Är det dags att bli oroliga – på riktigt?

Av , , 8 kommentarer 4

Har avhandlat Björklövens juniororganisation många gånger här på bloggen och efter att jag var och såg Björklövens J20-lag förlora gårdagens derby mot Vännäs HC kommer ännu ett inlägg. 

Vi börjar med att ta en titt på tabellen i J20 Elit Norra.

J20
Att Björklöven förlorade i går mot Vännäs, som med segern gick upp i serieledning(men med två matcher mer spelade) i en jämn match som egentligen kunde ha slutat hur som är väl egentligen igen större skandal – men! Om vi tittar på tabellen ser vi att Löven har halkat efter rejält i jakten om en kvalplats till kvalet till SuperElit. Löven har sedan de åkte ur SuperElit alltid gått till förkvalet och om vi tittar på slutplaceringen i tabellen får vi följande nedåtgående trend. 1,1,2,3 och nu ligger de alltså på en sjätteplats.

 

J18, som missade Allsvenskan för första gången sedan de utökade till fem lag ifjol och var bara en match från att åka ur J18 Elit, hur ser det ut där? Vi tar en titt på tabellen.

J18

Likt Lövens A-lag började säsongen riktigt illa men har på slutet kommit igen och är nu åter med i racet om en plats till Allsvenskan, men de har fortfarande ett stort försprång att ta igen.

Nu byggdes inte Rom på en dag, men Joakim Fagervall och Jesper Jäger kom till föreningen för att bland annat få ordning på juniorverksamheten. Om vi tittar på J20 så går de mot den sämsta säsongen på extremt länge (har inte hittat en värre säsong de senaste 20 åren) och J18-laget har tappat rejält med mark de senaste åren.

Så hur mår egentligen juniorverksamheten – är det läge att vi ska bli oroliga på riktigt? Låt mig återkomma i frågan.

8 kommentarer

  1. Svampen

    Jag tycker det är pinsamt att ett lag som LEJON ligger 9 poäng före Löven. Det kan inte vara ok någonstans. Finns väldigt mycket att jobba med. Problemet är ju att det överhuvudtaget inte har blivit bättre denna säsong, snarare motsatsen.

    Svara
  2. Per

    Juniorsidan har varit oroande ända sedan den dag Mattias Lundberg gav upp den iom konkursansökan. Det finns tyvärr ingenting att göra mer än att fortsätta utbilda talanger och sedan släppa iväg dem när de är redo för SuperElit. De som inte är tillräckligt dåliga kan absolut få köra vidare i vårt j20 och möta andra medelmåttiga lag i den norra skitserien som vi är i nu. Det kommer självklart inte att ge något men vi tar iaf ett socialt ansvar och har ett juniorlag. A-laget får sedan försöka sig på att värva hem tidigare talanger från Superelit-lagen när de inte tar plats i SHL.

    Det är inte värt att satsa stora pengar på att försöka få upp vårt j20 till Superelit. Tids nog så får vi en gratisplats när a-laget går upp till SHL. Till dess så är det bara ett enormt dåligt samvete som kostar pengar.

    Svara
  3. Emil

    Dock är j18 1 poäng bakom Sundsvall, i nuläget och har slagit både Timrå och Luleå och förlorat tighta matcher mot Modo och Skellefteå med uddamålet eller sista i tom bur. Tycker man kan göra lite större faktakoll innan man yttrar sig.

    Svara
  4. ConnorMcDavid

    Lövenspelarna flyr inte för att Löven inte har ett Superelitlag, dom flyr för att utbildningen håller pajasnivå. Kolla hur många i A-laget som gått genom Lövens juniorverksamhet. Det är väl typ Messy och Boström och det är för tio år sedan.

    Det finns inga ambitioner överhuvudtaget, man tränar mindre och slöare än ALLA andra Juniorlag utan undantag. I dom kommande kullarna som är rätt bra så lär väl tio spelare försvinna. Sasja har höjt nivån i J20 men de spelarna har ju redan 3-4 förlorade år bakom sig.

    Igår förlorade J18 med 9-1 mot Luleå, det säger väl allt.

    Svara
  5. Mia

    Tycker det är ett stort hån mot dom som spelar i dagens J18 och J20 att tycka att man bara ska bedriva social verksamhet. Dom som spelar där satsar mycket av tid och även utbildning eftersom vad jag vet alla ”måste” gå hockeygymnasiet som i sig inte är i toppklass vad gäller den ickesportsliga delen. Dessa spelare är kanske idag inte tillräckligt bra att gå vidare till andra lag men alla är inte färdigutvecklade spelare när man är 16 år. Spelar man i Björklövens J-lag borde man få stöttning i åtminstone aktiv coachning vid matcher, målbilder för laget och någon form av framtidshopp om ev möjlighet att kunna få spela i A-laget någon gång. Nu får man inget av detta. J-20 t ex spelar bara av sin serie – har man någon match coachat bästa laget för dagen? Ny tränare betyder inte alltid bättre även om tränaren varit bra spelare långt tillbaka. Vill man inget med J-lagen så kan man lägga ner hockeygymnasiet och tryoutförfaranden och ha öppna träningar för den som vill var social. Att pengar saknas i ungdomsorganisationen är ingen ursäkt för att inte ge dom som spelar idag en ärlig chans med dom förutsättningar som finns. Tre-fyra år till spillo för dessa spelare är tyvärr vad det innebär med dagens hållning från Björklöven.

