Vi läser vidare i Bo Giertz andaktsbok och refererar här lite. Veckans texter handlar om döden.

Jesus menar att vi kan vara levande döda men ändå gå omkring friska och sunda här på jorden, dvs andligt döda. Det är därför han säger att de döda kan begrava sina döda. Att dö syftar här på en andlig död. Du kan också vara levande - andligen levande - fast du ligger död på en bår. Du är i Guds hand och kommer vakna upp när han säger: STÅ UPP! Vi är i himlen. Levande.

Vi får livet av Jesus redan här på jorden. Den enda säkra framtidspunkten på vårt program är att vi ska dö. Oftast talar vi inte om döden medan vi lever. Vi tränger undan tanken på att vi enligt naturens lagar skall in i ett kretslopp och utplånas.

Det är inte meningen att vi ska utforska döden på egen hand. Det är, som sagt var, viktigare att bli vän med Jesus. Han har makten att ge döda liv, åt de som är andligen levande fast vi dött, när vi vandrat över till den andra sidan. Jesus väcker upp de som sover och släpper in oss i himlen. Himlen är en ny jord med nya himlar. Här får vi bo i evigheters evigheter.

Om någon har denna världens goda och han ser sin broder lida nöd och stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? 1 Joh. 3:17

Det tål att funderas på. Nu ska vi läsa vad Bo Giertz har att säga om saken i vår kvällsandakt. Det blev en sen kväll eftersom vi njutit av en annorlunda kväll vid Kyrkstugan, Nydalasjön.

Gnattelinattnatt 

Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se, Jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker inte ni det?

(Jesaja 43:18-19)

Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.
(Matt 10:29-31)

"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."
(Matt 11:28-30)

Jag är HERREN och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv, fastän du inte kände mig, för att man skulle förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är HERREN och det finns ingen annan.

(Jesaja 45:4-5)

Amen! Tack Herre att du skiner med ditt ljus över oss!

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.

(Joh 15:5)

Jag tackar dig för att jag
är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk,
min själ vet det så väl. (Ps. 139:14)

Därför säger Herren HERREN så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.
(Jes 28:16)

5 Den vise hör dem och får ökad lärdom
och den förståndige inhämtar visa råd.
6 Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och deras gåtor.
7 Att frukta HERREN är början till kunskap,
men vishet och förmaning föraktas av dåren.

(Ords 1:5-7)

 

Du har skapat mina njurar,
du sammanvävde mig
i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag
är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk,
min själ vet det så väl. (Ps 139:13-14)

Amen!

Igår åkte dotra och lilla barnbarnet hem till Eskilstuna med flyg från Alvik-Bromma. När vi stod och väntade på bussen till Alvik passade hon på att ligga steget före. Hon skulle köpa biljett till flygbussen mellan Bromna och Stockholm för att där ta tåget till Eskilstuna. På Internet stod det "Flygbusstrejk från kl 14 idag" om precis den bussen de skulle åka. Dotra fick lite panik. Det är tungt att släpa ett så litet barn inklusive alla grejor som väskor, vagn, blöjor, mat och så vidare. Och dessutom ensam. Jag knäppte mina händer och bad högt till Gud: "Gode Gud, låt Anna och Melinn komma hem innan flygbusstrejken börjar. I Jesu namn, amen." De åkte iväg från Umeå. Vid 17-tiden kollar jag hur de tog sig hem och får till svar: Strejken blev uppskjuten till nästa dag kl 14!

Tack Gud för bönesvar! Halleluja! Amen!

Till morgonkaffet läste jag ur Matteusevangeliet kapitel 11-12. Jag stannade till vid texten om Trädet och frukten:

"Om ni förutstätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av talar munnen." Matt. 12:33-34

Det som kommer ut ur vår mun är det vi har stoppat i vårt hjärta. Därför är allt du gör det som avgör vem DU ÄR. Vi kan bete oss på ett sätt som vi inte vill och då kan vi självklart börja sträva efter att bli en annan, bättre, människa.

