Eskilstuna, min uppväxtstad, har historiska bakgrunden som "småföretagarnas fristad". Namnet Eskilstuna tros ha kommit från en munk som hette Eskil som tros ha haft Tuna som bas för att sprida kristendomen runt Mälaren på 1000-talet. Det sägs att han dödades i Strängnäs och då blev Eskil från Tuna helt enkelt namnet Eskilstuna. Om detta är fakta eller myt vet jag dock inte.

Eskilstuna är känt för sitt smide och att ha varit Sveriges första Fristad där småföretagare slapp betala skatter och avgifter. 1771 bildades Eskilstuna genom ett beslut av riksdagen. Småföretagare som ägnade sig åt järn, smide eller stålförädling slapp betala tullavgifter och skråtvång. Det var Sveriges kung Carl X Gustav som var upphovsman till dessa förnämliga villkor och det var han som utfärdade statsprivilegier för Eskilstuna 25 oktober 1659. Därför räknas det datumet som Eskilstunas grundläggningsdag.

Kung Carl X Gustav verkade ha ett gott öga för entreprenörer och gav Reinhold Rademacher generösa villkor för att starta produktion och försäljning av bland annat knivar, filar, synålar och saxar. Han fick tullfrihet för exporter och ensamrätt i hela landet under två decennier och blev Sveriges främsta leverantör av finsmide. Än idag finns hans smedjor bevarade under namnet Rademachersmedjorna. Om du besöker Eskilstuna är det ett måste att besöka detta område. Tvärs över gatan finns också Faktoriholmarna. I början av 1800-talet blev Eskilstuna centrum för vapentillverkning när Söderhamns gävärsfaktori flyttade dit. Eskilstuna blev således den industristad som den är idag.

Efter många turer slogs Fristaden samman med Den gamla staden (som från början var Eskilstuna) 1883. Kullerstensgator från Den gamla staden finns bevarade än idag på Köpmangatan. Även detta område är värt ett besök med sin pittoreska charm i samklang med alla små butiker och caféer.

Från 1970-talet har Eskilstuna slutat växa när indistrier lades ner. Men idag är staden på uppgång mycket tack vare Mälardalens högskola och de förbättrade kommunikationerna till Stockholm. Det tar bara en timme med tåg. Eskilstuna verkar vara en kommun på väg och jag hoppas att min gamla hemstad snart kommer förknippas med nyetablering, uppfräschning och framtisdtro.

Norwegian är ett flygbolag som ligger i teknikens topp. På planet finns trådlöst Internet vilket gör att resenärerna kan surfa med sina mobiltelefoner/datorer eller vad man nu har för teknik. Våra vänner åkte samtidigt men med SAS och de hade då inte någon kontakt med omvärlden via sina mobiler...

Jag vaknade en timme för tidigt fast sängarna är otroligt sköna. Snart ringer väckarklockan och då är det dags att göra sig i ordning, äta frulle och checka in. Om några timmar är vi i Venedig, den romantiska staden i Italien med allt sitt vatten och gondoler i kanalerna. Det ska bli spännande. Men Venedig är inte vår slutdestination. Nej, den är början på ett äventyr :)

Välkommen att läsa bloggen och följa vår resa. Det är både en inre resa, en kroppslig resa och en yttre resa. Som en pilgrimsresa :)

En banad väg, en vandringsled, skall gå där,
och den skall kallas "den heliga vägen".
Ingen oren skall färdas på den, men den är till för dem.
De som vandrar den vägen skall inte gå vilse,
även om de är dårar. Jes. 35:8

(Om du vill veta mer om "den heliga vägen" får du läsa från början i Jesaja 35.)

Imorgon hoppas jag att vi ska kunna träna på något som är 15 våningar, 91740 tonnage, 32 meter bred, 294 meter lång... Kan du gissa var det är? Ne,j Stefan det är inte en jättestor rigg;) Fortsätt gissa.

To be continued...

Goa dottern/svärdottern ser ni här på video när hon gör Burpees (den nya träningsformen CrossFit) Målet är 110 Burpees men hon är nöjd med 100. Hennes PT satsar dock på 110. Tror ni hon klarar det? Det är sjuuuuuuuuuukt jobbigt att göra Burpees. Jag klarar inte att göra Burpees i mer än 2 minuter innan jag är spyfärdig och kroppen skriker STOP!

Jaaa, det här är min dotter det här! Fighting spirit så det heter duga. Go, girl, go!

