Ibland slår det mig vad lite vi vet om vår omgivning. Hur många gånger har jag inte gått på Storgatan utmed hotell Plaza, Linas Tur och Retur och upp mot Stadskyrkan utan att SE min omgivning. Jag började söka i minnet efter en skomakare och kunde knappt komma på någon. I mitt stilla sinne tänkte jag att det måste ju finnas fler än en enda skomakare i en så stor stad som Umeå. Det var ett bra tag sedan jag hade dessa funderingar. Men en dag, faktiskt häromdagen, fick jag se detta, på Storgatan:

Min första tanke blev - BLINDSTYRE - hur kan jag ha missat att se Skomakeriet på Storgatan? Samtidigt sjöng mitt inre "Jaaa, dit ska jag gå vid tillfälle."

Det där tillfället blev idag och jag mötte en spännande man, nämligen "Skomakar-Pelle". Han satt utanför butiken på den röda stolen när jag kom och som kund blev jag genast omhändertagen. Jag fick inte bara veta vilka produkter som erbjuds utan jag fick även inblick i en skomakares vardag. Det verkar så spännande att vara skomakare. Kanske inte just för att yrket lockar mig utan mer för de samtal och personliga möten som ingår i en skomakares vardag.

Lokalen kändes så där härligt gammeldags äkta och charmig. Som ett "riktigt" Skomakeri helt enkelt. Ett skomakeri med en något ovanlig vägg... Vi stod och diskuterade såväl livet som olika produktalternativ när jag till slut inte kunde slita blicken från väggen utan var tvungen att fråga. VAD har du på väggen? Och jag fick veta. 

Vet du vad han har på väggen?

To be continued... (hihi)

Uppdaterad: tisdag 31 juli 2012 klockan 16:38