1. Gud din nåd till himlen räcker,
upp till skyn din trofasthet.
Din barmhärtighet sig sträcker
längre än en mänska vet.
Låt ditt löftes morgonstjärna
lysa i mitt mörker in.
Hjälp mig tro att jag är din.

2. Skingra, Gud, all tvivlets dimma,
låt mig ljus i ljuset se.
Låt i tron mig få förnimma
att blott du kan frälsning ge,
att den väg som Jesus banat
är den enda jag kan gå
för att liv och räddning få.

3. Var mitt ljus på livets bana,
var mitt ljus i dödens dal.
Låt mig, fri från syndens vana,
lagens hot och ångerns kval,
mer och mer det landet nalkas
där allt mörker skingrat är,
ty du själv är solen där.

Text: J Åström 1816, O Niveus 1983
Musik:k Troligen svensk 1694/96

Ur Svenska Psalmboken, antagen av 1986 års kyrkomöte.

Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna. Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten. (Jakobsbrevet 3:5-12 SFB)

Jag fick en länk om altetnativ medicin vs kristen tro av en vän där det står bland annat dessa tänkvärda ord:

"Da blir det også viktig for meg å vite om åndelige ting kommer fra Bibelens Gud eller andre kilder. Jeg har respekt for at andre mener noe annet, men jeg må vite hvilke åndelige krefter jeg tillater å ha innflytelse i mitt eget liv. Bibelen sier at vi skal "prøve åndene om de er av Gud" (1 Joh 4.1), for det finnes ingen nøytrale åndsmakter. Apostelen Paulus advarer mot å blande kristen tro med hedensk åndelighet: "Hva er det nå jeg sier? At en avgud er noe, eller at avgudsofferet er noe? Nei, heller at det som hedningene ofrer, ofrer de til demoner og ikke til Gud. Og jeg vil ikke at dere skal ha samfunn med demoner" (1 Kor 10.19-20). Johannes skriver at "hver ånd som ikke bekjenner at Jesus Kristus er kommet i kjød, er ikke av Gud. Og dette er Antikristens ånd, som dere har hørt skal komme, og som allerede nå er i verden" (1 Joh 4.3)."

Viktigt att ta i beaktande att allt inte kommet från GODA andemakter. Du som vill lära dig mer kan läsa på: http://www.alternativ-medisin.info/

Det finns många sätt att hjälpa någon i kris. Vad gör du för andra? Och nu menar jag inte din släkt eller dina närmaste vänner. Jag menar för någon som du har träffat men inte känner. Någon du kan ana har ett behov. Om du har en längtan att hjälpa andra kommer här en lista på tips på personligt stöd du kan ge:

• Bjuda på middag
• Komma med en kasse mat
• Skvätta i en slurk bensin i bilen
• Betala en räkning
• Ge bort en femhundring
• Laga något som är trasigt
• Ge en present
• Bidra till något du vet denne behöver
• Sy en gardin
• Baka matbröd

Det finns massor av sätt att hjälpa på. Du kanske har fler tips? Välkommen att skriva en kommentar.

En jul, samma år som jag bloggade om tidigare, hade vi det tufft ekonomiskt. Vi hade som sagt var inte pengar till både räkningar och mat. Nej, det gick inte ihop. Jag fick välja mellan att kronofogden skulle knacka på dörren eller att ge barnen mat. Det började närma sig jul. Jag bad till Gud om att få pengar till julklappar till barnen. Jag bad om ett bättre betalt arbete. Jag bad, bad och bad i min förtvivlan. Jag bad utan att se någon lösning. Jag hade inget hopp. Det var sorg i mamma-hjärtat. En jul utan julklappar till barnen... Hur skulle de ta det? Jag skämdes över vår situation och ville inte berätta för andra om hur vi hade det. Därför visste nästan ingen hur det låg till. Jag hade en inneboende stolthet om att klara mig själv. Jag fortsatte att be.

Det gick en tid och sedan ringde det på dörren. Jag väntade ingen. Utanför stod två personer från Björkstakyrkan. De räckte fram en ica-kasse med mat och de sa att i kassen fanns också ett kuvert med pengar till julklappar till barnen. Jag hade inte berättat för de här människorna hur svår ekonomisk situation vi levde i. Men de hade nog förstått att vi hade det kärvt. Jag grät och tackade. De pekade uppåt och sa att det är Gud som ska ha tack.

/Kicki

Här ser vi ett exempel på det skyddsnät kristna människor utgör. En fattig mamma som inte klarar sig på sina inkomster men varken vill eller vågar gå till sociala myndigheter. Lena är långt ifrån ensam. Jag skulle inte bli förvånad om det kommer en läsarstorm efter denna artikel.

Jag minns när jag var delegerad till 65% a-kassa, ensamstående med tre barn att försörja. Tilläggas kan att jag inte bara gick hemma och drog benen efter mig. Nej, jag fick välja mellan att gå hemma eller arbeta (för samma inkomst) och valde arbete. Inkomsten täckte hyran. Sedan fick jag välja mellan att köpa mat eller betala räkningar. Det var min församling och kristna vänner som såg till att vi hade mat i magen. Det blev mycket havregrynsgröt hemma. Så är det för många. Att pengarna inte räcker till mat för att de kastats ut från, eller inte är trygga med, våra traditionella skyddsnät. Och att vi faller i kyrkans skyddsnät om vi faller. Många har inte heller någon välbergad släkt att luta sig emot.

När jag skriver kyrkan menar jag inte bara svenska kyrkan utan även alla andra kyrkor. Nu är det ju inte så att kyrkor har några skattepengar att fördela. Frikyrkor torde inte ha några skattepengar alls men de ger ut många bidrag till behövande. Det är privatpersoner som av empati skänker av sina egna slantar. Det är inte säkert att de som skänker har det gott ställt. Men inom kyrkan finns en solidaritet utan dess like. Det finns en omsorg om andra och det finns en vilja att ta hand om varandra. För att få detta att gå runt gör människor avkall på sitt eget. Ger frivilliga bidrag i kollekten.