"En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont." Matt. 12:35

Lisbet Olofsson skriver att "livet handlar om att skapa den man vill vara". Om vi ska kunna skapa en människa vi vill vara måste vi låta Gud forma oss som Han vill. Livet går ut på att förminska vårt EGO och låta Gud göra resten. Om vi ska bli den vi vill vara alltså. Det är när vi känner oss små och när vi är svaga som Gud kan bli stor i oss. Det är bara då, och endast då, som vårt EGO är så litet som det kan bli. Och det är då vi får förutsättningar att bli den människa vi vill vara. Bara då. 

Desto svagare vi är desto starkare kan Guds kraft växa inom oss. Den förvandligen kan bara Gud göra i oss och åt oss när vi låter Honom göra det. Att bli den vi vill vara kräver träning. Vi måste träna oss på att låta vårt EGO bli mindre så Gud kan bli större. Dina svagheter är din styrka!

När vi lägger vårt liv i Guds händer och litar på att Han tar hand om allt vi inte klarar. Då kommer vi få uppleva att vi klarat av att göra det "omöjliga". Gud har bevisat detta om och om igen i släkte efter släkte. Han kan bevisa det även för dig, om du ber honom om det.

Gomorrron frexten!

 

 

Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna. Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten. (Jakobsbrevet 3:5-12 SFB)

Om någon tjänar mig, honom skall min Fader ära. Joh. 12:26

"Med sådana ord vill Herren uppmuntra oss. Han vill lära oss att även om vi under hela livet måste ligga i strid och får tåla att allt rasar och stormar mot oss, så sker sådant icke för vår skull utan för hans. Striden är icke vår utan Guds.

Står vi i hanst jänst kan vi vara så mycket vissare på att han inte skall överge oss utan trofast stå oss bi och hjälpa, så att vi inte arbetar förgäves, och att han genom oss skall vinna en härlig seger.

Ty fast han själv med blott ett finger, ja, genom ett ord allenast, skulle han övervinna djävulen och göra allt hans raseri om intet, så vill han likväl använda oss därtill. Han vill gäcka denna stolta, mäktiga ande genoma tt ställa emot honom en svag och bräcklig varelse, som inför honom är såsom en gnista intför en stark vind, en gnista som han med ett enda andetag skulle kunna blåsa ut. Genom oss svaga stackare vill nu Herren övervinna denna högmodiga fiende och bevisa sin makt på honom genom att låta sin kraft framstå i vår svaghet.

Detta retar djävulen, att Gud ställer mot honom så eländiga varelser, och han angriper oss på det våldsammaste för att med ens krossa oss såsom lerkärl. Därför skall vi vara rustade i Guds kraft mot sådana anfall och veta att striden är hans."

Ur Ord för dagen, Martin Luthers skrifter.
 

Västerbottens Folkblad har publicerat en läsvärd krönika - Varje kristen är en själavårdare. Skribenten, Anneli Eriksson, poängterar att kristen själavård utförs gratis av omtänksamma medmänniskor till skillnad mot offentlig och privat vård som handlar om att skaffa arbetstillfällen eller tjäna pengar. Hon lyfter också fram att det finns en dimension i oss människor som inte vården klarar av att möta - den andliga. Hon ställer också frågan:

"Men var skall man ta vägen när vad som erbjuds är mindfulness, tantriska klangskålar, tarotkort, hjälp-dig-självteorier, och terapier som handlar om precis allt – utom Gud?"

Jag vill passa på att slå ett slag för att inte gå på alla nymodigheter som dyker upp i samhället. Var vaksam för vad du matar ditt inre med. Du kanske tror att det är nyttigt och uppbyggligt men i själva verket kan det vara krafter från en helt annan dimension du frigör. Lyssna mer om varningssignaler på ondskans andemakter:

Hoppa fram några minuter i filmen ovan för att lyssna på detta oerhört viktiga som var och en av oss behöver tänka på. Gå inte på allt du möter som kallas "nyandlighet" för vissa saker har inget med kristen tro att göra.

