Hemma är Vännäsby och det kommer det alltid att förbli! Älvsbyn är där jag bor och jag trivs men hemma är hemma. Bara små saker som att faktiskt känna igen folk på gatan i byn eller att ha minnen runt varje hörn. Sen är det ju såklart familjen som gör det. Jag åkte buss ner i fredags och mötte upp mamma på stan för lunch, sedan blev det fika med fina Maria. Middag hos syster och sen besök av bästaste Lisa :) Vi har varandra och det är bra när det känns motigt. På lördagen blev det en till färd till Umeå för att fika med en annan gymnasieklasskompis. Alltid roligt att ses :) På lördagkväll hade vi middag med alla fem syskon, syskonbarn och respektive. Vi var "bara" 17 stycken och det är inte så lätt att få ihop det med alla på samma middag men det var mycket trevligt! Söndagen spenderades hos mamma med en väldigt försenad julklappsutdelning och lunch. Gick en långpromenad med Thule på vallen och spanade på bygget av den nya festplatsen. Jag fick den bästa boken man kan tänka sig - Kor, en kärlekshistoria. Så nu har jag att läsa om kvällarna innan sömnen smyger sig på :P Efter vägen norrut svängde vi in i Ånäset och hälsade på ännu en kompis från gymnasiet som har blivit med bebis och hus som vi ville se :) Hon är sig lik och samma starkt lysande solståle!

Idag fick jag äntligen tag i en person som jag sökt i över en vecka och fick glädjande besked. Ni där ute får hålla tummarna för mig att mina framtidsplaner ska gå enligt planerna. Vill verkligen detta och nu är möjligheten här!

Här är ett gammalt kort på mig och min enda faster Gertrud från 2008. Jag tycker att hon är väldigt lik vår farmor och jag tror att jag kommer att likna dem väldigt mycket när jag blir äldre, då är frågan vad ni tycker. Har bland annat diskuterat detta med mina syskon :P


 
Och så en bild på pappa i sitt esse, postoverallen som alltid var med. På kortet är också min förra hund Rita. Mars 2007

Nu kommer det verkligen många fina kvigkalvar i lagårn, jag har ju redan berättat om att min favoritkossa fick en kivga Wunder 4. I morse låg en alldelens ny kalv i gången med en någon förvirrad mor som inte riktigt förstått vad som hänt riktigt. Så bedårande söt kalv, nästan helt vit men med några svarta prickar och svarta öronspetsar. Lilla Viktoria, mitt hjärta smälte :) 

Tänk att man fortfarande tycker att kalvar är söta, jag har ju trots allt sett måånga. Har hjälpt dem ut, gett dem mat och sett dem växa, busa och bli ungdjur och sedan kor. I tisdags fick vi hjälpa en ko med att få ut en kalv som är det störtsta jag någonsin har sett. Hon hade bara gått några dagar över tiden men det var en stor tjurkalv som hon hade det kämpigt att få fram. Han drack två flaskor råmjölk (drygt 4 liter) i ett svep och nu när han har piggat på sig i någon dag så är han ett riktigt matvrak :P Annars så ser vi fram emot att Goggo ska kalva under veckorna som kommer. Hon är också en mycket rolig kossa och hon har fått 4 tjurkalvar i sitt liv så nu hoppas vi på en liten Goggo :) 



Imorgon tar jag bussen till Umeå, Pär och Thule kommer senare på kvällen i bil. Ska träffa vänner, släkt och familj. Har inte varit hemma sedan i oktober så det har nog hänt mycket. Jag och Pär ser väl likadana ut men Thule har blivit mycket större. Han blev förresten 10 månader igår, herregud vart tar tiden vägen!? Såret ser mycket fint ut och har snart tagit ihop helt. Vi går promenader och försöker aktivera honom men tror att det är någon kombination av understimulering och trotsålder som har satt in här hemma :P

Detta har varit en bra dag. Skickade iväg karln på jobbet och låg kvar i sängen någon timme. Sedan bar det av till simhallen för andra gången den här veckan och simma lite. Sen åkte jag ut till udden och mötte upp med Lisa. Vi gick till stallet och började pyssla med att rykta Lyra och göra henne klar inför körningen. Vi körde en sväng ut på isen och sen upp i skogen, mäkta spännande och snacka om kraftpaket till häst. Men hon är ju en ardenner å andra sidan :P Fölungen Leia (som är 7 mån gammal och jättestor) fick stanna hemma så mamma häst fick motionera i lugn och ro. Jag fick också prova att köra och det är ju superkul. Planen är nu framöver att köra in Lyra på rissla och sko henne även på bakhovarna så att man kan köra på vägen. Blir kanonkul! Innan jag åkte hem köpte jag med mig 4 semlor som blir efterrätt ikväll, tjuvstartar lite ^^







Annars fick jag en god nyhet från en vän om en sak jag väntat på länge. Måste ringa en del samtal i veckan men nu ska det väl ändå gå vägen tycker jag. Vill ha en förändring och detta är precis vad som behövs, ska hålla mitt hopp uppe! Jag vill inte berätta vad det gäller än men håll tummarna för mig iallafall!

