Mindre pengar – men mer intressanta

I intervju till undertecknad meddelade vd Joakim Gustafsson att Björklöven kommer lägga 8,5 miljoner på spelartruppen denna säsong. Samma som i fjol men de har ändå en mindre köpkraft. 

Anledningen till de har mindre köpkraft är att regeringen har slopat de minskade sociala avgifterna för personer födda 1989 eller senare. Därmed måste samtliga klubbar betala 31,42 procent i arbetsgivaravgifter för samtliga spelare under 2016. Utöver det så måste även samtliga klubbar i hockeyallsvenskan betala full tjänstepension till samtliga spelare samt att det tas en bit av Joakim Fagervalls lön från spelarkakan. Ni kan läsa mer om detta här (plus).

Så vad som faktiskt blir över till att stoppa i Björklövensspelarnas ficka är svårt att svara på – men tydligt är det att Björklöven har (äntligen) tänkt om i hur de värvar. Jag återkommer mer i den frågan lite senare.

Björklöven har som målsättning att spela i SHL 2020. Är det då rimligt att tro att Björklöven ska han en chans till detta – absolut, chansen finns givetvis. Men om vi tittar på Leksand, Malmö, Rögle och Karlskrona som är de fyra lag som de två senaste säsongerna lyckats avancerat från hockeyallsvenskan till SHL så har deras budget i snitt legat på 12,65 miljoner. Då var Malmö i topp på 16 och Karlskrona med rekordlåga 10. AIK och Västerås har legat på cirka 12 miljoner de senaste åren. Så rent spelarbudget-mässigt är Björklöven inte ens nära att spela bland de stora drakarna. Men då säger förstås vän av ordning att Björklöven har haft en högre budget än 8,5 då de tagit in spelare som finansierats externt. Ja så är det men de har många av de andra lagen också gjort.

Med tanke på detta är det enligt min mening helt rätt av Björklövens sportsliga ledning att satsa på oprövade (lite billigare) spelare som har farten för den moderna hockey än som de gjort de tre senaste säsongerna, på medelålders män där bäst före datumet har gått ut. Den största fördelen med detta är att om dessa chansvärvningar går hem har de något att bygga på inför framtiden, om de inte blir så bra att en SHL-klubb tar dem. Även om det händer så finns det ju bara fördelar med det. Det ger ringar på vattnet och fler talanger ganska väljer Björklöven än någon annan klubb.
Ja, jag håller med om att när man läser Björklövens backuppsättning så skrämmer det inga motståndare. Men det gjorde det inte heller säsongen 2006/07, när de släppte upp Kristoffer Berglund, Alexander Hellström och Daniel Rahimi. Ändå tog de sig till kvalserien.

Nackdelen med dessa värvningar är att varken fans eller styrelse lär jubla över dessa. Det är ju betydligt lättare att ”sälja” in en spelare med ett coolt eller välkänt namn än en Christian Bull, Niklas Pavel eller David Lindquist.

Så länge Björklöven inte har de ekonomiska musklerna att gå upp i SHL så ser jag personligen att yngre herrar som sliter för sitt liv för att lyckas i Löventröjan och att utvecklas än mätta gubbar som tycker sig vara något och vill bara hämta ut en fet bankcheck. Om de lyckas få till en ekonomi där de kan satsa drygt 12 miljoner på spelare – ja då kan man krydda det unga laget med lite tyngre namn – men då måste de ha byggt en mentalitet där om man inte ständigt ger järnet för laget har man inget här att göra. Så jag ser hellre att de fortsätter presentera namn som David Lindquist eller andra från hockeyettan, som vill något och den sportsliga ledningen vill ha här än Jack Combs och Kelsey Tessier som inte vill något och egentligen ingen vill ha här. Men som har ett coolt namn och som efter påtryckningar uppifrån hamnat här ändå.

Har sagt det förr och jag säger det igen: Björklövens största motståndare har varit och fortfarande är de själva, med några år som undantag då de vågat ta in starka ledare. Nu får vi verkligen hoppas att styrelsen och den sportsliga ledningen vågar stå emot kritiken de kommer att få om ingen ”stjärna” kommit in och laget börjar förlora lite matcher. För i längden kommer de bli vinnare med denna satsning, än hur det går mellan augusti och december.