Jag undrar varför livet många gånger har en förmåga att tjocka ihop sig?

Ibland har man verkligen ingenting att göra med hur mycket överflödstid som helst. Ibland har man svårt att hinna andas.

Visst kan det oftare än sällan handla om att man skjuter upp måsten, är ostrukturerad och gör annat men ibland är det helt enkelt yttre faktorer som styr.

Förra veckan gjorde vi tidning och oavsett om man är reporter, fotograf eller redigerare så har man arbeta att göra till sena kvällen – under hela veckan.

Idag har vi en filmrecension som ska lämnas in på svenskan, en redovisning i samhällskunskap och dessutom fick jag en uppgift av läraren igår kl.20.00 som ska redovisas idag.

Igår fick vi en uppgift i journalistik vilket kommer att innebära hemarbete under hela vecka och säkerligen under hela helgen.

Lägg då på att en familjemedlem fyller år i morgon, en fest om lördagen ska styras upp - med en förkyld make och jag själv med en huvudvärk from Hell sedan torsdag förra veckan.

Det är bara att trycka Ipren och se glad ut för jag antar att man inte kan skolka?

Tips till maken:

En utlandsresa till varmare breddgrad med stråhattar, parasoll och paraplydrinkar skulle inte vara helt fel i födelsedagspresent.

Jag undrar om kryddor är en trend eller om det helt enkelt är så att de flesta gillar samma krydda ungefär samtidigt?

När jag var liten så var det i stort slagsmål i skolmatsalen runt Aromatburken. Aromat användes flitigt på knäckemackor och var det så att skolmaten inte dög så kunde med fördel en 4-5 knäckisar med gyllengul Aromat ersatte de flesta näringsämnen i kostcirkeln.

Lite senare när hämtpizzan fick sin storhetstid så spajsades man upp den med Grillkrydda eller Allroundkrydda. Ibland så mycket att den Italienska delikata nykomlingen förblev supersvensk.

Ungefär i samma veva som jag flyttade hemifrån till egen lägenhet upptäckte jag Piffi Allkrydda. Vet egentligen inte vad den smakar med den ersatte ganska ofta proteiner som både var kostsamt och besvärligt att tillaga. Serverades gärna tillsammans med snabbmakaroner.

Sedan kom en tid med örter. Det fungerade nästan lika bra med torkade som färska. Att man från början inte alls visste att man kunde äta det vackert doftande Basilikablad som dekorativt prydde tallriken blev man med tiden upplyst om.

Strax därefter kom alla dessa kryddpastor liksom Sambal Oelek. Vem har inte varit på middag och blivit bjuden på Indonesisk Kyckling där den svarta sojan tillsammans med grädden gav rätten ett chokladlikt utseend - verkligen med sting.

Sedan kom flingsaltets storhetstid och jag vet inte om den fortfarande håller i sig?

Personligen så är jag helt såld på de Indonesiska kryddorna Garam Masala och Tandoori. Garam Masal har väl hängt med en tid men Tandoorikryddan på burk använder jag med fördel på det mesta liksom morgonomeletten och varma mackor. Förutom just kyckling då.

En krydda som hängt med en längre tid och som jag aldrig ledsnar på är Santa Marias Pastakrydda ”Spaghetti”.

Nu har kryddblandningarna verkligen exploderat och nya smakkombinationer trängs i hyllrader i sina mångfärgade burkar. Mango & Curry, Orange & Pepper, Cacao & Chili, Wasabi & Sesame, är bara ett fåtal som utmanar och inspirerar.

Man tager vad man haver...var det någon som sa och det är så sant.

Efter grillen blev det en hel del fläskfilé och halloumi kvar och vad passar då bättre att använda resterna till än en mustig gryta.

­– Jag har en idé, sa jag.

...ungefär samtidigt som Mr Charming sa:

– Jag vet hur vi gör!

