Tack för allt Jon!

Jon Palmebjörk lägger skridskorna på hyllan och ingen har någonsin fått en sådan status som Jon på så kort tid i Björklöven. Sanningen är dock att utan Jon hade inte Björklöven varit där de är idag.

Jon Palmebjörk var en supertalang när han kom fram och fick spela i a-laget redan som 17-åring. Sedan kom 87-gänget och de överglänste honom. Samtidigt gick Björklöven in i ett par år med väldigt bra lag. Då var inte Palmebjörk önskad i Björklöven längre. Efter 4 säsonger i a-laget utan att riktigt blomma ut var det över, allafall för då.

Det blev fem år i Sundsvall och Örebro totalt innan flyttlasset bara hemåt. Då, en mer seriös och vältränad Palmebjörk. Där och då hade Jon kunnat gå till någon annan allsvensk klubb, han hade kunnat välja cashen ute i Europa, men han valde att flytta hem, hem till division-I, hem till Björklöven och den säsongen var han ovärderlig.

I bakvattnet efter Jon kom även Alexander Sundström och Alexander Hellström. Tillslut var stora delar av den gyllene generationen samlad och de lyckades ta Björklöven tillbaka till allsvenskan. Där fick Palmebjörk visa att hans direktskott från vänster är giftigt, han kan göra mål och poäng i allsvenskan för Björklöven också på riktigt.

Sedan kom den där skadan i gymmet, hjärnskaningen och därefer Tommy Jonsson. Det blev egentligen inget mer. Sedan var Björklöven, Jon och magin över. Det var lite jobbigt att se då, både att det kunde bli så och hur Fredric Åkerblom (främst) och Björklöven behandlade Jon.

Norge och Danmark var en förlängning av karriären, men det var inte vad Jon hade drömt om. Det var inte vad han ville. De där två säsongerna i Björklöven när han tog upp laget i allsvenskan och slutade topp tio i poängligan där. Det var toppen på karriären.

Kanske borde han tagit kontraktet han hade på bordet från Modo efter sin succésäsong. Då hade han fått testa SHL. Kanske, men det var inte Jon. Jon var och är Björklöven. Det var alltid nummer ett.

Det är också de två åren som gör att fansen pratade om tröja i taket och annat. Näe, å den nivån är naturligtvis inte Jon. Han var oerhört viktig i att gå tillbaka till allsvenskan, men inte tröja i taket. Det kräver mer över tid, men Jons statistik på så pass få säsonger med succé är unik, Kanske var det klubbhjärtat som han spelade med utanpå, kanske det det det han sa i intervjuer, kanske var det den spektakulära spelstilen, jag vet inte, men populär var och är han.

Nu väntar ett nytt liv och för en allsvensk hockeyspelare kan du inte direkt luta dig tillbaka på hockeykarriären. Den kommer att förbli ett minne av vad som varit, av fantastiska stunder. Nu väntar ett liv som tvåbarnsfar, ett liv med en ny yrkeskarriär.

Jag önskar Jon lycka till. Tack för allt. Det var häftigt att följa dig.

Läs mer om att Jon slutar med hockeyn och hans tankar om framtiden här.