Det är så svårt att veta när det är nog, iofs är det väl inte i min natur att ge upp och säga "jag orkar inte" heller men tanken har slagit mig. Är helt slut på, kan egentligen inte säga varför men det är väl en massa små saker som bidrar till det. Tankar som snurrar runt runt, vad ska man göra, vem ska man lyssna på? De flesta säger att man bara ska lyssna på sig själv men det känns många gånger väldigt orealistiskt. Får väl se vartåt det barkar, det som är jobbigast är att jag trodde att allt höll på att gå mot det bättre. Hela veckan har jag gått som i en bubbla, bara jobbat 60 %.
Födelsedagen har åter kommit och gått, 23 år är ju visserligen ingen ålder men det vart firande ändå. Åkte till Boda Borg med ett gäng kompisar och vidare till Pite Havsbad. På kvällen var vi hos Rickard och hade det trevligt. Jag fick mig en ny telefon av Pär, presentkort på sportaffären av svärföräldrarna och pengar till en diskmaskin från mina föräldrar. Svärmor hade gjort en supergod smörgåstårta till mig också så hade en del främmande över och fikade.
För tillfället blåser det nästan storm ute, tänker på Pär som är på sjön och städar upp banorna efter att testarna åkt hem. Stackarn har jobbat sen kl 22 igår kväll. Tur att det snart är slut på dessa mördarveckor. Ser fram emot lite välbehövligt ledigt kring påsk, för innan dess lär det inte bli så mycket.




Senaste kommentarerna