När vi använder oss av evolutionsteorin som en sanning som ställs mot påståendet att Gud inte skulle finnas implementerar vi en meningslöshet. Hur många som tar självmord gör det inte på grund av just den meningslöshet som ekar i ens inre? Det är fler människor som tar självmord än som dör i trafiken. Ändå diskuterar vi inte i tillräcklig omfattning om NOLLVISIONEN vad gäller självmord. Vi har börjat få upp ögonen för problemet men det är långt mellan att ha ögonen öppna och att se.

Darwins evolutionsteori talar om för oss att vår tillvaro är meningslös och att slumpen regerar. Gud talar om för oss att det finns en mening med att vi finns till och att allt vi går igenom kan användas till något meningsfullt. Visst kan saker i livet kännas helt meningslösa. Men det innebär ju inte att livet i sig är meningslöst. Vad kan det finnas för mening med att jag drabbas av en svår sjukdom? Vad finns det för mening med att min pappa dog bara 58 år ung? Kanske blir det meningsfulla i att själv drabbas av meningslösa saker att vi ska hjälpa någon annan att finna hopp och styrka att leva vidare.

Min pappa dog ung men han hann vara med om mirakel som räddade hans liv. Han låg för döden men klarade sig mirakulöst, och läkarna kunde inte tillskriva vare sig vetenskapen eller sig själva någon ära i det, för han överlevde det omöjliga. De säger att han hade i princip 0 % chans att överleva men han överlevde. Därför måste de säga att han hade 1 % chans att överleva eftersom han faktiskt inte dog. All vårdpersonal som var med när detta hände säger samma sak - han borde vara död  och att han överlevde är ett mirakel.

När jag berättade om pappas mirakel för en svårt cancersjuk man fick jag se hoppets lampa tändas i hans ögon. Han låg svårt sjuk på IVA med cancer i levern. Han hade gett upp för läketiden tog så lång tid och han fick svåra skov där han blev sämre. Så var nu fallet igen. Men sanningen är att han faktiskt hade stora chanser att överleva. Kanske var chansen att överleva dessutom större än risken för att dö. Men han orkade inte hålla hoppet levande. Och på grund av detta höll han på att dö. Min pappas historia gav honom hopp. Och kanske var det meningen att pappas sjukdom skulle fungera just som ett mirakel som kan få andra att överleva.

Jag älskar min pappa och sörjer honom djupt. Han är saknad och jag önskar att han var här. Men jag kan inte alls se det meningslösa med att han blev dödssjuk, överlevde mirakulöst men ändå dog några år senare i sviterna av det som hände. Hans historia kan ju bidra till att andra får leva! Det är i högsta grad meningsfullt! Att bejaka och uppmuntra kristen tro kanske kan rädda någon från att begå självmord. Därför bör vi inte döma ut varken vetenskapen eller skapelseberättelsen. Låt oss bejaka tankar, tro och teorier som föder liv.

/Kicki

Det finns många kritiska röster mot Darwins evolutionsteori och på vuxenvärldens förhållningssätt beträffande Gud eller Darwin?! Jag tror att det finns många som är sugna på att prata om detta. Men de flesta som är kritiska mot Darwin väljer att vara tysta. Varför?

Här kommer några texter som kritiserar Darwin:

http://www.matsmolen.se/index.php?sida=5

http://www.expressen.se/debatt/1.1465304/evolutionsteorin-ar-ett-fuskbygge

http://www.gluefox.com/skap/evolrel.
 

Att ifrågasätta Darwins evolutionsteori väcker ofta stort anstöt. Kanske är det för att evolutionsteorin oftast framställs som en motpol till kristen tro. Man använder sig av icke-troendes slutsatser om att Gud inte finns för att "bevisa" att evolutionsteorin är sann. Är inte det lite konstigt? Reagerar inte människor på detta? Sväljer vi bara allt med hull och hår utan att vilja ifrågasätta? Vad är det vi lär våra barn?

• "Tro på Darwin eller tro på Gud!" 

