I början av augusti bloggade jag om att borgarna vill möjliggöra för svenska universitet och högskolor att bli privata stiftelser.
Förutom att jag och andra vänsterdebattörer och organisationer vände sig mot förslaget delvis på grund av dess mycket starka ideologiska förtecken och dess hot mot oberoende forskning så börjar det nu trilla in allt fler kritiska synpunkter från gräddan av svenska akademin och fullständigt centrala delar av statsapparaten. Så, don’t take my word for it utan passa även på att läsa…
…hur Justitiekanslern ger tummen ned för promemorian i sin helhet. Eller när självaste Universitetskanslersämbetet höjer ett varningens finger för den försämrade rättssäkerheten för studenter som förslaget kan leda till. Varför inte ta till sig när ett stort antal svenska forskare framhåller att centrala universitetsvärden hotas av reformenförslaget. Lunds universitet är ett av de svenska lärosätena som potentiellt berörs av reformen som först gör ett officiellt yttrande (Umeå Universitets yttrande torde komma runt den 5:e november) och de är mycket kritiska.
Det här var bara ett axplock av de kritiska röster som lyfts mot major Björklunds privatiseringsreform av den svenska akademin. Alldeles oavsett hur reformen betraktas ur ett ideologiskt perspektiv så är de flesta överens om att konsekvenserna av förslaget inte är tillräckligt utrett och att det inte heller har utretts om det finns andra alternativ än privatiseringar för att lösa de påstådda problem som finns inom akademin. Slutligen riskerar förslaget att leda till sämre rättssäkerhet, mindre insyn, en akademi som inte främst drivs av akademiska förtecken utan av ekonomiska samt sämre anställningsvillkor för de som jobbar inom de lärosäten som skulle omvandlas till högskolestiftelser.
Så, regeringen, tillbaka till skolbänken och gör er hemläxa ordentligt (och ni har sett till att det blir gott om sådan) och återkom med ett förslag som faktiskt bidrar till något konstruktivt för den svenska akademin.