Jag tycker att du som brukar kasta skit på kristna och kyrkan borde tänka en gång till innan du tar ansats till att göra det igen.

/Kicki

Vill du ge ett bidrag till någon som behöver det? Kom på gudstjänst på söndag och lägg i kollekten eller sätt in på någon kyrkas bankgiro exempelvis:
 

• Korskyrkan, Umeå, bankgiro 5550-5192.
  Missionsgården Fridhem, Vännäs: bankgiro 5782-4096
• Björkstakyrkan, Umeå, bankgio 5891-1629
• Lutherska Kapellet, bankgiro 5686-2048

 

Och om jag ägde profetisk gåva
och kände alla hemligheter
och hade all kunskap,
och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg
men inte hade kärlek,
så vore jag ingenting.

Och om jag delade ut allt vad jag ägde
och om jag offrade min kropp till att brännas,
men inte hade kärlek,
så skulle jag ingenting vinna.

1 Kor. 13:2-3

En ny dag har grytt. Morgondagens bekymmer har dock inte flytt. Jag tar Jesus i handen igen. Han som är min vän. Jag ser Honom i ögonen och ber. "Jesus, du vet vad jag behöver", och så faller jag ned. "Lys upp den väg jag ska gå. Låt inga tvivel få rå." Jag lyfter min blick och ser in i Hans ögon. De ler. "Amen", avslutar jag och stiger upp för att göra frukost.

En sång jag skrev idag:

Det finns mörker på jorden
gå inte i ok med den
Det finns någon som ropar
- det är inte för sent än

Vänd din blick till Herren
som kommer från Kaanans land
Det finns någon som ropar
och vill ta din hand

Låt inte mörkret på jorden
släcka din livslust än
Hör de sällsamma orden 
från Han som är din vän

Jesus Jesus Jesus Jesus Jesus
det är Han
han som kommer i Herrens namn 

Jesus Jesus Jesus Jesus Jesus
fall nu ner
och landa i Hans famn. 

/Kicki

"Seger är trons kraft" var temat för dagens predikan under gudstjänsten på Missionsgården Fridhem i Vännäs som Janne Smetana höll. Predikan framfördes med ett tryggt lugn men med en tung innebörd.

"Där jag låg i min bädd om natten sökte jag honom som min själ har kär, jag sökte honom men fann honom inte." Höga visan 3:1 Tankarna som detta bibelord leder till är att söka Gud utan att finna honom. Jag skulle kunna skriva mycket om det Janne predikade om men jag vill berätta om en autentisk berättelse som kom till mig efter predikan.

Historien om sängen
När vi flyttade in i vår nya lägenhet ställde vi möblerna där vi först tyckte det kändes bäst. Så var det med vår säng i sovrummet. Vi ställde den på väggen direkt till höger. Vad jag kunde räkna ut var detta den bästa placeringen utifrån de möbler vi behövde rymma i rummet. Och allt såg perfekt ut. Sängen stod alldeles ypperligt där den blev placerad. Men jag fick inte ro. Varje gång jag gick in i sovrummet slogs jag av en känsla att något är fel. "Sängen står på fel ställe" sade något i mitt inre. Jag försökte då visualisera hur det skulle bli om vi bytte sängens placering. Vad jag kunde räkna ut skulle det inte fungera med våra möbler. De skulle helt enkelt inte få plats. Jag försökte då släppa tanken och försökte intala mig att sängens placering var den bästa.

Varje gång jag lade mig i sängen på kvällen fick jag en känsla att det kändes fel. "Sängen står på fel plats" sa något i mig. Jag började ånyo visualisera hur det skulle kunna bli om vi möblerade om. Varje gång kom jag fram till samma slutsats. Jag måste nog bara vänja mig tänkte jag till sist.

Dagarna gick. Och jag väntade på att jag skulle kunna släppa tanken på sängens placering eftersom den var den bästa utifrån vad jag kunnat räkna ut. Men varje gång jag gick in i sovrummet kändes det fel. Varje gång jag lade mig i sängen kändes det fel. Lika ofta som känslan kom motade jag bort den. En dag fick jag nog. Jag möblerade om. Till min förvåning fick jag, efter en tids pysslande och funderande, visst plats med alla möbler. Jag fick till och med plats med FLER möbler och det finns utrymme för ytterligare möbler i rummet om behov skulle uppstå. Men framför allt - jag har fått ro. Den där gnagande känslan att sängen stod på fel ställe försvann som i en handvändning. Jag har fått ro. Nu står allt rätt till. Friden regerar.

Just denna bild har jag fått upp idag. Att våra liv ibland kan vara som historien om sängen. Att vi tror att vi funnit det vi söker. Vi slår oss ner och försöker leva i det. Men vi får inte ro. En känsla av att något är fel gnager i vårt inre. Vi rustar oss med tålamod. Vi kämpar och tror att vi gör Guds vilja. Men så en dag blir Guds budskap tydligt. Gud stänger dörr efter dörr. Gud tar inte bort den där gnagande känslan i bröstet som plågar oss. Han gör det han gör av en anledning. Gud har andra planer med våra liv.

Precis som jag inledde vill jag avsluta - Seger är trons kraft. Vi bör göra som Noa - lyda i tro och gå utan att veta var vi ska komma. Janne Smetana påminde att Noa säkerligen blev utskrattad som byggde en ark fast solen sken och inget regn verkade vara på väg. Men Noa lydde Gud. Noa byggde arken. Han gjorde allt som Herren hade befallt honom. "Jag vill söka honom som min själ har kär. Jag sökte honom men fann honom inte." Höga visan 3:2 Uppmaningen till oss är att fortsätta söka tills vi finner det vi söker. För den som bultar och bankar kommer dörren att öppnas säger Janne i sin predikan. Ja, Gud öppnar dörrar och han stänger dörrar. När vi är hos gud har vi frid. Sök den!

