Om smärtan går över blir jag säkert mer positiv men just nu… Läkarna går fria, ostraffade trots att dom förstört mitt liv.

Jag går med ett sår som orsakts av rosfebern som jag fick när jag slog till benet på min farbrors begravning. Jag kommer aldrig att kunna glömma honom men jag vill inte förknippa den mannen med den här smärtan.

Det ack så oengagerade läkaren på VC vet ju inte ens att man inte får avbryta behandlingen med penicillin förrän infektionen är helt ute ur kroppen… Jag hoppas att den andra läkaren får mina receptförnyelser imorgon och inser att hon måste skriva ut det bums…

Vid sådana här tillfällen undrar man om det verkligen är värt att fortsätta kämpa… att fara till sjukhuset, bli inlagd och inte nämna ett ord om att jag inte tål morfin… och bara somna… Jag kan ju ändå inte andas ordentligt för det gör så förbannat ont

Om någon bara kunde säga vad jag gjort för att förtjäna detta så kanske det skulle vara enklare att acceptera och stå ut. Men jag önskar inte ens min värsta fiende denna smärta.

Den här låten är något jag håller i mig i just nu. Men det har inget med nån kille att göra, utan min egna hälsa. Bokstavligen så kommer jag att bli starkare av detta om jag inte dör av det. Åtminstone tjurigare… Äh va fan, jag är redan tjurig som få… man måste vara det för att i huvudtaget klara av att ha det som jag har det nu.

Jag gillar att inte vara normal. Normala människor förstår jag inte och jag antar att dom inte har en aning om hur dom ska hantera mig.

Att erkänna sig inte vara normal är i mina ögon ett bevis på styrka. För vem vill egentligen vara normal? Alla vill väl egentligen vara extraordinära… eller?

Men Mandy Grawley är verkligen bra och jag kan relatera till hennes musik.

Japp jag har ont men det vet ni redan.

Om din högstadie gående son med skarpt grönmönstrad jacka och hans 4 kompisar var ute inatt så kan jag meddela att för ca 1 ½ timma sedan försökte dom sparka ner min dörr. Det är andra anmälan om ofredande jag gjort. Jag borde ha gjort en till men jag tänkte att dom är unga.

Nu skuttade dom över linjen till vad jag anser är normalt tonårsbeteende. När jag var i den åldern så klassades sådana som dom som kriminella. Enda orsaken att ni inte hämtar ut dom från polisstationen är för att någon annan hade gjort något dumt innan dom så polisen var inte ledig att komma och ta dom.

Jag är ju ansikts och namnblind men efter tillräckligt många ggr så kommer jag ihåg alla detaljer. Undrar hur många anmälningar dom ska jobba upp sig till innan jag kan teckna dom?

Jag är helt övertygad om att jag kommer att bli galen på riktigt, jag vet att jag använder ordet med jämna mellanrum men jag har sällan varit så allvarlig i det hela som jag är nu.

Jag måste säga åt dom på VC att om jag inte får tillbaka den proceduren som jag hade med min förre läkare så kommer jag att bli helt galen och anmäla dom för misshandel.

För egentligen så är inte bensår något som dom hanterar varje dag. Snarare är det ett extremt undantag för dom som brukar få bensår brukar bo på äldreboenden och då tar boendets sköterska hand om att se på det sen gör personalen omläggningarna.

Jag jobbade som vårdbiträde av och till i 3 år. jag har dessutom tagit hand om mina egna sår i snart 2 år. Vem är mer kvalificerad? Japp jag.

Jag måste få mer penicillin, jag ser på såret och min kropp säger att detta inte räcker, jag behöver omläggningsmaterial levererat till dörren ett par ggr per vecka och sen LÅT MIG VARA IFRED!!!!! jag skakar för det bränner i skallen, jag är ledsen, panikslagen, total ångest och detta är min verklighet. Jag får inte sova.

Till råga på allt så förstår dom inte vad jag säger, dom är fullständigt ignoranta inför mina problem.

Så jag sitter vaken. väntar på att klockan ska bli 8 så jag kan ringa psyk och försöka få tag i min kontaktperson och tigga att han följer mig till VC och agerar tolk åt dom.

Om dom trodde att jag skulle komma över fobin på detta sätt så hade dom så otroligt fel att det borde vara straffbart.

Människor som inte kan lägga om bensår ska ge fan i att försöka. Att dra torra kompresser över ett sår som egentligen är mer avsaknad av 2 hudlager och inte tro att jag ska reagera… Lilla flicka… dags att fundera på ett annat jobb.

Jag kan inte sova för att det gör så otroligt ont och jag vet att tortyren upptas imorgon när jag ska på VC igen. Hoppas bara att dom som kan lägga om är där imorgon…

Sen måste jag förklara för dom hur jag pratar, jag överdriver inte och jag underdriver inte heller. Tex.  om jag säger att jag är pank så har jag inte 1000 kr kvar utan kanske 1 krona, oftast inte ens det.

När jag säger att jag har så ont att jag skakar så sitter jag faktiskt och skakar.

Säger jag att jag har så ont att jag bara vill dö så vill jag i det tillfället dö.

Om jag säger att om dom gör mig så illa en gång till så får dom en smäll gissa vad jag menar då…

Här sitter jag igen, benet bränner som eld och jag kan inte göra något för att lindra… jag måste snåla med jelonet kuverten och det skulle gå ett om dagen om jag skulle vara i någorlunda livsduglig form… men men…

Min hjärna har börjat med något som den aldrig gjort förr… den skriver texter till låtar som finns i mig, problemet är att trots att jag gick gitarrlektioner så kan jag inte ta ett korrekt ackord. Jag behöver en gitarist som kan läsa mina tankar, eller åtminstone förstår mig… om jag sen kunde sjunga igen skulle det inte skada.

Det enda jag kan göra mot dom som förstörde mitt liv är att sprida min historia så gott jag kan. För ingen annan ska behöva lida som jag gör.

" If I should die this very day
Don’t cry, ’cause on Earth we weren’t meant to stay
And no matter what the people say
I’ll be waiting for you after the judgment day"

2 timmars sömn. jag tror inte ens att jag sov för jag hörde allt som pågick runtomkring i lägenheten… sen ville mitt ben straffa mig och därför är jag här nu. Om det slutar värka så jag vill dö så lägger jag mig igen.

Hon dog 48 år gammal…