Den inre styrkan

» Till bloggens startsida

FÖLJ MIG PÅ INSTAGRAM

Hemsida: http://www.lottaz.blogg.se

Bloggar om:

vardagen, livet och rehaben efter olyckan, musik, vänner.

Sysselsättning: GE Healthcare

Född: 1984

Familj: Mamma, pappa, två yngre bröder, 2 "systrar" och 1 "bror" i Thailand och en fin pojkvän

Bor: i Umeå

Husdjur: två katter, Busmus och Liten katt a.k.a monstret

Värsta minne: olyckan i Thailand

Bästa minnet: alla minnen med mina nära och kära.

Favoritmat: mammas mat.

Smultronställe: Köpmannebro hos min vän Jennie.

Avkoppling: umgås med mina vänner, eller ta ett varmt bad. En resa till värmen är ju inte heller helt fel.

Bästa egenskap: lättsam, stark, och nästan alltid glad.

♪♫•*¨*•.¸¸❤¸¸.•*¨*•♪♫•*¨*•.¸¸❤

Lotta Engman

susnet statistik

Av Lotta Engman, Tuesday 23 October 2012 klockan 18:25,

Jag fick en fin kommentar av Helena och där fråga hon vart jag finner kraft och ork. Det är en riktigt bra fråga och ibland undrar jag samma sak. Det är så många gånger jag känt för att ge upp, att jag inte orkar nå mer.

Hur mycket ska en människa klara av, hur många bakslag ska man orka ta sig igenom? Så många gånger som man känner att det här går inte mer, jag klarar inte mer, jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna. Den inre stressen man har i kroppen över allt som måste göras, pressen från FK att man hela tiden ska öka öka öka. Bolla jobbet, träningen, förhållande med kärlek, vänner och släkt. Man är ju bara människa och orken räcker bara så långt. Att utöver detta ha ständig värk som gör dagarna svårare, stressigare och allmänt jobbigare. Att måsta planera efter dagsformen, att ha höga toppar och djupa dalar och inte hitta nått mellanting. Allt detta gör att man tvivlar på sig själv och förmågan att komma vidare.

Som tur är så är jag en envis person (lite för envis för mitt eget bästa). Jag är dessutom i regel alltid glad och försöker se ljuset i allt mörker. Man kan ju välja att fokusera på allt negativt eller att greppa tag om dom ljuspunkter man faktiskt har. Jag har ett rikt liv på många sätt med mycket folk som bryr sig om mig, jag har underbara vänner, en stor och stöttande familj och en superfin pojkvän.

Det är just dessa som ger mig orken att komma vidare, dom som styr mig in på banan igen. Dom som räcker ut en hand när man ramlat ner i hålet, dom som sparkar en i baken när motivationen är borta. Utan mina nära och kära hade jag aldrig klarat detta, eller jo det hade jag väl. Jag hade dock varit en mycket ensam, deppig och bitter människa. Det är fantastiskt hur man egentligen funkar, att man hittar kraften för eller senare att komma vidare. Överlevnadsinstinkten tar över och vad det än handlar om så måste man bara få det att fungera. För mig är det jobbet som driver mig, jag måste ha ett jobb och jag vill göra allt jag kan för att behålla det jag har.

Visst finns det vissa som hamnar i en ond spiral och aldrig tar sig ur den, vissa som väljer att ge upp och deppa ihop alldeles. Jag tror att dessa människor kanske inte har det bästa stöd runt sig, och kanske inte det bästa stödet inom sig själv.

Jag är en stark människa som gått igenom mycket tråkigheter, varit med om en massa obehagliga situationer och verkligen fått känna på stundens allvar. Allt ifrån tråkigheter i tonåren, olyckan utomland, pistolhotad och massa annat som man egentligen bara ser på tv, sånt som bara inte händer. Det är dock dessa saker som format mig till den jag är idag. Jag är svagare och skörare i vissa situationer, men ändå så mycket starkare i andra.

Jag ska sluta babbla nu och jag vet inte om du (Helena) blev så mycket klokare efter detta. Men innan jag avslutar så ska jag skriva upp några funkter som är viktiga för att att ett fungerande liv när allt inte går som man tänkt sig.

Först och främst se till att du är stark inom dig själv. Det är ändå du och ingen annan som ska göra jobbet och hur mycket stöd du än ha så måste den största kraften komma från dig själv. Behöver du hjälp så var inte rädd att söka hjälp hos en kurator eller psykolog, det hjälper. Du måste bli lite ego, tänka på dig själv, pyssla om dig själv och skäm bort dig med jämna mellanrum.
Omge dig av positiva människor som ger lika mycket energi som dom tar. Energibovarna i ditt liv ska du helt enkelt göra dig av med.
Lyssna på kroppen och gör det som känns rätt för dig, låt ingen annan påverka. Det är du och ingen annan som vet hur det känns just nu. Men samtidigt ska du inte vara rädd för att prova, det kan inte mer än gå fel.
Se till att de/dom du får energi av får tid och plats i ditt liv, det gäller att prioritera. För mig har jobb och träning varit prio 1 väldigt länge och privalivet har blivit lidandes. Nu har jag tänkt om och gör allt jag kan för att få alla tre delar att passa in, det är svårt men värt det.