I ett gehuj studsar jag ur sängen yrvaken och omtumlad. Jag sliter upp sovrumsdörren och springer ut i bara mässingen. Där ser jag min son nyss utstigen från duschen iklädd bara en handduk. Sirenen från brandalarmet är öronbedövande.
- Brandalarmet tjuter! säger sonen
- Ja, vi måste springa ut! svarar jag
Med tanke på alla byggjobbare som befinner sig i huset kände jag att det var prioritet att ta på sig åtminstone en tröja på överkroppen. Jag såg då varken eld eller rök så jag gav mig själv den tiden. Då jag var så yrvaken sprang jag fram och tillbaks mellan olika rum innan jag hittade något att ta på mig.
När jag fått på mig tröjan hade tankarna börjat klarna något. Jag tittade på vår egen brandvarnare och konstaterade att det var den som tjöt. Då blev jag lugn, eftersom det inte fanns någon rök i vår lägenhet. Jag hade först trott att det var bygget på övervåningen som fattat eld. Vi beslöt då för att ta ur batteriet. Så äntligen blev det tyst! Detta var minst sagt ett UPPVAKNANDE.
Jag gick tillbaks till sängen igen och kröp ner. Tänkte vila mitt huvud en stund till. Några minuter senare hör jag sonen skrika:
- Mamma hårblåsen brinner!
Jag studsar ånyo ur sängen med adrenalinet pumpande upp över öronen. Jag rusar in i badrummet och konstaterar att det luktar bränt hår och är lite rökigt. Sonen hade agerat snabbt och dragit ur den ur eluttaget när han såg att det slog eldsflammor ur den. Jag tog hårblåsen och la ut den på balkongen för att vädra bort röken. Elden hade inte fått fäste i varken den eller sonens hår, som tur var.
Efteråt konstaterade vi att vår brandvanare måste vara profetisk.