Vilken färgglad och praktisk väska, helt gjord av tomma kaffepåsar. Arbetet med att färdigställa den har tagit ungefär 30 timmar. Tålamod är det som behövs men i gengäld får man en användbar och hållbar bärhjälp.
Kaffepåsarna är på insidan silverblanka och den håller både värme och kyla (beroende på vad du har i den) lika bra.
Detta är återvinning på ett bra sätt!
Är det måhända småfolket i skogen som pyntar så vackert i träden.
Laven hänger i skogens grenar och spindelnäten som är kvar drar till sig iskristaller av den fuktiga luften.
Tittar man nära ser det ut som glittret vi hänger i granen, men i miniformat.
Nog för att jag introducerade Riesen (6 månader) i att titta i en tidning här om dagen men att han nu själv tar initiativet är på både gott och ont. Nu valde han VF och av allt att döma läste han så det yrde i hela köket. Vad jag inte riktigt vet är om det var bra eller dåliga nyheter som gjorde honom så exalterad.
Nog ser han ut att skämmas lite, eller är det ett uttryck av uppgivenhet?
Inte en rad eller fina bilder om honom på någon sida, då utnyttjade han tidningsprasslet till något kul. (Bättre det än att nyttja tidningen till att kissa på, som han gjorde i valplådan.)
Riesens devis! River man sönder något som matte ska läsa eller ha på fötterna (skor eller sockar) då får man stor uppmärksamhet av henne i alla fall. Inget ont som inte har något gott med sig!
Riesen tittar i tidningen och verkar väldigt intresserad av vad Nicole Kling skrivit. Drömrasen fanns i Holland och nu finns den i Vindeln eller närmare bestämt Svartberget.
Matte är väldigt stolt!
Visst har man rätt att vara lite extra glad när det ringer en journalist och vill veta mera om hundrasen jag har samt frågar om foton till en artikel.
Tidningen finns att få tag på i hela Sverige och mina fina hundar syns i hela landet.
Visserligen är det inte Aftonbladet eller Expressen, som har långt större upplagor, men vem vill synas i dom rubrikerna?
.jpg)
Middagsnjutning som jag egenhändigt satte ihop av färska råvaror.
Jakt på morgonen, svampplockning på dagen och bärplockning på em.
Allt avnjöts en sensommarkväll i Sjöbbotten vid vår grillstad nere vid sjön i stugan.
Gissa om det smakade gott!
-Inte ska du slänga "sättpären" i fåran, sa min mormor när vi satte potatisen i landet. Dom är liv och vi lägger dom försiktigt ned i jorden för dom ska växa till mat och därför behandlas med respekt.
-Inte kan jag slänga de små fröplantorna, säger min mamma. Dom lever ju och växer, alltid finns någon plats att sätta dom på eller så kan jag ge bort till någon som som vill ha.
Det var tankar som dök upp här om dagen när jag gick och plockade tranbär på en myr. Alla som plockat tranbär vet att det tar tid att plocka de C-vitaminrika bären. Man får ta dom en och en och försiktigt. Att fylla en 10-liters hink tar sin tid men jag hann faktiskt med drygt en liter innan det mörknade för mycket.
Under plockningen funderade jag på hur man skulle kunna snabba upp insamlandet och tankarna började forma ett plockredskap. Den bärplockare man använder för blåbär eller lingon fungerar inte så bra tror jag men kanske ska jag prova göra någon form av miniplockare. Bären ska ju först frysa för att få en lite mera sötaktig smak och rejält kallt om fingrarna kan det bli så en plockare skulle även ge varmare fingrar.
Via internet fanns beskrivning på hur storskaliga tranbärsodlare gör. Där fanns en bild på mängder av tranbär som flöt på vattenytan när odlingsmarken fyllts med vatten för att bären skulle lossna och bärgas. Arbetarna gick bland bären i gummibyxor och med långa rakor styrdes bären till en maskin som hivade upp skopa efter skopa. Hoppas att arbetarna går upp ur vattnet när dom ska kissa!
Nja, nog nöjer jag mig med mina egenhändigt plockade bär även om det bara blir en liter per gång när jag går ut på myren. Mina bär är från min trakt och ingen som "stövlat/badat", hostat och snörvlat på dom. Mina bär har behandlats med respekt och jag känner att jag värdesätter vartenda ett av dom även om dom inte är så många.
