4 veckor gammal, vi hälsade på hos kennel Gunhills i lördags och såg den lilla ögonstenen. Mamma Lucy är helt fantastisk och jag börjar sakta inse att jag snart har en liten hemma!

Mys!

<3

Urstädningen av huset gick bättre än förväntat och vi var många som hjälptes åt. Jag har tagit hem vissa fragment av minnen och en del nyttosaker.

Jag försöker hålla orken uppe med tanken på att det är två arbetsdagar kvar för mig denna vecka. Äntligen fick vi glädjande nyheter på jobbet också. Hade bedömning och stambokförning av första och tredjekalvarna idag och Isakgården fick sin första ko över 90 poäng --> Excellent och det blev Barbie. Förstakalvarna höll sig också på en bra nivå och en av mina favoriter blev VG 86 p.

Ville bara visa hur Amira ligger på trappen när jag kommer hem, riktigt lapar sol :)

Jobbade dag idag så fick för en gångs skull slippa jobba eftermiddagsmjölkningen vilket var väldigt uppskattat. Jag fick dock en mindre kul uppgift under dagen, att byta alla spengummin och packningar på spenkoppscentralerna samt alla mjölkslangar på mjölkorganen. Slitigt, svårt och tråkigt jobb men det ska göras. Det var uppe i gamla lagårn så det var inte så många organ men ändå är fingrarna helt slut nu, men fint blev det! Jag tog hem ett helt gäng gamla spengummin som jag tänkte ha till lillvalpen, det är den mest tåligt hundleksaken som finns och dessutom bra att träna apport med :P Om det är någon som skulle vilja ha några spengummin, säg till!


Vet att kalvarna får zombie-ögon av blixten men de är egentligen rätt söta, Lyra och Diana är på bild här.


Nu ikväll gick jag och plockade in lite påskris och tog fram påskäggen, även om vi inte ska vara hemma så måste ju påsken firas lite ändå :P

Igår gick ett program på Tv 3 som handlar om utsatta barn och är en kampanj i samband med Rädda Barnen. Det var ett sådant program som rev upp mycket tankar men samtidigt gav lite hopp. Man är förvaltare av sin eget liv, man måste själv vilja någonting för att bli något. Jag tror visserligen på det att det bara finns två vägar att gå, bryta ihop eller bita ihop. Man genomgår ju oftast bägge men att ta sig helskinnad ur en sådan situation är nog krävande. Det är nu länge sen allt hände men minnen finns ändå kvar. Det finns ingen anledning att älta men man blir berörd av att höra liknande historier och av att inse hur många barn som lever med missbrukande föräldrar och att så få gör något.



För att göra något riktigt osvensk så kan man ju försöka berätta för sig själv vad man har gjort bra, det är inte skryt utan fakta. Men man får knappt tycka att man har åstadkommit något utan att andra ska tycka att man är självgod. Men min utväg var att  vara duktig i skolan, fokusera på läxor, och gärna stanna kvar på skolan lite längre efter man hade slutat. I nian fick jag stipendium för bästa betyg av avgångeleverna och det var första beviset på slitet jag lagt ner. Gymnasiet var såhär i efterhand kanske inte de roligaste åren eftersom att det hände mycket, oerhört mycket skolarbeten och höga krav men klarade det också och fick dessutom en vän för livet, min Lisa. Fick stipendium även här för jobbet som ekonomichef i vårat UF-företag. Hoppade direkt på universitetet i strävan efter djurskyddsjobbet. Klarade tre år på högskolan, yngst i klassen och ändå bra betyg, blev lite tjall på tråden med examensarbetet och fick inte mitt examensbevis förrän i december 2010 men nu har jag det. Konstigt att det inte firades eller något, ingen har någon stor deal av det. Inte jag heller. Men började tänka på det igår och nog fan får man vara stolt över det, jag är en av få i släkten som ens gått på högskola! Mitt exmensbevis ligger ironiskt nog i en låda och exjobbet har ingen annan än jag och mina lärare läst. Nu är det ju även så att ingen annan har visat intresse heller.

Jag ville bara komma till poängen att man kan visst komma någonstans, det gäller bara att bestämma sig, ha lite tur och iallafall någon bra människa i närheten som stöttar.

Min plan är bara att försöka vara en bättre människa än de som gjort allt ont, orsakat alla samvetskval och sömnlösa nätter. Det är man skyldig sig själv!

Det går fort nu när våren kommer allt närmare, snön tinar, isen smälter och grönskan börjar skymta här och var. Jag och Pär var ute på en tur med fyrhjulingen idag och kollade hur det såg ut kring sjön och så.

