En fläkt som fungerar kommer snart att installeras. Sängen kommer på fredag. 

Kvar i år:

Begravning med övernattning.

Framställning av 3 tavlor

Tillverkande av ett IBA tävlingsbidrag.

Jul

Sen borde det bli lugnt åtminstone till min födelsedag....

Jag fick den här låten igår av en snäll person som förstod precis hur jag kände när det kom till mobbingen som sker på vissa forum på ifokus... Jag är inte det enda offret men en av dom...

Jag har sovit som man kan förvänta sig denna helg... inte så bra. Min röst är på väg bort.

Ibland måste man lära om sig, inse att saker som man såg som självklara tidigare som att stiga upp på stolar inte är möjligt... så att hänga min rosa julstjärna igår blev ett helt projekt. Tack och lov att jag har en underbar granne som hjälper mig.

Jag kan fortfarande inte skaka av mig de tvångstankar som jag fått inför begravningen... Jag försöker verka normal men ibland så kommer crazy fram... Särskilt när det är saker som jag inte kan kontrollera... då måste jag skapa saker som jag har kontrollen över... även om det bara är illusioner av kontroll så måste jag ha dom...

Jag får sängen OM möbelfirman går med på alla snurrar som måste till.....

Mantra som går runt runt är energi kan inte dö, den kan bara förändras... vilket innebär att ingen och inget dör. Det går bara vidare till en ny manifestation...

jag måste tänka så för annars äter sorgen upp mig innefrån....

Så vem behöver pengar? Vad är en säkerhetsbuffert på sparkontot? är det så Askungen skulle tänka idag? Om mina råttor kunde sy kläder och hamstern fixa håret medan pippin selade katterna framför min pumpa så kanske jag skulle kunna vara mindre fixerad vid sånt som inte går att fixa...

Ytterligare en natt utan direkt sömn... varit uppe sen 4.

Igår fick bråcket vara fotomodell och jag testade på vad jag tror är läderplastik.... dock ingen aning eftersom det är inte direkt något som man får någon direkt förklaring på...

Idag ska jag skriva mitt yttrande till socialstyrelsen, betala räkningarna, göra färdigt den halskedjan som är så fel att den är rätt och kanske... bara kanske plocka fram färgerna..... men jag är bara glad om jag slipper ångesten och allt som har att göra med att imorgon är det en vecka sen...

Min hjärna fungerar inte som den bör... Lite för mycket på gång... eller snarare så känns det som om jag håller på att begravas av en lavin av osäkerhet. Jag har bara en enda önskan, att få lugn och ro. Men det sker inte.

Jag ska på begravning och det enda min hjärna kan göra är att fundera på vad jag ska göra för smycken till min moster och mina kusiner... totalt banalt men det tar bort den egentliga orsaken till varför jag ska dit.

Fick en utmaning av Diane Hyde... att skapa ett helt nytt pärlbroderi innan årets slut... och detta tillsammans med resten som är med i gruppen som tex. Sherry Serafini... Snacka om prestigeångest....Att umgås via nätet med de som jag även ser som idoler har både för och nackdelar...

Men lugn och ro... det existerar inte...

När en älskad släkting eller vän lämnat jordelivet så kommer den första chocken, tårarna rinner och det finns inget stopp för känslorna som rinner ur en...

Sen när man lugnat sig någorlunda så kommer nästa del. Begravningen. Man ska då ta farväl och alla de känslor som man just hämtat sig från kommer tillbaka som om någon häller en hink med iskallt vatten över en... Smack. Allt på en gång.

Samtidigt ska man lyckas hålla en värdig min, man ska hälsa på alla som mår lika dåligt som en själv.

Jag har alltid beundrat dom somklarar av detta utan att falla ihop i en blöt pöl av hysteri och sorg...Jag är den blöta pölen... finns nog inga lugnande mediciner i världen som kan få mig att stå på benen på en begravning.

Jag beukar i största möjliga utsträckning försöka undvika begravningar. En del går att komma undan men andra.... som den som nu ligger framför mig... oundviklig.

Att försöka övertyga sig själv om logiken i allt liv, i religionen jag drivs av, hjälper inte... det var den här manifestationen jag älskade.