Min fina goa dotter Anna Hägglund där hon visar upp det nya träningssättet CrossFit. Hon har tillsammans med några vänner startat upp företaget CrossFit Yesbox och hon är licensierad CrossFit-instruktör. Läs mer om vad CrossFit är för träningsform på Annas hemsida.

Huggsexa på barnloppis! Idag är det barnloppis på Nolia. Vi har gjort några riktigt fina fynd. Medan jag betalade för sakerna kom flera andra föräldrar/mormödrar och slet å drog i samma saker. Det gällde att bevaka sina inköp. Jag har aldrig gillat rea och folksamlingar men här var det mormorsinstinkten som drev mig. Grrrr! Hehe

Idag blir det först morgonpromenad och sedan jobb i Blåbandslokalen. Sista dagen att shoppa billiga gardiner. Kan passa sommarstugan. Eller hemma :)

Vid vår vigsel i det lilla slottskapellet på Tidö Slott i Västerås hade vi bland annat två bröllopsmusikanter: Emil Hägglund och Edvin Lander. De spelade och sjöng en vacker sång med sina ungdomliga stämmor. Den som har filmat detta har tyvärr vänt kameran upp-och-ner men ni hör Edvin sjunga och Emils gitarrspelande. De sjunger denna sång två gånger. Först en gång när vi får stå och lyssna, som en avslutning på vår vigselceremoni, och sedan som utgångsmusik.

Visst är det vackert! Ni har nu fått se en snutt av vår vigsel. Här går vi ut från kapellet för att börja möta livet hand i hand. När Jesus är den tretvinnade tråden brister inte förhållandet så lätt. När vi har våra fantastiska vänner och vår församling runt oss när det stormar i livet faller vi inte även om det blåser hårt. Äktenskapet är en gåva från Gud. Det är en nåd att få dela äktenskapet med varandra, i nöd och lust och med Guds välsignelse.

Elin Lundberg, höll ett fantastiskt tal av många tal som hölls denna kväll, så här säger hon:

Kära Kicki och Christoffer samt bröllopsfestgäster
Jag är mycket glad idag och jag har varit det länge. Alltsedan jag träffade Christoffer fick jag ett gott intryck av honom. Jag tror att han är den hjälp som Kicki behöver. Kicki har jag känt längre och jag vet att hon är handlingskraftig, effektiv och duktig på datorn. Hon har varit till stor hjälp för mig.

Livet är ingen dans på rosor. Den som tror det blir säkert besviken. Jag har varit gift två gånger. Båda männen har lämnat det här livet och är nu hemma hos Herren. Att bli lämnad ensam är en stor omställning. Både praktiskt och mentalt. I mitt fall började minnet svika. Det var hemskt men Kicki kom till min hjälp. Jag råkade beklaga mig för henne och hon sade: "Det där är inte demens. Det är överbelastning." Och mycket riktigt. Vartefter det lugnade sig omkring mig kom minnet tillbaka.

Enligt kristen tradition är äktenskapet till för att hjälpa och glädja varann. I 1 Mosebok står: Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag vill göra en medhjälpare åt honom. I Sändebudet, en finländsk tidning, finns en artikel om "Det kristna hemmet". De har hämtat artikeln från en finskspråkig tidning, som heter Kotimaa. Jag läser valda delar därifrån.

Det kristna hemmet är vanliga människors hem där man lever ett vanligt liv. Det kristna hemmet är syndares hem, därför att där gör man sådant som man inte borde göra. Man blir förargad, man säger sådant som sårar, man är självisk och kärlekslös. Ofta grälar man om små saker, såsom onda människor gör.

Förlåtelsen praktiseras
I det kristna hemmet borde man använda ordet förlåt istället för att tiga ihjäl problemen eller tänka att saker glöms bort utan att man samtalar och blir sams igen. Förlåt är ett starkt ord. Det kan förbättra hemmets atmosfär förvånadsvärt snabbt. Vi stolta människor har ofta så svårt att använda det här ordet.

En kristen vet nog, hur mycket Gud har förlåtit honom. Därför bode han kunna lämna sin stolthet och be om förlåtelse när han sårat sina närmaste - fastän det kan vara svårt att säga det där ordet. Inte heller kan en kristen låta bli att förlåta en annan som ber om förlåtelse.