 

I almenackan kan vi läsa att det är den helige Mikaels dag imorgon. Mikael var en ängel som stred mot djävulen. Han är en av de två änglar som nämns vid namn i Bibeln. Vi läser i Uppenbarelsebokens 12 kapitel från vers 7:

Mikael och draken
En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred. Men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

"Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."

När draken såg att han hade blivit nedkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid, borta från ormen. Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden. Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet.

Upp. 12:7-18

Några kyrkor i Umeå bjuder på kaffe, varm saft och bullar på fredagskvällar. Streetmission kallas det. Människor vi mött ikväll har varit glada åt initiativet. Många vill ha en spontan pratstund om ämnen som faller på. Andra vill veta mer om kristen tro. En del uppskattar tryggheten i att människor som bryr sig står på torget sent en fredagkväll. DET är kärlek! />

Extra roligt var att jag träffade en gammal elev från Mariaskolan. För 2 år sedan var vi på en pedagogisk Europaresa tillsammans. Hon tyckte skolan var lite tung då och poängterade att det går bättre på gymnasiet. Det är ju inget ovanligt att bli skoltrött en tid. Det är så otroligt glädjande att få höra när det vänt.

Kram på er alla hurtiga och uthålliga streetmissionare

När vi använder oss av evolutionsteorin som en sanning som ställs mot påståendet att Gud inte skulle finnas implementerar vi en meningslöshet. Hur många som tar självmord gör det inte på grund av just den meningslöshet som ekar i ens inre? Det är fler människor som tar självmord än som dör i trafiken. Ändå diskuterar vi inte i tillräcklig omfattning om NOLLVISIONEN vad gäller självmord. Vi har börjat få upp ögonen för problemet men det är långt mellan att ha ögonen öppna och att se.

Darwins evolutionsteori talar om för oss att vår tillvaro är meningslös och att slumpen regerar. Gud talar om för oss att det finns en mening med att vi finns till och att allt vi går igenom kan användas till något meningsfullt. Visst kan saker i livet kännas helt meningslösa. Men det innebär ju inte att livet i sig är meningslöst. Vad kan det finnas för mening med att jag drabbas av en svår sjukdom? Vad finns det för mening med att min pappa dog bara 58 år ung? Kanske blir det meningsfulla i att själv drabbas av meningslösa saker att vi ska hjälpa någon annan att finna hopp och styrka att leva vidare.

Min pappa dog ung men han hann vara med om mirakel som räddade hans liv. Han låg för döden men klarade sig mirakulöst, och läkarna kunde inte tillskriva vare sig vetenskapen eller sig själva någon ära i det, för han överlevde det omöjliga. De säger att han hade i princip 0 % chans att överleva men han överlevde. Därför måste de säga att han hade 1 % chans att överleva eftersom han faktiskt inte dog. All vårdpersonal som var med när detta hände säger samma sak - han borde vara död  och att han överlevde är ett mirakel.

När jag berättade om pappas mirakel för en svårt cancersjuk man fick jag se hoppets lampa tändas i hans ögon. Han låg svårt sjuk på IVA med cancer i levern. Han hade gett upp för läketiden tog så lång tid och han fick svåra skov där han blev sämre. Så var nu fallet igen. Men sanningen är att han faktiskt hade stora chanser att överleva. Kanske var chansen att överleva dessutom större än risken för att dö. Men han orkade inte hålla hoppet levande. Och på grund av detta höll han på att dö. Min pappas historia gav honom hopp. Och kanske var det meningen att pappas sjukdom skulle fungera just som ett mirakel som kan få andra att överleva.

Jag älskar min pappa och sörjer honom djupt. Han är saknad och jag önskar att han var här. Men jag kan inte alls se det meningslösa med att han blev dödssjuk, överlevde mirakulöst men ändå dog några år senare i sviterna av det som hände. Hans historia kan ju bidra till att andra får leva! Det är i högsta grad meningsfullt! Att bejaka och uppmuntra kristen tro kanske kan rädda någon från att begå självmord. Därför bör vi inte döma ut varken vetenskapen eller skapelseberättelsen. Låt oss bejaka tankar, tro och teorier som föder liv.

/Kicki

Det finns många kritiska röster mot Darwins evolutionsteori och på vuxenvärldens förhållningssätt beträffande Gud eller Darwin?! Jag tror att det finns många som är sugna på att prata om detta. Men de flesta som är kritiska mot Darwin väljer att vara tysta. Varför?

Här kommer några texter som kritiserar Darwin:

http://www.matsmolen.se/index.php?sida=5

http://www.expressen.se/debatt/1.1465304/evolutionsteorin-ar-ett-fuskbygge

http://www.gluefox.com/skap/evolrel.
 

Att ifrågasätta Darwins evolutionsteori väcker ofta stort anstöt. Kanske är det för att evolutionsteorin oftast framställs som en motpol till kristen tro. Man använder sig av icke-troendes slutsatser om att Gud inte finns för att "bevisa" att evolutionsteorin är sann. Är inte det lite konstigt? Reagerar inte människor på detta? Sväljer vi bara allt med hull och hår utan att vilja ifrågasätta? Vad är det vi lär våra barn?

• "Tro på Darwin eller tro på Gud!" 

