15 år sedan det ofattbara.

Jag steg upp på morgonen på den tiden bodde jag själv i ett hus jag hyrde i Örträsk. Brukade alltid sätta på tv på morgonen innan jag for på jobbet och se nyheterna på tv4. Denna morgon möttes vi av en fruktansvärd katastrof Estonia hade sjunkigt. Jag vet att jag tänkte så fruktansvärt.

Sedan for jag på jobbet jag var i köket på Öregården det var jag och Siv som jbbade denna dag. Vi skulle ha fisk så det var Siv som stod vid plattorna jag fixade det runt omkring. Vi lysssnade på radion om den hemska katastrofen. Det var slut på citroner så jag åkte på affären för att fixa några, vet att jag tänkte att det var vissa gubbar som tittade konstigt på mig inne på affären men jag tänkte att det var kanske för att jag var köksklädd.

I bilen på väg tillbaka på Öregården så säger dom på radion att elever, lärare och en rektor från Malgomaj skolan i Vilhelmina saknas, vad säger dom !!!!!!!

Hur jag tog mig på jobbet vet jag ej men jag sprang in i köket till Siv och skrek

Min Farbror Lars är borta han var med på estonia, Ja sa Siv Din pappa har just ringt, jag vet att jag gick ut på avdelningen och grinade.

Det blev Vanja som följde med mig hem till mamma och pappa, men vi blev ej hemma så länge utan mamma och pappa skulle fara upp till Vilhelmina till Anita och mina kusiner. Jag följde med till Mariebäck där min faster bor sedan satt jag hela dagen framför tv och såg på överlevnads listan som rullade och hoppades att Lars namn skulle dyka upp.Men det gjorde det aldrig

Utan havet tog min farbror.

Begravningen var fruktansvärd att se sin far så uppriven han kunde nästan inte gå fram,benen bar honom nästan inte och mina underbara kusiner som miste sin far, faster Anita som miste sin man ja det var många människor som miste sina nära och kära.

Livet måste gå vidare men saknaden finns kvar efter Farbror Lars.