Tänk så många dagar som gått sedan vi kom ner hit till Spanien. Varje dag har det skett någonting alldeles underbart tillsammans med vänner, i klubbens styrelse och i staden. Det är knappt att man hinner med att ta en paus mellan varven.

Här är så många sk helgdagar för vi måste ju fira helgonen som gått bort för länge, länge sedan. I morgon är det helgdag här och allt är stängt. Orkar inte hålla reda på vilket helgon det är denna gången men OJ! Spanien har dålig ekonomi men ändå ska vi stänga landet många dagar per år för att fira gamla relikar. Landet går en stor förlust pga denna folktro att man måste buga och kyssa för dessa gamla gubbar och vad tjänar det till??

Just nu, eller väldigt ofta, längtar jag efter lugnet i Lappland. Där finns inget gammalt man gång efter gång måste ha en långfredag för………en sån räcker per år.

som bestått av barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt vänner från olika hörn i världen. Vad kan man önska mer? Även om sommaren inte har varit den allra bästa så är den förgylld med regnbågens alla vackra färger.

Så många skratt, så många glada dagar som alltid kommer att finnas i mitt hjärta.

Vår lilla vägförening hade ett fantastiskt årsmöte på en sandstrand vid nedre Jovattnet. Bålen tändes och vi grillade vår medhavda mat under härlig gemenskap. Sedan har vi haft vår årliga avslutningsfest-höstfest på vår gård med brasa, grill och allt som därtill hör. Vi här, i vår sammanslutna gemenskap, har en fantastisk tid tillsammans sommaren igenom. Precis som alltid. Vi går mellan varandra och har det så enormt trevligt. Goda middagar, gott fika och ibland kortspel.

I morgon ska jag gratulera min son, som är här hos mig tillsammans med sin son och hans barn (barnbarnet), Sonen fyller 47 år. Men var har tiden tagit vägen? Minns det som om det var igår han ploppade ut snabbt och bara fanns där för mig. Men ibland, när jag ser på denne mörkbruna man med mörkbruna ögon vet jag att han är det bästa jag gjort någonsin. Han var lätt att bära, lätt att föda och har alltid månat om mig.

Nu ska jag göra i ordning tårtan, ta fram paketen och överraska honom.

Men tusan vad jag har svårt att förstå att jag ska gratulera en son som fyller 47……:)

har kommit till oss! En frisk och levande tid att njuta av i mitten av juni. Fågelungar på väg, musöron på björkarna och brusande västanvind. Det finns faktiskt ingenting att klaga på utan bara se framåt. Säkert kommer sommaren snart hit också. När midsommarblommorna stiger upp och förskönar vårt landskap. Då är våren här! 

ihopsamlade pappkartonger, järnskrot, plast och annat ät- eller säljbart. Det är vad spanjorerna gör idag! Varje dag.

Vi var på marknaden idag i stan och när den började ta slut så kastades från försäljarna salladshuvuden, paprikor, morötter och mer grönsaker och givetvis också frukter.  Sånt som "vi med pengar" inte betalar för. Detta kastas i sopcontainer huller om buller.

Vid varje sådan stod det många spanjorer som plockade allt de kunde ta reda på. Skalade bort de fulaste salladsbladen, rev bort det som var illa på gurkor, vindruvor, paprikor mm. Frukten fick följa med som den var för att tas om hand hemma. Alla överblivna kartonger revs isär och lastades på "övergivna" kundvagnar flera meter upp för att säljas. Likaså allt av minsta värde.

Ett äldre spanskt par, väldigt korta stod vid en container. De nådde knappt upp men mannen lyfte henne lite så hon kunde plocka…..

Det gör så ont i hjärtat att bevittna denna enorma fattighet som drabbat spanjorerna. De har små pensioner som knapp räcker till att ha tak över huvudet.

En familjefar i 35-40 års åldern brukar vittja vår sopcontainer (skriver container fast vi brukar säga soptunna). Vi har stoppat honom vid vår grind ibland och gett honom bl a en cykel som vi inte behövde. En dag när han cyklade förbi stannade han och log med hela ansiktet. På släp hade han ett badkar….fullt med saker som han hittat. Varje gång han cyklar förbi vinkar han till oss……..

Det värmer…….

En dag att alltid minnas! Att få ha sin älskade i så många år och nu har han fyllt 70 år. Tillsammans med många goda vänner firade vi den med god mat, svensk dansmusik och alla som var med dansade av hjärtans lust. Måste bara få berätta det för hur lycklig kan man vara att ha fått vara tillsammans så länge? Det är en stor gåva.