Var och klippte håret här i veckan också och det vart riktigt bra, mycket kortare och uppklippt så nu blir det mer lättskött vilket uppskattas :) Vi har börjat promenera kortare turer med Thule nu också, jag stod inte ut med att han överskottsenergi började te sig som dåliga beteenden så nu blir det ca 20 min promenader. Inte mycket men det är en början och vi vill inte riskera att överbelasta tassen och benet på honom. Har skaffat en aktivitetsboll som man stoppar in godis i så har har lite sysselsättning och får använda hjärnan lite :P



På jobbet så har äntligen min favoritkossa Wunder 4 kalvat och det blev en kviga!!! :) Hon är en av de underbara kossorna som gör det värt att gå till jobbet. Vi har också fått andra fina kvigkalvar och det sprutar bara kalvar. Bland annat har det kommit en Roxette och nu väntar vi att Barbie ska kalva i februari. Förresten så har Norrbottens Koklubb beslutat att flytta Norrkon för att det inte ska krocka med tredje skördar, tröskning, älgjakt och liknande och därför hålls det 29 april i år. Så alla som är sugna på att delta i Öjebyn med någon fin ko eller kviga är välkomna! :D

Nästa helg kommer vi ner till Vännäsby och mitt hem! :D Ska bli kul, det känns som om det var längesen.

För alla oss kovänner, finns det något mysigare att kramas med än en ko. Stora varma kor med mjuka mular. Det är kärlek kan man verkligen säga. På vintern när man fryser är det bara att luta sig mot dem och lägga händerna vid juveranfästningen och de delar med sig av värmen. Finns ju alltid vissa donnor i en lagård som märker ut sig som speciella. De kan vara supersociala, eller alltid äta upp ens papper eller kanske slita i fickorna på byxorna så fort man är i närheten. Ja jag har sagt det förr, den som påstår att alla kor är likadana vet inte vad de pratar om!



Annars går jag och dagdrömmer om att få hem typ 2-3 getter som får sommarjobbet att äta upp allt sly som är i skogen ner mot sjön. Otroligt effektiva djur och på sambete med några får så fixar de nog det i rask takt. Jag har ju jobbar med getter tidigare och de är också otroligt mysiga djur. VÄLDIGT mycket personlighet och de ser alltid ut att vara "lite-full-i-fan" om man säger. Så om Pär har traktorer, bilar, skotrar och fyrhjulingar här hemma så vill jag ha mina djur. Hönsen kommer ju dessutom hem till våren så det blir bra :)

Igår åkte jag och Pär till Övertorneå och köpte en skoter till Pär, så nu är han äntligen nöjd. Förbaskat dyr leksak enligt mig men man måste ju som sagt leva också :P En Arctic Cat M8 HCR -10 för er som vill veta det också, men jag måste säga att jag tycker inte att det ser ut som en skoter utan mer som någon slags grön insekt ^^

Imorrn blir det åter på jobbet igen, har ju varit sjuk i princip hela veckan. Mår inte helt hundra än heller men nu är det mest snuva som är kvar och det kan man ju leva med :P
 

Fick idag ett paket från en av mina bästa vänner, en liten påminnelse så att säga. Det var en sten med ordet Lev på. Vi har pratat mycket om just detta på slutet och jag funderar ju som vanligt en massa. Vad livet innebär och hur tacksam man egenligen ska vara för hur bra man har det. Har för länge sedan dragit slutsatsen att man inte kan jämföra livsöden och avgöra vem som har varit med om mest eller drabbats hårdast av livets törnar för att alla får uppleva dessa i någon form. Sedan är det nog mycket upp till den personen i fråga vad som händer sedan. Ordet lev bertyder så mycket men samtidigt så lite för mig. Vad innebär det att leva!? Javisst man måste  andas, äta och sova men det är ju mer fysiologiska behov för att överleva. Att leva kanske skulle kunna vara att förverkliga sig själv eller att följa sina drömmar. Hursom så måste jag då verkligen jobba på det. Har mycket ilska som är tung att bära, har också en stor sorg över vissa förluster. En klok människa sa till mig att man måste veta vad man har i ryggsäcken. Det är en metafor för att veta hur det man varit med om har format en till den man är idag och hur det fortfarande påverkar. Det är bara att fortsätta sin strävan efter att vara en bättre människa.

