Året som gått

Det har varit ett intensivt och spännande år. Den första praktiken, en sommar i ÖSTERRIKE, road-trip till Trondheim för att muntra upp en ledsen som förtjänar att vara glad, resor till och från Stockholm x antal gånger av x olika anledningar. Telefonsamtal i 8 timmar i sträck, taffsning på Peter Jöback, upplyftning av Soran, fester med världens bästa klass, fester med ytligt folk i huvudstaden, första träffen med en excentrisk familj vars gud hette CHI och inte något annat. Vel, ambivalens, ångest, lycka, SJÄLVständighet. Dans med indian i Leopoldsdorf, utgång på knarkarhak med världens längsta japan. Pott, Dublin, tampongkris för någon. Ledsna vänner, men allra mest glada vänner, stabila vänner. Instabila vänner som behöver en. Hypokondri, Mozartkugeln, tyska, logopedi, logopedi, logopedi. Hektiska kurser i medicin, hemska kurser med Fredrik. Maria och Susanne som handledare, natt och dag. SPEXsaknad. Underbar, fin klass. Farväl till äldrekursarna. Freaks and geeks om och om igen. Hand-outs. Sol och bad, flygplan. Stress, lugn, lugn, stress. Musik, pop, Anna. Kontakt med Robin. Mindre kontakt med vissa. Knappt halv, funktionell person med Tina, fast på ett väldigt bra sätt. Sårad ibland. Oftast bara glad, nöjd, nyfiken och lite galen.

Årets grupp – The Killers

Årets artist – Hello Saferide

Årets nyårslöfte – Leva sundare. Se till att vårda den personliga integriteten. (Förra årets – vara mindre paranoid. Gick sådär, men ändå ganska bra).

Årets humor – Robin. Som han fått mig att skratta. Nu senast genom fyllesms han skrivit till den han är intresserad av: ’Fuck you. Kram’.

Årets trygghet – Ana Rignoll. Anna ger ett så tryggt intryck. Alltid. Lugnet själv behövs.

Årets snällaste – Familjen. De går mig ofta på nerverna, men de bryr sig alltid.

Årets prestation – Min egen. Trodde inte att jag var särskilt barnkär, sedan träffade jag Tobi och Nici. Behövde verkligen anstränga min simultankapacitet med de två ADHD-barnen, men så fina de var.

Årets ämne – Logopedi

Årets icke-ämne – Talkommunikation 2

Årets sovare – Jonas som smaskade ljudligt. Arvid som konstant pratade i sömnen.

Årets lokala miss – Satsning på titeln som kulturhuvudstad. Pengar som kunde ha gått till sjukvård i en idealvärld.

Årets miss av mig- Brytning av arm i svingen. Aj, aj, aj. Tradylan, tra-la-la.

Årets look-a-like – Mona Sahlin (?) som Mona Sahlin

Årets dryck – Brämhults apelsinjuice

Årets mat – Tortellini med västerbottensost + körbärstomater.

Årets insikt – Folk som inte känner mig har en dragning till att berätta sina livs historier för mig. Emy hade samma problem och vi är båda fiskar och har samma handstil.

Årets pinsammaste – Går inte att utnämna, för det har varit alldeles för mycket.

Årets låt – Gabriella Cimli – Sweet about me

Årets par – Jonas och Sayaka som äntligen får vara med varandra efter ett distansförhållande över halva jordklotet. Det är kärlek.

Årets peppare – Sofia som alltid får en på bra humör. Det är en gåva att kunna göra folk så glada.

Årets bästa tvprogram – Brothers and Sisters.

Årets utländska artist – Finns ingen bra nog. Måste kanske ta Britney. Illa.

Årets skummaste man – Standing man. Han står ju bara där liksom.

Årets mest spelade låt (av mig) – Moneybrother – It aint gonna work

Årets film – Twilight

Årets bästa upplevelse – Se musikal i Wien på Ronacher.

Nu ska jag gå och fira NYÅR hade jag tänkt. Det blir finmiddag på Invito med mina föräldrar. Det här ska bli det bästa året någonsin, så gott nytt år på allihopa!

