bra dag att komma i puberteten.

Skit samma att mamman desperat vill få tillbaka sin underbare lille son, att den där tonårspojken, han kan vänta ett tag.

Mamman vill att leken i snön, springet, lättsamheten skall komma tillbaka. Tonåren, de kan (snälla, snälla) vänta några år till!