Vuxna som inte tror på Gud kan ha en benägenhet att presentera Darwins evolutionsteori på just detta sätt. Om du inte tror på Darwin tror du på Gud (och underförstått att det skulle vara något dåligt att tro på Gud). Ofta berättar man om kristen tro som något löjligt som man håller för "icke sant". Medan man berättar om evolutionsteorin som om man visste att det här minsann är sant. Det är vad jag minns från min egen uppväxt. Om jag lyssnar på vad barn säger idag verkar samma förhållningssätt finnas kvar. Vart finns objektiviteten i detta?

Att framställa evolutionsteorin på detta vis är som att använda sig av skrämselmetoder och förlöjligande. Gör vi det? Gör du det? Det tragiska är att skrämselmetoder och förlöjligande attityder är något som hustrumisshandlare, maktmissbrukare och psykopater använder sig av för att våldföra sig på sitt offer. Varför är det så laddat att kritisera evolutionsteorin? Varför är det så laddat att tro på skapelseberättelsen i Bibeln? Eller är det så att evolutionsteorin är starkt ifrågasatt?

 /Kicki

 

 

Jag läste en mycket intressant artikel under VK debattsida idag. Johannes Axelsson, lärare i NO, skriver om EVOLUTIONSLÄRA UTAN BEVIS. Jag håller fullständigt med Johannes i det han skriver. Faktum är att jag i somras i ett vetenskapligt arbete vid Umeå Universitet framhöll precis samma sak - att evolutionsteorin är en faktoid. Jag blev godkänd på det arbetet men fick min handledare att tänka till och gott om utrymme att diskutera saken. Han var inte benägen att hålla med mig men främsta orsaken till det verkade inte vara vetenskaplig utan mer bygga på att "inte tro på Gud". Kanske är detta akilleshälen för de flesta evolutionsteori-förespråkare?

Detta säger jag med bakgrund till att evolutionsteorin läggs fram som en omotstridlig sanning där såväl forskare som gemene man bortser från att det är just en TEORI. Teori är inte liktydigt med sanning. Teori är, precis som det låter, antaganden som delvis bygger på gissningar. Det som gör det svårt är att gissningarna är sammanflätade med vetenskaplig fakta. Jag håller med om att det finns trovärdiga vetenskapliga bevis i evolutionsteorin. Jag tror också på vetenskap. Men summan av kardemumman kanske är att en hel del av Darwins gissningar var fel? Det gör att även hans slutsatser blir fel.

Som Johannes Axelsson skriver har en hel del nutida vetenskap bevisat att gamla "sanningar" inte stämmer. Om vi synar evolutionsteorin med vetenskap tror jag att den håller på att falla på eget grepp. Så blir det till slut med allt som visar sig att inte bottna i sanningen. Men så länge människor är rädda för tron på Gud, och gör allt för att motarbeta kristen tro, blir det svårt att erkänna bristerna i Darwins lära.




 

Elena Bockman, en Umeåtjej med fantastisk röst! Jag bifogar två av de låtar hon sjunger. Om du vill höra mer av henne (sök på youtube.com och hennes namn).

Förutom tomten som var inklippt i videon har denna tjej en speciell och tilltalande röst. Nu en rocklåt:

Grym va?!?

En kille, om än lite blygsamt men med potential i rösten, som sjunger sången Bara i Dig:

En andakt ur boken Ett är nödvändigt av H. E. Nissen:

Endast i Gud har du din ro, ty från honom kommer mitt hopp.
Psaltaren 62:6

Oftattbara rikedomar ligger färdiga och väntar på den vars själ söker stillhet och ro hos Gud. Det känner satan till. Därför försöker han på alla möjliga sätt hindra dig från att bli stilla. Han intalar dig, att du skall vänta med att bli stilla tills allt som du oroar dig över har ordnat upp sig. Men det är inte sant! David och många med honom fann hjälp i stillheten hos Gud mitt under kamp och strid. Du vet också att än stormar det från ett håll i ditt liv, än från ett annat. Det är sällan helt vindstilla.

Satan försöker också på annat sätt hindra dig från att bli stilla. Varje gång du tänker läsa i Bibeln elelr bedja, fyller han dig med alla möjliga tankar och infall. Vad kan du göra? David sade mitt i sin oro och kamp:

"Endast i Gud har du din ro, min själ, ty från honom kommer mitt hopp."

