Jag undrar varför livet många gånger har en förmåga att tjocka ihop sig?

Ibland har man verkligen ingenting att göra med hur mycket överflödstid som helst. Ibland har man svårt att hinna andas.

Visst kan det oftare än sällan handla om att man skjuter upp måsten, är ostrukturerad och gör annat men ibland är det helt enkelt yttre faktorer som styr.

Förra veckan gjorde vi tidning och oavsett om man är reporter, fotograf eller redigerare så har man arbeta att göra till sena kvällen – under hela veckan.

Idag har vi en filmrecension som ska lämnas in på svenskan, en redovisning i samhällskunskap och dessutom fick jag en uppgift av läraren igår kl.20.00 som ska redovisas idag.

Igår fick vi en uppgift i journalistik vilket kommer att innebära hemarbete under hela vecka och säkerligen under hela helgen.

Lägg då på att en familjemedlem fyller år i morgon, en fest om lördagen ska styras upp – med en förkyld make och jag själv med en huvudvärk from Hell sedan torsdag förra veckan.

Det är bara att trycka Ipren och se glad ut för jag antar att man inte kan skolka?

Tips till maken:

En utlandsresa till varmare breddgrad med stråhattar, parasoll och paraplydrinkar skulle inte vara helt fel i födelsedagspresent.

Jag undrar om kryddor är en trend eller om det helt enkelt är så att de flesta gillar samma krydda ungefär samtidigt?

När jag var liten så var det i stort slagsmål i skolmatsalen runt Aromatburken. Aromat användes flitigt på knäckemackor och var det så att skolmaten inte dög så kunde med fördel en 4-5 knäckisar med gyllengul Aromat ersatte de flesta näringsämnen i kostcirkeln.

Lite senare när hämtpizzan fick sin storhetstid så spajsades man upp den med Grillkrydda eller Allroundkrydda. Ibland så mycket att den Italienska delikata nykomlingen förblev supersvensk.

Ungefär i samma veva som jag flyttade hemifrån till egen lägenhet upptäckte jag Piffi Allkrydda. Vet egentligen inte vad den smakar med den ersatte ganska ofta proteiner som både var kostsamt och besvärligt att tillaga. Serverades gärna tillsammans med snabbmakaroner.

Sedan kom en tid med örter. Det fungerade nästan lika bra med torkade som färska. Att man från början inte alls visste att man kunde äta det vackert doftande Basilikablad som dekorativt prydde tallriken blev man med tiden upplyst om.

Strax därefter kom alla dessa kryddpastor liksom Sambal Oelek. Vem har inte varit på middag och blivit bjuden på Indonesisk Kyckling där den svarta sojan tillsammans med grädden gav rätten ett chokladlikt utseend – verkligen med sting.

Sedan kom flingsaltets storhetstid och jag vet inte om den fortfarande håller i sig?

Personligen så är jag helt såld på de Indonesiska kryddorna Garam Masala och Tandoori. Garam Masal har väl hängt med en tid men Tandoorikryddan på burk använder jag med fördel på det mesta liksom morgonomeletten och varma mackor. Förutom just kyckling då.

En krydda som hängt med en längre tid och som jag aldrig ledsnar på är Santa Marias Pastakrydda ”Spaghetti”.

Nu har kryddblandningarna verkligen exploderat och nya smakkombinationer trängs i hyllrader i sina mångfärgade burkar. Mango & Curry, Orange & Pepper, Cacao & Chili, Wasabi & Sesame, är bara ett fåtal som utmanar och inspirerar.

Man tager vad man haver…var det någon som sa och det är så sant.

Efter grillen blev det en hel del fläskfilé och halloumi kvar och vad passar då bättre att använda resterna till än en mustig gryta.

­– Jag har en idé, sa jag.

…ungefär samtidigt som Mr Charming sa:

– Jag vet hur vi gör!

Jag surade till lite eftersom han alltid ska lägga sig i matlagningen. Jag har faktiskt en kockutbildning i bakfickan och torde väl då veta bäst.

