Lottens ogenerade...

Ständigt denna rubriksättning. Kan bara fnissa över att de här tanterna anses vara "Hetast i första semin". "Semin" för bondjäntan handlar om frustande tjurar och hingstar med vibrerande bakdelar, som får ejakulera i en attrapp, för senare distribution till kossor eller ston, som ska befruktas på konstgjord väg. Möjligen också folk, men då brukar den längre termen "insemination" användas. Ingenstans har jag dock sett gladlynta tanter med schlager-agenda marknadsföras i avelsammanhang. Fast vad vet jag, jag kanske bara är fyrkantig i mitt sätt att tänka... ;-) 

Det är tydligen livsfarligt med slöjd. Jag kan säga direkt att jag lusläst om upprinnelsen, men diskussionen om slöjdens möjliga livsfarlighet och onödighet rasar för fullt på Twitter. Tydligen är det traumatiserande att någon gång under skoltiden tälja fram en smörkniv eller sy en gympapåse.

Förvisso kan jag förstå att det kan kännas lite småknepigt att släppa loss kidsen vid bandsågen eller att den som en gång sytt fast sig själv i en symaskin inte tjoar högt av förtjusning inför tanken på slöjdens eventuella förträfflighet, men ändå. Det finns säkerhetsföreskrifter och det finns poänger med att få lära sig vad som är farligt. Inte att förglömma hur farliga saker hanteras. Det finns fördelar med att kunna hantera verktyg och att skydda känsliga kroppsdelar som ögon, t ex.

Entreprenöriellt riktigt är det förvisso att det svenska folket blir allt hjälplösare. Det kommer att beredas jobb för att medelsvensson inte ska gå med rumpan bar, p g a oförmåga att sy i en knapp, utan att göra illa sig. Än mindre ta fram en kniv och karva sig en grillpinne. Är det riktigt klokt när en symaskin bemöts med samma försiktighet som en genomsnittlig huggorm, och när den oförsiktige som sett Martin Timell snitsa till något, kapar av sig armen med cirkelsågen? Hur fel kan det då vara att öva lite, under vuxnas överinseende i skolan?

Frågan är bara hur de entreprenörer som ska rädda samma Svensson ska kunna utvecklas, när de aldrig får möjligheten att lära sig ens grunderna i det hantverk som försörjning. Något säger mig att svenska skolbarn har allt att vinna på att även i fortsättningen snickra smörknivar och sticka vantar.

Det räckte inte för mig att halka över på rätt sida om Dalälven. Ungefär som en målsökande robot har jag nu tagit mig hem till lägenheten i Stensele, två löpande katter och ett helt gäng dammråttor som dansat runt, medan husets härskarinna förlustat sig i hufvudstaden. Äntligen, säger jag bara! Borta bra, men....

Intrycken har varit många. Mitt första UFSM, men inte mitt sista, har varit otroligt spännande och inspirerande. Nu är det bara att hoppas på att fler elever hugger på möjligheten att driva UF-företag, så att jag fårt fortsätta att jobba med konceptet. Entreprenörskap ska ju vara ett ledord i nya gymnasieskolan, så det är bara att ladda om. Fast först sommarlov. Om ett tag.

Hann också med en runda med svärsläkten! Svärmor fyllde år och vi var på plats för att gratulera i torsdags! Svärmormor fick oss lite till mans att känna oss så där lagom försoffade. Hon laddade för att putsa fönster. 91 år är bestämt ingen ålder på en häst! 

I fredags styrde vi så mot Sollefteå, för en mellanlandning. Friarns nya jobb-bil skulle upp och vi körde i karavan. Fröken blev för första gången i sitt liv förföljd och sedermera stoppad av en MC-polis. Hav dock förtröstan, inga böter, eller andra repressalier, blev det och konstapeln var alldeles bedårande, när han kommenderade blåsning och körkort fram! Det där kan jag tänka mig att gå igenom fler gånger!

Lördag, så. Frukost. En snabbrunda på stan. Spaning efter plantjord och en vit BH. Därefter nosade vi så reda på det som skulle komma att bli årets första mjukglass. Det är ett vedertaget faktum att Norrlands bästa mjukglass finns på Shell i Sollefteå. Vi har undersökt det empiriskt.

När glassen var svald och våra smaklökar kvillrade av förtjusning vidtogs operation omlastning. Linneas alla grejer, som fått åka med friarns fordon, skulle förflyttas in i min blåa springare, för vidare transport till Vilhelmina. Ja, och så förutom hela UF-företaget skulle även frökens gepäck in. Måste dock säga att Toyota är trevliga små bilar med oanade lastresurser, uppenbarligen, för allt kom med, fan tro't.

I närheten av Vilhelmina kom så de riktiga hemvibbarna. Rudolf och alla hans små kamrater var över hela vägen. Lappland. Tomten hade inte hämtat dem sedan jag senast åkte den vägen. Bling UF:s tillhörigheter lämnades dock av och nu återstod sista anhalten. Trött och totalmosig möttes jag av en lycklig katt och en som blängde på mig från avstånd. Efter en burk mjukmat togs jag dock tillbaka på nåder och friden kunde så sänka sig över mitt lilla bo.

Idag har jag sovit igen mig och imorgon är det vardag igen. Inte helt, kanske. Valda delar av kollegiet, och en rätt stor del av våra elever packas in i buss för att åka till Stockholm. Vi har fått pengar från Riksdagen för att åka dit, och tillfället tas i akt för att även göra fler besök. Själv ser jag fram emot att lära ut det här med marknadsföring i sociala medier och att jobba med analys av Höga visan, samt källkritik av tolkningar av denna. Hufvudstaden i all ära, men nog är det skönt att vara hemma igen. :-) 

...bestämt närmar jag mig hemtrakterna... 

Pust. Har nu landat i Sollefteå, mör efter den senaste veckans kuskande. Nu är jag dock på rätt sida om Dalälven och imorgon styr jag kosan från Sollefteå, mot Storuman. Efter UFSM har jag hunnit med lite härjande i hufvudstaden, med shopping och restaurangbesök. Därefter bar det iväg till Gävle, för att gratulera svärmor på födelsedagen. Idag var det dags att packa om igen och angöra Västernorrland. Kan bara säga att det tar sig. 

Idag kom också det officiella pressmeddelandet om frökens bloggande från Almedalen i sommar. Det blir jag och Mikael Hansson, som med vässad penna ska angöra detta politikernas Mekka i början av juli. Det ska bli sjukt spännande och jag laddar för det som ett barn på julafton. Vore det inte för att det är så svårt att skriva och gnugga händerna, skulle jag göra det oavbrutet.

Nu återstår dock att avsluta terminen och gå på sommarlov.  Och att åka hem till lappmarken imorgon. Tacka vet jag Umeälven. *pust*

Sveriges bästa UF-företag 2012: sweknob UF, som redan exporterat till USA!

Shit, vad duktiga ungdomar. Av de fyra finalisterna i tävlingen "Bästa UF-företag" har ett redan blivit handelsbolag och två har blivit aktiebolag...

b335 Här är gräddan av Västerbottens alla UF-företagare, redo för galamiddag på SM 2012! 

Galamiddag, here I come! :D 

Så var det dags att plocka ihop. Fort går det oxå. Linnea gick inte vidare, men det här känns fortfarande ruskigt stort och galet. Nu återstår galamiddag och vi kan sluta vara nervösa. Och när vi kommer hem ska årsredovisningen slutföras.  Tack för den här gången, Stockholm! Nästa år, då jä... ;-)