Vuxna som inte tror på Gud kan ha en benägenhet att presentera Darwins evolutionsteori på just detta sätt. Om du inte tror på Darwin tror du på Gud (och underförstått att det skulle vara något dåligt att tro på Gud). Ofta berättar man om kristen tro som något löjligt som man håller för "icke sant". Medan man berättar om evolutionsteorin som om man visste att det här minsann är sant. Det är vad jag minns från min egen uppväxt. Om jag lyssnar på vad barn säger idag verkar samma förhållningssätt finnas kvar. Vart finns objektiviteten i detta?

Att framställa evolutionsteorin på detta vis är som att använda sig av skrämselmetoder och förlöjligande. Gör vi det? Gör du det? Det tragiska är att skrämselmetoder och förlöjligande attityder är något som hustrumisshandlare, maktmissbrukare och psykopater använder sig av för att våldföra sig på sitt offer. Varför är det så laddat att kritisera evolutionsteorin? Varför är det så laddat att tro på skapelseberättelsen i Bibeln? Eller är det så att evolutionsteorin är starkt ifrågasatt?

 /Kicki

 

 

Jag läste en mycket intressant artikel under VK debattsida idag. Johannes Axelsson, lärare i NO, skriver om EVOLUTIONSLÄRA UTAN BEVIS. Jag håller fullständigt med Johannes i det han skriver. Faktum är att jag i somras i ett vetenskapligt arbete vid Umeå Universitet framhöll precis samma sak - att evolutionsteorin är en faktoid. Jag blev godkänd på det arbetet men fick min handledare att tänka till och gott om utrymme att diskutera saken. Han var inte benägen att hålla med mig men främsta orsaken till det verkade inte vara vetenskaplig utan mer bygga på att "inte tro på Gud". Kanske är detta akilleshälen för de flesta evolutionsteori-förespråkare?

Detta säger jag med bakgrund till att evolutionsteorin läggs fram som en omotstridlig sanning där såväl forskare som gemene man bortser från att det är just en TEORI. Teori är inte liktydigt med sanning. Teori är, precis som det låter, antaganden som delvis bygger på gissningar. Det som gör det svårt är att gissningarna är sammanflätade med vetenskaplig fakta. Jag håller med om att det finns trovärdiga vetenskapliga bevis i evolutionsteorin. Jag tror också på vetenskap. Men summan av kardemumman kanske är att en hel del av Darwins gissningar var fel? Det gör att även hans slutsatser blir fel.

Som Johannes Axelsson skriver har en hel del nutida vetenskap bevisat att gamla "sanningar" inte stämmer. Om vi synar evolutionsteorin med vetenskap tror jag att den håller på att falla på eget grepp. Så blir det till slut med allt som visar sig att inte bottna i sanningen. Men så länge människor är rädda för tron på Gud, och gör allt för att motarbeta kristen tro, blir det svårt att erkänna bristerna i Darwins lära.




 

I Umeå stadskyrka pågår bön för Umeå. Det är människor som tror på bönens kraft som ber för vår stads bästa. Vilken skön omtanke! På väggen sitter lappar som olika människor har skrivit med böneämnen som rör Umeå. Det är allt från personliga böneämnen till bön för landstinget, psykiatrin och missbruksvården. Det tillkommer nya böner varje dag.

Här kommer några bilder från aktiviteten Bön i Umeå som är i Stadskyrkan just nu. I reklamen står det bön 24-7 men att det är öppet mellan kl. 7-22. Det är bara att droppa in och leta sig fram till bönehörnan. Här kan den som vill be för staden, världen eller personliga böneämnen.

Denna vecka är det bön hela dagarna i Umeå stadskyrka. Jag läste på Korskyrkans hemsida att det finns olika programpunkter. En punkt jag kan rekommendera är på fredag 30/9 och det är:

• 12.00 Lunchbön
  bön för LP, ÖG, drog o alkoholmissbruket och dess följder, Anders Bäcksund

Det är något speciellt att vara med på böneveckan. Gå dit! Om du inte vill lyssna på någon som föreläser eller sjunger kan du bara unna dig en stund i stillhet. Bara du och Gud. Det kan få oanade följder. Trevliga följder. Bönesvar. Gud hör dina böner och Gud svarar. NÄR han svarar vet vi inte. VAD han svarar vet vi inte heller. ATT han svarar vet vi.

För två år sedan bad någon för mig och min framtida partner. Det var ett nytt sätt för mig att tänka. Att be för någon jag inte ens hade träffat. Det tände ett hopp. Just då såg det mörkt ut på partnerfronten. Vi bad bland annat att han skulle ha det bra och att Gud skulle vara med honom mitt i livet där han var just då. Nu, två år senare, är jag gift med denne man :-) Det tog cirka ett år innan Gud lät våra vägar korsas. Sedan dess har vi varit tillsammans nästan all vaken tid. Och nu håller vi på att bygga ett helt nytt liv tillsammans. Bönen blev besvarad. Drömen gick i uppfyllelse.

Fortsätt drömma.
Fortsätt be
När du minst anar kommer det ske.

Amen

 

Det finns en finess med att följa kyrkoåret och läsa de texter som hör till dito period. Vi har märkt det positiva med detta nu när vi gjort det regelbundet under ett år. Livet med Jesus känns närmare. Vi får studera precis det som var aktuellt för Jesus under just den årstid vi själva lever i. Det gör att förståelsen ökar och det är lättare att koppla ihop texten med livet.

Till kvällsandakt läser vi i princip alltid en andaktsbok som följer kyrkoåret. Varje vecka behandlas ett visst tema och vi får fördjupa oss i de bibelställen som behandlar temat. När vi ibland även går på gudstjänst som också följer kyrkoåret (exempelvis till ELM-BV på Fridhem i Vännäs) blir temat ytterligare fördjupat. Det är gott.

Även gudstjänster som inte följer kyrkoåret är naturligtvis också värdefulla. I Korskyrkan arbetar pastorerna ibland efter teman de själva bestämt. Hur det är ur predikantsynvinkel vet jag inte men som åhörare är det värdefullt att följa teman och själv kunna fördjupa sig måndag-lördag i andaktsböcker och Bibeln hemmavid.