Jag surade till lite eftersom han alltid ska lägga sig i matlagningen. Jag har faktiskt en kockutbildning i bakfickan och torde väl då veta bäst.

Vi var överens om att grytan skulle innehålla både champinjoner och lök därefter gick åsikterna isär.

Jag har en förkärlek till crème fraiche medan han har en förkärlek till crème bonjour och aldrig kommer han ihåg eller tycker att en buljongtärning/fond är nödvändig som bas.

Tyvärr vet jag innerst inne att jag måste stå tillbaka lite vid tillverkningen eftersom Mr Charming är en självlärd utomordentlig kock och på något oförklarligt outbildat vis alltid får till den mer utsökta middagen.

Alltid!

Det blir väl som vanligt att jag hackar lök och champinjoner lika snabbt som Tv-kockarna för att sedan dra mig tillbaka till förvandlingsrummet med den oskyldiga förevändningen att en dusch brådskar.

Bara så att han inte förstår att han alltid är bäst. Jag tror inte att det är bra i längden att han är medveten om det.

En av många likadana egendomligheter som en del av befolkningen verkar ha gemensamt är:

Att lukta på saker.

Oftast verkar dessa saker ha en gemensam nämnare:

Gärna gamla saker som förväntas lukta illa.

Jag hade en gång ett X som var exakt så. Han kunde rensa kylen med näsan långt ner i en filbunke från nittonhundra kallt, ertappades strumpsniffande i sovrummet eller doppa hela ansiktet i kattlådan vid en stinkande kattlortstömmning.

Jag undrade om allting handlade om det avgrundsvrål som han befogat meddelade närheten som en direkt följd. Ett slags "jag finns" i form av ett skäligt illaluktandesvrål.

Han var inte känd för att göra saker snabbt förutom när det gällde att trycka upp illaluktande saker i ansiktet på mig:

– Fan, ruttet...lukta!

Blixt Gordon hade inte en chans när disktrasan med upptorkad mjölk från fjorton dar tillbaka trycktes in i min hjärna via mitt friskluftsintag.

Jag tror att min make innehar en släng av det där också. Han kom precis in genom dörren och sa:

– Jag träffade grannen. Hans gips luktade Piggelin!

Visst är det skönt när barnen blir större och skolan numera lånar ut både skidor och skridskor. Det var lite annars förr:

11 år kom hem och sa:

– Nu har den där känsliga läraren bestämt att vi ska åka skridskor imorron.

Oroväckande förklaring på en lärare.

– Känsliga?

– Ja, bara man gör ett endaste litet bus får han damp!

Det var bara att sena mörka kvällen försöka bege sig ut i gårdshuset. Det hus som varken har värme eller lampor.

Givetvis hade hänglåset frusit och jag fick elda med en tändare både på lås och nyckel i 30 minuter. Ett tag funderade jag starkt på yxan som fanns bara några få meter bort i vedboden samt motorsågen i garaget men sansade mig eftersom jag var född både mogen och fromsint.

Väl inne i gårdshuset var det minst -30. Med en ficklampa som inte var större än en tumnagel försökte jag lokalisera skridskorna.

Där på rad fanns säkerligen 15 par i olika storlekar.

En soffjävel var av någon anledning placerad precis framför hyllor som var fyllda med uteaktiviteters gamla ärvda bråten. Kravlande i soffan och med en alldeles för lättsvald ficklampa i munnen röjde jag bland solstolar, amplar, basketkorgar och påskägg.

Hittade två eventuellt passande storlekar utan skydd. Var befann sig hjälmen och klubban?

Med lampan mellan framtänderna och salivsickel rinnande nerför hakan balanserande jag på soffans högsta punkt. Jag sträckte mig efter en banankartong som visade sig innehålla antika böcker. Naturligtvis gick banankartongen sönder och jag ramlade ner från soffjäveln och drog med mig ett parasoll – storlek 3 meter.

