…ja hur fasen går det egentligen?
Det är faktiskt ingenting jag i dagsläget vet eftersom ingen på redaktionen har haft tid att ge varken ris eller ros.
En medarbetare jag pratade med sa:
– Hör du ingenting ska du vara glad för då har du gjort ett bra jobb!
Varje dag på redaktionen börjar med ett morgonmöte. Där får jag ett uppdrag och detta uppdrag ska oftast lösas under dagen för att vara publiceringsbart i morgondagens tidning.
Efter korta morgoninstruktioner om klamydia, brandvarnare, universitetsstudenter, nerlagda fik, sommarstugesäsonger, vattendrickande kommunalråd, påskkärringars historia, energisparande timmar eller pressmeddelande är det dags för mig att ringa ansvariga projektledare, mäklare, kommunalråd, pensionerade etnologer, professorer, caféägare eller helt enkelt bara styra upp en photosession under helgen – för att boka en intervju.
Det kan för ett helt oinsatt folkslag låta hur enkelt som helst men när jag förra veckan skulle ringa Umeå kommun och prata med ansvarig för Earth Hour – blev jag kopplad till inte mindre än 18 olika personer och ingen visste någonting om helgen evenemang. Att det ens finns 18 tänkbara personer som eventuellt kan ha en vishet om Earth Hour i Umeå är i sig beundransvärt för mig.
Likadant var det när jag skulle försöka få tag på en studievägledare på universitetet. Vid slutet av dagen, satt jag och två nyhetschefer och galet pepprade Svea Rikes studievägledare men ingen behagade svara. Där kändes det ganska skönt att inte oförmågan att nå dessa bara berodde bara på mig.
En annan sak som förundrar mig är alla dessa ansvariga personer som ska envisas med att ha miljarders bokstäver i sina titlar:
Kurt Genrup som är professor emeritus i etnologi vid Umeå universitet.
Barbara Evaeus, klimatkommunikatör världsnaturfonden i Stockholm.
Christer Björkman, chef för olycksförebyggande på Umeå kommun.
Hans Lindberg (S), ordförande för Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Umeå.
Stephan Stenmark, smittskyddsläkaren på Västerbottens läns landsting.
Harriet Hedlund (S), ordförande i Nämnden för folkhälsa och primärvård i Umeåregionen.
När jag ska skriva en artikel, eller ännu värre, en notis så har jag bara ett fåtal tecken att förfoga över (tecken = antal bokstäver). Jag måste alltså välja bort en stor del av allt det viktiga personen säger. Om dessa myndighetspersoner istället hade en kortare titel så skulle de få betydligt mer, publicerat, sagt!
Trots allt är allt galet roligt och varje dag lär jag mig hur mycket som helst och det går inte alls att jämföra med den såsiga fart vi hade i skolan. Här är det leverans som gäller och jag somnar, helt utslut, som en baby varje kväll klockan 20.30 – vilket är en hel halvtimme innan jag i mitt tidigare liv började mitt nattarbete.
KLICKA HÄR FÖR FILMEN:
www.folkbladet.nu/361022/tv-glad-pask-fran-paskkarringarna
.JPG)
Senaste kommentarerna