Det är coolt med paleontologer. Nu har de hittat en ny giftdinosaurie som de döpt till Sinornithosaurus. Den beskrivs som fågellik fast med långa ben, långa klor och gifttänder. Jag blir lite smått deprimerad över att den här arten är utrotad, för jag skulle vilja ha ett sånt husdjur. Ingen skulle mucka med den här giftkalkonen.

(Velociraptorer är dock fortfarande de bästa dinosaurierna. Vilka team-players!)

Förresten har jag nu över 20.000 sidvisningar på min blogg. Folk läser alltså detta!

Haha.

Har haft en väldigt innehållsrik dag med start kl 08.00 på sjukhuset. Redovisningar större delen av dagen följdes av en envägs anova, ett statistiskt test som kräver viss koncentration. Efter det blev det en stressig inhandling av julklappar. Kulmen av stress inföll när jag skulle slå in ett paket vid en bokhandel. Där var man tvungen att köa ett tag för att få tillgång till omslagspappret. När det äntligen blev min tur var det en person som ville dela bord med mig så att vi kunde slå in paket på varsitt håll om bordet. Det gick jag självklart med på, men det bidrog också till ännu mer stress, särskilt med tanke på kön som tornade upp sig bakom oss. Stressad som jag var, fick jag problem med inslagningen och stönade högt utan någon som helst självkontroll. Personen bredvid mig frågade om det gick bra för mig, vilket jag besvarade med ett aggressivt nej. Eftersom jag insåg att det var en olämplig kommentar, försökte jag släta över mitt beteende genom att med en pipig röst säga: "Men det blir i alla fall fint!", trots att jag var väl medveten om att paketet såg fruktansvärt ut. Om det bidrog till att personen tyckte att jag var trevlig förtäljer inte historien, däremot kan jag tänka mig att min konstighetsfaktor just fick en markant höjning.

Nu är det alldeles strax jullov! Ännu en tenta avklarad och redovisningen gick oväntat bra! Julpepp.

"Men det blir i alla fall fint!"

Den senaste besattheten jag fått involverar en iskall mördare som arbetar som kriminaltekniker. Det är oerhört fascinerande att man faktiskt tycker om en mördare som inte kan känna empati, bara för att han har någon slags grundläggande moral. (Att bara döda andra mördare). Man kan se honom som en makrofag som städar bort slödder. Dessutom är han snäll mot barn och kvinnor, såvida inte de också råkar vara kallblodiga mördare. Hur som helst kan jag inte sluta se den här serien, men tyvärr sammanfaller mina måltider ofta med alla blodiga scener. Det är oturligt.

Imorgon blir det redovisning av grudtonsfrekvensens betydelse för bedömning av en talares trovärdighet. Eftersom risken för narkolepsi är överhängande, har jag och Sofia överskridit våra Power Point-befogenheter och lagt in några överraskande moment i redovisningen. Det kommer vi få skit för.

Jag ser studenterna återvända till sina hem den här veckan. De ser så glada ut över att de har lov och det kan jag eventuellt unna dem. Vår klass har dock redovisningar på ett 2 veckors arbete som blivit mycket större än vad som är rimligt, så det ser jag fram emot att sysselsätta mig med på måndag och tisdag.

Det är kanske dumt att klaga. Det var möjligen mer berättigat att känna sig missnöjd när vi började skolan 2:a januari, till skillnad från alla andra, vilket resulterade i att vi var helt ensamma på sjukhuset. Spökhuset.

Så fokus på det som är bullar. Vad som får mig att känna vinterpepp:

– Julafton

– Annandagen med Fridorna med flera

– Nyår med Anna och Lotta

– Träffa Robin och äta en chokladkaka i Gamla Stan

– Tanken på att jag får spela musik utan hänsyn till eventuella grannar, eftersom de är borta över lovet.

–

Jag har överträffat mig själv. Jag brukar faktiskt inte skratta så jag gråter när jag är ensam, men idag är ett undantag. Tackar Tomas för klippet:

P.S. Finns det någon bättre koreografi än skutt blandat med klapplekar?

