Don’t take my word for it…

Av , , Bli först att kommentera 0

I början av augusti bloggade jag om att borgarna vill möjliggöra för svenska universitet och högskolor att bli privata stiftelser.

Förutom att jag och andra vänsterdebattörer och organisationer vände sig mot förslaget delvis på grund av dess mycket starka ideologiska förtecken och dess hot mot oberoende forskning så börjar det nu trilla in allt fler kritiska synpunkter från gräddan av svenska akademin och fullständigt centrala delar av statsapparaten. Så, don’t take my word for it utan passa även på att läsa…

…hur Justitiekanslern ger tummen ned för promemorian i sin helhet. Eller när självaste Universitetskanslersämbetet höjer ett varningens finger för den försämrade rättssäkerheten för studenter som förslaget kan leda till. Varför inte ta till sig när ett stort antal svenska forskare framhåller att centrala universitetsvärden hotas av reformenförslaget. Lunds universitet är ett av de svenska lärosätena som potentiellt berörs av reformen som först gör ett officiellt yttrande (Umeå Universitets yttrande torde komma runt den 5:e november) och de är mycket kritiska.

Det här var bara ett axplock av de kritiska röster som lyfts mot major Björklunds privatiseringsreform av den svenska akademin. Alldeles oavsett hur reformen betraktas ur ett ideologiskt perspektiv så är de flesta överens om att konsekvenserna av förslaget inte är tillräckligt utrett och att det inte heller har utretts om det finns andra alternativ än privatiseringar för att lösa de påstådda problem som finns inom akademin. Slutligen riskerar förslaget att leda till sämre rättssäkerhet, mindre insyn, en akademi som inte främst drivs av akademiska förtecken utan av ekonomiska samt sämre anställningsvillkor för de som jobbar inom de lärosäten som skulle omvandlas till högskolestiftelser.

Så, regeringen, tillbaka till skolbänken och gör er hemläxa ordentligt (och ni har sett till att det blir gott om sådan) och återkom med ett förslag som faktiskt bidrar till något konstruktivt för den svenska akademin.

Vem äger staden?

Av , , Bli först att kommentera 1

Apberget i centrala Umeå ska grävas bort. Apberget är en central och icke kommersiell mötesplats i Umeå. Att hålla tal, demonstrationer och manifestationer på och i samband med Apberget har länge varit en central del av den lokala demokratin och aktivismen i Umeå. Unga och gamla sitter där och njuter av solen, glassen, kebaben eller varandra. Ingen betalar för att bruka Apberget. Nu är det tydligen i vägen för nybyggda shoppinggallerian Utopia.

Jag tycker att frågan om Apbergets vara eller inte vara är mycket större än några ton betong och sten. Det rör nämligen vem som har tillgång till staden och eller landet. Allt som saknar prislapp saknar existensberättigande i det neoliberala samhälle vi lever i. Kan det inte prissättas och generera vinst så finns det inte och om det mot förmodan finns så bör det åtminstone sluta finnas. Apberget kan inte prissättas och därför har det nu blivit omsprunget av något som kan prissättas, nämligen en shoppniggalleria.

Vill vi ha ytor som är till för alla och kan brukas av alla eller vill vi ha ytor som kan brukas av kunder? Det är den principiella frågan vi måste ta ställning till när vi funderar på om Apberget ska grävas bort för att underlätta shoppingen eller vara kvar i sin nuvarande form. Som jag ser det är staden till för alla och då ska allmänna mötesplatser värnas framför kommersiella intressen. Låt Apberget vara kvar!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Vad får överleva?

Av , , Bli först att kommentera 7

I dagarna, eller närmare bestämt den 8:e september sker en folkomröstning i Västerbotten. Det råkar vara den första folkomröstningen som är genomförd i Sverige på länsnivå vilket givetvis gör den unik.

Den fråga det ska beslutas om är:

Vill du ge Västerbottens läns landsting i uppdrag att utforma ett åtgärdspaket för hela länet som innebär att Dorotea får vårdplatser med läkarjourkedja som 2011 och att Åsele får en stationerad ambulans?

