Det är svårt att göra annat än himla med ögonen inför det här senaste optimistiska tillropet från Sveriges kommuner och landsting. Förvisso nämner de i sitt pressmeddelande att yrket måste bli mer attraktivt, eftersom det kommer att behövas många lärare inom en tioårsperiod. Däremot fortsätter de att gå som katten kring het gröt i frågan om hur detta ska göras. Svider det i plånboken månn tro?

Det är faktiskt där skon klämmer för många av oss. I plånboken. I pressmeddelandet talas det om gymnasielärare och den utbildningen är 4 - 5 år lång. Jag har 300 000 i skulder efter det och lönemässigt ligger jag på samma nivå som min bror, som inte har en spänn i skulder och har jobbat på samma arbetsplats sedan han var 20. Detta trots att jag betalar en tusenlapp i månaden på mina lån. 

Jag blir så fantastiskt less på hymlandet kring hur statusen på läraryrket ska höjas. Att SKL vill öka andelen utbildningsplatser ser jag bara som gulligt. Hur hade de tänkt rekrytera till de platserna, då? Yrkeslärare råder det brist på, men varför ska erfarna yrkesmänniskor omskola sig, för att sedan gå till ett jobb med lägre lön än det som de hade från början? Jag tror inte att så många ställer upp på det. 

Jan Björklunds karriärstege är också en flopp och ett slag i luften. Det går inte att jämföra karriärmöjligheten att bli rektor eller forskare, med de möjligheter som t ex ekonomer och ingenjörer har att utvecklas i sitt yrke. Hur många doktorandtjänster tror karln egentligen att det finns för lärare som vill avancera? Hur mycket pengar har han tänkt att universiteten ska få för att förbereda fler lärare för forskning, för att de sedan ska gå tillbaka till sina lärarjobb efter ungefär fem år, och få någon slags löneförhöjning? Det finns nämligen inte mycket till karriärsteg för de lärare som inte doktorerar. 

Jag kan bara läsa SKLs uttalande som ren feghet. De  känner sig tvungna att lägga in en passage om att läraryrkets status måste höjas, men var är den kommunala planen för hur det ska gå till? Det har pratats tillräckligt om att lönerna MÅSTE upp, för att det ska vara attraktivt för blivande studenter att söka utbildningen. Kommunerna är huvudmän, men var är diskussionen om läraryrkets status i SKL? Det kan mycket väl vara så att den förs någonstans och att jag missat den, men såvitt jag kan se håller de en väldigt låg profil i samtalet om läraryrkets status och vad KOMMUNERNA som arbetsgivare och ansvariga kan göra. Det är bra mycket väsentligare att ta upp, än någon vision om utbildningsplatser. 

Ge studenterna en anledning att söka utbildningen istället, så kommer nog tillgången att lösa sig. Rapporten heter "Här finns Sveriges viktigaste jobb", men varför är inte kommunerna beredda att betala så viktiga yrkespersoner, då? Det räcker faktiskt inte särskilt långt att bara prata om att lärare är viktiga. Vem vet, det kanske t o m finns lärare som kan tänka sig att återgå till lärarjobbet, om villkoren blir bättre...