Ikväll har vi fått höra mäktig undervisning om Matteus 22 av Bengt Birgersson, präst och lärare på FFG i Göteborg, som haft kvällsmöte på Fridhem. Det var som om han varit med oss i vårt vardagsrum då vi genom hans undervisning fick svar på många av den senaste tidens funderationer och diskussioner vi haft. Bengt pratade i huvudsak om "Ty många är kallade men få är utvalda." Matt. 22:14 Det fanns en gäst på bröllopet som saknade bröllopskläder. Han nekades att komma in i Guds rike. Hur detta hänger ihop har vi fått lära oss idag. Kanske kan vi blogga om det snart. Nu är det nattelinattnatt. Tack Gud för en fantastisk dag!

Sugen på andlig spis? Åk till Missionsgården Fridhem i Vännäs ikväll. Församlingen ELM-BV har bjudit in Bengt Birgersson att tala. Det är något speciellt med undervisningen på Fridhem. Det behöver upplevas för att förstås. För den som är van vid frikyrkan kan formerna kännas stela. Men det handlar i själva verket om att möta Gud i stillhet och med vördnad. Vi trivs med båda formerna. Och det är ju Guds Ord som är det viktigaste. Något annat vi uppskattar är Fridhems sätt att undervisa ur både Gamla och Nya Testamentet.

Läs mer på Fridhems hemsida http://www.fridhem.info

Det fanns en tid i mitt liv där jag kände mig ensam. Jag gick igenom en skilsmässa, blev av med jobbet och svåra saker hände nära anhöriga. I denna veva blev jag kristen och började förändra mitt sätt att leva. I kyrkan fann jag mycket av det jag sökte, men inte allt, för många gånger kände jag mig ensam även där. Det var en smärta i mig som ekade och skrek. En smärta som rörde ensamhet vs kärleksrelationer. Det gjorde ont att se alla lyckliga familjer (som kanske inte alls var det men utstrålade det). Jag led och det tog en massa energi. Självklart tyckte jag det var trevligt att umgås även med gifta och nykära men under en period var det frågan om det inte stal mer energi än det gav energi. Jag behövde något annat som inte församlingarna kunde ge mig.

En av mina kloka väninnor berättade om en episod i hennes liv som gick ut på att agera istället för att vara offer. Jag bestämde mig för att följa hennes exempel. Kyrkan kunde inte hjälpa mig med mitt behov med den ordinarie verksamheten. Eftersom jag varit singel ett tag hade jag också kommit i kontakt med andra singlar som vittnade om samma sak. Min dåvarande församling, Björkstakyrkan, stöttade mig att helt enkelt starta en ny gemenskap - http://Umesingel.se.

Jag var i ett läge i livet där jag gick från "partypingla" till att helt sluta dricka alkohol. Men vad skulle jag då göra på fredagar, lördagar och helger när alla familjer stängde in sig i hemmets trygga vrå? Det fanns ingen arena för mig (och mina andra singelvänner som jag ännu inte kände) att umgås på i en trygg miljö utan alkohol. På krogen finner man sällan vänner och på befintliga dejtingsajter på Internet är det "ragga" och jaga ny partner snabbt som gäller. Vänskap är ett ord som verkade bortglömt. Alkoholfritt och kristet lika så. Jag behövde inte en ny kille, jag behövde nya vänner, likasinnade vänner.

Med stöd av min församling startade vi, några kristna vänner från olika församlingar, Umesingel. På våra träffar är det Gud vi söker tillsammans. Vi söker Gud, vi söker vänner och aktiviteter på tidpunkter där kyrkorna är stängda och många familjer är instängda med sig själva. Umesingel blev vår familj. Vi gjorde saker som jag tidigare gjort tillsammans med en livspartner. Vi åkte på skidresor, utflykter, firade midsommar, jul och bara umgicks helt vanliga fredagskvällar. Helt plötsligt fanns en gemenskap som dessutom kunde hjälpa till att laga alla blödande sår som finns i brustna människors hjärtan. Vi deltog på lika villkor. Det fanns en förståelse. Vi behövde inte förklara eller försvara. Vi blev inte längre ifrågasatta. Vi fick vara de vi var. Vi valde Umesingel istället för krogen och vi valde Gud istället för flaskan. Det här blev starten på mitt nya liv.

Idag är jag gift och har en familj. Men mitt hjärta kommer alltid att finnas i Umesingels verksamhet. Idag drivs Umesingel av Annika Stenberg och hon gör ett fantastiskt arbete för singlar med stöd av Pingstförsamlingen. Jag är övertygad om att många singlar fortfarande har samma behov som jag en gång hade. Och förutom Pingstförsamlingen är det få församlingar som stöttar kristna initiativ för singlar. Svenska kyrkan har singelträffar som inte är kristna för de vill "passa alla". I Umesingel betonar vi vikten av att samlas i kristen regi. Därför behöver verksamheten också fortsatt andligt stöd.

Det finns singlar som inte har behov av någon singelverksamhet. Det finns singlar som inte lider av sin singel-ensamhet. Men det finns singlar som behöver en singelverksamhet så därför fyller Umesingel en viktig funktion. Och det är inte acceptabelt att kristna som blir singlar ska tvingas ut i kroglivet för att få sina behov av social samvaro tillgodosedda.

I ett samhälle där fokus på individuella livsstilar växer kommer en kontrast från Gud:

Ingen får lägga en stötesten för sin broder eller något som blir honom till fall. Rom. 14:13

Vi lever inte för oss själva och vi ska därför inte heller bara tänka JAG, MIG och MITT. Nej, vi är länkade med människor i vår omgivning, oavsett om vi vill det eller inte, och behöver ta detta i beaktan innan vi fattar beslut.