Att frågan lyfts till en folkomröstning beror på att det så kallade Doroteaupproret lyckades samla in minst 20 500 namnunderskrifter (10% av de röstberättigade i Västerbotten) vilket måste ses som en bedrift. Det finns alltså ett stort folkligt stöd för att den här frågan inte ska avgöras av politiker i Umeå trots att de som berörs bor ganska många mil från landstingets bekväma kontor i närheten av Norrlands universitetssjukhus. Det tycker jag är något vi alla bör komma ihåg. Det civilkurage Doroteaupproret även visat genom den långvariga ockupationen av sjukstugan i Dorotea tycker jag också är beundransvärd.

Självklart borde vi alla rösta ja. Tror vi på rättvis tillgång till vård i länet och att något annat än kuststäderna ska kunna utvecklas så finns det inget tvivel.

Det är hit någonstans jag vill komma. Vad får överleva? Tror vi på att landsbygden behövs? Drar vi in samhällsservicen i inlandet kan samhällena omöjligt överleva. Det måste vi vara medvetna om. Även om vi väljer att räkna bort alla personliga värden så behöver vi råvarorna i hela Sverige; mineralerna, skogarna och älvarna är helt nödvändiga för Sveriges ekonomi men i dagsläget går inga pengar tillbaka till de orter där råvarorna hämtas. Pengarna går till staten – eller ännu vanligare – till privata företag. Sverige har exempelvis lägst mineralskatt i världen (0,2%). Det är i stort sett gratis för utländska företag att komma hit och gräva sönder vår jord och ta ut enorma vinster som aldrig kommer skattebetalarna i Sverige till del. Det rimliga är att låta en del av jordens skatter tillfalla de områden där de utvinns (det gäller inte enbart Sveriges landsbygd utan mängder med länder och områden som blir utsugna av västerländsk postimperialism som exempelvis pumpar upp olja eller bryter värdefulla mineraler och förstör hela landsändar utan att betala många kronor för det).

Folkomröstningen i Västerbotten är givetvis otroligt viktig för de som bor i Dorotea eller Åsele eller samhällena i närheten, men sett ur ett principiellt perspektiv är det en ännu mycket större fråga. Den är helt avgörande för om vi egentligen är intresserade av att ha en levande landsbygd. Jag vill tro och hoppas att vi vill det. Urbaniseringsnormen skapar klassklyftor och en brytning mellan människan och den natur som föder henom. Låt hela Sverige leva. Låt varken storstadsprestige eller vinstintressen styra var samhällsservice finns.

NIMBY

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är just nu en dålig vecka att vara i en uppsatsbubbla på om man samtidigt vill hinna blogga en del. Det händer nämligen otroligt mycket spännande just nu så jag får väl återkomma nästa vecka med ett gäng blogginlägg som ni kan kommentera och säga: ”Öj du, är du senfärdig? Vecka 34 PMade och ville ha tillbaka sina nyheter!” Nåja, det kan jag leva med. Jag har dock tänkt skriva ett inlägg nu om ett fenomen som dyker upp titt som tätt och som gör mig jävligt upprörd.

NIMBY (”Not In My Back Yard”)

NIMBY är ett fenomen som står för att folk och fä tycker att det är bra och viktigt med en massa samhällsfunktioner, så länge det inte påverkar dem själva. Ett klassiskt exempel är vindkraft som brukar uppskattas så länge folk slipper se dem snurrorna från sin boplats. Though news, någonstans måste verken stå om man vill kunna använda vinden som energikälla. Men mitt fokus i det här blogginlägget kommer inte handla om infrastrukturbehov (det kommer jag säkert återkomma till då och då) utan en hel annan typ av samhällsservice…

Det som fick mig att skriva det här inlägget var den här artikeln. Villaägarna i Nacka får panik för att det ska byggas ett boende för ensamkommande flyktingbarn i närheten av deras mysiga förort eller vad det nu kan vara. I Vellinge med 59,1% moderator bland väljarna tog man det naturligtvis steget längre för några år sedan när man gick man ur huse i hela kommunen för att förhindra att ett vandrarhem användes som boende för ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan.

Här kan man ju tänka sig att det är några utspridda rötägg och föga förvånande den kommun där moderaterna har starkast fäste som beter sig som skithuvuden. Men det är inte så ovanligt som man kan tro, här är det exempelvis några sömniga villakvarter i Varberg och Södertälje som blir topp tunnor rasande över att LLS-boenden planeras i deras närområden.