Vi var överens om att grytan skulle innehålla både champinjoner och lök därefter gick åsikterna isär.

Jag har en förkärlek till crème fraiche medan han har en förkärlek till crème bonjour och aldrig kommer han ihåg eller tycker att en buljongtärning/fond är nödvändig som bas.

Tyvärr vet jag innerst inne att jag måste stå tillbaka lite vid tillverkningen eftersom Mr Charming är en självlärd utomordentlig kock och på något oförklarligt outbildat vis alltid får till den mer utsökta middagen.

Alltid!

Det blir väl som vanligt att jag hackar lök och champinjoner lika snabbt som Tv-kockarna för att sedan dra mig tillbaka till förvandlingsrummet med den oskyldiga förevändningen att en dusch brådskar.

Bara så att han inte förstår att han alltid är bäst. Jag tror inte att det är bra i längden att han är medveten om det.

En av många likadana egendomligheter som en del av befolkningen verkar ha gemensamt är:

Att lukta på saker.

Oftast verkar dessa saker ha en gemensam nämnare:

Gärna gamla saker som förväntas lukta illa.

Jag hade en gång ett X som var exakt så. Han kunde rensa kylen med näsan långt ner i en filbunke från nittonhundra kallt, ertappades strumpsniffande i sovrummet eller doppa hela ansiktet i kattlådan vid en stinkande kattlortstömmning.

Jag undrade om allting handlade om det avgrundsvrål som han befogat meddelade närheten som en direkt följd. Ett slags ”jag finns” i form av ett skäligt illaluktandesvrål.

Han var inte känd för att göra saker snabbt förutom när det gällde att trycka upp illaluktande saker i ansiktet på mig:

– Fan, ruttet…lukta!

Blixt Gordon hade inte en chans när disktrasan med upptorkad mjölk från fjorton dar tillbaka trycktes in i min hjärna via mitt friskluftsintag.

Jag tror att min make innehar en släng av det där också. Han kom precis in genom dörren och sa:

– Jag träffade grannen. Hans gips luktade Piggelin!

Visst är det skönt när barnen blir större och skolan numera lånar ut både skidor och skridskor. Det var lite annars förr:

11 år kom hem och sa:

– Nu har den där känsliga läraren bestämt att vi ska åka skridskor imorron.

Oroväckande förklaring på en lärare.

– Känsliga?

– Ja, bara man gör ett endaste litet bus får han damp!

Det var bara att sena mörka kvällen försöka bege sig ut i gårdshuset. Det hus som varken har värme eller lampor.

Givetvis hade hänglåset frusit och jag fick elda med en tändare både på lås och nyckel i 30 minuter. Ett tag funderade jag starkt på yxan som fanns bara några få meter bort i vedboden samt motorsågen i garaget men sansade mig eftersom jag var född både mogen och fromsint.

Väl inne i gårdshuset var det minst -30. Med en ficklampa som inte var större än en tumnagel försökte jag lokalisera skridskorna.

Där på rad fanns säkerligen 15 par i olika storlekar.

En soffjävel var av någon anledning placerad precis framför hyllor som var fyllda med uteaktiviteters gamla ärvda bråten. Kravlande i soffan och med en alldeles för lättsvald ficklampa i munnen röjde jag bland solstolar, amplar, basketkorgar och påskägg.

Hittade två eventuellt passande storlekar utan skydd. Var befann sig hjälmen och klubban?

Med lampan mellan framtänderna och salivsickel rinnande nerför hakan balanserande jag på soffans högsta punkt. Jag sträckte mig efter en banankartong som visade sig innehålla antika böcker. Naturligtvis gick banankartongen sönder och jag ramlade ner från soffjäveln och drog med mig ett parasoll – storlek 3 meter.

