Flyttfågeln

Att leva i två skilda världar

Ensam är inte stark

Av , , Bli först att kommentera 6

Nu skymmer molnen livet. Att mista en livskamrat efter att ha fått leva tillsammans i 47 år känns smärtsamt.

Snart är det vår då nytt liv i skog och mark ger förtröstan om det fina i livet. Fåglarna bygger sina bon och sedan njuter man av nya generationer.

 

Bli först att kommentera

Stannfågeln trivs!!

Av , , Bli först att kommentera 4

Länge sedan eller hur? Har varit länge borta från det jag gillar mest. Sverige och mitt paradis i mina förfäder spår, Mosekälla, Tärnaby.

För snart 2 år sedan hittade jag en 3 veckors valp på en marknad i Spanien. Hellejedanimej vilken hungrig och törstig liten en. Nu är han med oss och tycker nog att det är lite kallt haha. Det tyckte vår förra hittehund också. Hon vande sig men såg komisk ut när hennes långa, smala ben sjönk ner i lössnön och hon visste inte hur hon skulle komma loss. Men det lärde hon sig! Blir spännande att se lilla killen i snön.

Nu befinner vi oss i Lycksele av alla fina orter i Lappland. Vi är ju båda födda inom den gränsen. Jag i Tärnaby och han i närheten av Malå. Rötterna sitter där de planterats.

Det är härligt att vara närmare släkt och god vänner!

 

Bli först att kommentera

Ett underbart miljöombyte

Av , , 1 kommentar 6

Så fantastiskt att få komma från en grön värld med 28 grader varmt till en vit värld med 13 minus! Få njuta av knarret under skorna och lapa snöflingor. Sitta vid pimpelhålet med vårsolen gassande i ansiktet och plötsligt få napp. Dra upp den vackraste röding som smakar gudomligt till middag. Smörstekt och pyntad med förra årets kantareller. Höra knattret av skotrar som ringlar sig fram framför huset med glada vårvinterfirare.

En dag blir allting tyst runtomkring. Vårsolen har tagit sitt grepp om isen och snön smälter sakta bort i små kalla rännilar. I den klara tystnaden hörs fåglarna viska till varann om en kommande sommar. Bygga bo, skapa nya generationer. De sticker in sina små söta huvuden i holkarna och så småningom bestämmer sig för någon som passar.

Väntan blir inte länge förrän det skymtar försiktigt fram, de gröna små musöronen på björkarna. Kollar man riktigt noga i björksnåren ser man aningen av våren. I tinade väggsidor kryper sakta krokusarna upp, väldigt långsamt. Ja, kanske dom klarar att visa sina vackra blommor. Ännu finns kalla nätter som kan få dess liv att stanna upp.

En dag, nästan magiskt upptäcker man att midsommarbjörkarna slagit ut till fullo!  Färdiga att ge sin gåva till en fulländad midsommarstång tillsammans med vackra ängsblommor. Till vackra kransar att pryda midsommargästernas huvuden med.

Fram med den blågula fanan på både dukar, servetter och snapsglas. Samt alla tillbehör i matväg som hör midsommar till. Ja, se då är det Sommar!

Denna sommar har varit tropisk med enormt varma dagar. Solbrännan man hade med sig från södern fick sig en ordentlig påspädning. Blommorna i krukor och rabatter visste inte till sig utan frodades utan att trilskar en enda gång. Gräsmattorna grönskade men allt behövde enorma mängder vatten!

Nu är sommaren slut. Småfåglarna håller på att lämna för att bege sig till varmare länder. De vackra höstlöven faller för att bilda en ny mull till glädje för den nya kommande vårens givande.

Livet är ett under!

 

 

 

 

1 kommentar

Ingen is i mitt hjärta………..

Av , , Bli först att kommentera 2

som hann bita sig fast trots drömmarna var många. De fladdrade hit och dig i mångfald. Ska jag lämna mitt paradis? Ska jag åka ner till ett varmare land? Kan jag inte stanna och se naturen färgas av den vita snön och njuta av björkvedsbrasan som knastrar så gott och ge sådan skön värme i huset av trä?

Nu sitter jag ute i vår trädgård i Spanien och i denna sena timma är det +27 grader. Idag var det + 32. OCH?

Nu längtar jag till advent och julen. Få ställa julljusstakarna i fönstren och pynta……..och ute är det grönt och frodigt.

Skulle nog vilja ha lite is i mitt hjärta som kunde tinas upp av allt det fina som kommer i paradiset. Där vi också har goda vänner som pyntar sitt julträd och njuter av att finnas där.

Ack ja….

Bli först att kommentera

Lugnet, friheten och renheten!