Gården

Grönska i rabatten utanför huset

Vatten över vägen i renbäck

Pär

På andra sidan sjön

traktorerna som står i garaget för service inför vårbruket, något fullt i garaget kan man säga :P


I övrigt så håller jag på att skriva ett projektarbete i kursen jag läser, känns motigt men det är detta arbete, en inlämningsuppgift och en tenta kvar så är jag klar. Har bestämt att jag inte ska läsa något till hösten, måste få lite break från det. Pär har åkt på jobbet och han har inga roligt skift, från kl 18-07 och dessutom är de i Piteå. Han kommer dessutom sova på dagarna när jag är hemma så lär väl inte se honom förrän på tosdag typ.

Annars så börjar jag känna att  mitt "gamla liv" (det vill säga de jag hade i Vännäsby) håller på att hinna ikapp och jag vet inte om det är på gott eller ont. Jag trivs bra i Älvsbyn, jag älskar Pär, har underbara svärföräldrar och har fått en del nya vänner här samt att mitt jobb och korna finns här. Det har varit lätt att ta distans från allt "där hemma" och jag tror att jag har behövt det men. Nu tycker jag mest att det är svårt att finna motivation till att åka tillbaka och hälsa på, det är mer en sådan grej som måste göras vilket säkert låter helt sjukt i andras öron men så känns det för mig. Famijlebilden är ju allt mer än komplicerad och vi inblandade försöker väl göra det vi kan för att förbättra situationen men det är kärvt minst sagt. Ju fler personer som är inblandade desto fler viljor att ta hänsyn till men vi får väl se varåt det barkar.
 

Svärmor fyllde år igår så vi fick en god hemmagjord prinsesstårta :) Presenten var att jag och Pär ska göra lagårn en helg så de kan åka iväg med sin nya husvagn och hon fick dessutom två campingstolar att ha när man ska sola :P Sedan packade vi fikaväskan och åkte ner till stugan, grillade korv, pinnbröd och stekte fläsk. Svärfar tog med sig torkat nötkött som de gjort och tusan vad det var gott. Vi hade köpt maggot igår så tog fram pimpelspön och isborr trots all blåst, men det blev ett kortvarit fiske. MIna handskar blåste iväg, likaså locket till maggotburken så det blev nästan skrattretande. Vi vittjade istället flesta av gäddsaxarna som någon lagt ut men ingen gädda fanns där heller. Väl hemma igen har vi försökt hjälpa våren på vägen och skotta bort lite snödrivor så det ska tina fortare. Det mesta av snön har redan försvunnit och ärligt talat känns det riktigt skönt. I vår rabatt har det redan börjat komma upp lite grönska :) Katterna är ute nästan hela dagarna och kvällarna och kommer bara in för att äta och sova för natten.

Förra helgen tog jag och putsade alla fönster på undervåningen i huset, det behövdes verkligen! Nu ser vi ut och slipper allt damm som var på rutorna. Bytte även gardiner och satte om blommorna så nu är det vårfint inne också. Det som står näst på  listan är att sätta in diskmaskinen jag fick på födelsedagen för just nu står den i vardagsrummet. Återstår väl att se när det blir gjort för att Pär har fått ett jobb som sträcker sig 3 veckor framåt. Tanken var ju att han skulle ha semester nu när vintersäsongjobbet slutat och innan han ska börja med våbruket på samma gård som jag jobbar men det blir ju sällan som man tänkt så jag hoppas han får vara lite ledig med mig när vi ska hämta valpen.

Närmast på schemat står att städa ur ett hus över påsk och sedan får vi väl se vart det bär av.

Jag är ledig imorrn också så det känns mer som lördag för mig vilket är underbart. Ska bara tända ljus, mysa och se film ikväll med sambon. Igår jobbade jag morgonen, husfolket har kommit hem nu så det blev att informera om allt som hänt och vi gick ut hårt med 6 semineringar direkt. På dagen åkte vi till Piteå och jag inhandlade äntligen nya gardiner till vardagsrummet, de får sitta hela sommaren och fram mot hösten. De andra hade börjat blekas så nu köpte jag ljuslila skira gardiner från Indiska. På kvällen eldade vi upp i bastun och i stugan, det kom ett gäng kompisar och vi surrade på och drack lite, mycket trevligt. Brandvarnaren i stugan fick fnatt när det började ryka in lite väl mycket från kaminen men det löste sig också till slut.

