Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Lotta
Inlägg - RSS 2.0Arbetslivsintroduktion
Jag måste börja lite på att människorna som har hand om mig på FK och jobbet bara vill mitt bästa. Jag har precis pratat med min handläggare på försäkringskassan och jag måste ju säga att jag har sån tur att jag har just henne som handläggare, hon vill verkligen hjälpa mig. Hon gör allt hon kan för att jag ska kunna gå tillbaka till mitt jobb som jag har nu. Hon har nu suttit och kollat upp allt som kan tänkas hjälpa mig och jag är såååååå mycket gladare och lugnare nu.
Arbetslivsintroduktionen är inte alls som jag trodde eller hört att den skulle vara. Man börjar med att söka tjänstledigt i tre månader och sen träffar man sin handläggare och en arbetsförmedlare och gör upp en plan för ett schema som jag ska ha i tre månader. Dom anpassar mitt schema utifrån min egen förmåga och det kan röra sig om ett par timmar ena dagen, några timmar andra dagen och ledig nån dag.
Dom kan erbjuda mig stöd och individuellt anpassade insatser med målsättningen att jag ska få ett jobb eller komma tillbaka till det jobb jag har. Det kan innebära att jag får hjälp att hantera min situation och att utveckla min drivkraft och motivation inför att börja jobba igen. Det kan också handla om att erbjuda mig yrkesvägledning. Hos dom finns oxå specialister som arbetsterapeuter, psykologer och socialkonsulenter som på olika sätt kan hjälpa mig och ge mig stöd på vägen mot en sysselsättning. Möten med dessa människor kan man då lägga in i sitt schema.
Min handläggare har även kollat upp andra saker och idag fick jag veta att när jag gått denna introduktion så har jag möjlighet till nya sjukskrivningsdagar så när jag ska tillbaka till arbete om tre månader behöver jag inte börja heltid på en gång. Jag får då möjligheten att trappa upp mitt jobb som jag gjort innan (lite snabbare denna gång men ändå). Börja jobba 25% och sen ta mig uppåt igen.
En sten har släppts från mitt bröst och det känns så bra nu när jag pratat med min handläggare och med dom på jobbet. Min handläggare är värd min vikt i guld (hon är så liten och hon är värd bra nog mycket mer än vad hon väger) Tänk om alla kunde ha sån tur som jag har.
Jag måste som sagt börja lita på att folk i min närhet hjälper mig, allt löser sig till det bästa. Jag har en tendens till att måla fan på väggen direkt och sen efter ett par dar har jag lugnat och samlat mig. Men det är klart, så här bra hade det nog inte gott om jag inte haft den handläggare som jag har. Det finns givetvis fortfarande risker och det kan fortfarande gå åt skogen men mitt hopp är tillbaka. Det som nu har hänt är att jag fått mer tid på mig att läka, börja träna och komma tillbaka. Men i grund och botten så finns ju skadan kvar och det är ingen som kan sia om framtiden, det kan fortfarande blir hur som helst och pannkaka av det hela men jag har fått tid. Tid är det jag känner att jag behöver, tid är det som stressat mig.
Nu tar vi en dag i taget och börjar med detta och sen får vi se vart det slutar. Jag kommer givetvis uppdatera er om hur det går och vad som händer på mötet med AF och FK. Vad som kommer hamna på mitt schema och hur det funkar. Jag gissar att det finns folk i min situation som läser bloggen. Ni kanske redan gått igenom detta, ni kanske är där nu eller ni kanske är på väg mot det jag nu går igenom. Oron att inte veta vad som komma skall finns kvar men jag har fått en nytändning. Nu ska jag rycka upp mig, ta mig i kragen och gå framåt istället för att stå och stampa på samma ställe. Om jag sen får ta några kliv tillbaka (som jag alltid får) så får jag ta det då. Hoppas bara denna nytändning sitter i och att jag kan börja bygga upp mitt energiförråd. Stärka mig själv utifall att det skulle bli nått bakslag. Det som inte dödar mig gör mig starkare och jag får tro att allt sker av en orsak. Att jag testas och utsätts för saker som ska göra mig starkare inför nånting som framöver kommer att komma.