När jag var 48 år och min man 53 år så såg vi chansen att flytta till ett varmare land. Vi hade kämpat oss igenom många år, sedan 1970 när vi träffades och ägde ingenting. Men 1975 köpte vi ett hyreshus på Teg i Umeå. Helt nedgånget. Min man och jag rustade upp huset med egna händer. Tapetserade, målade, la nya golv, bytte oljepanna till en elpanna, köksinredningar och bytte ut alla varmvattenberedare m.m. Vi bytte ut och gjorde tvättstugan till ett modernt rum iställer för en kokgryta och dålig belysning. Tvättmaskin, torktumlare och klädstreck. Vi kapade bort alla stora träd på baksidan av gården. Fyllde upp och gjorde gräsmatta med trädgårdsmöbler som alla hyresgäster hade tillgång till. Vi satte buskar, svarta och röda vinbär. Krusbär. Trädgårdsland med rabarber, morötter, sallad och kryddor. Ett växthus med tomater. Alla hade tillgång till allt.

Vi arbetade under alla år heltid båda två. Vi lånade inga pengar utan när kapital från lönen fanns så använde vi det.

Så kom vi till en gräns. 1994. Jag hade legat efter en jätte operation i  ryggen i gipsvagga i 14 veckor. Samt att det tog 6 månader innan jag fick sitta ner. Sedan tog det ytterligare månader innan jag var gående. Min man hade fått både astma och panikångest. Tror väl jag det! Efter allt. Jag fick sjukpension först och sedan min man. Vi har INTE köpt sjukpensionen….som det ryktats om bland avundsjuka….

Så vi köpte ett hus i Spanien. 1995. Sedan sålde vi hyreshuset på Teg 1997. Det blev för tungt att ha ansvaret för det när vi inte var där. 

För två veckor sedan dog vår älskade lilla Kickan som vi tog till oss från spanska gatan för drygt 15 år sedan. Det är en stor,stor sorg.

Men i morgon fyller min man 70 år! Det är glädje! Tänk att få ha varit tillsammans alla dessa år. DET ÄR LYCKA!

Varför jag skrivit detta är för att jag vet……….och jag ville bara tala om……..att vi har det bra därför att vi alltid varit det bästa vänner, kompisar, käresta och livskamrater.

Hoppas att alla har det så gott efter ett långt liv tillsammans.

En lugn och fridfull helgdag. Affärerna är stängda, endast barer, restauranger och bensinmackar är öppna. Vägarna är nästan ännu fria från biltrafik för far, farfar, morfar firas i hemmen med tårta och presenter. Senare idag blir nog restaurangerna besökta av många som fortsätter fira mannen i familjen med en god middag.

Tänk så värdefulla papporna är i Spanien. Jodå, morsdag firas lika högtidligt och är också en helgdag här.

Härligt!

Jag blir så irriterad på folk som inte har vetskap om någonting men ändå har mage att skriva till mig på min blogg. Med en frustation över att jag har förmånen att bo i Spanien! 

Blir rent ut sagt heligt f-bannad för jag har fått sådana inlägg tidigare.

Jag betalar skatt i Sverige! Jag har GRATIS sjukvård och läkemedel i Spanien…….oj,oj nu retade jag någon igen. Är så glad över att jag slipper svensk sjukvård för här har vi en fantastisk sjukvård. När jag går till vårdcentralen och beställer tid får jag den antingen samma dag eller dagen efter. Ingen väntetid. Akutmottagningen är helt fantastisk också. Direktbehandling om så behövs.

Så sitter någon och dallrar av ilska i Sverige över att jag bor här i Spanien ca 8 månader. Vad vet denne/a människa om min hälsa? Om min ekonomi? Om min vardag? Nej fy sjutton så less jag blir!

Vill ge rådet till avundsjuka människor att någon gång ge sig utanför bygränsen och uppleva något nytt. Att sitta hemma på en pinnstol dag ut och dag in, år ut och år in framför datorn och reta sig på allt och alla är inte bra för hälsan.

Jag åker bil genom 4 länder för att ta mig till mitt paradis i Sverige under sommarmånaderna. Det är en enorm upplevelse att se så mycket spännande i olika länder. Min lilla hund har i 15 år lämnat sitt DNA överallt.

Jag brukar inte skriva så här men känner bara att det är fruktansvärt att det inte går in i vissa träskallar att jag har ett HEM även i Spanien. Och vad måste man göra med ett hus och i ett hem?

Ha en bra tid framöver! Det ska jag försöka ha.

Undrar verkligen vad den skulle ge?

Vi som är kvinnor och lever ett bra liv, med en man eller en kvinna som är en snäll livspartner firar den. Vi känner oss aktade och värdefulla.

Men de som blir slagna, dödade i denna dag, varit tvugna att ha skyddad intentitet hur har dom haft det idag? Hur har deras dag blivit?

Frågar igen vad denna dag har gett kvinnorna i en prekär situation……….