Av , , Bli först att kommentera 6

Här kör inga bilar -förbi- här stannar de. Vänner, bekanta och okända som undrar vart dom kommit. Vi bor vid vår vägs ände och det har många fördelar. På vår vägskylt vid bommen står det ”Kör försiktigt, lekande pensionärer”. Tycker det är så talande istället för vissa skyltar vid vägar där det kan stå ”kör försiktigt, levande barn”. Låter illa men det är ju hur man nu tolkar det. Skulle förresten vilja ha skyltar med hastighetsbegränsning efter Mosekällavägen till högst 40 km….

Vi har nu varit här i tre månader och fått uppleva tre årstider. Vinter, vår och sommar. Jo då. Det var vinter när vi kom med mycket snö men vi hade ju inte de förskräckliga minusgraderna som varit. Men vi fick se snön tina bort, sjöns isflak sticka västerut och allt i naturen börja grönska. En fantastiskt upplevelse när man varit i ett varmare land drygt 6 månader.
Nu är min trädgård som alltid full med blommor och kryddor. Älskar att se det gro och växa, det är en fröjd och lisa. Älskar det vackra och allt som doftar gott.
Innan vi kom var ett av våra barn här med sambo och lämnade på värmeledningarna till vårt djupborrade vatten så det var bara att gå in till vårt paradis här. Skruva på kranen, dricka härligt källvatten, ta en underbar dusch och sen spola i toaletten. Det har ofta hänt att vi kommit och måste vänta ett tag på att få det i ordning.
Vi är ju inte unga längre och det gör en gott att komma till dukat bord.
Nästan hela sommaren är uppbokad med familjer, släktingar och vänner som kommer. Men i sommar har de/får de ställa upp mer än vanligt. För nu har jag diskbråck i halsryggen samt något annat. Är ju stelopererad i ländryggen redan så jag har inte mycket rygg kvar.
Allt ordnar sig om man har en positiv livssyn och är glad för varje dag! Var GLAD!

Bli först att kommentera

Påsk i Spanien

Av , , Bli först att kommentera 4

Vilka processioner! Hela staden är belägrad av vackra, glittrande, glada människor. Barn dansar flamenco med sina föräldrar och sötare än sött får man leta efter. De har på sig sina enormt vackra kläder. Flickorna ser ut som små damer i sina färgglada långa klänningar och killarna som små herremän i kostymer med revärer och skjortkrås. Överallt finns det stånd med allehanda spansk tapas och alla människor lever i ett lyckorus. Det rullar vagnar med symboler av gamla kungar, helgon och katolska företecken. Allt är bara så vackert! Men det är otroligt många människor här till denna helg. Trafiken går trögt och affärerna är trånga. Våra spanska grannar firar för fulla muggar, skrattar och leker.

Vi själva har tagit det lugnt med dels, att ha varit bjudna till vänner och sedan själva bjudit vänner hit hem. På lämpliga platser har påskkycklingar, påskägg och fjädrar haft sin plats. Påskgodis i alla skålar och annat gott. Kan man frysa in godis?? Oj så mycket som är kvar och jag har säkert lagt på mig ett par kilo, usch och fy.

Nu räknar jag timmarna tills vi är klara för avfärd. Häromdagen klippte vi bort nästan hela vår bouganvilla så den inte växer ut med sina långa tentakler och skrapar på bilen som vi nu parkerar på gården i nästan 6 månader. Dom har ju enormt långa taggar. Men vackert är detta Spanska ogräs.

Nu dröjer det tills jag är tillbaka i detta forum. Önskar er som läser min blogg en fin vår. Hoppas att den är i antågande.

 

 

 

Bli först att kommentera

Lagledare,sekreterare, frustation, glädje och längtan

Av , , Bli först att kommentera 4

Lagledare för ett lag i boule här i vår stora klubb kan ha sina sidor. Det gäller att vara diplomatisk och försiktig. Som lagledare måste man ju för det första skapa ett lag där  kemin stämmer mellan de spelande. Samt att de kan spela bra……vem ska man då utse? Det gäller att titta på alla. Vad kan de, var klarar dom av? Har faktiskt lyckats verkligt bra med det.

Så är man ju sekreterare i klubben. Herre min je vad det är mycket att syssla med. Möten, protokollskrivande och utskrifter av fakturor till sponsorer och mycket, mycket mer. Nu har det sista mötet för i vår klart och protokollet  är godkänt av ordförande och justerare och sitter uppe på vår tavla så alla kan ta del av det.

Så nu! Tro det eller ej. Om fem dagar lämnar jag Spanien för att åka upp till vårt paradis i Lappland. För semester! När man tar på sig så här mycket hinner man inte sitta och lata sig i solen med en god bok. Ja, nu skämtar jag bara. Men ibland så känns det som om man är fängslad med för många "måsten" när man vill sitta ute i trädgården i lugn och ro och lösa ett korsord.