Folk är upprörande egoistiska och dessutom livrädda för saker som bryter deras mysiga övre medelklassidyll och verkar inte ha någon förståelse för andra människors belägenheter. När man kommer högre upp i hierarkin blir det ännu värre och om man tittar på statistiken när det kommer till flyktingar blir mönstren nästan obehagligt tydliga. Där kan man se att Sveriges 20 rikaste kommuner enbart tar emot en femtedel så många flyktingar som Sveriges 20 fattigaste sett till invånarantalet. Ni blir väl inte heller överraskade över att de moderatledda kommunerna i Sverige i genomsnitt tar emot hälften så många flyktingar som de socialdemokratiskt ledda?

Where did all the fun go?

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja jag har jäkla fullt upp. Dels har – som jag skrev i fredags – kårjobbet kommit igång på riktigt och dels jobbar jag som en galning på sidan av mitt heltidsjobb med att slutföra min magisteruppsats i statsvetenskap som ska vara inlämnad på fredag. Det gör att tid för överdrivna nöjen så som bloggande är något begränsad.

Jag skriver min uppsats om praktiskt jämställdhetsarbete och har en hel del material att pyttsa ut i framtida blogginlägg i ämnet.

Nu ska jag springa på ett möte.

Bli först att kommentera

Vad säger kårordförande till studenttidningen?

Av , , Bli först att kommentera 0

karord

Ja det har ni såklart gått och grubblat på, vad jag har att säga när vår studenttidning Vertex kommer och pratar med mig. Som tur är kan ni nu få några svar!

Intervju med mig och NTK:s ordförande hittar ni här.

Nu är det fredag eftermiddag efter en riktigt intensiv vecka på US. Det är spännande saker framför oss och jag ser grymt mycket framemot hösttermin med alla studenter som kommer hit. Trevlig helg kamrater!

P.S. Ha alltid en hardcore-tischa på er när ni blir fotade!

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Att bo eller inte bo – it’s blowing in the wind

Av , , Bli först att kommentera 0

Umeå studentkår tar över akutrumsförmedling i Umeå. Det är mycket bra! Igår pratade jag om det i radio och idag i tv (tyvärr verkar varken SR eller TV4 orkat ta reda på vad jag heter, men det är väl inte så lätt med efternamn kanske, vad vet jag). Inför mitt tillträde till posten som ordförande för Umeå studentkår funderade jag mycket på vad en studentkår egentligen borde hålla på med. Jag har fortfarande inte helt och hållet kommit fram till det, men att bidra till att lindra effekterna av bostadsbristen för studenter hör åtminstone i allra högsta till vad jag tycker vi ska göra.

När man diskuterar bostadsbrist och lösningar på densamme kan man se det i två perspektiv, det kortsiktiga och det långsiktiga. Med akutrumsförmedlingen kan vi hjälpa till att minska den kortsiktiga bostadsbristen, vi kan förmedla rum, friggebodar eller vad som helst till studenter i ett skriande behov av bostad. Det är väldigt bra. Om det nu står en massa halvtomma lägenheter och villor och skräpar är det en bra sak att någon tillfälligt kan flytta in, det är tråkigt om man står ute i den blåsiga vinden så att säga.

Däremot vill jag vara väldigt tydlig med att förmedlingen av kortsiktigt andrahandsboende aldrig kan lösa den långsiktiga bostadsbristen. För att komma tillrätta med den finns bara en lösning och det är att bygga mer lägenheter och studentrum. Jag anser att man ska bygga energieffektivt och rejält, men enkelt. Det bör inte vara toppmoderna och lyxiga lägenheter designade av någon fancy ass innearkitekt. Det behöver verkligen inte vara häftiga byggnader som ger staden en speciell prägel. Det bör vara funktionellt och det bör vara människovärdigt boende. Det bör vara subventionerat av staten. Bostadsminister Stefan Attefall (KD) har några andra förslag istället för att subventionera billiga, energisnåla och effektiva lägenheter, han anser att vi ska slopa byggreglerna för studentbostäder för att få ner prislappen. Några exempel på vad Attefall tycker är värdigt boende för studenter:

  • Bostäderna ska kunna vara så små som 8 kvm.
  • Regler om bullor utanför bostaden lättas på.
  • Slopat krav på tillgång till direkt solljus i alla lägenheter.
  • Fler boende per toalett/kök/etc.

