Livet är en skola

Är inte så aktiv här nu. Har fullt upp med att ta igen mig efter jobbet och hänga med i OS-sändningarna. Känner mig dessutom på bättre humör än på länge så det blir inte så mycket gnäll här heller :-P

vad jag är glad idag! Ville bara säga det :-)

Hoppade på bussen hem idag i vanlig ordning. När vi närmade oss Ålidhems centrum kom jag på att jag ju hade tänkt handla på vägen hem, men tänkte att jag skiter i det. Då kom jag på, jävlar, jag tog ju bilen till jobbet imorse! Haha, det var bara att hoppa av bussen och traska tillbaka till sjukhuset. Snacka om tankspridd, och det är inte första gången. Värst var nog när jag var på ICA Ålidhem och hade betalat för varorna, började prata med min kompis och gick iväg från kassan och lämnade varorna. Kom på det i bilen på väg hem så det var bara att vända. Men jag vet en som är värre. Han hade kört bil från Vilhelmina för att besöka NUS, när han var klar tog han bussen hem. Sambon frågade honom senare på kvällen var bilen var och det var först då han kom på det. Ganska charmigt ändå med såna historier.  

Jag borde byta namn på bloggen. Den handlar ju bara om mig och mina bekymmer. Att skriva ner det man funderar på fungerar lite som terapi så det räcker så.. även om det skulle vara kul med lite respons. Men jag förstår att det inte är så intressant allting jag vräker ur mig.

Det här håller på att ta knäcken på mig alltså. Singel, singel, singel.. hatar ordet! Jag tycker det finns mycket fördomar kring det tillståndet. Ja tänk vissa HAR svårt att träffa någon. Jag är så less, det innebär bara en massa bekymmer, ältande, sorg, dålig självkänsla, frustration... GAAAH! Det jävliga är att fast jag försökt att bara skita i allt och ställa in mig på ett liv som ensamstående.. där jag bara sköter mig själv och upplever total frihet, så ligger ett irriterande behov och skaver.. och en olustkänsla att det är bara är jag kvar snart.

Jag är sannerligen inte lätt att leva med och svårare blir det när man rotat sig i vanor och ovanor. Undrar om jag själv lyckas hitta någon som inte kväver mig eller stör mig till vansinne. Jag provade att nätdejta, statistiken är sorglig. 21 killar under ett år (!!), varav 4-5 som jag dejtade mer än en gång. Kommer ihåg en vecka jag hade olika dejter varje dag.. så sjukt egentligen. Ja, jag var ju arbetslös så det var lite kul att träffa nytt folk också. Efteråt tycker jag bara att jag har blivit mer avtrubbad av det. Flera av killarna jag dejtade en längre tid har stadgat sig eller t o m fått barn. Även de hopplösa fallen.. hm, förlåt...

Mina (kvinnliga) kompisar försöker peppa mig och enligt dom så är jag ett kap! Tackar så mycket för det. Jag förstår mig nog inte på män och killar och dom verkar verkligen inte förstå sig på mig. Jag har hållit mig från att ringa och älta med någon idag, jag tar det här istället. Det är säkert eller kanske någon som känner igen sig... ?

... har blivit kasst. Det går ju inte att lägga in några videos därifrån nu för tiden.. suck!

Måste bara få kommentera min bild. Jag ser ganska rädd och skräckslagen eftersom jag som nybakad socionom väntade på en buss som skulle ta mig till min första jobbintervju hahaha..

Dom spelar "Bad boys" på radio just nu, ganska passande till det jag ska skriva. I fredags träffade jag en kille som är jättetrevlig, vilket mina kompisar också kan intyga. Men, de ville varna mig för att han är efter alla tjejer. Okej, kanske desperat då tänkte jag. Det gick ett tag och vi var på dansgolvet. Direkt jag tittade på syrran eller de andra fick jag en varnande blick eller min och de var inte diskreta. Samt kommentarer om att jag skulle passa mig för honom. Mer ville dom inte säga. Till slut blev jag lite förbannad. Som om jag inte kunde ta hand om mig själv eller nåt. Sen tyckte jag det var ganska oförskämt mot honom faktiskt. Han hängde med på Frasses och åt, inte så att han blev medbjuden eller nåt. Sen ville han följa med mig hem. Det går ju verkligen bort även i vanliga fall. Iaf kunde jag säga att det kunde han inte eftersom de andra visat på alla sätt och vis sitt missnöje, något han inte kunde förstå. Iaf har jag nu fått veta att det är "töm och glöm" som gäller för honom. Bra att jag inte var attraherad av honom då på det sättet.

Hann inte ringa farsan ikväll och nu är det för sent. Jag har bestämt mig för att höra av mig mer efter hans hjärtinfarkt och misslyckade ballongvidgning. Han har slutat röka och det är ju bra det iallafall.

Så ni kommer flytta ihop, få barn och leva lyckliga resten av livet? Det rör inte mig tänker du, och det är sant för det är ditt liv och dina val. Men för mig är det mitt liv och i mitt universum är jag i centrum. Med mina känslor, mina upplevelser. Det känns förjävligt om jag ska vara ärlig... men inget jag kan göra något åt.

Träffade I på Ålidhems centrum idag. Det var skoj och vi snackade om att dra ihop lite brudar till en tjejmiddag eller nåt. Hon skulle snacka med L, själv orkar jag inte just nu..

Nu har jag hamnat på vimmelbild igen :-). Vilken statistik, varje gång jag går ut? Var på Rex 27+ igår och det var kul. Träffade E igen också vilket var superskoj!