Runt om låg Femböcker varvat med Kitty spridd bland krattor och sekatörer. En påse blomjord gick sönder i fallet och geggade ihop sig med det fallande parasollet. Två röda julgranskulor förvandlades till mikroskopisk skärvblänk och mina gamla skrivböcker "Klass 5B" dök oförklarligt upp från ingenstanset mellan en grön åkpåse och ett trasslat haspelspö.

Med stelfrusna svullna kritvita häxfingrar ställde jag mig på den nymålade blå sparken och släpade undan parasollet. Böckerna sparkade jag under soffan och fiskespöet hivade jag ut genom dörren.

Utandningsdimman gjorde sikten från den mikroskopiska lampan omöjlig och haksicklet hade förvandlats till långa istappar. Jag ryckte tag i en innebandyklubba och en tennisboll och såg i ögonvrån bensindunken till båtmotorn.

Varför bara inte bränna ner hela skiten?

Med en kroppsvärme på 7 grader gick jag ganska nöjd med mina fynd in i värmen.

– Varför har du plockat fram skridskorna. Visst sa jag väl att vi skulle åka skidor imorron!

Jag hörde ett rykte att de på 16 års gymnasium skulle ha öppet hus.

Hela veckan har jag frågat 16 år om en eventuell lapp eller information på annat sätt - vilket har uteblivit.

Idag skickade jag ett sms till 16 år och undrade om jag skulle ringa läraren för informationen?

Ett sms från 16 år var väldigt tydligt: 

– Det är ingen förälder alls som ska hit. Du behöver inte komma!

Om det stämmer vet jag inte riktigt för så här stod det nämligen på skolans hemsida:

Under kvällen är du varmt välkommen att besöka våra program. Du får en förhandsvisning av vårt snart färdigrenoverade bibliotek och fik och i aulahallen bjuds det på elevfilmer och musik från vår musikklass. I biblioteket finns vår nya verksamhet Stud!ekoll på plats och berättar om hur de kan hjälpa elever med sina studier. Du bjuds på en härlig mix av aktiviteter helt enkelt!

Vi välkomnar föräldrar till elever på våra program och dig som funderar på att söka våra program hösten 2012, men även du som är nyfiken på vad som händer här på Östra! Programmen går att besöka löpande under hela kvällen och våra studie- och yrkesvägledare finns på plats för att svara på frågor vid huvudentrén.

Att strosa omkring på Ica Kvantum är som julafton - hyllmeter av exakt allt du kan önska. 

Nu låter detta som om jag skulle vara sponsrad av Kvantum men sanningen är den att vi av en händelse råkade vara där i veckan och hittade ingenting annat än Kebabchipsen vi i övriga staden sökt oss blå efter.

När vi då stod där i en så pass välsorterad butik vore det ju helt idiotiskt om vi inte tittade efter om de hade Mozzarella sticks och Chili cheese?

Johorå:

Min bröllopsdag vill jag gärna fira på ett minnesvärt sett. Gärna boka ett flådigt hotellrum eller kura ihop framför en öppen spis någonstans lågt bort i en skog i en mysig liten stuga. Allra minst äta en snofsig måltid på en elegant restaurang.

I fyra års tid har vi alltid jobbat natt på vår bröllopsdag. Varje gång!

Så istället har fireriet alltid blivit helgen innan eller helgen efter.

I år tänkte vi minsann inte låta kommunens schemalagda obekväma arbetstid komma emellan utan i år skulle vi fira på Dagen D genom att åka förbi byns konditori och köpa nybakta morgonfrallor.

På deras icke särskilt väl uppdaterade hemsida stod det att de om lördagen skulle öppna kl.07.30 vilket var helt perfekt eftersom vi slutar vårt arbete kl.07.00. Väl där så informerades vi genom en handskriven lapp att öppningstiden numera är kl.10.00.

Som tur är så är jag inte tappad bakom en vagn och känd för min stora påhittighet så vi åkte hem och bakade knallheta scones och knäckte en väl kyld champagne som avnjöts i sängen.