Jag anser att vi bör fundera på hur vi värderar olika människogrupper. Varför ska just vissa människor förväntas klara av att leva under det som en gång varit bestämt som minimistandard i Sverige? Attefall har givetvis ett svar: studenter klarar det eftersom det bara är under en period av deras liv. Det skulle alltså ofta röra sig om 3 – 5 år. En ganska lång period i allas liv kan jag tycka.

Givetvis ska de byggstandarder vi har i Sverige gälla alla som befinner sig i det här landet. Men om vi nu ska diskutera i termer av byggande för tidsbegränsat boende så har jag ett motförslag. Vi bygger några hundra åtta kvm stora lägenter utan fönster i det allra stökigaste eller åtminstone billigaste området vi kan hitta i Storstockholm. Dessa lägenheter blir sedan tjänstebostäder för riksdagsledamöterna och statsråden. Jag menar, det är uppdrag de bara innehar under en period av sina liv så det kan ju inte kännas som något problem för dem.

Bostadengubbarna

Av , , Bli först att kommentera 0

Den här lilla texten skrev jag för tre år sedan men den blev av publicerad. I allt väsentligt är den däremot lika relevant nu som då. Lite roligt att jag sedan förra veckan har en kollega som tidigare under sommaren varit just en sådan Bostadengubbe jag skriver om i texten. Men jag tror inte han tar illa vid sig. Håll till godo:

Man ser mycket när man stannar upp och väljer att se. Jag har hittills ägnat en hel del tid denna sommar åt att under soliga dagar sitta i gräset på vår gård, äta min lunch, dricka mitt kaffe och läsa min bok. En dag – kanske den varmaste – när jag satt där dök plötsligt fem Bostadengubbar upp, alla moderiktigt iförda svarta snickarbyxor, bar bringa och en kepa på sniskan. Med sig hade de en motorsåg.

De skulle såga ned några gamla staket på gården och arbetsfördelningen var som följer: en sågar, en håller staket, tre tittar på, pekar och diskuterar.

Efter i runda slängar 37 sekunders sågande gick kedjan till motorsågen av varpå omedelbart en kaffepaus infann sig. Som genom ett trollslag dök ytterligare två traktorer med två likaledes moderiktiga Bostadengubbar upp och kaffepausade med dem medan en stackare fick byta kedja på motorsågen. När den väl var lagad och arbetet fortskred var det nu en som sågade, en som höll i staket och fem som tittade på, pekade och diskuterade.

Efter en stund kommer en av gubbarna fram till mig: ”Tjena! Ser inte så dumt ut att sitta här!” Han är pratsam och pratar nästan en kvart innan han lämnar mig med den bevingade meningen: ”Måste vara jäkligt skönt att sitta här och titta på när andra jobbar i alla fall!” som avsked.

Jag menar inte att döma Bostadengubbarna. Jag tycker det verkar som de har ett härligt arbete och jag hoppas alla deras arbetsdagar den här sommaren ser liknande ut. Jag hoppas att om jag någon gång tvingas arbeta fysiskt i  30+-gradig hetta så kan folk som ser det tänka: den där killen förtjänar en kaffepaus nu. Och kanske en kaka.*

* Sedan jag skrev den här texten har jag jobbat med fysiskt tunga jobb i 30-gradig hetta ett antal gånger och jag kan snabbt konstatera att det inte bara är kaffe man förtjänar, utan en hel del vatten också. Och kanske en kaka.

Bli först att kommentera

Historiens parenteser – episod 1: John Bauergymnasiet

Av , , Bli först att kommentera 2

Troll Norwegian John Bauer

För snart två månader sedan konkursade John Bauergymnasiet. Eller JB Education som de själva verkat kalla sig på slutet. Jag gissar att de fick någon slags problem med rättigheterna till namnet (vilket tillhör artisten som f ö målat trolltavlan här ovan). Härom dagen framkom det att koncernen hade en miljard i skulder och att skattebetalarna kommer behöva gå in med ytterligare en 139 miljoner i lönegarantier.

Så, låt oss då fundera lite på vad den här friskolornas framgångssaga (grundaren blev bland annat vald till årets företagare så sent som 2007) egentligen innebär.