—

2008 – Hello Saferide Lyrics

’There is a war in all the heads and there’s a
war in mine as well and if I could explain it any better, I’m sure I would.

We’re in a bus and it’s night, you opened up and so will I but though I’m good with words I’ve never been good with? words.

But all I know is: there’s something new this year.
All I know is there’s something new real near.

There is a town that I live in and it’s a town that favors winners and when I win I think about when I’ll next lose.
.
I took a train that took me north and it’s the place where trees speak louder than the people and if I have to pick that’s what I’ll choose.

I walked along the river Ume, it chilled me out of my bones too, but a cold wind is always better than a cold voice.
I am not strong enough for win city, I’ll stay in to play Sin, witty people without hearts have always had a lead on me.

And all I know is, there’s something new this year,
all I know is there’s something new real near.
All I know is, there’s something new this year.
I don’t know much, but there’s something new coming near.

I’ll walk into the shop where you work, it is a shop that kills you slowly, there will be no blood but another shirt on a hanger will still behead you.
I’ll lift your arm and you’ll lift mine, and in a Communist state of mind, we’re not worth more than anyone else but surely not worth less.’

Dagens sanning: Borde blogga någon annanstans. Här fungerar varken bilder eller länkar. Ack!

Sanning 1. Jag är förkyld och vill helst inte lämna lägenheten. Detta resulterar i tragik. Det finns inte mycket att göra, eller så har jag dåligt tålamod.

Saker jag gjort:

*Sett klipp på Annika Norlin. Här är favoriten: http://www.youtube.com/watch?v=in9lUUF2uWY
’Jag tror att det kanske är en promille av er som håller med mig, men jag tycker att det här är det finaste priset på hela galan’.

*Lagat fin mat och gjort matlådor

*Pratat i telefon, men mest lyssnat, då jag låter som en hispig tonårspojke som när man minst anar det går upp i falsett.

*Sett Simpsons, Project Runway, veterinärerna, Top Model samt riktiga skäpprogram på MTV. Kommit fram till att jag egentligen inte vill se på tv, men att det är drygt att röra på sig. Sett ett program om kraftigt överviktiga, där världens tjockaste tonåring låg i sin säng. Blev genast hungrig och gjorde en macka.

*Läst lite böcker

*Läst massa bloggar

*Kollat Facebook sjuhundrafemtiotusen gånger, bara för att inse att det inte händer någonting där då folk propsar på att ha så kallade ’liv’.

*Spelat Backpacker och betapet.

Nu är frågan: Vad mer kan man göra? Funderar på att spela Heroes på datorn och sedan kalla det en natt, ursäkta direktöversättningen. Är oerhört tacksam för andra förslag.

Sanning 2. Flyttar snart till Nydalahöjd och känner mig inte alls förberedd. Hoppas på en trevlig korridor som är någorlunda lugn men full av intressanta karaktärer.

Sanning 3. Det är nyårsafton imorgon. Den ska bli lugn.

Sanning 3. Borde inte skriva något mer nu.

Är förkyld. Serves me right. Funderar på att ta det lugnt på nyår för att inte få en repris av annandagen. Vi får se hur det går med det. Jag förstår inte varför det jämt ska hetsas så mycket angående vad som ska göras på nyår. På midsommar och nyår är det nästan brottsligt att vara nykter av någon anledning. Så länge jag slipper se ’grevinnan och betjänten’ är jag nöjd med ett glas vatten.

Här har vi förresten sveriges 5-i-topplista på överskattade fenomen:

1. Grevinnan och betjänten. Det är inte ens kul första gången.
2. Blondinbella + Storstadspojken. Vilka läser deras bloggar? Jo, alldeles för många.
3. Peter Jihde. En bubblare på min blogg. Den dagen han slutar peka, slutar jag klaga.
4. Carolina Gynning. Har hon hypnotiserat folk med sin maniska blick?
5. Schulman. Alexander, inte Calle. Det är sällan han är riktigt rolig. Såg f.ö. att hans exfru bloggade om hur det kändes med botox i pannan. Det känns spännande att hon och Linda Rosing har samma fritidsintressen, kommer man kunna skilja på dem snart?