Idag har vi varit sådär lagom sega, har städat upp i källaren och satt flera års förbrukning av pantflaskor i sopsäckar som ska pantas nu i veckan. Pengarna hade vi tänkt lägga i resekassan, det lär ju blir närmare en tusenlapp iallafall :P Annars har det varit lugnt, det mest spännande på hela dagen var väl att Amira hade tagit en råtta. Vi blev nog alla lite chockade men hon kan jaga hon också minsann! Det har av den anledningen påbörjats en avmaskning av alla gårdens fem katter nu.

Jisses vad humöret kan svika ibland, just nu är berg-och-dalbana en underdrift. Men jag tänker på min kära vän Lisa och att vi ska komma ihåg att leva och därmed inte glömma att finnas med allt vad det innebär!  Idag har det varit riktigt aprilväder, när jag klev upp och körde till jobbet var det underkylt ösregn och när vi var mitt i mjölkningen snöade det lapphandskar och nu på kvällen har det varit soligt och fint. Konstigt värre men ljuset och våren är på intågande, helst eftersom årets utsäde till vallen kom idag!

På väg hem från jobbet ringde jag till uppfödaren av valpen och den största valpen väger nu över 1 kg och på fredag blir de två veckor gamla. Till påsk ska jag äntligen få se lillhjärtat!



Kolla in sötskrynklet till lillnos!


Här är mamma Lucy!


För övrigt så har jag insett att det helt klart är värt att lägga pengar på en ny dyr säng.  Vi var ju på IKEA förra veckan och köpte en 160 cm säng med ny sängram samt nya hyllor istället för nattduksbord. Är supernöjd och känner mig iallafall mer utvilad när man vaknar sådär kring 4.15 varje morgon.

På jobbet rullar det på, har väldigt mycket att tänka på nu. Alla djur åkte ju på ett typ RS-virus för några veckor sedan och nu kommer sviterna, en ko med lunginflammation och flera kalvar som har feber och hosta. Vi har som tur är bra veterinärer som hjälper oss att ta hand om djuren. Vi väntar på två kalvar som redan borde ha kommit och snart verkar det bli vadslagning om en av dem väntar tvillingar, hon är helt enorm! :P Vi har projekt vårstädning i lagårn och pysslar på med det vi hinner, men jag tror nog att bonden blir nöjd! 

Funderar allvarligt på att lägga ner denna blogg. Jag har sällan någon inspiration och dessutom hatar min sambo ens tanken på att jag lägger ner tid på att sitta vid datorn och skriva sådant som folk kunde få veta om dom ringde eller hälsade på. Han har visserligen en poäng där men. Hur det än är och blir så har det hänt en hel del.

MIn födelsedag blev inte riktigt som tänkt, hade kul men ett orosmoln över axlarna är inget man vill bära. Hela veckan var sådan och jag jobbade inte full tid, på helgen åkte vi ner till Umeå och spenderade i stort sett hela helgen på boendet som pappa låg på. Han var riktigt sjuk och det visste vi alla, vi satt och vakade hela helgen men till slut kände jag att det mest kröp i kroppen och att all tyst tid gnagde ihjäl mig så jag och Pär åkte tillbaka till Älvsbyn. På måndag morgon när jag var på väg till lagårn ringde mamma och berättade att han hade dött på natten. Jag är övertygad om att han ändå är i frid och det faktum att han inte har ont längre är väl viktigast. Det är mycket kring det här som andra tycker och tänker omkring så mina egna tankar dämpas till den nivån att jag tappar bort dem. Därav de konstiga djupa inläggen tidigare.

En annan sak som dock ger mig tröst och glädje är att valpen som ska få flytta hem till oss nu är född och han är en och en halv vecka gammal! Jag har inte skrivit om det tidigare eftersom man aldrig kan vara säker förrän 8 veckor har gått och man åker hem med den lilla guldklimp men allt ser bra ut än så länge. Mamma Lucy fick åtta valpar, alla svarta och det är sju hanar och en tik. Ser fram emot sommaren väldigt mycket, någon att ta hand om och dessutom flera veckor semester, kan nog behövas.

Bonden och bondfrun är på semester i veckan så nu är vi bara pigorna på gården men det bra trots allt. Lite krångel får man ju alltid räkna med men vi löser problemen. Inser hur bra det är med att kunna seminera själv på gården, att hålla på att ringe semin när man har 120 mjölkande kor är ingen höjdare, de har varit till oss varje dag nu. Fick även ringa jourveterinär på lördag för en kviga som kalvar in med mastit, hon svarar då på behandlingen tack och lov.