Ljusparty

I går var jag bjuden på ljusparty. Först tänkte jag inte gå. Jag har stor erfarenhet av alla homepartyn som exploderade på 80-talet. Där fanns partyn med barnkläder, porslin, underkläder, smycken, inredning, smink, uppblåsbara erotiska lamm, parfym och…ja, det fanns egentligen homepartyn för allt som gick att sälja. Att allt var var väldigt dyrt spelade mindre roll – det var ju ett briljant nytänk som även skvallrade om att jag var en i gänget. Homepartyprylarna samlade damm, tog plats och användes mycket sällan.

Jag har genom åren varit en stolt ägare till alla olikformade Tupperwereprodukter som enligt företaget skulle underlättat markservicen för en småbarnsfamilj på 80-talet. Att varje produkt hade livslång garanti var inget dåligt erbjudande för en småbarnsförälder. Plastburkarna var stora som hus och fyllde mina köksskåp så att jag fick ha vanliga tallrikar och bestick i en banankartong under locket i kökssoffan.

Sedan kanske vi inte ska tala högt om den gång jag var på ett vuxenparty och vaknade upp med en beställningslista på diverse sexleksaker som jag hade tyckt verka otroligt välbehövliga kvällen innan. Samma kväll som det var öppen bar på homepartyt.

Egentligen har jag ingenting emot konceptet:

”En hög med shoppinggalna kärringar samlas runt ett fat gofika och får smaka, lukta och känna på produkterna – därefter köper alla någonting – för ingen vågar ju riskera att bli utmobbad i grannkretsen.”

Ett bra koncept av företagen som vet att varorna säljer sig själva med störst hjälp av det vuxna grupptrycket.

Det var just det där med ”inget köpptvång” som jag tog fasta på när jag fick inbjudan. Visst vet jag att det inte är något köptvång men hur skulle det se ut i mina grannars, arbetskamraters och vänners ögon om jag ingenting handlade? Jag skulle alltså sitta där och trycka i mig av värdinnans hembakade bullar som skulle drypa av hemgjord vaniljkräm? Dessutom skulle jag obesvärat sörpla i mig av det kaffet som dagen till ära skulle vara malt i den exklusiva elektriska kaffekvarnen? Torka mig runt munnen med internetbeskrivet vackert vikta servetter? Utan att köpa någonting? Nä det skulle inte vara försvarbart över en fryst laxfilé i den lokala närbutiken om måndagen.

Dessutom skulle jag kanske äventyra värdinnegåvan om jag inte handlade eftersom gåvans värde ofta grundas på gästernas köplust.

Med all min erfarenhet och mitt numera vuxna självförtroende och år av mognad äntrade jag partyt med inställningen att här skulle bullar tuggas och kvarnmalet kaffe silas genom amalgamklädda gaddar. Dofter från mångfärgade ljus skulle obemärkt passera mitt luftintag och jag skulle småle åt alla som inte kunde stå emot frestelsen eller vågade trotsa annorlunda.

SUMMERING AV KVÄLLEN:

1. Jag köpte ett paket värmeljus med doft av Jordgubbar/rabarber

2. Jag anmälde mig som värdinna för ett homeparty inom kort