Det är lätt att se dömande på människor som väljer att avhålla sig från olika saker som till exempel TV, facebook, alkohol och kroglivet. Och det kan vara lätt för människor som avstår från olika saker att se dömande på de som inte gör det. Det är lika fel.

Vi har blivit välsignade med FRIHET i fråga om mat, dryck, nöjen, kläder, film, sällskapsliv och så vidare. Det är en frihet vi behöver använda under ansvar. Vad menar jag med det? Eller det är inte JAG som menar något alls, det är Gud, som säger att jag inte får använda min frihet så att det skadar någon annan eller drar in denne i faror. Mitt ansvar är att tänka:

• Kan någon annan människa, som står under mitt inflytande, dras in i något som den människan får svårt att hantera om jag använder min frihet?

  EttEDDeDetta tankesätt behöver vi använda på alla våra friheter. Men för att förklara vad jag menar tar jag ett exempel om alkohol. Det är inte fel enligt Bibeln att dricka alkohol men å andra sidan ska vi inte dricka oss berusade. Den som har rätt förhållande till alkohol kan ta ett glas vin till maten utan problem. Men en människa som har ett riskbruk, eller som redan har utvecklat alkoholism, kan inte bara ta ett glas vin till maten utan att det leder till negativa konsekvenser. I förlängningen blir det till och med fara för dennes liv. Om jag då har en middagsbjudning där en sådan vän ska komma - ska jag välja att servera vin då? Svaret blir självklart om vi tar bibelordet Rom 14:13 i beaktan. Jag ska inte göra något som kan leda min vän på fall.

Ska JAG behöva avstå från vin bara för att min vän inte kan hantera alkohol? Ja, om du vill ta ansvar för vilka konsekvenser ditt handlande kan leda till för din vän. Det tycker jag är äkta vänskap. Den som själv inte har problem med alkohol torde utan problem kunna avstå från vin för sin väns bästa. Om jag inte kan avstå från alkohol för min väns skull är jag troligen själv alkoholist eller på god väg att bli det. Då borde diverse varningsklockor klämta ganska högt nu.

Ovanstående levnadssätt, att beakta vilka konsekvenser mina handlingar får innan jag handlar, är något vi måste träna på. Vi försöker göra det i vår vardag och använder ofta just Rom. 14:13 som referens när vi diskuterar vad som är "synd" och synd. Olika saker kan LEDA TILL SYND för olika människor. Det innebär att synd ibland är ett relativt begrepp. I vårt exempel ovan är det synd att bjuda på vin där det finns människor som har ett riskbruk eller utvecklad alkoholism. Om jag själv har rätt förhållande till alkohol kan jag med gott samvete dricka vin till maten när det inte innebär någon risk för mina vänner och då är det inte en synd. Mitt samvete kommer då inte heller skicka några varningssignaler. Då vet jag att allt står rätt till.

Denna blogg är inspirerad av gårdagens kvällsandakt ur Bo Giertz "att leva med kristus".

"Är inte änglar andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?" Hebr. 1:14

Gud har änglar i sitt rike. Han sänder ut änglar för att tjäna dem som ska ärva frälsningen. Änglar är våra medhjälpare. Vi ska inte tillbe änglar. När vi känner tacksamhet eller behöver hjälp är det Gud vi ska be till. Gud kan sända ut änglar till din och min hjälp när vi ber.

H. E. Nissen skriver i dagens andakt ur Ett är nödvändigt:

"Gud leder oss ibland genom djupa, mörka och farofyllda dalar. Kanske befinner du dig nu i missmodets och förtvivlans dal. Då skall du veta att du inte är ensam. Gud har sett din nöd och han har redan gripit in. Han omger dig med en eldsmur av änglar.

Liksom djävulen djupast sätt bara har en enda avsikt med dig, så har Gud det också. Herren vill att du skall 'ärva frälsningen'. Och änglarna står därför i hans tjänst."

Rubriken på Peter Samuelssons predikan idag i Korskyrkan i Umeå var:
- Gud söker kontakt

Gud söker kontakt
med dej och mej
med olika medel

Han söker oss
genom vår LÄNGTAN
genom det han gjort och gör
genom den han är - JESUS

Dagens predikan var den första av tre i ämnet LÄNGTAN som har tre underrubriker:
1. Ensamhet
2. Tomhet
3. Längtan

Idag pratade Peter om att Gud söker kontakt med dej och mej genom ensamheten. Att ensamhet både kan vara smärtsamt och nödvändigt. Idag lever många av oss "ständigt uppkopplade". Det kan skapa stress och att ensamheten späs på. Men fel sorts ensamhet.

Det vi behöver ibland är att stänga av datorn, telefonen och TV:n för att få en stund ensam med Gud. Vi behöver varva ner, nå oss själva och låta Gud få kontakt med vårt inre. Detta pratade Peter om idag. Och precis så gjorde Jesus. När hela staden var samlad utanför porten och Jesus botade sjuka sökte Han ensamheten:

Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där. Simon och de som var med honom skyndade efter, och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." Mark. 1:35-37

Peters budskap i dagens predikan var bland annat detta att vi behöver stillhet även om livet är mycket och hektiskt. Livets mening finns i din relation med Gud. Relationen med Herren kan vi få genom vår längtan och frustration. Fortsätt söka så skall dörren öppnas. Ge inte upp. Dörren till livets mening kommer öppnas när du söker Gud i stillhet.

Det ska bli spännande att höra Peters nästa predikan i ämnet. Närmare bestämt på söndag. Och då kommer han prata om att Gud söker kontakt genom tomhet.

