Japp, jag har fått Ke$ha på skallen, lika bra att dela med mig

Jag har tänkt mig ett annorlunda firande ikväll, eller snarare hela dagen, jag ska göra de saker som jag vill ska genomsyra nästa år. Jag vet att inga nyårslöften går att hålla så…

Jag ska se film, pärla städa lite och sen gå ut och se på alla som spränger bort sina pengar.

Jag skulle kunna göra en nyårskrönika men mitt minne suger så det är lika bra att ni läser igenom bloggen så vet ni vad som hänt.

Note to self…. man kan inte micra popcorn i kylen.

Att inte ha några pengar vet ni som läser den här bloggen inte är så kul. Man äter inte hela månaden och direkt pengarna kommer så måste man fylla på förråden, man får aldrig någonsin en paus, en break.

Innan mina pengabekymmer så såg jag alltid till att ha alla nödvändigheter hemma, nu så är det dom nödvändigheterna som pengarna går till och sen är dom slut.

Men jag prioriterar mina kära. Jag är ingen julfirare men det händer en stjärna i mitt fönster. Jag har köpt julklappar åt mina närmaste. Och sen läser jag detta.

Jag kommer att försöka hjälpa iaf. Som barnlös så kan jag inte skicka leksaker åt pojken men jag ska försöka hjälpa på det sätt jag kan.

Gör det ni också.

Nånstans inom mig så är jag så otroligt arg, ledsen och bara ett liten barn, ilska som jag inte kan sätta namn på, saknad efter något som försvunnit och en liten flicka som bara gråter. Dessa känslor kan jag inte få tag i, jag kan inte hantera ilskan, fylla saknaden eller trösta den lilla flickan… Och sen undrar man om man mår bra…

Mina ben och fötter känns som om det är myror under skinnet.. jag vill riva bort det men jag är inte fullt så sugen på att hantera fler bensår än jag redan har…

Blev klar med julklapparna igår. Fantasin var inte den bästa men vad kan man göra på en begränsad budget?

Städa idag, även om det inte blir att fira här så håller Gibsons "ta en matbit, spela tassboll med den, ta en tugga och lämna resten" grej som han gör över hela lägenheten att driva mig till vanvett, vet ni hur ont en halv kattmatsbit gör om man går på den?

BTW, nån som missat att jag älskar Glee?

Många av mina blogginlägg här består av musik, det är inte enbart för att jag tycker om en viss låt och vill att andra ska lyssna utan oftast så har låten ett budskap.

Jag kan smälla till med ett par som är väldigt tydliga där engelskan inte är ett problem

Jag är konstigt sjuk, har svaga muskler, konstig trötthet, jag kan inte hålla mig vaken mer än någon timme… ont i halsen och frossa med dess eviga följeslagare febern… men men…

Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag ska få skit för något som en annan vill göra. Något som jag inte har den minsta lilla kontroll över. Jag vill inte ha deras liv, jag är nöjd med mitt. Hade jag varit i deras skor dock så hade jag tagit det betydligt lugnare och skaffat mig en framtid, ett liv, innan jag tagit steget att binda mig för en massa år framåt. Jag är dessutom extremt glad över att vara norrlänning, jag skulle aldrig palla att bo söderut… Enda gången som det kan vara trevligt är när det är kolsvart, 18 grader varmt och man sitter och tittar på eken som lyses upp av ett gatljus som är inbäddat i lövverket.

Utöver det vill jag ha årstider, jag vill inte ha någon annans liv. Jag beslutade för länge sen att jag lever mitt liv, ingen annans.

Och ja, detta inlägg är skrivet riktat till en person som borde tänka två ggr innan h*n skäller ut folk utan anledning… för personen du skäller ut, som inte har med detta att göra eller kan göra något blir ju faktiskt ledsen och sårad…

runt 3 imorse snöade det lapphandskar, det var så tyst och lugnt…

Jag ska försöka skaka liv i mig men om man har apont i benen, man blir febrig av att gå, och för att göra det ännu roligare, får panikångest av att gå ut… då är det mindre enkelt.

Salt n´Pepa… minnen… ja jag är så gammal… eller ska man försöka säga att man är så ung?

Om nån undrat varför jag har blivit förbannad varenda gång jag sett "dom där" byxorna i butikerna, och när småtjejer spinger omkring i dom…. ojoj….Här är varför  

Inte så läckert eller hur?

Ah… Bloodhound Gang… Jag har deras autografer!!! Så cool är jag. Udda hur man kan vara flytande på engelska och direkt man behöver den så är den väck… Och jag gillar dom fortfarande.

Jag är nästan tillbaka men febrig igen… jag är varje dag på väg att hämta ett paket från ICA men när jag kommer ut så sköljer tröttheten över mig. Jag ska gå men jag måste nog bli lite friskare ändå om jag inte ska bli liggande till jul.

jag sover dygnet runt, jag är inte social med nån, jag orkar inte ens se mina serier eller hålla på med pärlor. Jag kan alltså glömma den internationella tävlingen som har deadline 31/12.

Tack och lov att jag har forum som jag kan läsa på… där jag kan se att den trötthet som jag känner är fullt normal för såna som jag.. och ibland blir även andra fysiskt sjuka av påfrestningar… 

Men det här är inget som man pratar högt om… alla ska vara så normala och inte göra något som skiljer sig från resten.

Jag går hela tiden med känslan att jag gör någon besviken så jag ska nog ta och försöka mig på den där backen igen…

EDIT

Att gå ut ger samma känsla som om du har fått ett nacho chips fastsatt i matstrupen, det gör ont, man tror man ska kräkas, man tror man ska dö… nytt försök imorgon…

Det är dags idag. Jag ska strax tvätta av mig och sätta upp håret i knutar så att det lockar sig sen idag. byta kläder gör jag där. Jag får träffa min bror idag.

En vänlig själ kom med presenter igår så jag slipper svälta till dess att jag får pengar… tack.

Ja mitt huvud är på country/ worship humör idag… den har haft ett tag på sig att jobba upp det hela…

Jag bloggar igen när jag är människa igen, eller åtminstone ett fungerande skal av en sådan.