If tears could build a stairway,

And memories were a lane,

I would walk right up to Heaven

To bring you home again.

No farewell's were spoken,

No time for goodbye,

You were gone before I knew it,

And only God knows why.

My heart still aches in sadness,

And secret tears will flow,

What is meant to me to lose you,

No one will ever know.


Author Unknown

Igår natt somnade min farbror/morbror och han vaknade aldrig igen. Han blev 56 år.

Den sorg man känner sitter fast, sömnen som kan ta bort smärtan kommer inte, man sitter och stirrar framför sig, tårarna rinner och ingenting kan ta bort smärtan.

Det är sådana här gånger man önskar att orden fanns där. Chocken är obeskrivlig. Man börjar se döden lura på alla man älskar. Och jag säger det inte åt dom, jag har sådana problem med just den saken...

Jag vet inte hur min moster och pappa klarar av detta, chocken var stor hos dom båda igår. Hela dagen var en stor chock. Han skulle leva minst 20 år till... Dom skulle bo halva året på Sri Lanka och andra i stugan i Bergnäs....

Mina kusiner, att förlora sin pappa i så ung ålder, just precis blivit vuxna men fortfarande så unga...

Chock.

Sov gott Berra, jag älskade dig.

Farväl, Ljus och kärlek till din familj och hälsa farmor och farfar

För varje år blir ångesten över julen djupare, redan nu vill jag krypa ner under täcket och stanna där... Men jag kommer att sätta upp den rosa stjärnan och fira som en snäll flicka.

Ska slakta säldockan jag jobbat med så jag kan påbörja "The horror collection" på etsy... hatar dockor... vill man se till att förstöra min dag så ska man sätta en blinkande docka utanför min dörr eller ge mig en mänskligt liknande tomte...

Jag skulle kunna tillbringa dagarna med att tänka ut ett sätt för bloggare att marknadsföra västerbotten men varken ork eller lust finns... Antagligen för att jag fortfarande inte kommit över blogghitler som när jag bad om en förklaring till uppgiften hon ville vi skulle göra upprepade samma sak men låååååångsaaaaamt. Jag har AS jag är inte korkad eller döv.

Men lik förbaskat så är det fullt med julpynt överallt. Jag vill inte fira jul, inte som det känns just nu. Det är så mycket fram och tillbaka och i slutändan så är man i paltkoma och promenaden hem känns som en mil trots att det rör sig om 250 meter...

Jag har inte bara en "vän" på fejjan som lagt upp inlägg om att man blir raderad om man man skriver happy holidays... Jag kommer att skriva Glad Yule... "I keep the CHRIST in christmas" dom är det.... dom som tänker radera en om man inte ser världen som dom gör.

För mig är julen ett helvete. Jag hänger min rosa stjärna för att jag gillar rosa och sen blir den inte nerplockad förrän runt påsk som tidigast. Jag orkar inte med alla förväntningar och krossade drömmar när dom ser vad dom fått i julklapp...

Vill bara kura ihop mig framför datorn med mina katter och se filmer... kanske spela nåt spel. that is it. Jag krossar människor jag älskars dröm om den perfekta julen... men faktum att den varit ett gissel för mig senaste åren och det bara blir värre.... Jag orkar inte.

Det blåser kraftiga vindar runt Carema... OM det hade varit en person så hade denne suttit i fängelse väldigt länge men eftersom det är ett företag så daltas det ju hej vilt med dom som styr samtidigt som all skuld läggs på de som är anställda av företaget.

Jag har varit inom äldreomsorg. kommunal sådan och visserligen så var vi underbemannade och regler fanns som var helt och fulltständigt  idiotiska.

De saker som sker på Caremas boenden är inte normalt. Det är diskreminering och misshandel, och dom som är skyldiga är inte dom som jobbar där, dom följer regler och riktlinjer satta av cheferna, så hur länge ska vi tillåta privatisering av sjukvård, ålderdomshem och palliativ vård?  Är det inte dags att stiga tillbaka några steg och faktiskt bedömma  utifrån resultat och inte ekonomi? 