Detsamma får du säga. Ett Guds barn skall inte vara slav under sina känslor. Det är inte känslorna som skall styra. Det Jesus har gjort gäller oberoende av dina känslor. Han har frälst din själ och fört dig fram inför Guds ansikte. Där får du stå mitt i din oro, osäkerhet och ovisshet.

Hos Gud finns det ro! Här har världens makter och anklagare inte något att säga. Inte heller djävulen har något att anföra. Han är för evigt bortstött från Guds tron och kan inte längre anklaga dig. Inför Guds ansikte riktas din blick mot honom som sitter på tronen. Han drog dig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde dina fötter på en klippa och gjorde dina steg fasta. Han är själva klippan - han är din frälsning.

Om det berodde på dig själv att bli bevarad, skulle du aldrig nå målet. Men Gud har gripit in och håller taget, och för honom kommer det att lyckas. Gud är också ditt skydd. Under alla livets skiftande förhållanden vilar hans skyddande och bevarande hand över dig.

Inför Guds ansikte tänds livets ljus i ditt mörker, och du fylls med hopp och förtröstan.

Det börjar med en hojt
i ungdomens tidiga dar
vips är det varje helg
sen rullar det på

Nu går allt fort
fortfarande i ungdomens år
ökad dos gör ingen skillnad
prövar en holk

Livet leker skönt lent
ungdomens nyck pågår nu
ett bloss blir två
röker på nu och då

Det snurrar snabbare
stötte på bättre stuff
en puff är ej nog
stillar suget med en sil

Världen syns i ett annat ljus
att vara ung är kul
inget ansvar, bara fly
det är tunga grejor nu

Baksmällan gör ont
kroppen skriker högt
livet har stannat i ett rus
alla relationer blivit grus

Sirener tjuter högt
ser ljuset på andra sidan
livet passerar i revy
är denna dimension ny?

Vaknar inlåst i ett rum
apparater och slangar
smärtan är olidlig
en polis kallar mig dum

Det slutade med en krasch
att livet tog slut
smärtan är oändlig
verkar inte ha något slut

Ljuset i tunneln blir starkare
en röst kallar på mig
jag lyssnar och går
jag nu i Guds rike står

Det började med en hojt
slutade i tragik
om jag ändå kunde börja om
inget är sig mera likt

Du får en ny chans
jag gör allting vitt
sa en röst och försvann
vig ditt liv åt Han.

En sång som Simon Ådahl sjunger ringer ofta i mina öron. Den är så stark. Jag hoppas de kommer till Umeå snart och har konsert. Det brukar vara uppbyggande.

 

All ondska som finns i världen
trasar sönder hjärtan
invaderar sinnen
förmörkar själar

Allt som är söndertrasat
skymmer solen
klumpar i magen
tynger sinnet

Alla förvirrade människor
irrar runt
bedövar sinnet
söker kickar

Alla ledsna själar
gråter högt
är rädda
skapar mörker

Bakom ondskan finns solen
åkalla Gud
tro Gud
se Gud

Våra val föder död eller liv
be Gud
binda ondskan
frigöra kärleken

Gud upprättar och helar
mörker skingras
hjärtan läker
sinnesfrid kommer.

/Kicki

I lördags kväll hade vi ett vittnesbördsmöte i Korskyrkans Norrmjölegård. Det var olika människor som berättade vad Gud gör i deras liv. Det var små saker och stora saker. Oavsett storlek är det lika betydelsefullt. Det måste inte vara ett stort mirakel eller under som människor beundrar. Nej, även det lilla kan vara precis det vi behöver just då.

Jag var på vippen att gå upp och berätta om en episod när min pappa låg dödssjuk på IVA. Någon annan gick upp och berättade en liknande berättelse och då tänkte jag att min blev "överflödig". Så jag tänkte berätta den här istället. Det handlar om hur Gud kan verka genom sånger. Och att det vi hör som barn kan få betydelse lååååååååååååååångt senare i livet. Så blev det för mig.

