Regeringen har idag kommit med det förslag som de talat om länge, d v s att skolk ska föras in på betyget för grundskoleelever och i det samlade betygsdokumentet för gymnasieelever. Motivet sägs vara att elever inte ska kunna komma och gå hur som helst i skolan, eftersom det inte fungerar så på en arbetsplats. Enligt DN är även Socialdemokraterna positiva till förslaget.

Själv undrar jag om det verkligen är rätt väg att gå, och om budskapet kommer att gå fram. Framförallt till vilka elever det kommer att gå fram. I DN säger Jan Björklund att skolk är dåligt för studiemoralen, men är det verkligen skolket som är orsaken? Jag kan inte se det på något annat sätt än att detta är ytterligare ett av regeringens förslag som inte är genomtänkta, och som inte grundar sig i ett helhetsperspektiv. De elever som har så mycket skolk att det påverkar deras skolarbete skiter i om den ogiltiga frånvaron står i deras betyg eller inte, och så är även fallet med många av deras föräldrar. Att det behövs för information är också skitsnack. Idag har många skolor lärplattformar, där föräldrarna kan gå in varje dag, om de vill, och kolla hur deras barn (inte) varit i skolan. De kan även kolla deras betyg och studieplaner. Och dessutom är vi som jobbar i skolan rätt snabba på att ringa och påtala när elever slirar för mycket och riskerar att inte klara sina betyg. Problemet är inte att informationen inte finns tillgänglig, problemet är att det finns föräldrar och elever som struntar i den, och var informationen finns tillgänglig är bara logistik. Det viktiga är inte var den finns, för det finns åtskilliga sätt att informera elever och föräldrar om skolk, det är inte problemet. Frågan är hur vi får alla föräldrar och elever att bry sig om skolket, och att behandla den verkliga anledningen till skolket. Inte bara symptomet.

Självklart finns det gott om elever som kommer att ta det här på allvar. I det här sammanhanget är det dock sällan de elever som borde ligga sömnlösa på nätterna och fundera över sin närvaro i skolan, som gör det. De som mår dåligt är de som på sin höjd kommer att ha någon tio minuters sen ankomst som sin största försyndelse. Inte de som har 40% ogiltig frånvaro, och riskerar att bli utan betyg. De har annat att fundera på, och ofta deras föräldrar, också. Dessutom har skolan misslyckats kapitalt om informationen om frånvaron kommer först på betyget vid terminsslutet. Den infomationen ska komma tidigare, så att engagerade föräldrar har möjlighet att agera i tid, innan skadan redan är skedd. I slutet av terminen är det för sent. För de barn och ungdomar som haft otur i föräldralotteriet och inte har engagerade föräldrar är det skit det samma. De behöver en annan form av stöttning.

Kort sagt, här har vi åter igen ett förslag som egentligen varken gör till eller från för våra barns och ungdomars resultat i skolan, och deras förberedelse för vuxenlivet. Det funkar rätt dåligt att idag försöka hota barn och ungdomar med vad som kommer att stå i deras betyg, för de som skulle behöva bekymra sig refererar till gott om exempel på lyckade människor som klarat sig precis lika bra utan några märkvärdiga betygsdokument, inte att förglömma alla ute i vuxenvärlden som gäspar inför vad barn och ungdomar lär sig i skolan och dess tillämpbarhet i det som de kallar den "riktiga" världen. Det handlar om inställning. Vuxenvärldens inställning. Och då inte till betygen, utan vikten av att vara i skolan, och göra skolarbete. Så länge inte vuxna värderar detta, så kommer inte barn och ungdomar att göra det heller. Det här är ett förslag som främst finns för den regering som vill känna sig duktig och handlingskraftig. För skolan och eleverna gör det varken till eller från i slutänden. De elever som skolkar behöver något annat långt innan siffrorna över den ogiltiga frånvaron kommer i betyget.

Uppdaterad: Monday 02 August 2010 klockan 13:02