Man älskar i handling
När man ingår äktenskap lovar vi att älsak. Lovar vi då att uppleva djupa, rörande känslor? Hur går det då när man int känner nånting? Kärleken är åtminstone inte i första hand en känsla. Den innebär handlingar som den andra mår gott av. Kärlek innebär att tjäna den andra, och tjänandet består inte bara i ord och tankar - utan snarare i handlingar, som man kan göra också när man inte har några speciella känslor.

Kärlek innebär också respekt för den andra. Av mina handlingar framgår om jag respekterar den andra. I det kristna hemmet borde man handla med tanke på den andras bästa - alltså älska. Där man gör det, upplever man också goda känslor.

Gud bryr sig om
I det kristna hemmet litar men på att det finns en himmel där det inte finns något ont, som i den här världen. Till himlen kommer man genom att tro på Jesus. I det kristna hemmet är Gud nära, har omsorg om oss och bär oss mot himlen också då när vi inte orkar lita på det.

Så här långt artikeln. Hur är det då om man är ensam? Ja, då är man ensam. Det är inte bra men har man vänner är det bättre. Vi har tillgång till Bibeln, Guds löften och det är inte lite. Gud håller sina löften även om det inte blir som man tänkt. Han älskar oss uthålligt. Han har dött för oss och därmed öppnat vägen till himlen. Har vi fått opp ögonen för de kristna sanningarna kan vi med frimodighet möta framtiden: Jesus säger: "Jag är med er alla dagar intill tidens slut." Matteus 28:20

Gud välsigne er!

Ett av inslagen värdparet hade hittat på var att klä ut oss. Två vänner satt bakom oss och var våra armar. Vi hade ganska lite kontroll över det som hände under denna episod hihi

Då Kicki kommer från Södermanland och Christoffer från Umeå hade vi vigseln på Tidö Slott i Västerås och bröllopsfesten på Norrmjölegården utanför Umeå. Vid vigseln var vi kring 25 personer men på festen var det ett 70-tal som samlades. Vi hade en ceremoni där Gustaf Lander (f.d. pastor i Björkstakyrkan) höll ett tal om den tretvinnade tråden. Gustaf och hans fru Lena var värdpar på bröllopsfesten. Ett överraskande inslag var att några vänner hade gjort en fantastisk bröllopstårta till oss i present :) Tack innerligt tack goa ni!

Medan vi blev fotograferade av bröllopsfotografen Johan, gick gästerna till Leksaksmuseet som ligger vid Tidö Slott.

Mamma/svärmor Harriet har fotograferat altaret i det vackra slottskapellet. Som ni ser var det litet och mysigt. Det låter så pampigt att ha gift sig på ett slott men det var väldigt "enkelt" med bara de närmaste släkt/vänner närvarande. Övriga fick komma på vår bröllopsfest på Norrmjölegården som vi hade i augusti 2011. Där hade vi också en ceremoni men då var vi redan vigda.

Vi har bestämt oss för att fira vår förlovningsdag och bröllopsdag på speciella sätt. Vi kommer ta fram våra löften och läsa dem igen. Att säga ja till någon är i förlängningen ett val där vi måste välja och säga ja flera gånger om. Ett äktenskap håller inte om vi inte lär oss att säga ja även när livet tar emot och är svårt. Med hjälp av Jesus, vår familj och alla vänner kommer vi att klara det. Att tro på äktenskapet är en fråga vi fått kämpa med men vi har valt att våga satsa och gå "all in". Vi har evighetstecknet inristade i våra ringar. Vi längtar efter att få åldras tillsammans.

Tidö Slott har en vacker utsikt över Mälaren. Det var ett magiskt ställe som denna bild inte ger rättvisa. Men ni kan ana det.

Vår svärson Stefan började fotografera som en galning då han under vigseln fick idén att göra en bok från vårt bröllop. Vi var så inne i allt vackert som skedde denna dag att vi märkte inte något speciellt. När vi fick boken, bara några dagar efter vigseln, var detta en av bilderna. Fotot är taget mitt under vigseln. Häftigt att ha "the moment" förevigad. Vi har dessutom en annan vän som filmade hela ceremonin. Underbart att ha vigseln dokumenterad och kunna ta fram och njuta av längre fram i livet. Kanske när vi sitter i gungstolen på ålderdomshemmet...