När jag var i söndagsskoleåldern var jag i söndagsskolan. Jag fann trygghet i kyrkan även om jag inte förstod allt som hade med Gud att göra. Mina föräldrar var inte kristna och inte någon i min släkt heller. I kyrkans verksamhet fann jag något jag behövde och saknade. Som i alla söndagsskolor fick vi undervisning om Gud, pyssla och sjunga.

Nu hoppar jag fram till år 2007. Jag får ett samtal från min syster att pappas canceroperation först gick bra men att det sedan uppstått komplikationer. Sjukhuspersonalen kallade dit oss då de inte visste om han skulle överleva. Lilla pappsen. Bara 58 år "gammal". Jag tog första bästa flyg till IVA Huddinge. Pappa hade vrit förutseende nog och skrivit ett brev före operationen om vilket tåg jag skulle ta från Stockholm, vilken hållplats jag skulle gå av på för att komma rätt osv. Så det var lätt att ta sig dit.

När jag klev in på IVA var det som att allt gick i S L O W    M O T I O N. Tiden slutade att snurra. Allt blev som i ett vakum. Jag klev in i en chock när jag satte min fot på IVA och fick se pappa vara "korsfäst" vid maskiner och slangar. Dels hade jag aldrig varit på IVA tidigare eller dels hade jag inte sett någon ligga dödssjuk i en respirator. Och speciellt inte en av de människor som står mig närmast hjärtat - min egen älskade pappa. När jag stod bredvid sjukhussängen och hörde alla apparater pipa och såg personalen fiffla och dona för att få tyst på dem fick jag inte fram ett ord. Både jag och min syster var där. Vi satte oss på varsinn sida sängen. Tystnaden var tryckande och då kom en sång till mig. En sång som jag sjungit i söndagsskolan. Och en sång jag inte hört sedan dess:

Det lilla ljus jag har. Det ska få lysa klart. Det lillla ljus jag har. Det ska få lysa klart. Det lilla ljus jag har. Det ska få lysa klart. Lysa klart klart klart lysa klart.

Jag sjöng refrängen om och om igen. Det var de enda ord jag kom ihåg av den sången. Hur det nu än var kändes det tryggt. Vi kunde landa i salen och få fatt i orden igen. Pappa var nedsövd och gick inte att få kontakt med. Men vi förstod att han hörde oss för det rann tårar när han hörde våra röster. Trots att det var en laddad och svår situation var det en tröst att Gud var närvarande. Det var för övrigt den enda trösten och den enda vi kunde sätta vårt hopp till. Gud fanns där precis när vi behövde det. Denna sång visar hur jag kände det:

Att visa våra barn att Gud finns kan få större betydelse än vi kan ana. Det var Gud som ledde mig till söndagsskolan när jag var liten. Och jag är glad att mina föräldrar lät mig gå där fast de själva inte var kristna. För det enda som burit mig i svåra perioder är Gud.

/Kicki

 

Du kanske är sårad och ledsen
om du gråter kan jag förstå
men Gud har makt att förlåta
dela dina känslor med Han

När vi trampar på nåns tå
gör det ont att gå
vi kan orsaka sår
som skaver när vi går

Du kanske är sårad och arg
om du ger igen kan jag förstå
men Gud har makt att förlåta
lätta ditt hjärta nu

Söker du försoning hos Gud
Letar du efter vägarna ut
Gå till din broder
gör upp här och nu

Du kanske är sur och bitter
om du vill hämnas kan jag förstå
men Gud har makt att förlåta
och kan hela ditt hjärta för gott

Glöm det som varit för allting är nytt
det som var svart har blivit förbytt
släpp ut det som behöver ut
andas och känn hur det onda tog slut

Nu har kärleken tagit vid
det var sannerligen i rätt tid
släpp inte det mörka inpå din själ
nej, låt Gud få verka och leva nå väl

Du kanske är sårad och ledsen
om du gråter kan jag förstå
men Gud har makt att förlåta
han har förlåtit både dig och mig

Under Simon Skogs predikan idag fick jag även se flera paralleller med Gamla Testamentet. Simon förmedlade bland annat Guds budskap:

"Ge inte upp! Lyft blicken och se på mig!"

