Igår var det en dag när det blåste hård västanvind från Norge direkt in på vårt paradis. Vi har haft vårt paradis i snart 24  år och visst har vi upplevt den hårda västanvinden! O ja. Vi har firat alla årstider här. Även jul och nyår när vi haft omkring minus 38 grader. Då gick jag ut i ullstrumporna för att fota räven som tog mat från min mans hand. Inte en enda snöflinga fastnade på mina strumpor. Det är ett minne som jag aldrig glömmer. Det har funnits dagar när det blåst så hårt och jag har skojat med min man och sagt att :" nu får vi ny tomt" men huset/husen har stått kvar.

Igår såg vi regnet som strilade ner över fjällen och över våra tak. Men helt plötsligt så strålade vår vän solen fram. Helt underbart. En känsla av värme och kraft inför den kalla vintern. En sista påminnelse om att livet i skog och mark kommer tillbaka. Allt ska bara vila i sitt ide liksom björnen. Björkarna på vår tomt glittrade i guld, silver och grönt. Av regndropparna på deras blad. Så en överraskning!!! !! I går kväll mojnade vinden och det blev stilla lungt. Nedre Jovattnet låg blank. Fjällen runt om och husen på andra sidan av sjön speglade sig i vattenytan. Vi och våra gäster, svägerska och svåger kunde sitta i trådgården och njuta en liten stund. Det var en underbar dag.

Det kommer fler underbara dagar att leva för.