Arbetslivsintroduktionen är inte alls som jag trodde eller hört att den skulle vara. Man börjar med att söka tjänstledigt i tre månader och sen träffar man sin handläggare och en arbetsförmedlare och gör upp en plan för ett schema som jag ska ha i tre månader. Dom anpassar mitt schema utifrån min egen förmåga och det kan röra sig om ett par timmar ena dagen, några timmar andra dagen och ledig nån dag.
Dom kan erbjuda mig stöd och individuellt anpassade insatser med målsättningen att jag ska få ett jobb eller komma tillbaka till det jobb jag har. Det kan innebära att jag får hjälp att hantera min situation och att utveckla min drivkraft och motivation inför att börja jobba igen. Det kan också handla om att erbjuda mig yrkesvägledning. Hos dom finns oxå specialister som arbetsterapeuter, psykologer och socialkonsulenter som på olika sätt kan hjälpa mig och ge mig stöd på vägen mot en sysselsättning. Möten med dessa människor kan man då lägga in i sitt schema.
Min handläggare har även kollat upp andra saker och idag fick jag veta att när jag gått denna introduktion så har jag möjlighet till nya sjukskrivningsdagar så när jag ska tillbaka till arbete om tre månader behöver jag inte börja heltid på en gång. Jag får då möjligheten att trappa upp mitt jobb som jag gjort innan (lite snabbare denna gång men ändå). Börja jobba 25% och sen ta mig uppåt igen.
En sten har släppts från mitt bröst och det känns så bra nu när jag pratat med min handläggare och med dom på jobbet. Min handläggare är värd min vikt i guld (hon är så liten och hon är värd bra nog mycket mer än vad hon väger) Tänk om alla kunde ha sån tur som jag har.
Jag måste som sagt börja lita på att folk i min närhet hjälper mig, allt löser sig till det bästa. Jag har en tendens till att måla fan på väggen direkt och sen efter ett par dar har jag lugnat och samlat mig. Men det är klart, så här bra hade det nog inte gott om jag inte haft den handläggare som jag har. Det finns givetvis fortfarande risker och det kan fortfarande gå åt skogen men mitt hopp är tillbaka. Det som nu har hänt är att jag fått mer tid på mig att läka, börja träna och komma tillbaka. Men i grund och botten så finns ju skadan kvar och det är ingen som kan sia om framtiden, det kan fortfarande blir hur som helst och pannkaka av det hela men jag har fått tid. Tid är det jag känner att jag behöver, tid är det som stressat mig.
Nu tar vi en dag i taget och börjar med detta och sen får vi se vart det slutar. Jag kommer givetvis uppdatera er om hur det går och vad som händer på mötet med AF och FK. Vad som kommer hamna på mitt schema och hur det funkar. Jag gissar att det finns folk i min situation som läser bloggen. Ni kanske redan gått igenom detta, ni kanske är där nu eller ni kanske är på väg mot det jag nu går igenom. Oron att inte veta vad som komma skall finns kvar men jag har fått en nytändning. Nu ska jag rycka upp mig, ta mig i kragen och gå framåt istället för att stå och stampa på samma ställe. Om jag sen får ta några kliv tillbaka (som jag alltid får) så får jag ta det då. Hoppas bara denna nytändning sitter i och att jag kan börja bygga upp mitt energiförråd. Stärka mig själv utifall att det skulle bli nått bakslag. Det som inte dödar mig gör mig starkare och jag får tro att allt sker av en orsak. Att jag testas och utsätts för saker som ska göra mig starkare inför nånting som framöver kommer att komma.
Ett stort tack till min handläggare, du är bäst. Ett stort tack till familjen som tar hand om mig när jag är nere och behöver komma bort. Ett stort tack till mina vänner som finns runt mig och stöttar. Tack till Madde som finns där och muntrar upp mig, hjälper mig och håller mig sällskap. Ett stort tack till min BÄSTA vän Nina som är rak och ärlig med mig, det gör ont men det behövs verkligen. Tack för att du står ut med mig Nina, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Åh sist men inte minst, tack till er mina läsare som stöttar mig med era kommentarer, det betyder mer än ni tror. TACK SOM FAN!
Kommentarer: 0
Etiketter:
Arbetslivsintroduktion
.jpg)