Dessa ord har en botten i Psaltaren 121. En psalm från Gamla Testamentet som jag ofta läser. Jag har en lapp utskriven framför mig här vid datorn. Rubriken till Psaltaren 121 är

"Hjälpen finns hos Herren."

Psaltaren 121 fortsätter med att vi ska lyfta vår blick upp till bergen och se på Gud:

"Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren..."

Det är mäktiga ord som kan bli verkliga i ditt och mitt liv här och nu. Det handlar om, som Simon Skog predikade om, att göra sig tillgänglig för Gud att verka i våra liv. Det gäller att så i Anden. Att ge vårt inre den föda som behövs för att Anden, Guds Helige Ande, i oss ska kunna växa. Det finns en stor skillnad på att så i anden och så i köttet:

• Så i köttet och skörda förgänglighet - eller ännu starkare: vi får skörda död!
• Så i anden och skörda evigt liv.

Häromdagen bloggade jag om Tryggheten i stormen och länkade till en musikvideo "Praise you in this storm", Casting Crowns. Om du ser på den videon kommer du upptäcka, mot slutet, att han citerar Psaltaren 121. Jag blev så glad när jag upptäckte det för den sången är stark och kraftfull. Den handlar precis om det jag bloggat om idag och det Simon Skog predikade om på gudstjänsten i Korskyrkan. Guds budskap förmedlas här via Casting Crowns. Jag bifogar den igen för dig som vill lyssna. 

Idag har jag varit i Korskyrkan och lyssnat på predikanten Simon Skog. Det var oerhört tydligt hur Guds röst ekade i salen. Jag blev slagen med KRAFT och skrev så pennan glödde sig varm. Jag skrev 8 sidor och hade velat skriva ännu mer men jag hängde helt enkelt inte med.

Det fanns ett DJUP i denna predikan. Ett djup som bara Gud kan ge. Ett djup som bottnar i Gamla Testamentet. Simon Skog berörde inte det perspektivet men jag kan se en paralell med berättelsen om Daniel i lejongropen. Daniel förtröstade på Gud och lade sitt liv i Guds händer. Konungen Darejaves kastade honom i lejongropen, där han sannerligen borde ha blivit dödad omedelbart, men så skedde icke. Nej, Daniel överlevde en natt i lejongropen och fick kliva upp oskadd dagen efter. Istället för att ösa hat över konungen, som kastat ner honom där, sa Daniel:

"Må konungen leva för evigt! Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom och jag har inte heller förbrutit mig mot dig, o konung." (Dan. 6:22-23)     

Daniel förlät konungen. Gud räddade Daniel. Konungen kastade sedan alla som riktat anklagelser mot Daniel ner i lejongropen tillsammans med sina hustrur och barn. Lejonen krossade deras ben innan de ens landat i gropen. Kung Darejaves sa sedan:

"Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande Guden, som evigt förblir. Hans rike kan inte förgöras, hans välde har inget slut. Han befriar och räddar, han gör tecken och under i himlen och på jorden, han som har befriat Daniel ur lejonens våld." (Dan. 6:26-27)

Simon Skogs predikan hade rubriken: Fullborda loppet - ge inte upp! Och det var precis det Daniel gjorde. Han gav inte upp fast det var omöjligt för honom att klara sin livssiutation. Han gav inte upp fast han blev kastad ner i en grop med lejon (som borde ha ätit upp honom). Han gav inte upp utan satte ALLT sitt hopp till Gud. Daniels uppgift var att gå med sina bördor till Gud, lägga allt i Guds händer och TRO på Hans kraft. Det gick bra.

Så kan det bli också för dig och mig här i Sverige idag. Vi behöver bara be Jesus att vara Herre i våra liv och tro med sanning i våra hjärtan att Jesus är världens frälsare (räddare). Att Jesus är den som räddar (frälser) oss. Då skall så ske oavsett vilken livssiutation du har.

Källa: Daniel, Gamla Testamentet, Folkbibeln på nätet: http://folkbibeln.net/vers/search?offset=168&bok=dan