Andakt från Martin Luthers  andaktsbok Spis och föda:

TOLFTE VECKAN EFTER TREFALDIGHET

Fredag

Vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus,  Gal. 3:16

Detta är rätta beskaffenheten av den kristliga läran, att människan först lär känna lagen, att hon är en syndare för vilken det är omöjligt att göra en enda god gärning. Ty lagen säger: Du är ett ont träd, därför är också allt mot Gud vad du tänker, talar och gör. Då kan du inte heller förtjäna någon nåd med dina gärningar. Ty allt som inte sker av tro är synd.Rom. 14:23.

Att man vill förtjäna nåd med sina goda gärningar är, i sanning inget annat än att man med synder vill försona Gud och göra Honom nådig. Detta är då inget annat än att göra synd på synd, bespotta vår Herre Gud, trotsa Honom och reta Honom till större vrede. Därför är den första delen och själva början av den kristna läran den, att människan rätt lär känna sig själv.

Den andra delen är denna: Vill du bli salig, så skall du inte vinna saligheten genom gärningar, men vår käre Herre Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi genom Honom skall leva. Han är korsfäst och dödad för dig och har offrat din synd i sin egen kropp på korset. Så sker ingen beredelse till nåden genom dina egna gärningar. I dem är bara vrede, synd och död. Lagen gör inget mer än att den visar synden, förskräcker och förödmjukar och på så sätt bereder oss till rättfärdiggörelsen och driver oss till Kristus.

...Om nu alltså människan genom lagen blir förskräckt, så måste hon helt och hållet förtvivla i fråga om sina egna krafter, hon ser sig om, suckar och längtar efter att bli hjälpt. Så kommer då evangeliets hälsosamma ord i rätt, behaglig tid och säger: Var vid god tröst, min käre son, dina synder förlåtas dig: Tro på Jesus Kristus, som är korsfäst för dina synder. Känner du synder, så vet, att de är tagna ifrån dig och lagda på Kristus, vilkens sår helat dig, Jes. 53:5, 1 Petr. 2:24.

Detta är början till saligheten. På så sätt blir vi lösta från synderna, rättfärdiga och saliga, alltså inte på grund av våra egna förtjänster och gärningar, utan för Kristi skull, vilken vi omfattar genom tron.

Källa: D. Martin Luther, Spis och föda, Utdrag ur Luthers skrifter, sid. 602 ff.

Under Simon Skogs predikan idag fick jag även se flera paralleller med Gamla Testamentet. Simon förmedlade bland annat Guds budskap:

"Ge inte upp! Lyft blicken och se på mig!"

Dessa ord har en botten i Psaltaren 121. En psalm från Gamla Testamentet som jag ofta läser. Jag har en lapp utskriven framför mig här vid datorn. Rubriken till Psaltaren 121 är

"Hjälpen finns hos Herren."

Psaltaren 121 fortsätter med att vi ska lyfta vår blick upp till bergen och se på Gud:

"Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren..."

Det är mäktiga ord som kan bli verkliga i ditt och mitt liv här och nu. Det handlar om, som Simon Skog predikade om, att göra sig tillgänglig för Gud att verka i våra liv. Det gäller att så i Anden. Att ge vårt inre den föda som behövs för att Anden, Guds Helige Ande, i oss ska kunna växa. Det finns en stor skillnad på att så i anden och så i köttet:

• Så i köttet och skörda förgänglighet - eller ännu starkare: vi får skörda död!
• Så i anden och skörda evigt liv.

Häromdagen bloggade jag om Tryggheten i stormen och länkade till en musikvideo "Praise you in this storm", Casting Crowns. Om du ser på den videon kommer du upptäcka, mot slutet, att han citerar Psaltaren 121. Jag blev så glad när jag upptäckte det för den sången är stark och kraftfull. Den handlar precis om det jag bloggat om idag och det Simon Skog predikade om på gudstjänsten i Korskyrkan. Guds budskap förmedlas här via Casting Crowns. Jag bifogar den igen för dig som vill lyssna. 

Idag har jag varit i Korskyrkan och lyssnat på predikanten Simon Skog. Det var oerhört tydligt hur Guds röst ekade i salen. Jag blev slagen med KRAFT och skrev så pennan glödde sig varm. Jag skrev 8 sidor och hade velat skriva ännu mer men jag hängde helt enkelt inte med.

Det fanns ett DJUP i denna predikan. Ett djup som bara Gud kan ge. Ett djup som bottnar i Gamla Testamentet. Simon Skog berörde inte det perspektivet men jag kan se en paralell med berättelsen om Daniel i lejongropen. Daniel förtröstade på Gud och lade sitt liv i Guds händer. Konungen Darejaves kastade honom i lejongropen, där han sannerligen borde ha blivit dödad omedelbart, men så skedde icke. Nej, Daniel överlevde en natt i lejongropen och fick kliva upp oskadd dagen efter. Istället för att ösa hat över konungen, som kastat ner honom där, sa Daniel:

"Må konungen leva för evigt! Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom och jag har inte heller förbrutit mig mot dig, o konung." (Dan. 6:22-23)     

Daniel förlät konungen. Gud räddade Daniel. Konungen kastade sedan alla som riktat anklagelser mot Daniel ner i lejongropen tillsammans med sina hustrur och barn. Lejonen krossade deras ben innan de ens landat i gropen. Kung Darejaves sa sedan:

"Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande Guden, som evigt förblir. Hans rike kan inte förgöras, hans välde har inget slut. Han befriar och räddar, han gör tecken och under i himlen och på jorden, han som har befriat Daniel ur lejonens våld." (Dan. 6:26-27)

Simon Skogs predikan hade rubriken: Fullborda loppet - ge inte upp! Och det var precis det Daniel gjorde. Han gav inte upp fast det var omöjligt för honom att klara sin livssiutation. Han gav inte upp fast han blev kastad ner i en grop med lejon (som borde ha ätit upp honom). Han gav inte upp utan satte ALLT sitt hopp till Gud. Daniels uppgift var att gå med sina bördor till Gud, lägga allt i Guds händer och TRO på Hans kraft. Det gick bra.