Kom ihåg. Det ni gör mot de gamla idag är inget emot vad som kommer att ske mot er när ni ligger i ett privatiserat boende... för alla blir girigare, med girighet försvinner mänsklighet.

Jag beklagar låtvalet, det är den låt som spelat sen jag steg av tåget igår. Jag älskar inlandet! Jag har alla mina rötter här även om mitt liv startade i Skellefteå. Det är därför jag är så upprörd efter varumärkesdagen igår.

Allt handlade egentligen om att pro,ota kusten.... Inlandet duger ju bara som photo op... För om man skadar sig i fjällen så är man körd...

Jag satt ju inte igenom hela dagen utan kom efter lunchen. Men vad som var slående var medelåldern där. Det fanns inga ungdomar trots att dom är bland dom flitigaste bloggarna som finns därute. 

Jag tycker dessutom att om man vill ha bloggare och twittrares hjälp ska man ge dom en chans att tala igenom möjligheterna och vad vi behöver för att göra en instats, inte ge dom fem minuter per uppgift och sen bara rycka papperna ur hand.

Så när det kommer till varumärket västerbotten, dom borde tagit sig tid och planera och försatt det till våren så att det inte är en "för kustboende och inbördes beundran" som leder utan faktiska människor. Jag behöver inte höra på makteliten för att bilda mig en åsikt, jag behöver höra folkets röst. Vi fick 3 minuter av folkets röst, eller snarare 3 personer av folket som alla bodde i Umeå. 

Nä. Jag kunde inte med den information som gavs och de knapphändiga instruktionerna som vi bloggare fick (trots att jag faktiskt sa att jag har AS och behöver få en konkret frågeställning för att förstå...inte en upprepning men långsammare av uppgiften).

Jag använder ogärna AS som en ursäkt men när dom går så tvärt emot hur jag förstår saker och ting så måste jag säga till, det resulterade igår i att jag kände mig som en mindre värd och vetande person eftersom jag inte kan kasta mig från en fråga till en annan på 5 minuter.

Nä, gör om och gör rätt. Kanske på Ansia nästa gång?

Och kommer jag på nåt finurligt så skriver jag direkt till Region Västerbotten...

Ska till Umeå och vi ska komma fram till hur vi ska marknadsföra Västerbotten... tja inlandet går ju fetbort eftersom det är livsfarligat att vara här sen Lennart Holmlund tog ambulanserna från Åsele och malå, samt ska lägga ner akuten i Dorotea... Man kan ju inte göra något som har med friluftsliv för om man blir skadad i Borgafjäll så är man död dom 8 timmarna senare som det tar med ambulans till närmaste akut.

Min åsikt är ju djur, natur kultur. Men om man räknar bort stadsräven som ser ut att må gott även i år så är ju det enda säkra stället att se djur i djurparken. Naturen ska man hålla sig borta ifrån, ett felsteg och man kan vara död med Holmlunds besparingar. Kulturen får ju bara finnas i Umeå, om den finns någon annanstans så är det ren tillfällighet  om man hittar den.

Lite lätt bitterhet i politikertarmen ja....

Mitt första soutache gjorde jag igår! Och för att vara ett absolut nytt sätt att sy på så är jag nöjd men nu vet jag varför dom inte visar alla banden i lektionerna...

Underbart! Jag är tokstressad men överlycklig över att ha kommit ut ur gördeln som jäklats med mig i över 2 år... tror ni då inte att bråcket blir större och gör skitont? Jojomensan... men samtidigt vet jag att även om jag skulle informera om detta så skulle det inte gå fortare.... Jag är prio 3 vilket innebär inom 3 månader, eller som det ser ut på NUS 6 månader..  Endast en kirurg som kan laga så här stora bråck...

Tänk om kirurg 2 här i stan hade gjort en ordentlig undersökning istället för att skratta mig rakt i ansiktet och säga att det inte fanns nåt bråck för han hade minsann sytt ihop det pyttelilla jag hade fått på Danderyd... Om han hade lyssnat på mig, varit tillräckligt ödmjuk i sin yrkesroll, för det är ju det allt handlar om, så hade jag inte haft en deformerad DD kupa under tuttarna idag och jag hade nog varit betydligt vänligare inställd till kirurgen här i stan.