Här går vi på väg mot slottsporten som tar oss in till det lilla slottskapellet där vi vigs. Att gå upp för gången, säga JA vid altaret är den enkla delen. Att börja sitt äktenskap med målet att hålla ihop livet ut är utmaningen. Då vi vigde oss har vi målet att åldras tillsammans och stötta varandra i svårigheter och glädjas tillsammans när livet leker. Med Jesus hjälp kommer vi dit vi strävar :)

Här har vi en häftig bild på oss i samband med vårt bröllop i somras, Tidö Slott, Västerås. Vi sitter nedanför Mälardalens äldsta ek, ser varandra djupt i ögonen och har Bibeln i händerna. Jesus är centrum i vårt liv.

När vi använder oss av evolutionsteorin som en sanning som ställs mot påståendet att Gud inte skulle finnas implementerar vi en meningslöshet. Hur många som tar självmord gör det inte på grund av just den meningslöshet som ekar i ens inre? Det är fler människor som tar självmord än som dör i trafiken. Ändå diskuterar vi inte i tillräcklig omfattning om NOLLVISIONEN vad gäller självmord. Vi har börjat få upp ögonen för problemet men det är långt mellan att ha ögonen öppna och att se.

Darwins evolutionsteori talar om för oss att vår tillvaro är meningslös och att slumpen regerar. Gud talar om för oss att det finns en mening med att vi finns till och att allt vi går igenom kan användas till något meningsfullt. Visst kan saker i livet kännas helt meningslösa. Men det innebär ju inte att livet i sig är meningslöst. Vad kan det finnas för mening med att jag drabbas av en svår sjukdom? Vad finns det för mening med att min pappa dog bara 58 år ung? Kanske blir det meningsfulla i att själv drabbas av meningslösa saker att vi ska hjälpa någon annan att finna hopp och styrka att leva vidare.

Min pappa dog ung men han hann vara med om mirakel som räddade hans liv. Han låg för döden men klarade sig mirakulöst, och läkarna kunde inte tillskriva vare sig vetenskapen eller sig själva någon ära i det, för han överlevde det omöjliga. De säger att han hade i princip 0 % chans att överleva men han överlevde. Därför måste de säga att han hade 1 % chans att överleva eftersom han faktiskt inte dog. All vårdpersonal som var med när detta hände säger samma sak - han borde vara död  och att han överlevde är ett mirakel.

När jag berättade om pappas mirakel för en svårt cancersjuk man fick jag se hoppets lampa tändas i hans ögon. Han låg svårt sjuk på IVA med cancer i levern. Han hade gett upp för läketiden tog så lång tid och han fick svåra skov där han blev sämre. Så var nu fallet igen. Men sanningen är att han faktiskt hade stora chanser att överleva. Kanske var chansen att överleva dessutom större än risken för att dö. Men han orkade inte hålla hoppet levande. Och på grund av detta höll han på att dö. Min pappas historia gav honom hopp. Och kanske var det meningen att pappas sjukdom skulle fungera just som ett mirakel som kan få andra att överleva.

Jag älskar min pappa och sörjer honom djupt. Han är saknad och jag önskar att han var här. Men jag kan inte alls se det meningslösa med att han blev dödssjuk, överlevde mirakulöst men ändå dog några år senare i sviterna av det som hände. Hans historia kan ju bidra till att andra får leva! Det är i högsta grad meningsfullt! Att bejaka och uppmuntra kristen tro kanske kan rädda någon från att begå självmord. Därför bör vi inte döma ut varken vetenskapen eller skapelseberättelsen. Låt oss bejaka tankar, tro och teorier som föder liv.

/Kicki

I lördags kväll hade vi ett vittnesbördsmöte i Korskyrkans Norrmjölegård. Det var olika människor som berättade vad Gud gör i deras liv. Det var små saker och stora saker. Oavsett storlek är det lika betydelsefullt. Det måste inte vara ett stort mirakel eller under som människor beundrar. Nej, även det lilla kan vara precis det vi behöver just då.

Jag var på vippen att gå upp och berätta om en episod när min pappa låg dödssjuk på IVA. Någon annan gick upp och berättade en liknande berättelse och då tänkte jag att min blev "överflödig". Så jag tänkte berätta den här istället. Det handlar om hur Gud kan verka genom sånger. Och att det vi hör som barn kan få betydelse lååååååååååååååångt senare i livet. Så blev det för mig.

