Nu har vi landat. Det var en härlig resa söderut med många stopp hos vänner och släktingar. Först i Bräcke hos svåger och svägerskor. Sen hos min kära kusin och hennes spanske man i Göteborg. Hon har förresten också bott  på Blomstervallen. Det är många kilometer ner till Tärnamo. Hon berättade att hon gick i skola i Tärnamo och ofta fick hon gå tillbaka den långa vägen hemifrån för att köpa mjölk. Hon har varit så lycklig  när vi stannat och traskat uppför den nästan obefintliga stigen fram till grunden av huset som finns kvar. Det var min far som byggde huset för mig, mor och alla syskon. Men sen blev ingenting kvar.

Sen åkte vi vidare till Ullared där vi hyrt en stuga en natt. Ingen kö som det så ofta sägs. Vi har stannat till där två gånger per år och aldrig hamnat i kö. Vi handlade matvaror, elektronik och kläder. Märkeskläder till ett uns av ordinarie pris. Se bara till att inte komma när det är i närheten av skolavslutning, skolans början eller vid löne- eller pensionsutbetalningar.

Sen vänner i Halmstad som också har hus här. Vi hade en mycket trevlig kväll med god mat och kortspel.

Efter det så åkte vi färja från Helsingborg till Helsingör och bilade över stora och lilla Bält över till Jylland. Till vår vän Birgit. Hon och hennes man som varit sjöman i 40 år har besökt oss i vårt paradis flera år. Sista sommaren, när han levde, satt han varje morgon på en trädgårdsstol placerad ut mot sjön och grät. Ingen av oss visste att han var sjuk. Inte ens hans fru. Han satt och mindes sitt liv på havet, nära vårt Jovatten som bara ligger några meter från vår strand.

Till sist var vi tvugna att lämna Skandinavien. Vi körde till Luxemburg och tog in på hotell invid flygplatsen. Då hade vi det riktigt mysigt. Det är så härligt med vår lilla hund. Hon har lärt sig att hitta till hissen. Hon bara längtar att få komma till rummet och mysa på sängen. Hon är den som hittar till hissen först och ser så otroligt glad ut när jag stoppar kortet till rumslåset och dörren går upp.

Vi vaknade tidigt och körde lugnt ner till södra Frankrike. Till Perpignan. Ett nytt hotell och lika mysigt. Vi går alltid en långpromenad med vår lilla hund när vi anlänt. Sen går vi tillbaka till hotellet och bara myser.

Ja, när äter vi? Jo, vi har med oss i kylboxar med det vi behöver. Så har vi en vattenkokare i bilen som värmer vattnet till kaffet innan vi stannar. Vi har med oss bröd, smör, pålägg, hemgrillad kyckling, kanelbullar m.m och två flaskor vin. Så vi kan verkligen ha det gott!

Varför går vi aldrig in på restaurang eller liknande? Jo, därför att vi har vår lilla hund som måste ut samt att vi försäkrar oss om att INGEN sätter nubbar i däcken så vi får punktering. Och sen "vill hjälpa oss". De som vill "hjälpa oss" är banditer som vill råna. Vi har inte råkat ut för detta men vi har erfarit att detta förekommer. Så vi är på vår vakt. Vi lämnar aldrig bilen. En av oss finns alltid vid den.

Ja, så kom vi fram till vårt hus söndag eftermiddag för en vecka sedan. Vår vän här nere har sett till vår trädgård så alla växter hade klarat sig. MEN! Det var störtregn och åskväder. I fyra dagar sen vi kom. Det var översvämmningar på gatorna så det gick knappt att köra bil någonstans. Min man vågade sig ut för att köra de få kilometrarna till Carrefour(en multistor affär) för att handla. Men det tog honom en timme dit och lika länge tillbaka. Det stod bilar överallt som fått in vatten i motorn. Polisbilar och bärgningsbilar var i varje gatuhörn.

Sen har vi haft så där varmt som det är här nere denna årstid. Idag 27 grader i skuggan. Har inhandlat nya knäkorta byxor. Har provat dom jag hade i våras men dom har vuxit. Ofta brukar ju kläderna krympa i garderoben men det är jag som har krymt flera storlekar.

Nåväl. Nu är jag här, som flyttfågeln. I södern. Men jag längtar efter mina domherrar i björken utanför mitt fönster på Paradisudden. Som jag kan ge lite godis under den kalla vintern. Och den höga kalla luften. Så det så.

Ha´  det gott