Så kan det bli också för dig och mig här i Sverige idag. Vi behöver bara be Jesus att vara Herre i våra liv och tro med sanning i våra hjärtan att Jesus är världens frälsare (räddare). Att Jesus är den som räddar (frälser) oss. Då skall så ske oavsett vilken livssiutation du har.

Källa: Daniel, Gamla Testamentet, Folkbibeln på nätet: http://folkbibeln.net/vers/search?offset=168&bok=dan 

Tack idag för det vi fått
Tack för ordet som du sått
Låt oss vila tryggt och stilla
Låt oss glädjas åt det lilla
Förlåt oss för allt vi felat
Förlåt fast vi det bästa velat
Hjälp oss leva nästa dag
Hjälp oss med vårt eget jag.

MATT 7:7-8 Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

 

Den här galgen är från Fridhem där vi har varit på ett fantastiskt Påskläger to- sö. Idag på högmässan var det ca 150 personer som lyssnade på biskop Lars Artman. Det har varit givande undervisning och vi har fått mycket nytt på fötterna. Vi har blivit mötta av värme och ett tilltalande program som gett det mesta av det bästa.

Det var mycket deltagare i alla åldrar. Vid borden var det en salig blandning som skapade härliga samtal. Att det var människor som rest långt för att få vara med på lägret vittnar om att Fridhem är speciellt. En man hade åkt från Östersund. Två kvinnor från Uddevalla. Sedan var det folk från byarna omkring och från Umeå. Några ungdomar var från Finland men bodde i Uppsala och en annan hade rest från Norge.

Vi var på olika saker på lördagen. Kicki lyssnade på Lena Arvidsson-Artmans seminarium om död och sorg. Det finns nu ett 5 sidor långt referat av hennes undervisning som vi kan lägga ut sen. Christoffer blev fullspäckad med information om Jerusalem och om en massa som hänt där av Lars Artman.

Påskaftonskvällen hade vi fest. Det var avslappnad naturlig stämning, goooo mat och ett upplägg där vi delade vittnesbörd, sånger, Bibelord och andakt. Det var hemtrevligt. Mysigt!

Vi är lyckliga, glada och tacksamma. Taaaack Gud!

Idag börjar Påsklägret! Var med hela eller delar av lägret.

Har du en längtan att fira påskhelgen nykter? Om du lever ett liv där alkohol är ett naturligt inslag kan det vara svårt att finna former utan alkohol. Därför kan ett Påskläger på Fridhem vara ett steg i rätt riktning. Läs om Hantas första nyktra nyår i deras broschyr.

 

 

”Håll er kvar i Guds kärlek,

medan ni väntar på

att vår Herre Jesus Kristus

i sin barmhärtighet

skall ge er evigt liv.”

Jud. 1:21

Har du varit på Påskläger någon gång? Om inte kanske det är dags att testa. Jag kan rekommendera ett läger i Vännäs på Missionsgården Fridhem. Här kan du få både mat och logi till en billig penning under lägret. Du får inte bara mat för magen utan även spis för själen och en härlig gemenskap. Det är församlingen ELM-BV (Evangelisk Luthersk Mission - Bibeltrogna Vänner) som arrangerar lägret.

Området som Missionsgården Fridhem ligger i är härliga vidder. Det andas FRID på Fridhem och det är skönt att vara där. Att få komma på ett läger så nära Umeå blir som en mini-semester. Vi får lämna vardagen och allt som händer hemma för att bara ägna oss åt gemenskap med Gud och vänner. Även om du är kristen eller inte kan detta vara en stärkande rekreationshelg.

Om du vill veta mer om lägret och vilka programpunkter det är läs på deras hemsida. Du måste anmäla dig om du vill äta eller sova på Fridhem. Men det går bra att bara åka dit för att lyssna på en föreläsning eller vara med på en gudstjänst.

Läs mer på Fridhems hemsida.

Idag har jag prövat något nytt - Lunchbön i Korskyrkan. Jag har sett att det finns en aktivitet som heter Lunchbön men aldrig varit där. Idag fick jag bara ett "infall" att gå dit. Jag drog mig till minnes att jag läst om aktiviteten på Korskyrkans hemsida. Jag tänkte att det är ju onsdag idag. Jag tittade på klockan och förstod att det höll på just nu. Snabbt loggade jag in på nätet och kollade tiden, mycket riktigt, lunchbön mellan kl. 11.30 - 12.30. Tanken slog mig att man kanske måste komma dit när det börjar. Men hur många har tid att avvara hela lunchen till bön? Så nästa tanke blev att det är säkert drop-in och komma och gå som man vill. Jag tog snabbt på mig kläderna och räknade ut att jag skulle hinna vara med sista kvarten.

När jag kom in i kyrkan såg jag några välkända ansikten. Gruppen satt samlad vid ett bord och var i bön när jag kom. Det låg Biblar på bordet. Genast fick jag en stol att sitta på och "kopplade upp mig" i bön jag också. Jag fick vara med och dela Guds gemenskap med systrar och bröder under cirka en kvart. Denna kvart vände en tung dag. Gud kom med ljus och lyste så att allt blev just ljust. Du anar inte vad jag är glad över detta. Och jag är glad över det lunchsällskap jag fick med mig hem och den gemenskap vi fick dela vid köksbordet. Och jag är glad över det promenadsällskap jag fick senare på eftermiddagen. Och all denna glädje utgick från att jag fick en ingivelse att gå på Lunchbön. Och den ingivelsen kom från Gud.

Tack Gud! Tack Gud för att du ger oss Aqua Vitae - Livets vatten!