Galet tokmysig bröllopsdag!

...det firar vi med varma scones och kyld champagne i sängen, efter en jobbarnatt!

När 21 år var 4 år sa hans far myndigt vid matbordet:

– Sitt still på stolen unge! Har Du myror i rumpan?

 4 år funderade en lång stund och sa slutligen:

– Nej, har Du flugor på snoppen Pappa?

Grattis till oss!

I dag är det exakt 4 år sedan en Tequilakväll vände upp och ner på hela världen!

Läste på Facebook vad min svägerska skrivit:

Min Leon tittar ner i stekpannan innan middagen, tittar på köttfärssåsen och utbrister:


– MEN den ser ju godare ut än den ska!

I går när jag var på Kicks stod expediten bakom kassan och filade naglarna.

Hon såg så där lagom nonchalant uttråkad ut som en tuggummituggande sekreterare framställs i en Amerikansk komedi.

Blasé beskådade hon putsandet på håll för att sedan fridfullt fortsätta med andra handen.

Givetvis var där ingen kö, vi pratar Umeå här.

Hon passade bara så fint in i butikens interiör med sina långt målade naglar och med förbättringsredskapets gnidande harmoni. Runt om henne stod granna små flaskor med mångfärgat lack och filarna var placerade som ståndaktiga soldater i sin burk.

Jag blev riktigt lustfylld att be om nagelförstärkande medel eller attrapper för mina hårt bitna stumpar. Hennes otvungna sysselsättning väckte köplusten i min lekamen.

Ibland bara finns rätt person på rätt plats.

Sanningen är ju faktiskt den att jag inte alls köper kläder speciellt ofta.

Egentligen skulle jag för husfridens skull köpa betydligt fler kläder än några enstaka plagg per år.

Jag tycker oftast att alla kläder är asafula men råkar jag mot all förmodan hitta ett enstaka plagg är det stört omöjligt att få in mig i provhytten.

Vad är det för fel på alla speglar i alla provhytter i alla affärer i hela stan? Vad är det för superklantig ljusinstallatör de alla verkar ha använt sig av?

De konvexa speglarna kan få vilken okokt spaghettitarm som helst att se ut som en uppblåsbar Barbara, storlek explodera när som helst.

De enorma vikbara backspeglarna skvallrar om överraskande bullhäng över BH bandet mitt bak på ryggen. Vid vilken ålder började fettet lagras bak på ryggen?

Runt mina lår verkar asteroidbältet numera ha förlagt sin bana med tanke på antal kratrar efter antal meteoritnedslag. Lårens baksida är lyckligtvis täckt av slapprumpan som visserligen vållar blåmärken i knävecken.

Det superba strålkastarljuset i provhytterna torde väl hellre vara menat som obduktionsljus. Inte längre kritvit i huden utan numera genomskinlig. Blodådrornas pulserande kan lätt följas i den konvexa spegeln likaså det lilla och stora kretsloppet.

Maken springer omkring som om han hade en dynamitgubbe uppstoppad i röven samt nyss blivit anställd på stylingakuten och lassat den saloonslika tortyrkammardörren med obestämbara gräsliga prövbara textilier.

Som bara vid blotta åsynen framkallar ofrivilliga svallningar under slapprumpan! 

Själv har jag rest ragg på riktigt och sliter i vrede av mig skiten men är noga med att torka den lackande svetten både under slapprumpan och hängpattarna med kollektionen innan jag kastar dem över saloondörren och fromt folkilsket förklarar att jag inget ska ha.

När maken sedan säger till mig:

– Nä, om vi skulle ta och försöka hitta en ny väska till dig...

...måste jag ta mig en ordentlig funderare?

Exakt när i mitt ringa 46-åriga liv förvandlades jag till ett omyndigförklarat intetsägande litet våp med bristande smak samt rådande stil?

