Imorse hade svärmor hittat Amira ihjälkörd och lämnad här uppe på vägen. Det är verkligen som man säger att man inte inser vad de små liven betyder för en innan de är borta. Hon var visserligen en väldigt säregen och speciell katt men hon var min! Bara 3,5 år gammal men hon hade nog sitt bästa år med att vara utekatt här på Svedjan.

Jag hade inte ens tänkt tanken på att skaffa katt för några år sen, jag hade ju redan min hund Rita då. Men så skulle jag vara kattvakt åt min kompis katt och hennes kattungar och då blev jag helt förälskad i "lilla silver" som vi kallade henne då. Bilden här ovanför är den första på oss två, hon var oerhört liten och söt. Amira flyttade hem till mig och tydde sig direkt till hunden och det slutade med att de sov i samma bädd och myste varje kväll. Hon var ensam en period när jag hade tagit bort Rita och innan nästa kisse fick flytta in. När vi flyttade upp till Älvsbyn kom Melvin in i bilden men han och Amira var aldrig riktigt nära tyvärr. Här på Svedjan har hon fått vara ute så mycket hon har velat och det visade sig att hon var en rackare på att ta möss och småfåglar. Imponerade för att ha varit en innekatt i 2 år! På morgnarna brukade hon smyga upp till sovrummet till den som låg kvar och ville mysa lite, på hennes villkor men ändå.



Jag hade verkligen sett fram emot att se hur Amira skulle ta emot lilla valpen när vi tog hem honom men hon accepterade honom från start. Tyckte väl inte riktigt om när han skulle busa och vara så burdus men ändå var de väldigt go med varandra.

Amira är och kommer att förbli saknad och ihågkommen som en fin fin katt.

Denna bild är tagen för tre dagar sen när Amira var med och kollade läget när vi höll på att fylla igen grävningen med sand. Fina kissen.

Uppdaterad: Saturday 30 July 2011 klockan 10:20