Bostadengubbarna
Den här lilla texten skrev jag för tre år sedan men den blev av publicerad. I allt väsentligt är den däremot lika relevant nu som då. Lite roligt att jag sedan förra veckan har en kollega som tidigare under sommaren varit just en sådan Bostadengubbe jag skriver om i texten. Men jag tror inte han tar illa vid sig. Håll till godo:
Man ser mycket när man stannar upp och väljer att se. Jag har hittills ägnat en hel del tid denna sommar åt att under soliga dagar sitta i gräset på vår gård, äta min lunch, dricka mitt kaffe och läsa min bok. En dag – kanske den varmaste – när jag satt där dök plötsligt fem Bostadengubbar upp, alla moderiktigt iförda svarta snickarbyxor, bar bringa och en kepa på sniskan. Med sig hade de en motorsåg.
De skulle såga ned några gamla staket på gården och arbetsfördelningen var som följer: en sågar, en håller staket, tre tittar på, pekar och diskuterar.
Efter i runda slängar 37 sekunders sågande gick kedjan till motorsågen av varpå omedelbart en kaffepaus infann sig. Som genom ett trollslag dök ytterligare två traktorer med två likaledes moderiktiga Bostadengubbar upp och kaffepausade med dem medan en stackare fick byta kedja på motorsågen. När den väl var lagad och arbetet fortskred var det nu en som sågade, en som höll i staket och fem som tittade på, pekade och diskuterade.
Efter en stund kommer en av gubbarna fram till mig: ”Tjena! Ser inte så dumt ut att sitta här!” Han är pratsam och pratar nästan en kvart innan han lämnar mig med den bevingade meningen: ”Måste vara jäkligt skönt att sitta här och titta på när andra jobbar i alla fall!” som avsked.
Jag menar inte att döma Bostadengubbarna. Jag tycker det verkar som de har ett härligt arbete och jag hoppas alla deras arbetsdagar den här sommaren ser liknande ut. Jag hoppas att om jag någon gång tvingas arbeta fysiskt i 30+-gradig hetta så kan folk som ser det tänka: den där killen förtjänar en kaffepaus nu. Och kanske en kaka.*
* Sedan jag skrev den här texten har jag jobbat med fysiskt tunga jobb i 30-gradig hetta ett antal gånger och jag kan snabbt konstatera att det inte bara är kaffe man förtjänar, utan en hel del vatten också. Och kanske en kaka.