Runt om låg Femböcker varvat med Kitty spridd bland krattor och sekatörer. En påse blomjord gick sönder i fallet och geggade ihop sig med det fallande parasollet. Två röda julgranskulor förvandlades till mikroskopisk skärvblänk och mina gamla skrivböcker "Klass 5B" dök oförklarligt upp från ingenstanset mellan en grön åkpåse och ett trasslat haspelspö.

Med stelfrusna svullna kritvita häxfingrar ställde jag mig på den nymålade blå sparken och släpade undan parasollet. Böckerna sparkade jag under soffan och fiskespöet hivade jag ut genom dörren.

Utandningsdimman gjorde sikten från den mikroskopiska lampan omöjlig och haksicklet hade förvandlats till långa istappar. Jag ryckte tag i en innebandyklubba och en tennisboll och såg i ögonvrån bensindunken till båtmotorn.

Varför bara inte bränna ner hela skiten?

Med en kroppsvärme på 7 grader gick jag ganska nöjd med mina fynd in i värmen.

– Varför har du plockat fram skridskorna. Visst sa jag väl att vi skulle åka skidor imorron!

Jag hörde ett rykte att de på 16 års gymnasium skulle ha öppet hus.

Hela veckan har jag frågat 16 år om en eventuell lapp eller information på annat sätt – vilket har uteblivit.

Idag skickade jag ett sms till 16 år och undrade om jag skulle ringa läraren för informationen?

Ett sms från 16 år var väldigt tydligt:

– Det är ingen förälder alls som ska hit. Du behöver inte komma!

Om det stämmer vet jag inte riktigt för så här stod det nämligen på skolans hemsida:

Under kvällen är du varmt välkommen att besöka våra program. Du får en förhandsvisning av vårt snart färdigrenoverade bibliotek och fik och i aulahallen bjuds det på elevfilmer och musik från vår musikklass. I biblioteket finns vår nya verksamhet Stud!ekoll på plats och berättar om hur de kan hjälpa elever med sina studier. Du bjuds på en härlig mix av aktiviteter helt enkelt!

Vi välkomnar föräldrar till elever på våra program och dig som funderar på att söka våra program hösten 2012, men även du som är nyfiken på vad som händer här på Östra! Programmen går att besöka löpande under hela kvällen och våra studie- och yrkesvägledare finns på plats för att svara på frågor vid huvudentrén.

Att strosa omkring på Ica Kvantum är som julafton – hyllmeter av exakt allt du kan önska. 

Nu låter detta som om jag skulle vara sponsrad av Kvantum men sanningen är den att vi av en händelse råkade vara där i veckan och hittade ingenting annat än Kebabchipsen vi i övriga staden sökt oss blå efter.

När vi då stod där i en så pass välsorterad butik vore det ju helt idiotiskt om vi inte tittade efter om de hade Mozzarella sticks och Chili cheese?

Johorå:

Min bröllopsdag vill jag gärna fira på ett minnesvärt sett. Gärna boka ett flådigt hotellrum eller kura ihop framför en öppen spis någonstans lågt bort i en skog i en mysig liten stuga. Allra minst äta en snofsig måltid på en elegant restaurang.

I fyra års tid har vi alltid jobbat natt på vår bröllopsdag. Varje gång!

Så istället har fireriet alltid blivit helgen innan eller helgen efter.

I år tänkte vi minsann inte låta kommunens schemalagda obekväma arbetstid komma emellan utan i år skulle vi fira på Dagen D genom att åka förbi byns konditori och köpa nybakta morgonfrallor.

På deras icke särskilt väl uppdaterade hemsida stod det att de om lördagen skulle öppna kl.07.30 vilket var helt perfekt eftersom vi slutar vårt arbete kl.07.00. Väl där så informerades vi genom en handskriven lapp att öppningstiden numera är kl.10.00.

Som tur är så är jag inte tappad bakom en vagn och känd för min stora påhittighet så vi åkte hem och bakade knallheta scones och knäckte en väl kyld champagne som avnjöts i sängen.

Galet tokmysig bröllopsdag!

…det firar vi med varma scones och kyld champagne i sängen, efter en jobbarnatt!