Sköterskorna är underbara men Gud 1 och Gud 2 har fått sån hybris att det är dax att lämna över till någon som har verklighetsförankring.

Ni som fattar vilka kirurger jag talar om (visst är det svårt) google kirurg 1´s namn på google, det finns en sida där man får betygsätta sina läkare... kolla hans betyg... Jag är inte den enda som har blivit satt i skiten...

Jag har åsikter, idéer, tankar... och ibland behöver man hjälp att fatta beslut när man står mellan tre alternativ och helt plötsligt så är det som om jag pratar grekiska... Eller ärligt, jag är övertygad om att om jag skrev allt på grekiska så skulle jag få mer svar som hade minsta lilla med frågan att göra...

Nervös nu... inför tisdag... vilka andra ska fara? Jag vet inte? Men jag är en bloggare, ingen förvarning om att jag är politiker också.... Dold i bakgrunden men trots allt där.. 

Mannen som jag dyrkat sen jag var barn, oavsett leverne så var Cornelis kung.

Man ska inte skämmas för att man är fattig säger dom men samtidigt så är det så otroligt mycket stigmatisering över behov av socialas hjälp. Man ska aldrig prata om det... 

Jag skulle aldrig fara till Arizona även om jag är inbjuden till pärlshowen där... på tok för varmt, jag skulle nog explodera i bensår och det skulle nog ta bort en del av nöjet att möta alla mina vänner och ta workshops av dom.

Men oj om det blir en i Maine eller på ett kryssningsfartyg till alaska så kommer jag att ligga och skrika på golvet som en äkta 3 åring som inte får som hon vill... 

Men hur ska man få det accepterat att vara fattig? Moderaterna borde ju sett det ske men samtidigt har jag en stark känsla av att dom vill att alla som jag ska försvinna tillsammans med alla andra som förstör deras fina statistik om att dom är ett arbetarparti och att dom höjer skyddsnäten... finns inte syns inte...

Även om detta inlägg är skrivet med viss bitterhet så vill jag avsluta med en lite humo

En vis kvinna (mamma) sa till mig för nån dag sen att man kan aldrig bli profet i sitt eget land och det är så sant. Maine är väl rätt vackert eller om man ska hoppa över gränsen och faktiskt anamma storstaden så är ju Vancover ett drömställe.

Så om man ger ut böcker och mönster så kan även svenskar gilla sakerna jag gör för jag är ju den utflyttade, den saknade dottern...

Eller så kan man ta hand om sina innevånare... inlandet kommer ju snart att bli obebobart eftersom alla pengar ska till Umeå och jag kommer inte att bo där eller i Skellefteå. Blir det att lämna denna stad som jag älskar så hoppar jag över till det galna landet i väst och går över gränsen till Kanada

Gördlarna som är till för medicinskt bruk är onskans verktyg vars syfte är att sakta driva folk till vansinne. Däremot så finns det shaping underkläder och trots att det är mer eller mindre ett cirkusuppträdande som kräver hjälp för att komma in i dom så är dessa så otroligt mycket bättre för både psykisk och fysisk hälsa.

Kom på hur man gör pdf-filer i open office häromdagen och det öppnar en helt ny marknad för lilla mig. Helt plötsligt så är jag kapabel att göra mina mönster och sälja tutorials, trots att dom inte inbringar några pengar så är dom ändå ytterligare ett steg mot egen bok, och dit vill jag komma.

Har en kota i ryggen som ligger fel... gör att jag har seriösa problem att andas men  men... som den norrlänning jag är så vägrar jag gå till en sjukvårdsinrättning till dess att jag är döende. Och vad skulle jag göra där egentligen? Sitta och försöka förklara för den stackars AT-läkaren att jag vet att detta är fallet och att jag inte behöver fara till röntgen... Näe...

Jag blev just erbjuden att delta i Tucsons bead show. För er som inte vet så är det i USA. Jag fick kämpa för min tid på biblioteket och ifrån staterna blir jag tillfrågad, vad säger det om Sverige?