För att återgå från det ovanstående otroligt djupa så är jag hemma från jobbet idag. Igår var jag helt febrig och yr, ont i kroppen och hosta. Sov till kl 11 nu på förmiddagen och det känns lite bättre men huvudet bultar och yrseln är kvar. Får se hur jag orkar med om jag ska jobba imorrn eller inte. Var till veterinären igår med Thule. De öser beröm över honom och igår fick jag höra kommentaren "han har nog inte läst rasstandarden för flatcoated retriever med tanke på det lynne han har". Glädjen som bubblar över i mattes hjärta kan inte beskrivas men ni som har hundar som någon skryter över förstår nog. Han är tapper min hund, och han verkar dessutom har ett fantastiskt läkkött vilket jag tackar min lyckliga stjärna för. Däremot kan han förefalla som väldigt ouppfostrad emellanåt för tillfället. Han har så mycket överskottsenergi som inte får något utlopp. Nu är det tre veckor i stilla mak och jag förstår att han blir lätt galen :P



Här är han med sitt fina blå bandage...

Jag är ledig och Pär jobbar, ungefär som vanligt alltså. Har ägnat mig åt att städa bort julen och skottat hela balkongen och altanen. Otroligt vad mycket snö det har kommit den senaste veckan. Har ju också Thule att ta hand om. Vi kämpar på här hemma och jag försöker tänka på det som veterinären sa "det ser otäckt ut, men det är bara ett sår som ska läka och det krävs tid." Det gäller bara att forts tvätta tvätta och byta bandage för att ge såret förutsättningarna att läka. Han mår ändå bra under dessa omständigheter och är den glada hund vi känner. Han har också lyckats charma alla på veterinärstationen och är exemplariskt duktig vid undersökning. Bra lynne på min lilla hund alltså :) Har däremot början inse hur mycket detta sliter på mig, oro, ständiga frågor utan svar och en massa telefonsamtal som inte heller ger någon klarhet. Har avbokat alla tre tider på rehabsimningen tills vidare. Såret på tassen måste ha läkt innan vi ens kan fundera på att åka och simma med honom.

Annars är väl det mesta som vanligt. Försöker genomföra en del stora förändringar men liksom många andra stora system så är det trögstartat. Får helt enkelt försöka se framåt och dessutom övetala min sambo om det här lilla äventyret som jag vill att vi åker iväg på. Återstår att se vad som händer... 

På nätterna återkommer minnen från förr och människor som jag verkligen saknar. Dagar som gått och som ingen annan än jag verkar lägga en tanke på. Vad hände egentligen!? Jag flyttade och sen har det många gånger känts som att andra som bor kvar anser att det är mitt ansvar att höra av mig och inte att det gäller från båda håll. Vet inte varför detta kommer över mig nu men hursom så finns det mycket jag saknar hemma och sådana dagar kan jag verkligen längta hem...

Det verkar inte ge med sig att vi ska få lite lugn och ro i tankarna. Thule har fått ett riktigt otäckt sår mellan trampdynorna och det blir bara värre. Har ringt veterinären och fått en ny tid imorrn så får de titta på honom. Gissar på att det blir ännu mer medicinering och rengöring. Det gör ont i mig att se på när han måste ha tratt och jag kan bara tänka mig hur mycket det kliar och svider. Men hoppas att veterinären kan fixa något bra medel så vi får bukt på detta. Tänker inte lägga ut någon bild på detta men tro mig det är riktigt otäckt.


Jag jobbade på nyårsafton men på kvällen åkte vi till Klöverträsk och firade med våra goda vänner Hanna och Anton. Riktigt god middag med oxfilé (från deras gård, såklart inget kött från någon annan kontinent!), potatisgratäng och pepparspås. Jag hade gjort citron och limepaj till efterrätt. Det blev mycket prat och lite lösa planer för framtiden som kan behövas i detta läge :) Vid tolvslaget gick vi ut och skickade iväg tre varmluftsballonger, väldigt vackert och snällt mot hundarna. Pär fick provköra Antons nya skoter, precis en likadan som han vill ha. Pär fick ett leende som gick från öra till öra :D Så misstänker att det snart står en Arctic Cat HCR på gården här ^^

Vi gav inga löften iår och det är nog lika bra men jag känner att 2012 bara har förutsättningar att bli bra. Jag tror att göra sin egen lycka får vara ledorden.

Försöker motivera mig själv att orka jobba fyra dagar. Är tack och lov ledig fredag-söndag.

God fortsättning på det nya året!