Vi lever ju ett helt vanligt "svenssonliv" här nere. Skulle ha velat bo på ett hotell där sängarna bäddas varje dag, där maten serveras…Nä nu skämtar jag igen. Men glöm inte! Här är det precis som att bo i sitt hem. Inget annorlunda alls.

Längtar till mitt paradis……….

Bli först att kommentera

Borta bra men hemma bäst………

Av , , 3 kommentarer 10

Man är ju född en riktigt kall och bister januaridag på Tärnaby sjukstuga. Mina rötter finns i Mosekälla, Tärnaby så är det konstigt att man ständigt längtar tillbaka? Det var en orsak till att vi blev ägare till ett underbart ställe alldeles intill nedre Jovattnet.

Visst är det fint att under vinterhalvåret få vistas i ett varmare land men, men det känns som om det är alldeles för länge. Det är 18 år sedan vi tog det beslutet att vara här i Spanien. Några veckor eller en månad skulle räcka alldeles utmärkt, på ett hotell någonstans,för att sedan kunna njuta av den vita julen, skoteråkning och pimpling i vårt Paradis där uppe i Lappland. Vi är nog på väg att sälja vårt gulliga lilla hus här nere snart för att komma åter till gjutjärnskaminens björkvedsvärme.

Jag har ju varit Flyttfågel sedan babyåldern så det kanske är dags att plantera tillbaka sina rötter……..

3 kommentarer

Dagar fulla av glädjeminuter….

Av , , Bli först att kommentera 4

Så fantastiskt att uppleva dagar utan en enda trist minut. Ändå har man tid till att bara leva i lugn och ro och älska livet precis som det är och ska vara.

Vi har haft en alldeles otrolig vistelse här nere nu i snart 18 år. Träffat många och har bekanta i överflöd men numera gottar vi oss med våra vänner. När man börjar befinna sig i en ansenlig ålder då uppskattar man livet på ett annat sätt. Det är inte så viktigt allt. Det lugnar ner sig och man bestämmer dag för dag vad man vill göra. Oj vad det är skönt!

Vi har kört bil från Tärnaby till Torrevieja år efter år. Bott på hotell, hälsat på vänner och någon släkt på vägen ner genom Sverige. Nu blir det första gången vi ska flyga. Packa lilla väskan, gå ombord och bara njuta av flygresan till Umeå. I stället för att åka bil i minst 10 dagar.

Idag har jag städat hela köket in och utvändigt så det doftar gott. Tänkte att det vore skönt att slippa hålla på med detta år ut och år in. Har ju även mitt kök i Tärnaby som jag städar………år ut och år in.

Ibland blir man less på att vara pedant…eller perfektionist……..det är trist. Men det är en medfödd "gåva" eller vad….

Men jag släpper inte taget för jag är den jag är och fortsätter med det så länge jag lever.

Nu ska jag sätta mig i soffan i eftermiddag och fortsätta sticka strumpor till barn och mina 11 barnbarn.

Bli först att kommentera

Gemenskap, glädje och förhoppning

Av , , Bli först att kommentera 1

Dagarna är fyllda med en härlig vänkrets här som tillför en otrolig glädje. Vi umgås, vi spelar boule, skrattar tillsammans över en god måltid. Eller att någon berättar en rolig historia på en bussfärd någonstans.

Några åker till Sverige snart för att vara hemma under julmånaden men kommer tillbaka efter att ha underhållits av barn och barnbarn och kanske barnbarnsbarn. Eller underhållit dom. Lucia, jul och nyårsafton är högtiden som många inte vill missa men man märker att det har varit lite jobbigt. De flesta av våra vänner är ju i vår ålder, kanske lite äldre, och känner att lugnet och egen tid går i första hand. Någon uttryckte så här: "Vad skulle vi hem och göra? Så fort dom fått sina julklappar så blev vi osynliga." För mig som varit här 17 jular kan jag inte riktigt känna detsamma för jag har i alla dessa år längtat efter just det…..Varför har jag då inte åkt hem? Jo, det är svårt att bo på vintern själv i min älskade stuga i Mosekälla för min älskade man är inte lika längtansfull tillbaka dit på vintern. Så jag har valt att fira med honom. Men kontakten som är tät och kärleksfull med de våra känns så fin ändå.

Den stora glädjen jag nu känner är att vi ska åka mycket tidigare upp till paradiset till våren än vi brukar. Längtar efter snön, skoterfärder och bara promenera ut på sjön och sitta i lugn och ro med pimpelspöet. Hoppas att någon har vett att ta in mig från isen innan jag frusit fast, hihi. Kommer att ha svårt att lämna pimpelhålet den korta tid jag får ha.

Dessutom längtar till att få umgås med mina kära vänner där uppe. De ger mig sån fin gemenskap, glädje och förhoppningar.

 

Bli först att kommentera