Sverige hävdar ju att dom är bra på kultur och konst men det som produceras med kulturkoftornas gillande, och då givetvis ska alla gilla det för det är konst, är en plats upptagen på St Görans akutpsyk och ett fruntimmer som ställer sig på en scen i Umeå med hundratals åskådare och pissar på scen.

Det är kultur, det är konst. Jag skäms ibland att kalla mig konstnär. Jag gör alltid väldigt klart för alla inblandade att när jag kallar mig konstnär så är det inte kulturkofteaccepterat.

Den där grå yllekoftan måste verkligen klia, för så olyckliga som dom vill göra svensken är snudd på elakt.

Och nu ska vi avkriminalisera "konsten" i gångtunneln... Tillåt mig le. Om det hade varit konst hade något uppmärksammat det. Det hade blivit vallfärd för att se konsten. Men sist jag gick där så rörde dert sig om könsord, vill du knulla ring *telefonnummer* patetiska avbildningar av könsorgan osv osv. Dålig grafitti helt enkelt.

Har kostnaden för vitfärg blivit så hög att den tar på lönen hos nån eller har Sverige blivit så otroligt avtrubbat att dom på fullaste allvar tror att det dom ser är konst? 

Jag må vara rödsosse och ska tydligen acceptera och hålla med mina partikamrater men så är inte fallet med mig, jag har min egna åsikt och kommer alltid att uttrycka den.

Det som nu är på väg att ske är en del av avlivningen av inlandet. Om ambulanserna i Åsele och Malå tas bort och akutmottagningen i Dorotea läggs ner så kommer innevånare och turister att dö som flugor.

Umeå kommun och då Lennart Holmlund har valt att bygga ut staden, lägga miljoner om inte miljarder på att få Umeå till kulturhuvudstad, och senare huvudstad i region norr. Dom, precis som alla andra kommuner har tagit pengar från landsting, skola och andra sociala instanser för att tydligen har kostnader ökat. Men var? 

Lycksele har inga permanenta läkare på Vårdcentralen, psykiatriska kliniken har knappt några  permanenta läkare. Tydligen ska det vara billigare att hyra läkare än att ge någon ett heltidsjobb. Om man räknar på det ser man att dom har fel.

Nu ska dom ta ifrån Åsele och Malå ambulanserna...

Var ska pengarna gå? Om det är till för att putsa upp Umeå som självutnämnd huvudstad så är ju skammen otänkbar.

Ingen i Umeå har behövt vänta på ambulans i 75 minuter om dom lämnat rätt adress.

Om pengarna i västerbotten verkligen är så tajt så finns det vissa saker man kan göra. Umeå kan lägga sina miljardprojekt på is till dess att det faktiskt finns pengar. Eller... Gud förbjude, sänk politikernas apanage.

Dom som sitter på ledande poster borde se till sitt län istället för sin plånbok.

Älskar dom och jag är både exalterad samtidigt som jag är rädd, gå tillbaka till det jag älskade så mycket men som sårade mig så otroligt... måste göras men skräcken finns kvar...

David fick en papegoja i födelsedagspresent. Papegojan var fullvuxen och uppförde sig mycket illa och var väldigt ful i mun. Vartannat ord var en svordom, och de ord som inte var obscena var minst sagt oförskämda.
- David gjorde allt han kunde för att ändra papegojans uppförande och sa hela tiden artigheter, och spelade soft musik, och gjorde överhuvudtaget allt för att föregå med gott exempel. Inget hjälpte. Han skrek åt papegojan och papegojan skrek tillbaka. Han tog tag i fågeln och skakade den och då blev den bara ännu mer oförskämd och arg.
- Slutligen i ett ögonblick av desperation la David papegojan i frysen. I ett par minuter kunde han höra hur papegojan skrek och sparkade och bar sig åt, sen blev det plötsligt helt tyst. David blev rädd att han hade skadat fågeln och öppnade kvickt frysdörren. Papegojan klev lugnt ut på Davids framsträckta arm och sa: "Jag förstår att jag har förolämpat Dig med mitt dåliga språk och mitt uppförande. Jag ska verkligen sträva efter att ändra mitt beteende. Jag är uppriktigt ledsen och ber så mycket om förlåtelse."
- David trodde inte sina öron och skulle just fråga vad som föranledde denna plötsliga förändring, när papegojan sa: "Får man fråga vad kycklingen hade gjort?"