Min vän som letade lämpligt lösgodis på Hemköp, tyckte som sagt inte om godishjärnorna som låg och lurade i en hög. Jag tycker faktiskt själv att det är lite vadragsvidrigt om jag ska vara helt ärlig.

Min barndom känns relativt oskuldsfull jämfört med vad "dagens ungdom" får uppleva, då jag tyckte det var äckligt nog med godiständerna som dök upp ungefär när man var i högstadieåldern. Att det nu eskalerat så pass att det är okej att äta hjärnor är egentligen lite skrämmande. Utseendet är dessutom ganska naturtroget, vilket förhöjer graden av obehag. Är detta ett steg i någon slags hjärntvättsprocess som ska få människor att bli kannibaler? Det kanske är så de har tänkt lösa världens överbefolkningsproblematik?

Kom ihåg var ni läste denna konspirationsteori först…

Så här ser alltså den numera ökända godishjärnan ut:

Jag är omgiven av de bästa människorna har jag insett. Det kommer ständigt nya uttalanden från mina vänner som jag uppskattar lite för mycket för att det ska kunna betraktas som normalt. Här är ett axplock på några av de senaste kommentarerna:

En vän med ursprung i Alfta (som är flata): "Alfta… Om man vänder på bokstäverna i ortsnamnet så blir det Flata! Och det här kommer jag på först nu…"

En vän som är selektiv i sitt letande efter godbitar i lösviktslådorna: "Hjärnor!? Nej, det här går jag inte med på! Där går fan gränsen!".

Ett sms från en (över)förfriskad vän med insikt i sin onykterhet: "…Vi dricker allt annat och jag kan bara skiva det. Så jag ska ska dig. Asch! Vad menar jag?"

Veckans sms blir ändock: "Tja! Sitter just och säljer alkohol till norrmän. En man visade just ett ärr och vi frågade vad han gjort – ’samlat frimärken’."

Visste inte att det var en så farlig hobby, måste omvärdera mitt synsätt och ge mer respekt till frimärkssamlarna…

Jag väljer att ta upp ett nytt samtalsämne för att släta över det obehagliga youtube-klippet jag länkat till.

en.akinator.com/#

–>

Anden ställer 20 frågor och kommer på vilken känd karaktär du tänker på. Ja, just du! Men han har några svagheter. Han kunde t ex inte veta att det var Michelingubben eller Cykel-Ingemar som befann sig i min hjärna. Å andra sidan kände han till viktiga karaktärer såsom Skurt, Bert Ljung, Nikita och Krang, så jag förlåter honom för hans tillfälliga hjärnsläpp.

Lev/lek väl!

Så här självgod blir anden när han gissar rätt:

Och nej, jag har ingen aning om vad Dinkelkörnchen är för slags tysk (?) kuf.

Eller är det själva rutschkanan som är konstig?

Eller är det musiken som är konstigast?

Eller är det föräldrarna som filmar som behöver mest hjälp?

Jag behöver gå i terapi efter den här upplevelsen. Jag tror jag skrattar bara för att hantera djävulskapet…

Igår höll jag på med en riktigt munter aktivitet. Nej, jag försökte inte hitta snygga clips-on till Standing Man eller så, men det var ändå ett tidsfördriv av rang. Jag försökte hitta den mest ledsamma låten. Det var inte så lätt visade det sig. Jag googlade på "sad songs" och fick fram Backstreet Boys "Incomplete". Det var inte riktigt det jag var ute efter… Så jag fick helt enkelt vara subjektiv och leta fram låtar i mitt eget tyckte. Så här ser tre-i-topp ut:

3. En låt som är har en tragisk text men också en stämningsfull melodi. Skriven av Nick Cave, som för övrigt numera ser ut som en parodi på John Travolta. Videon fråntar dock lite av känslan man får av att bara lyssna på låten. Man fokuserar istället på alla förvandlingar Kylie Minouge tycks ha genomgått. Hur som:

Text: The Wild Rose

CHORUS:
They call me The Wild Rose
But my name was Elisa Day
Why they call me it I do not know
For my name was Elisa Day

From the first day I saw her I knew she was the one
As she stared in my eyes and smiled
For her lips were the colour of the roses
They grew down the river, all bloody and wild

When he knocked on my door and entered the room
My trembling subsided in his sure embrace
He would be my first man, and with a careful hand
He wiped the tears that ran down my face

CHORUS

On the second day I brought her a flower
She was more beautiful than any woman I’d seen
I said, ’Do you know where the wild roses grow
So sweet and scarlet and free?’

On the second day he came with a single rose
Said: ’Will you give me your loss and your sorrow?’
I nodded my head, as I layed on the bed
He said, ’If I show you the roses will you follow?’

CHORUS

On the third day he took me to the river
He showed me the roses and we kissed
And the last thing I heard was a muttered word
As he stood smiling above me with a rock in his fist

On the last day I took her where the wild roses grow
And she lay on the bank, the wind light as a thief
As I kissed her goodbye, I said, ’All beauty must die’
And lent down and planted a rose between her teeth

CHORUS

Nr 2: Tell Laura I Love her, skriven av Jeff Barry and Ben Raleigh. Handlar om lycklig kärlek som slutar i misär. Den hade kommit på plats nummer 1 om det inte var för Ray Petersen som sjunger som om han hade döden i halsen när han går upp på de höga tonerna. Ritchie Valens version är dock mycket bättre.

Text:

Tommy and Laura were lovers he wanted to give here everything
Flowers presents and most of all a wedding ring
He saw a sign for a stockcar race a thousand dollar prize it read
He couldn’t get Laura on the phone so to her mother Tommy said
Tell Laura I love her tell Laura I need her
Tell Laura I may be late I’ve something to do that cannot wait
He drove his car to the racing ground he was the youngest driver there
The crowd roared as they started to race
Around the truck they drove at a deadly pace
No one knows what happened that day how his car overturned in flames
But as they pulled him from the twisted wreck
With his dying breath they heard him say
Tell Laura I love her tell Laura I need her
Tell Laura not to cry my love for her will never die
Now in the chapel Laura prays for her Tommy who passed away
It was just for Laura that he lived and died alone in the chapel she can hear him cry
Tell Laura I love her…
My love for her will never die

Nr. 1. "Gloomy Sunday". Är en ungersk dikt egentligen, men komponerades senare av Rezsõ Seress. Låten blev till och med bannad av BBC för att den var för ledsam, vilket inte rimmade så bra i samband med andra världskriget. Hur som helst, mycket bra, mycket ledsam. Den kallas för "den ungerska självmordslåten" för att den sades ta livet av de som lyssnade på den. Det verkar tack och lov vara en "urban legend", alltså en modern myt. Precis  som myten att det finns ett nytt piller som våldtäktsmän använder på klubbar, som egentligen är tänkt för nedsövning av hästar. (Vilket då skulle göra att de som råkar ut för pillret både blir våldtagna och sterila). Bara en parentes. 

 Text:

Sunday is gloomy
My hours are slumberless
Dearest the shadows
I live with are numberless
Little white flowers
Will never awaken you
Not where the black coach
Of sorrow has taken you
Angels have no thought
Of ever returning you
Would they be angry
If I thought of joining you
Gloomy Sunday

Sunday is gloomy
With shadows I spend it all
My heart and I have decided
To end it all
Soon there’ll be flowers and prayers
That are said I know
But let them not weep
Let them know
That I’m glad to go
Death is no dream
For in death I’m caressing you
With the last breath of my soul
I’ll be blessing you
Gloomy Sunday

Dreaming
I was only dreaming
I wake and I find you asleep
In the deep of my heart dear
Darling I hope
That my dream never haunted you
My heart is telling you
How much I wanted you
Gloomy Sunday
Gloomy Sunday

—

Plugga kanske?