    Svara
  6. P2

    Har lite samma åsikt som Per. Det kostar väl rätt mycket att ha ett lag i J20 Superelit. Men det är ju ingen garanti att spelare stannar. Kan lika gärna harva runt i näst högsta ligan tills A-laget går upp…

    Svara
  7. Modoröv

    För alla de som förstår sig på ishockey vet att ungdomshockeyn är mycket viktig för att senare kunna få fram bra juniorlag som i sin tur är mycket viktigt för ett bra A-lag. Vem i föreningen ansvarar då för att detta år ut och år in kan tillåtas fortsätta? Krisen i juniorlagen är redan här och ändå har vi bara sett början av krisen.

    Om man lyfter ut fakta till den debatt som de senaste åren i Umeå har förts kring bl a change the game så kunde man nyligen läsa i en Umeå-tidning om att man inte bör elitsatsa för tidigt, gärna så sent som upp till 18-20 års ålder. Likaså den efterföljande uppmaningen att inte ställa några som helst krav på barnen. Jag funderar någon sekund extra, hur skulle det fungera i vardagen eller i skolan om man som förälder eller skola kör en ”kravfri uppfostran”? Hur enkelt är det inte då inte för barnen att hellre sitta framför sin ipad istället för att stimuleras till ett motsvarande sunt idrottande? Livet anno 2016 är ju också kravfyllt och kanske lika bra att börja lära barnen att de i en vuxen framtid kommer att behöva tävla och prestera, inte minst viktigt i skolan.Sist men inte minst så debatteras i ovan diskussioner alltid mängden träning, t ex fick en förälder frågan om hur laget ens kunde lägga in träningar på fredagskvällar. Funderar en sekund till och då slår det mig att istället låta barnen sitta uppe fredagskvällar och spela dataspel in på nattimmarna och äta chips, det är helt odiskutabelt bra för barn och något som definitivt inte behöver diskuteras?

    Om man istället lämnar ovan diskussion så borde man kunna bryta ner frågan i att istället handla om utövarens ambitioner. Elit och bredd borde istället på ett mycket naturligare sätt kunna leva sida vid sida. ”Alla ska med”. Men det behöver kanske inte nödvändigtvis betyda att det ska vara lika för alla. Flera föreningar kan erbjuda olika ambitionsnivåer på sitt idrottande och då finns plats för alla. Sen så ställer jag mig också frågan – vad är rättvisa? Det känns därför särskilt viktigt att tillföra debatten en kunskap och förståelse kring skillnader på idrott och idrott samt olikheterna i tänket kring en elitförening och en breddförening. Ambitionsnivå och fallenhet/perception är t ex också viktiga detaljer i t ex tekniskt komplicerade idrotter såsom gymnastik, konståkning, ishockey m.fl – det torde alla vara överens om. Att t ex tro att en Messi/Neymar eller en Connor McDavid kommit fram av att träna lite och istället vänta in sina kompisar så torde vi återigen alla vara överens om att det inte är görbart. Likaså att dessa under hela sin tid i ungdoms- till juniorlagen har tränats enbart av föräldratränare och inte haft stöd ifrån sina respektive klubbar på en högsta nivå och med riktiga proffsinsatser, nej såklart har detta varit absolut nödvändigt och t o m helt avgörande. Att de har fått fullt stöd från sina föräldrar, är också i samtliga fall en helt avgörande faktor för att lyckas, något man också via ishockeyförbundets egna studier kommit fram till.
    Men, eftersom det i Sverige med sin numera världsberömda ”jantelag” är så fult att vara duktig, ”du skall inte tro att du är något..” så är det så ofattbart kontroversiellt och tabubelagt att prata om detta men då skapar man bara en ännu större förvirring. Eftersom 95 procent av alla våra barn saknar just det driv, intresse och talang som beskrivs ovan hos alla vuxna elitidrottare (även om det inte innebär just dessa stjärnors nivå) så blir resultatet självklart i en debatt att ”alla skall vara med” att de talanger som verkligen behöver få sin stimulans i särskild träning istället oftast blir motarbetade av andra barns föräldrar/tränare/ledare som inte vill att vederbörande skall kunna lyckas. ”Varför skall han/hon få träna med äldre, då borde ju mitt barn få göra det också?” Men då har man absolut inte förstått det minsta av vad idrott handlar om. Man måste

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se