När jag var i söndagsskoleåldern var jag i söndagsskolan. Jag fann trygghet i kyrkan även om jag inte förstod allt som hade med Gud att göra. Mina föräldrar var inte kristna och inte någon i min släkt heller. I kyrkans verksamhet fann jag något jag behövde och saknade. Som i alla söndagsskolor fick vi undervisning om Gud, pyssla och sjunga.

Nu hoppar jag fram till år 2007. Jag får ett samtal från min syster att pappas canceroperation först gick bra men att det sedan uppstått komplikationer. Sjukhuspersonalen kallade dit oss då de inte visste om han skulle överleva. Lilla pappsen. Bara 58 år "gammal". Jag tog första bästa flyg till IVA Huddinge. Pappa hade vrit förutseende nog och skrivit ett brev före operationen om vilket tåg jag skulle ta från Stockholm, vilken hållplats jag skulle gå av på för att komma rätt osv. Så det var lätt att ta sig dit.

När jag klev in på IVA var det som att allt gick i S L O W    M O T I O N. Tiden slutade att snurra. Allt blev som i ett vakum. Jag klev in i en chock när jag satte min fot på IVA och fick se pappa vara "korsfäst" vid maskiner och slangar. Dels hade jag aldrig varit på IVA tidigare eller dels hade jag inte sett någon ligga dödssjuk i en respirator. Och speciellt inte en av de människor som står mig närmast hjärtat - min egen älskade pappa. När jag stod bredvid sjukhussängen och hörde alla apparater pipa och såg personalen fiffla och dona för att få tyst på dem fick jag inte fram ett ord. Både jag och min syster var där. Vi satte oss på varsinn sida sängen. Tystnaden var tryckande och då kom en sång till mig. En sång som jag sjungit i söndagsskolan. Och en sång jag inte hört sedan dess:

Det lilla ljus jag har. Det ska få lysa klart. Det lillla ljus jag har. Det ska få lysa klart. Det lilla ljus jag har. Det ska få lysa klart. Lysa klart klart klart lysa klart.

Jag sjöng refrängen om och om igen. Det var de enda ord jag kom ihåg av den sången. Hur det nu än var kändes det tryggt. Vi kunde landa i salen och få fatt i orden igen. Pappa var nedsövd och gick inte att få kontakt med. Men vi förstod att han hörde oss för det rann tårar när han hörde våra röster. Trots att det var en laddad och svår situation var det en tröst att Gud var närvarande. Det var för övrigt den enda trösten och den enda vi kunde sätta vårt hopp till. Gud fanns där precis när vi behövde det. Denna sång visar hur jag kände det:

Att visa våra barn att Gud finns kan få större betydelse än vi kan ana. Det var Gud som ledde mig till söndagsskolan när jag var liten. Och jag är glad att mina föräldrar lät mig gå där fast de själva inte var kristna. För det enda som burit mig i svåra perioder är Gud.

/Kicki

8 juli hände något stort i slottskapellet på Tidö Slott. Här ser ni ett mobilfoto på Herr och fru Hedlund från bröllopsmiddagen. Vi lovar att publicera fler foton här senare ;-) Det här är bara en snabbtitt...

Så här började 8 juli 2011. Vår hyresvärdinna i Eskilstuna, Kerstin Byström, hade ordnat en mysig och speciell frukost på vår stora dag.

Emil Hägglund & Edvin Lander spelar här en special edition av vår bröllopslåt - The way I am, Ingrid Michaelson  - för oss. Någon passade på att filma med sin I-phone så därför kan vi nu dela låten här med dig. Emil och Edvin hade några timmar tidigare spelat denna sång i vigselkapellet. Det var ett startk framträdande som fick tårarna att rinna, tårar av glädje och kärlek, och låten var en perfekt avslutning på vår vigsel.

Pojkarna själva har valt vilken sång de skulle spela på vår vigsel och vi är mycket nöjda med låtvalet.

Det var fiskare i Gullsjö men fiskar såg vi inte till så många :-)

Vi har haft några underbara dagar i Gullsjö. Här har Elin tagit med mig ut i blåbärsskogen. Det var högst osäkert om vi skulle finna några blåbär eller ej med tanke på ryktet om att det inte finns några blåbär i Västerbotten. Så vi gav oss ut på blåbärsjakt.