Historien kommer från Den här sidan

Jag har velat ha en gojja sen jag var i tonåren, viljan finns fortfarande kvar...

Men ändå så är den här dagen skit.

Vi kan ju börja med att min katt har tagit min sten som jag behövde just nu. Sen är det konstanta självhatet riktigt på topp just nu. Jag förtjänar inte framgångarna säger rösten i mitt huvud som jag tar för min egen..

Såg en av hanarna som fötts av en av honorna från min sista kull igår, morfar upp i dagen... Åh gud så jag saknar dom... Men sakta men säkert så dör min linje ut nu. Iaf. här hemma. Ute i Sverige vinner avkommorna A-pris i standard och folk parar dom med hoppetossar så att köpa från någon som avlar på min linje går inte... Det är inte min linje längre....

Innehöll detta

Gissa om jag ska ha kul med dessa :) Några tips på vad jag ska ställa till med?

När man vill att posten ska komma så att man vet om man ska våga sig ut eller inte så kommer den aldrig, om man sitter och är tokkoncentrerad så drar dom sig inte för att smyga fram till dörren och slänga in div. reklamblad som min elefant ovanför brevinkastet så vänligt avböjer sig...

Men samtidigt så skulle det nog vara en bra sak om dom inte kom... jag vill inte ut. Jag har ett paket på ICA som skulle kunna vara Twin pärlorna jag ska vara promotor för, åh andra sidan kan det vara en sten som kag köpte för att öppna halschakrat

Vishudda är det femte chakrat. På sanskrit betyder Vishudda "att rena". Chakrat är placerat strax ovanför halsgropen. Detta är centrum för viljan, din förmåga att uttrycka dina behov och önskningar samt din valfrihet. Eftersom valfriheten är kraften bakom skapande handlingar åstadkommer valfrihet konsekvenser.

Det femte chakrat är också centrum för hederns energi. Den vibrerar “ när du ger någon ditt ord”. Här kopplar jag till Don Miguel Ruiz visa ord, "var sann i ditt tal". När du talar utifrån din sanning så aktiverar du ditt väsen och skapar inre harmoni. När du går in i ett löfte som är sann för dig börjar du leva ditt liv. när bryter löftet sviker du din själ. Det gör ont i själen. när du talar osanning eller sprider skvaller och gift med din mun mår din själ sämre.

Löften som hänger ihop med det femte chakrat är kroppens, sinnets, hjärtats och andens löften sammansmälta till ett.  Återkallande av själen eller bekännelse, är också ritualer förknippade med det femte chakrat vilka innebär att individen medvetet kallar tillbaka fragment av själen som har varit ute på “negativt upptåg” som att ljuga tillexempel.

Det femte chakrat medfödda kunskaper säger oss att vi måste utveckla styrkan att göra val som speglar vilka vi är.
Vi lider djupt när vårt femte chakra kontrolleras av någon annan genom sociala seder, restriktioner eller tyranni, genom tänkesätt, vidskepelse eller sådana emotionella bördor som skuldkänslor.

Mantra: Hang
Element: Ljud
Färg: Blå
Lotusblad: Sexton
Djur: Vit elefant
Gudom: Sadashiva
Gudinna: Shakti, Shakini

plats: halsen
Funktion: Kommunikation, uttryck, kreativitet

Med det femte chakrat är vi på väg in i den andliga världen. Chakrats plats i halsen symboliserar “den smala vägen”. Härifrån går den individuella vägen som kräver ställningstaganden och som har att göra med vår egentliga livsmening. Här måste det personliga jagets trygghetsbehov ersättas med tillit och inre övertygelse.

Nyckeltermer: Att lyssna till och följa sitt sanna jag, att uttrycka det man verkligen tror på, att agera utifrån total tillit

Bra att göra:
· Sjunga, berätta och lyssna till historier, sagor
· Våga vara sann mot dig själv och andra
· Lära dig mer om symboler
· Medvetet lyssna till mitt högre jag
· Visualisera det du vill ha

Info om halschakrat är taget härifrån