Bloggarna har förpestat Sverige kan man kanske konstatera. Tur att man inte håller på med sådant.
Vill även påpeka att listan är helt meningslös att ifrågasätta då jag vet att jag har rätt.

Gårdag på Invito

Men vänta nu… Skulle inte jag ut på schlagerklubben? Jo, det var minsann tanken. Vi var även på plats strax efter 21 men fick köa i 2 TIMMAR! Det bästa var att när vi var riktigt nära dörren, bestämde sig vakterna för att köra det härliga konceptet ’en ut, en in’. Vilket ju i praktiken innebär att ingen kommer in. Så vi fick vända på klacken och detta var inte så trevligt. Jag börjar även undra varför jag har på mig högklackat kvällar som denna. Förra gången jag hade riktigt höga klackar fick jag stå i flera timmar och se på komiker. Det måste vara fåfängans straff. Nästa ställe blev i alla fall Rex. Samma kösituation där. Invito. Äntligen. Det var fantastiskt trevligt, precis som förfest nr 1. Det bästa var när Robin trodde att han kände igen en snygg kille och tvingade mig att gå fram och fråga om han hette Mattias. Han tyckte även att jag skulle säga att jag sett honom på facebook om han frågade hur jag kunde känna till hans namn. Detta ledde till denna konversation:

’Ursäkta, heter du Mattias?’
’Ja, hur kan du veta det?’
’Jag har sett bilder på dig på Facebook’.
’Jag har inte Facebook’.
Då gick jag. Så här i efterhand kan man fråga sig varför jag inte bara frågade om hans namn.

Robin var med om en incident på herrtoan. Citerar:
’På herrtoan inträffade ett litet drama när jag stod och kissade. Plötsligt skriker en ovårdad norrlänning:

’ÖJJJ, BÖG-TOAN ÄR DÄR BORTA!!!’

Jag trodde att käftsmällen var nära och släppte min nykissade penis i förberedelse på att skydda mig mot slag. Då upptäckte jag att killen bråkade med en helt annan kille som jag tror var oskyldig till anklagelsen. Så heterokillarna började hetsa varandra och skrika bögjävel med varandra medan jag, den riktiga bögen stod mittemellam och försökte se så maskulin ut som jag bara kunde. Övervägde att rapa också bara för att röja alla misstankar om att även jag borde förpassas till bög-toan…’

En man blev dessutom kär i mig så Robin bjöd honom på efterfest. Han nekade till det med motiveringen att han ville ha något seriöst med mig. Det märkliga var att jag hade pratat med honom i högst en minut. Men det var smickrande måste jag medge.

I övrigt var det relativt lugnt och trevligt. Borde verkligen besöka Invito fler gånger. Schlagerklubben kan dra åt h

—

Grattis Sofia, 22 fyllda! Hoppas du har det bra i Skåneland och tänk för all del inte på mig som fryser häcken av mig. Du är en av de bästa.

Julen har varit fantastisk som vanligt. Med min familj har man inte en tråkig stund och jag måste vara en av få lyckligt lottade som får spela ’Guitar hero world tour’ med familjen, på julafton. Har numera en playstation 3 och en minidator. Det låter med andra ord som att jag är fruktansvärt bortskämd och det är nästan så man skäms. Min mor sade åt oss i god tid att ’i år blir det inga julklappar, det blir för jobbigt’. Drygt att jag var den enda som tog henne på orden… Så jag har fått en massa dyra grejer och gett bort mindre dyra saker. Men jag har i alla fall studentsituationen att skylla på! Det kortet ska man spela på så fort man har chansen.

Ikväll blir det utgång på Schlagerklubben… Hade hellre gått på ’Shape up’, men Robin vill höra schlager och Frida får nästan epileptiska anfall utan hårdrock. Vad göra? Det spännande med detta är att vi inte har förköpsbiljetter så vi får väl infinna hos i lokalen vid 21 ungefär. Jäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääj…

Det luktar rök här för övrigt pga branden på geografigränd som ligger väldigt nära mitt hem. Vad är det för idiot som lämnar en kastrull med olja på en platta? Hoppas att alla drabbade har hemförsäkringar, men något säger mig att det inte är så säkert.