Var det ungefär samtidigt som maken förvandlades till en inspirerande modeguru med en tills nu dold konstnärlig ådra?

Är det han som med känsla för mode och kärlek till textilier har dikterat trenderna bakom lyxiga designerväskor kanske?

Nämen det är väl bara att klippa min nuvarande jävligt fula väska i småbitar och pressa ner den i mixern. Köra ett par rejäla varv, blanda med hallonsylt och slutligen trycka in bosset under någon storsten bakom vattentornet.

Kanske att en räv hittar sörjan och käkar upp den. Då kommer väskan garanterat att sluta som den illaluktande tarmuttömning min modeguru har fått den att framstå som.

Shopping är inte min grej helt enkelt jag blir folkilsken av det!

Dagen efter party är man ofta sugen på kleggmat!

Varför är det så?

Är det så att alkoholen förintar allt tidigare klegg man lagrat i kroppen så att den bara skriker efter mer klegg?

Självklart är man lite lätt trött i pannan dagen efter och snabbmat är ofta kleggig men det går lika bra med hemlagad klegg.

 ...en katt?

AS-billigt!

Krafsade i byrålådan och vad hittade jag där – lyckligtvis har jag och Mr Charming inte kommit dit ännu men det är väl att vänta…eller vad säger Ni?

Tänk vad konstigt livet är egentligen, som det här med att sova. När man träffas från allra första början så sover man vart som helst och hur som helst. Tätt omslingrande precis som en tallrik spaghetti. Man vet inte egentligen vems fot det är man kliar eller hur man ska få loss sin egen hand utan att bryta nacken.

Man sover tillsammans på millimetersängar avsedda för allt annat än två vuxna människor. Ligger man ytterst klamrar man sig krampaktigt fast om den andre för att undvika att fronta golvet i sömnen. Ligger man innerst pressas axeln ur led likaså förlamas höftbenet mot sängens karm. Man delar tacksamt både kudde och täcke allt annat är fullständigt otänkbart. Man sover gärna naken och ack så lycklig.

Skulle den ene mot förmodan råka vara en av det snarkande slaget så finner man ett sätt att njuta av det också. I timmar ligger man och lyssnar till det kraftigt vibrerande näsmembranen vid inandning för att sedan invänta det ständigt återkommande läppdallret vid utandningen. Det är ljuv musik.

Från början ja!

Den ena parten kanske har för vana att varvar ner med hjälp av en god bok vid sänggåendet. Oftast är då behovet tänd lampa av stor vikt. Det är så mysigt att försöka somna till ljudet av vända blad samt att försiktigt bända loss både bok och glasögon innan man äntligen får släcka lampan.

Ibland blir man riktigt hungrig när man ligger i sängen. Speciellt efter en lång och het älskog. Vad kan vara mer romantiskt än att nakna, mitt i natten, kila ner och koka lite Te, bre några mackor för att sedan mumsa på under täcket.

På morgonen är det vanligt att man vaknar och tror att man har ett spett vid nedre delen av svanken. Ett kvarglömt leksakssvärd, en tom petflaska eller att en bit av tavelramen som ramlat ner från väggen. Så är oftast inte fallet. Det är bara den manliga sidan av sängen som vaknat. Och man blir är glad över kärleksbeviset.

Jag vet inte vad det var som hände?

Inte heller vet jag riktigt när det hände?

En sak är alla fall säkert och det är just ATT det hänt!

Numera känns dubbelsängen i minsta laget. Två enkla bäddmadrasser är att föredra eftersom ingen vill ligga i skarven. Har man en stor hel bäddmadrass finns eventualiteten att en tentakel kan komma smygande. Då kan man alltid bygga små barriärer av diverse små prydnadskuddar.

Skulle täcket av någon anledning mitt i natten vara stulet kan man hoppas finna partnern inrullad. Då är det bara att dra av all kraft och resultatet blir att partnern rullar i en väldig fart ner mot golvet. Stjäls kudden är den utmärkt att dänga till med. Oftast vaknar tjuven inte till ordentligt för att förstå situationen förrän man somnat själv.