För ca ett år sedan blev jag uppringd av en frilandsjournalist som skulle skriva en hundartikel för "Härliga Hund". Hon hade hittat igen mig och min hundras, som är en relativt ovanlig ras i Sverige. Artikeln behandlar ämnet att skaffa en ny ras i ett land, fördelar nackdelar osv, tror jag! Mitt minne sviker mig och nu vet jag inte vad jag berättade eller vilka bilder jag skickade in. Journalisten hade inte möjlighet att åka så långt för bilder så därför skulle hon använda mina tillsammans med texten.
Nu i novembernumret finns den artikeln och jag har tyvärr inte fått tag på tidningen ännu. Förhoppningsvis kan min dotter få tag på ett nummer i Umeå. Det ska bli spännande att se och läsa vad jag sagt!!!
"Summan av kardemumman", jag är stolt över att journalister hittar igen min kennel och hundras. Hoppas fler får upp ögonen för Drentsche Patrijshond från Holland som är en stående fågelhund, bland många andra egenskaper som rasen också besitter.
Var är snön? Dom är "kempefina" draghundar, för skidor eller släde.
Jag kör både och med mina hundar och lääääängtar.
Ja, det kan man faktiskt uttrycka det som när två av ens fyra hundar hoppar ned genom luckan rakt i "dynghögen". Jag hade just rensat i kaninburarna och skulle tömma kärret i "dynghyvdan" när två av hundarna hoppade ned. Inte kom dom sig upp samma väg heller. Det var bara att gilla läget, springa runt ladugården och locka ut dom dom på andra sidan. Inte luktade dom gott men jag får tacka vädergudarna för den milda förvintern. Tjurarna betar fortfarande ute så det var bara kaninlortar samt spån, halm och hö som fanns i "hyvdan". HUMOR är vad som krävs med hundar av denna sort!
Gör något kul medan du kan och håll spänningen uppe i ditt liv.
En gång råkade jag gå ut genom fel dörr, vid en resa med min dotter, men som tur var fanns Spiderman vid min sida.
Här lärde jag mig att en mamma kan upplevas riktigt pinsam när en dotter måste fota tokigheter. Men mammor ska vara pinsamma ibland, det blir mycket roligare bilder att minnas till!
Helgens resa till grannlandet Finland bjöd på trevlig samvaro med både släkt och vänner. Min mor Raili fick stanna hos sin moster Aili och besöka sina kusiner. Jag och mitt barnbarn badade i Tropiclandia, tittade på ungdomar som klättrade på klätterväggen i gamla vattentornet i Vasa, vi åt pizza samt mycket annat gott och drack havtorns- och tranbärssaft.
Ett besök i Gamla Vasa hann vi också med. Sol står och läser om korskyrkan som brann ned 1852 och nu återstår bara ruiner. Jag ville så gärna hon skulle få gå och titta där för själv har jag fina minnen av när jag besökte platsen ungefär i hennes ålder.
Ett besök på en av Finlands rävfarmer gav blandade känslor, men vilka vackra färger på räv vi fick se. Några av dom fick komma ut ur sina burar så vi kunde gosa lite med dom.
En av frågorna jag brottas med efter vår bilresa är:
Varför kan inte svenskar bygga lika bra vägar som finnarna?
Lisa Orvokki Manfredsson
Född och uppvuxen i Vindelns kommun. Bor i Svartberget och är femte generationen (på min fars sida). Min mor kommer från Finland, därav mitt finska andranamn.
Jag har fem barn födda mellan 1977 och 1993, fyra killar och en tjej.
Barnbarnen är också fem till antalet, fyra tjejer och en kille.
Sambo med Martin
I familjen finns fyra hundar av rasen Drentsche Patrijshond. Min kennel heter Tallmora.
Hos oss bor också katten Günter och han är bördig från Tegsnäset. Hans dotter bor hos mina föräldrar och så har han två barnbarn som flyttat till Floda 31 i Botsmark.
Mina intressen är många och just nu är det djur och natur som råder.
Senaste kommentarerna