När vi använder oss av evolutionsteorin som en sanning som ställs mot påståendet att Gud inte skulle finnas implementerar vi en meningslöshet. Hur många som tar självmord gör det inte på grund av just den meningslöshet som ekar i ens inre? Det är fler människor som tar självmord än som dör i trafiken. Ändå diskuterar vi inte i tillräcklig omfattning om NOLLVISIONEN vad gäller självmord. Vi har börjat få upp ögonen för problemet men det är långt mellan att ha ögonen öppna och att se.

Darwins evolutionsteori talar om för oss att vår tillvaro är meningslös och att slumpen regerar. Gud talar om för oss att det finns en mening med att vi finns till och att allt vi går igenom kan användas till något meningsfullt. Visst kan saker i livet kännas helt meningslösa. Men det innebär ju inte att livet i sig är meningslöst. Vad kan det finnas för mening med att jag drabbas av en svår sjukdom? Vad finns det för mening med att min pappa dog bara 58 år ung? Kanske blir det meningsfulla i att själv drabbas av meningslösa saker att vi ska hjälpa någon annan att finna hopp och styrka att leva vidare.

Min pappa dog ung men han hann vara med om mirakel som räddade hans liv. Han låg för döden men klarade sig mirakulöst, och läkarna kunde inte tillskriva vare sig vetenskapen eller sig själva någon ära i det, för han överlevde det omöjliga. De säger att han hade i princip 0 % chans att överleva men han överlevde. Därför måste de säga att han hade 1 % chans att överleva eftersom han faktiskt inte dog. All vårdpersonal som var med när detta hände säger samma sak - han borde vara död  och att han överlevde är ett mirakel.

När jag berättade om pappas mirakel för en svårt cancersjuk man fick jag se hoppets lampa tändas i hans ögon. Han låg svårt sjuk på IVA med cancer i levern. Han hade gett upp för läketiden tog så lång tid och han fick svåra skov där han blev sämre. Så var nu fallet igen. Men sanningen är att han faktiskt hade stora chanser att överleva. Kanske var chansen att överleva dessutom större än risken för att dö. Men han orkade inte hålla hoppet levande. Och på grund av detta höll han på att dö. Min pappas historia gav honom hopp. Och kanske var det meningen att pappas sjukdom skulle fungera just som ett mirakel som kan få andra att överleva.

Jag älskar min pappa och sörjer honom djupt. Han är saknad och jag önskar att han var här. Men jag kan inte alls se det meningslösa med att han blev dödssjuk, överlevde mirakulöst men ändå dog några år senare i sviterna av det som hände. Hans historia kan ju bidra till att andra får leva! Det är i högsta grad meningsfullt! Att bejaka och uppmuntra kristen tro kanske kan rädda någon från att begå självmord. Därför bör vi inte döma ut varken vetenskapen eller skapelseberättelsen. Låt oss bejaka tankar, tro och teorier som föder liv.

/Kicki

Uppdaterad: Friday 30 September 2011 klockan 13:27