Öronproppar liksom helkroppspyjamas är ett av sänggåendets verkliga måsten. Ögonmasken ett behövligt hjälpmedel nu när även Tv:n släpats in i sovrummet. En behändig liten väggdammsugare har monteras fast vid sängramen – nu när chipssmulor blivit återkommande till ligamatchernas vrålande.

Vanligtvis på morgonen vaknar man och tror att man är på någon sorts campingplats. Innan man har gnuggat sömnen ur ögonen tror man att motsatta sidan av sängen har utnyttjat utförsäljningen på Friluftsliv.com. Tältpinnen under täcket är på ett oförklarligt sätt rest. Trevande händer äskar om en akt. Vänligen bestämt ber man partnern pinka – så är problemet löst.

Att ligga sked är ett minne blott – numera ligger vi kniv och gaffel!

Föräldrar har ofta en oro och en rädsla när barnen börjar bli så stora att de obehindrat kan vara ute och leka själva. Det kan handla om lite olika saker men oftast handlar det väl om ”fula gubbar”.

Man talar ofta med barnen om detta fenomen och förklarar noga farorna:

– Aldrig tala med främmande personer.

– Aldrig följa med någon som lockar med godis.

– Aldrig hoppa in i en bil för att visa färdvägen.

– Aldrig släppa in främlingar när man som barn är ensam hemma.

I ett annat uppfostringssyfte talar man om för barnen:

– Krama nu Farbror Konrad som du inte sett sedan du föddes. Han är mammas kusin och bor i Växjö.

– Var så snäll och håll upp dörren till Farbror, han har så många kassar med varor att bära.

– Svara nu artigt när Farbror frågar hur gammal du är.

– Spring efter Farbror som går in i den röda bilen. Han glömde tidningen på varubandet.

När 21 år var liten såg han en bild på en ”ful gubbe” på TV och sa tvivlande:

– Den där fula gubben var ju inte alls ful. Han såg ut som Pelles pappa.

Någonstans där hade det felat i min uppfostran och jag hade glömt kanske den viktigaste informationen någonsin.

Personligen är jag nog mest rädd för att bli uppstrålad av ett flygande Tefat. När andras mammor ropar genom fönstren:

– Olle, akta dig för pedofilerna!

Så ropar jag:

– Se till att du är hemma innan det blir mörkt annars…

– Jaja jag vet mamma. Annars blir jag uppstrålad av ett flygande Tefat.

En gång i de tidiga seklers forna dagar, trodde jag minsann att jag skulle bli någonting. Kanske inte någonting stort men dock någonting.

Att vägen upp till någontinget var lång och svår, det hade jag hört men att det var mina närmaste som skulle stjälpa hade jag väl aldrig trott.

Jag hade gått en kockutbildning efter barnledigheten och sökt jobb. På skolans matsal. Tråkig matlagning men bra arbetstider. Tyckte att jag hade relativt bra referenser.

Så kom ynglet hem från skolan en vacker dag. Samma vackra dag som jag sprang mellan hemmet och brevlådan för ett eventuellt jobbantagande.

– Det var jättejätte god mat i skolan i dag. Vi fick spaghetti och köttfärssås. Inte alls samma äckliga mat som du lagar. Jag sa till mattanterna att min mamma lagar den äckligaste maten i hela världen. Så det så.

Eftersom vi bor i en liten håla, bröt jag sönder locket på brevlådan, pussade ynglet i pannan, ringde efter hämtpizza och gav mig ut i en helt ny spännande bransch.

Vid ett vedeldat badtunnebad vintertid - vilket sker utomhus - är det skönt med en mössa på knoppen. Vid denna kommande tillställningen är det meningen att alla tunnbadare själva ska skapa en huvudbonad. 