Efter en liten stunds vandring upp mot Gullhöjsen såg hinken ut så här:

Vi fortsatte vår vandring upp mot Gullhöjsen som bjöd på en fantastisk utsikt:

Men det som var mest spännande var skörden från någon timmes blåbärsplockning:

Det finns gott om blåbär i Norrland i år. En vän till oss har också varit ute i en annan skog här i Västerbotten och vittnar om samma sak. Det är massor av blåbär i år. Det gäller att gå till rätt skogar bara ;-)

Här ser ni två av de saker vi fick med oss från Liseberg. Det var ena sonen som hade turen på sin sida och vann en liten nalle till vår nya familjemedlem (Lilla M 3 veckor). Sedan lite färdgodis som vi smaskat på. Men det vi mest av allt fått är fantastiska upplevelser. På en annan kamera har vi bilder från bland annat AtmosFear - DEN var häftig hehe! När vi åkte den var vi högre upp än Gothia Towers. Läskiiiiiiiiiiiit! Ni får höra mer senare.

Den här bilen står i garaget där jag bor, visst är den läcker:

Släktingarna från Södermanland verkade gilla den här bilden också. De förstår att vi inte orkar gå då vi i Norrland har så långt till allting... hahaha

Skämt åsido. Budskapet som bilen förmedlar står vi inte för då vi anser att promenader är den bästa hälsosprutan du kan ge dig själv. Gå 30-60 minuter per dag om du kan. Det förebygger sjukdomar och det botar sjukdomar. Även om du blir sjuk i något annat så får du i alla fall mindre sjukt att kämpa mot och du blir fortare frisk för du har en god kondition. Och sedan blir du piggare, ger kroppen tillfällen att släppa ut skit och att hämta in nyttigheter. Mmmm!

/Kicki

Vårt hem präglas mycket av musik. Ofta är det barnen som spelar gitarr eller piano. Det är så mysigt! När själen sjunger hörs det via rösten eller något instrument. Musik främjar, botar och helar. Det vet nog alla som pysslar med det. Martin Luther har sagt: När vi talar Guds ord går djävulen ut. När vi sjunger Guds ord SPRINGER han ut.

Läckra bilder på Emil när han leker med guran:

Nu är det länge sedan vi bloggade här. Längtan och bloggämnen finns onekligen. Jag har varit på två härliga gudstjänster två söndagar i rad i Korskyrkan. Båda har gett ny levande kraft till mitt inre. Shame on me att jag inte delat dessa med er. Idag är det en färgstark karaktär som ska predika i Korskyrkan kl. 11.00 och jag rekommenderar dig att gå dit. Själv är det sjuksängen som gäller ett tag till. Jag är på bättringsvägen och klart uttråkad. Efter att jag legat i sängen med min telefon, läst VK på nätet och kikat in på blogg.vk fick jag drivet att återigen skriva här.

Att fasta från exempelvis facebook, bloggande eller datorn överhuvudtaget öppnar utrymme för annat. Och då livet skapar olika behov olika tidsperioder kan det ibland bli tyst på bloggen. Sedan jag avslutade mitt konto på facebook har jag märkt hur mycket stress som försvann. Eller i själva verket gav jag mig själv tillfällen att låta dagens stress pysa ut genom att ägna mig åt helt andra saker än att hålla koll på vänner från när och fjärran. Jag saknar det samtidigt men fördelarna är större än nackdelarna så jag kommer fortsätta vara facebook-off.

Det är inte bara hälsan som gjort att jag inte bloggat. Åh, nej. Det händer mycket spännande saker i vårt liv just nu. Dels har vi firat en del födelsedagar och dels är det något på G i sommar som vi planerar inför. Taramtaramtaraaaaaaaaaaaaaaaa, undra vad deee kan vaaaa ;- Vi återkommer till det lite längre fram.

Denna sommar kommer präglas starkt av samvaro med släkt och vänner. Det blir en tripp ner till sköna Södermanland och en avstickare till Göteborg. Vi har lovat barnen att avvika från det årliga besöket på Gröna Lund och istället fara till Liseberg. I två hela dagar ska vi åka så mycket karuseller vi orkar för att sedan krypa in i en mysig timmerstuga på Lisebergs camping. Vi kommer också "göra Eskilstuna", både Eskilstuna City och Eskilstuna landsbygd. För att inte tala om besöket på Tidö slott och leksaksmuséet. Det kommer bli en höjdare. Ja, vi ska göra ett titt-in i slottskapellet också för att sedan avnjuta en trerättersmiddag på wärdshuset med släkt och vänner :-)

Om inte solen lyser ute låt den lysa i ditt sinne eller åtminstonne inne.

/Kicki