  1. Alla JB-studenter (14500) kommer behöva söka sig till nya skolor i det fall där ingen intressent är sugen på ta över.
  2. Deras fria val har alltså inneburit att de kommer bli runtskuffade till där det råkar finnas plats, inte där de vill vara.
  3. De kommer hamna på kommunala skolor eftersom de kommunala skolorna till skillnad från friskolor måste garantera möjlighet till utbildning för alla.
  4. Många kommunala skolorna kommer alltså tvingas låta klasser kommer bli för stora, se sina planeringar inför hösten spricka och plötsligt finna sig med lokaler som är feldimensionerade för antalet studenter. Både de studenter som gick på skolorna sedan tidigare och de JB-studenter som flyttas dit kommer drabbas av detta. Dessutom tillkommer kraftigt ökade administrativa kostnader som kommer åläggas kommunbudgeten.
  5. Vi kan ta det ännu ett steg. I många svenska kommuner har kommunala gymnasieskolor stängt på grund av överkapacitet. Vem betalar kostnaden för att återöppna dem om behovet plötsligt blir större? Är det ens möjligt?
  6. 1400 anställda på JB Education får se sig arbetslösa, får se sina sparade semesterdagar eller övertidsersättningar gå förlorade.
  7. Men det kunde ha varit många fler faktiskt. JB har nämligen konsekvent sparat pengar på lärartätheten. En undersökning Skolverket gjorde i fjol visade att JB har nästan hela två lärare färre per 100 studenter än genomsnittet på svenska skolor.
  8. På något fantastiskt märkligt sätt saknas det trots det en whopping miljard i företaget. Det är skattepengar som Knösus Sork idag sitter och käkar din sjuka mormors värdighet med. De entreprenörer som grundade John Bauer-gymnasiet hann ta ut cirka 540 miljoner i vinst mellan 2005 och 2008. Riskkapitalbolaget Axcell som ägt JB sedan 2008 har även de hunnit med att plocka ut runt 250 välsmakande millar.
  9. Den statliga lönegarantin blir cirka 139 miljoner som skattebetalarna ska betala.
  10. VD:n dricker vin för 779 kronor flaskan och skryter om det på Facebook – ”Det här är jag värd” i samband med konkursansökan. Som vanligt så sitter det stenrika bergatrollet och tittar ner på den lilla människan.

Det är dags att säga nej. Inga riskkapitalister i vår välfärd. Inga privata vinster överhuvudtaget i vår välfärd. Spekulera inte med våra ungdomars utbildning, med våra äldres vård eller med våra gemensamma skattemedel! Vi behöver inga bergatroll, vi behöver ett samhälle grundat på socialistiska värderingar. Vi behöver ett samhälle som tar ansvar!

 

 

Lennart Holmlund avgår – länge leve kungen!

Av , , 1 kommentar 0

Så avgår då Lennart Holmlund till slut. Umeås starke man tackar för den här tiden. Socialdemokratin förbereder sig för en ny epok och Umeås samlade höger galltjuter i panik. Nåja det kanske var att ta i, men Riedl, Ågren, Larsson, Westerberg och Kerr verkar i alla fall känna sig nödgade att vässa bloggpennan och lyfta ett varningens finger. De är rörande överens om att Holmlund var den sista bastionen mot Vänsterfalangens krällande massor! Akta! Utan honom kommer Sossarna att gubevars kanske bli (ännu) mer vänster (det verkar ju nästan osannolikt)! De allra modigaste av skribenter låter till och med sina elektroniska sanningar fördunklas av de hatade orden ”detta kan innebära att Vänsterpartiet får större inflytande”. Umeå Stads kyrka spelar sorgemarsch, gamla skyddsrum dammas av och på akutmottagningen på Norrlands Universitetssjukhus sitter gråtande barn.

Själv tycker jag det är bra att han avgår. Jag har aldrig träffat gubben men tänker att han är väl som betongsossar är mest. Framförallt tycker jag att ledare inte ska sitta i uppemot 20 år på någon post. Samma sekund som ett ämbete snarast börjar förknippas med en viss person så har denne suttit för länge. Bli aldrig större än det du företräder. Byt bort maktfullkomlighet och bryt med gubbarna. Tack och hej. Bra jobbat; thank you, come again. Det här gäller alla partier.

Bryt med kungen. Han har suttit för länge han med. Bryt sedan med monarkin, den är long overdue.

1 kommentar
Etiketter: , ,