– Kan jag sticka Lovikka så borde det inte vara så svårt att sticka en mössa, tänkte jag och satte igång.

Tydligen var det så roligt att det numera liknar början på en kofta mer än en mössa...det var innan några av familjemedlemmarna fick fatt på kreationen:

– God natt!

Det är underbart att få säga det till dag dagpersonalen VARJE morgon efter ett 10-timmars nattarbetspass. Sträcka armarna i taket och lägga av en överdriven jättegäsp under rapporteringen och fortsätta:

– Nä, vad tycker ni mina nattliga medarbetare, dags att gå hem och lägga sig och sova bort hela långa dagen va?

Då tittar de som fortfarande har lakansvecken kvar på kinden osande på varandra och tycker att vi på natten är ett outtalat okvädesfolk.

Hon som har den okammade kärleksbollen rakt ut ur nacken drar luggen rak och sänder avundsjuka blickar under den ej borttvättade gårdagliga pandaliknande mascaran. Hade hon varit en superhjälte hade jag haft lasriga brännmärken i pannan. Konstant!

Eller hon som alltid kommer sent med blodsmak i munnen och uppjagat tittar neurotiskt på påsen med ombyteskläder från dagis och i upplösningstillstånd undrar vart påsen med jobbarkläder tagit vägen.

Därefter sneglar hon alltid på mig som om det var mitt fel att jag ska hem till varma sängen.

Då ler jag alltid ett av mina ljuvaste leenden och funderar på om allt detta är värt att byta bort mot någonting annat?

Så kommer jag plötsligt på att mitt jullov är slut och med det mitt nattliga gästarbetande. I morgon börjar skolan med en helt färsk termin med uppstigning kl.06.30 även för mig.

 Att män skulle vara från Mars och kvinnor från Venus är väl en ren och skär underdrift.

Jag har en telepatisk kontakt med i stort sett alla mina väninnor. En blick, en min, en höjning av ett ögonbryn eller en kort harkling och de förstår exakt vad det är jag menar eller vill eller vem de kamouflerat ska smygtitta på.

För att en man ska förstå utan missförstånd får man ta fram overheaden, starta ett bildspel, ringa in en föreläsare eller det senaste, en konsult.

Nu tycker jag ändå att jag förhållandevis har en god kontakt med min make men vid vissa tillfällen brister den ömsesidiga förståelsen. Oftast då vid icke konkreta situationer och behovet av att snabbt kunna backa tillbaka och söka i minnet.

Jag kan i största förtroende tidigare ha berättat för min make om en händelse som:

Grannens snedsteg, den nya idioten till chef, en person jag inte gärna vill träffa för personen surrar ihjäl mig, ett knasigt gammalt X:s morsa, en gammal skolfröken. Personer som maken inte känner till utseendet men som jag ska visa vid tillfälle.

Var träffar man då alla dessa påfrestande personer?

Javisst på Storkonsum!

Precis när man står där och funderar på middagsmaten så dyker ett obekvämt objekt upp i ögonvrån. Med sammanbitna tänder säger man diskret nickande till maken:

– Deeer er hon som jag bereeettade om i går. Titta inte diiit nuuu meeen viiid mjölken.

Så dyker man med halva kroppen ner i frysdisken i ett försök att dölja sin existens och hopp om att inte bli upptäckt. Varav Marsinvånaren gallskrikande och med huvudet som på en turbin:

– Lotta Nooorberg! Vad är det du säger? Jag förstår inte vad det är du menar?

Med freonfrostade kinder och blixtrande ögon biter man ihop ännu mer och säger:

– Viii tar deeet seeedan.

– JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER OCH FÖRSTÅR INTE VEM DU MENAR?

Varav hela Storkonsums stab och kunder kommer rusande för att se vad som försiggår. Då hör man:

– Nämen är det inte lilla Lotta det var länge sedan.

Åttahundrafjorton timmar senare åskmolnar man sig hem och funderar ännu en gång på varför man inte är lesbisk?

