Vet ni vad som händer imorgon?

Då kommer jag hem!
Firade just precis med att göra ett test på facebook för att se vilken djurjävel jag var. Resultatet blev hundjävel.

Godnatt!

Hade en diskussion med Robin som handlade om det eventuella livet efter döden. Om det är så att det finns en himmel där det ställs vissa, nästan ouppnåeliga krav för att komma in så kommer vi förmodligen ångra oss över tiden vi lagt på nöjen istället för budord. Jag tröstade oss med tanken på religiösa människor som hamnat i tvångsäktenskap med någon de inte gillar och som de dessutom måste spendera en Evighet med. Det är väl ett helvete om något?
En evighet med t ex Runar Sögaard, Anna Skipper eller Peter Jihde skulle vara helt outhärdligt. Så nu kommer nästa fråga som ett otippat brev på posten: Kan man ta livet av sig i himlen?

Alla vägar har sitt pris.

Mitt bloggande är lika inkonsekvent som a-lagarnas rörelsemönster, men jag har en väldigt krävande praktik just nu så jag har varit lite upptagen.

Det har inte hänt något särskilt spännande på sistone. Har åtminstone fått årets konstigaste sms från okänd människa:

’Hej lotta! Emma från silverbilen här, du vet många år sedan? Jag såg i tidningen att bertil på ridvägen dött. Det gav många minnen. Minns du att han drog en svart socka under sängmeden för att kolla om det var rent? Haha! Vad gör du nu för tiden? Är allt bra? Kram Emma.’

Okeeej. Önskar att jag hade svarat något fyndigt men Robin hann sno min mobil och skriva ’vem är du?’ Och han ska vara komiker. Han förstörde just den enda chansen jag hade till ett spännande liv i en silverbil.

—

Filmkväll med Robin ikväll.
Grönan imorgon.
Premiär för Robins komediklubb på Lördag.
Söndag – kanske Söder?
Måndag – shoppa
Tisdag – fredag – praktik.

I helgen kommer jag tillbaka till Ume. Att missa yran är straffbart kära vänner.

Det jag saknar mest, förutom folket, är min stationära dator. Här vet man aldig om man kan sno någons uppkoppling och vi har alla svårt att få till det här med internet. Sofie brukar ställa sin dator på olika ställen på sängen för att få bättre uppkoppling. Själv vrider jag på min eftersom den ultimata täckningen kommer upp-och-ned. Tror ni det är lätt att skriva då?

Men jag är inte bitter 😉

Följde med Robin till Eskilstuna i helgen. Det var festligt. Han skämtade om Barbados-Magnus frisyr innan denne skulle upp på scen, men tyvärr uppskattade inte Magnus skämtet. Då blev det väldigt kylig stämning, nästan hårresande.

Idag hade jag en ledig dag på stan som kantades av besök i Gamla stan, shoppande och en god middag med tjejerna jag bor med samt en gammal klasskamrat jag inte sett på länge. Det har varit en mycket fin dag.

Vi borde alla gå och lägga oss, men som alltid är det ingen som gör det. Istället sitter vi på facebook och kollar på bilder i varsitt hörn. Nu ska jag ta på mig glasögon för att infria alla fördomar man har om nördar.

Fantastiskt inlägg jag skrivit… Hmm…

Praktiken är underbar. Började idag och fick världens bästa intryck. Bra handledare, fina lokaler, grymt intressant ämne, vackert område.

Idag hände för övrigt något sjukt komiskt. Jag och Sofie har varit förvirrade hela dagen, men det eskalerade på eftermiddagen när vi skulle till t-centralen. Av någon anledning fick vi för oss att (halv)springa till tunnelbanan så att vi skulle komma hem snabbare. Tyvärr började tunnelbanetåget stänga dörrarna just när vi kommit fram. Mest oväntat någonsin: Sofie tar fram sina superkrafter och formligen kastar upp dörren till tåget! Hon tar orädd i för kung och fosterland och lyckas på något sätt smita in. Det gör inte jag – istället står jag passiv utanför och ser alldeles förstörd ut. Sofie skriker hysteriskt genom dörren att jag ska ringa henne, men jag hör henne inte. Hon gestikulerar med sina fingrar i samma veva, men det ser mest ut som att hon gör ett peace-tecken. Jag nickar av någon anledning, som att jag låtsas att jag förstår. Men jag förstår inte. Sedan försvinner Sofie ifrån mig och vi står helt handfallna och håller kvar ögonkontakten så länge det går.

Vi återträffas fem minuter senare på T-centralen. Det mest dramatiska avskedet någonsin var helt obefogat. Vi vet inte hur vi ska föra oss idag, men jag kan inte sluta skratta åt vårt oväntade beteende.