Har åtminstone ’Hello Saferide!’ som hjälper mig och oss alla genom tunga tider:

’25, 25 days. That’s too much, that’s too much!

25, 25 days. That’s too much, that’s too much!

25, until I get to see you
25, until I get to know if what we just started will have conquered backpacker girls with newly braided hair and Mano Chao records
It will soon be 24. Oh!
You’re so worth waiting for

24, 24 days. Still too much, much too much.
24, 24 days. Half an hour done just writing this song
24, oh I see mouths moving
24, and I nod at what might be the right time to nod
You and I hadn’t even met 24 days ago.
I must have been so low!
And I didn’t even know!

23, 22, 21, 20, 19, 18, 17, 16, 15, 14, 13, 12, 10 (because I slept for so long those days)
9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1.

I get a text from you, saying you’re off to Havanna airport as we speak.
I start brushing my teeth.
Ten minutes later: "Sorry I mixd up d days :)"
YOU STUPID FUCK
YOU STUPID FUCK
You stupid fuck, you need to come back

Oh.

I’m at Arlanda airport with a famous flower in my hand waiting for you.
I see the doors opening, I see the passengers pouring out fresh like gingerbread cookies and wearing what appears to be new, funky hats, I see from a distance it’s someone I know well you’re approaching, I can see it, I take a step forward’

Var ute igår. Varför var jag det? Jag skulle ha stannat på förfesten egentligen. Hur som helst gick jag, Tina och Miranda ut på Corona eftersom det var närmast. Det fanns självklart inte en människa över 19 där. Vi kände oss som Goldie Hawn, Hillary Clinton och Maud Olofsson. Det var väldigt uppfriskande eller vad man ska kalla det… Okej, i sanningens namn var det faktiskt ganska vidrigt. Förnedringen toppades av att en fotograf tog ett foto på oss i denna malplacerade situation.

Det märkligaste var en kille som kom fram och började prata, som nästan genast sade: ’Du är 18, eller hur?’ Jag instämde. Efter vår konversation tog han mitt nummer. Det blir ytterst spännande om han ringer… Kanske skulle bjuda honom på en afton med korsord och Bingo-Lotto.

Ikväll blir det Turtleskväll med en späckad afton framför Turtles med Sofia och Tina. Jag är så pepp! Som jag har saknat Shredder, Krang och min favoritturtle Donatello.

Det är mycket som förbryllar enligt min blogg. Är medveten om detta, men eftersom jag berättar om min vardag är det svårt att undvika. Alla säger jämt att det händer konstiga saker runt omkring mig, vilket är sant.

For tidigare till IKSU med Tina och tänkte betala spärravgiften på mitt kort eftersom jag råkade boka ett pass jag aldrig gick på. När jag gick fram till receptionen för att lösa ut spärravgiften frågade han först om mitt personnummer, sedan efter Tinas namn! Därefter tittade han på Tina och sade: ’Grattis! Du har just vunnit en fika!’ Både jag och Tina stod och gapade av förvåning. Tydligen hade han bestämt sig för att inte ta betalt för mitt lilla missöde, utan menade att vi kunde fika för pengarna istället. Weird. Men tack IKSU! Det känns som att man kan bjuda på det efter att ha tagit betalt för ett guldkort.

—

Något som vet vad som hände med Hardcore Superstar? Liberation är en låt av rang.

—

Dagens sms kommer från Robin som förklarar för mig varför en av karaktärerna i ’Brothers and sisters’ ligger med sin egen syster:

’För att Hollys ex från det förflutna kom tillbaka och det visade sig att det var han som var Rebeckas far! Och R:et i pappans lösenord? Tydligen ännu ett hemligt barn vid namn Ryan’.

Där snackar vi engagemang…

Jag hatar statistik. Jag hatar det innerligt.

Läraren: ’Finns det något som är oklart?’

Jonas: ’Finns det något som är klart?’

Signed. Sealed. Delivered.

Av någon anledning blir jag ofta helt hysterisk när det visar sig att man kan sjunga karaoke. Jag ska alltid delta i denna aktivitet och det blir allt som oftast med låten ’Let your spirit fly’ med Pernilla Wahlgren feat. Jan Johansen.

Jag har ingen förklaring på varför detta sker. Alls.