Jag åkte iväg en snabb sväng till storkonsum för att inhandla lite förnödenheter.

När jag åter svängde in på vår gata var jag nära att köra över en svart sladd otroligt lik vår motorvärmarkabel som låg och skräpade mitt ute på öppen gata.

Kan det möjligen vara så att maken utan överrapportering satt i motorvärmarsladden?

Var det därför jag vid start ögonblicket ett tag trodde att jag hallucinerade när garagedörren var nära att anfalla?

Efter en snabb det-var-så-när-jag-kom turbinvridning på huvudet pejlade jag in grannarna stoppade ännu snabbare 5 meter kabel innanför jackan och visslade avslappnat glassbilslåten tillbaka in i bilen.

Tjejmiddag = övermogna damer glufsar i sig Gourmélagat och snackar skit.

Igår hade vi tjejmiddag där det bjöds på en delikat trerättersmiddag med Cosmopolitanstart.

Vid kl.02.00 hade vi spikat datum när vi i höst ska bestiga Kebnekaise, bastat och nakna gjort vackra snöänglar till grannarnas förtjusning.

Idag är jag glad att jag inte börjar arbeta förrän kl.21.00.

Vad är en menskopp?
 En behållare av medicinskt rent silikon som sitter inne i slidan och samlar upp blodet. Ungefär var fjärde timme tar man ut och tömmer bort blodet i toaletten. Efter rengöring med vatten och ev. tvål sätter man in menskoppen igen. 


Har Ni tänkt på hur mycket pengar man egentligen lägger ut på tamponger och bindor genom åren?

En menskopp kostar ungefär 300 kronor och har vid rätt skötsel tydligen en hållbarhet upp till 10 år.

Man förvarar den förslagsvis i sin handväska i en egen vackert utformad liten sidenpåse och har den på så sätt alltid nära till hands.

Miljövänlig är den också då man bara tömmer innehållet i toan, tvättar av den och återanvänder.

Inga stinkande kadaver som i dagar ligger i badrummets sophink och sprider likodör.

Det låter väldigt enkelt det där med att bara dra ut och tömma men mina funderingar sträcker sig lite längre än hemmets lugna vrå.

Ponera att Du är på lokal!

De nutida moderna danspalatsens damrum innefattar numera minimala WC-bås som sällan är utrustade med både spegel och handfat. Allt för att minimera de gigantiska köer som ofta ringlar utanför. Spegel och handfat finns på utsidan.

Ponera att man lite lätt överförfriskad ska fatta tag i den lilla antennen på menskoppen och om aldrig annars så kanske ett baksug uppstår och "poff" så har innehållet exploderat över de vita byxorna.

Ponera sedan vidare att man ska vingla ut ur båset med den lilla koppen och skölja av den med tvål och vatten invid alla pudervippande och läppglansförbättrande systrar...

...bara för att uppfostrat ställa sig i kö igen för en vinglig återinsättning.

Givetvis utan att spilla på sina speglande medsystrars festblåsor!

Hur fungerar den då liksom?

 ...finns det inte färdigklädda julgranar att köpa?

Julgranar som har kulor som blänker, glitter som glittrar, stjärnan i topp och framför allt...med juleljusen redan på plats.

När det sedan är dags att hiva ut skiten så behöver man bara lossa den från foten och allt är klart på nolltid.

Sammalikadant borde det gå att handla dekorerade pepparkakshus, pluttade apelsiner och knäck!

Nyårsafton är en mer eller mindre underbar tillställning. I år hade jag alla barn hemma med respektive - så givetvis var det en mer underbar tillställning i år.

Den traditionella trerättersmiddagen åtnjöts om är mindre traditionell där huvudrätten bestod av mer traditionell midsommarmiddag - grill.

Därefter spelade vi spel där förlorarna fick rulla i snön långt in på sena 04-timmen.

God fortsättning önskar jag Er alla!