Vad är egentligen problemet?

Björklöven är nere på nionde plats i tabellen efter fem förluster på sex matcher. Så frågan alla nu ställer sig är: Vad är egentligen problemet?

Jag skrev en krönika tidigare under säsongen där jag konstaterade att det är hur Björklöven hanterar sina dippar och hur de kan få dem att bli så korta som möjligt som avgör hur säsongen slutar. Grundproblemet för Björklöven är att laget saknar jämnhet fullständigt i sina prestationer. Ser vi på lag som slutat topp-4 i serien de senaste åren så förlorar de lagen inte tre, fyra eller fler matcher i rad. De är helt enkelt jämnare än så.

Ser vi på topp fyra de senaste säsongerna med 14 lag i allsvenskan har det sett ut så här.

Topp 4 2016-17:

Mora 105 poäng – Förlorade som mest tre matcher i rad en gång.
Karlskoga 97 poäng – Förlorade tre matcher i rad en gång.
Västervik 90 poäng – Förlorade fem matcher i rad en gång, men annars aldrig fler än två i rad.
Pantern 89 poäng – Förlorade fyra matcher i rad en gång och tre en gång.

Topp 4 2015-16

AIK 105 poäng – Tre förluster i rad en gång, två förluster i rad en gång.
Tingsryd 101 poäng – Förlorade som mest två matcher i rad vid två tillfällen
Oskarshamn 92 poäng – inledde med tre raka förluster, sedan hände det inte igen.
Leksand 85 poäng – Inledde med fem raka förluster tidigt, hade tre raka strax efter det, sedan aldrig mer än två förluster i rad.

Topp 4 2014-15

Västerås 98 poäng – Fyra förluster i rad en gång och tre en gång.
Karlskrona 96 poäng – Tre förluster i rad en gång. Sedan aldrig fler än två i rad.
Malmö 95 poäng – Tre förluster i rad en gång, sedan aldrig fler än två i rad.
Rögle 85 poäng – Tre förluster i rad två gånger, sedan aldrig fler än två i rad.

8 av 12 lag som slutat topp fyra har inte förlorat fler än tre matcher i rad och av de 8 var det bara en av lagen som förlorade tre matcher i rad mer än en gång.

Noterbart här är att sedan 14 lag infördes i hockeyallsvenskan har det krävts 86,33 poäng för att sluta topp 4 eller 1,66 poäng per match.

Björklöven har den här säsongen efter 24 matcher redan förlorat fyra raka förluster en gång och tre en gång. Nu har de två raka förluster i ryggen och kan alltså med en förlust till redan efter 25 matcher ha tre förlustrader som egentligen talar för att topp-4 redan är kört. Du har i grunden inte råd med att ha för många tuffa förlustsviter. Björklöven snittar allså just nu 1,46 poäng per match. För att nå topp åtta har det krävts 76 poäng eller 1,46 poäng per match. Björklöven är alltså rent statistiskt på väg mot en åttonde eller niondeplats just nu.

Varför pratar jag då om topp 4? Jo för att det är det Joakim Fagervall basunerat ut att det är var Björklöven ska ligga och han har rätt. Sett till ekonomi, publikunderlag, attraktivitet som stad, organisation i föreningen så ska Björklöven vara fyra i serien. Leksand, AIK och Modo ska vara före, men sedan ska Björklöven vara där. Nu fungerar inte världen så att serien slutar utifrån förutsättningarna, men där måste ändå målet vara för föreningen. Speciellt när Björklöven har en uttalad målsättning att ”19/20 skall etablerat oss för spel i SHL” (citat Mikael Salomonsson 2017). Det betyder att om Björklöven inte går upp den här säsongen så ska de göra så nästa säsong. Ja, ni hör, då är ju knappt topp 4 nog, då måste Björklöven ännu högre nästa säsong.

Det är utifrån de målsättningarna och från de förutsättningar som Björklöven har som placeringarna 12 och 11 de senaste säsongerna varit sådana katastrofer och det är utifrån detta som den nuvarande niondeplatsen är allt annat än godkänd. Därför har jag full förståelse för alla fans som är skogstokiga just nu på det som presteras ute på isen.

Så om vi släpper allt med statistik. Vad är problemet som jag ser det.

¤ Björklöven har en för svag backuppsättning och är för beroende av ett fåtal backar för att laget ska hålla ihop och att motståndarna inte ska bjudas på för många lägen.

¤ Björklöven har visserligen bra statistik i powerplay, men spelmässigt har de inte fått till ett vettigt powerplay och i boxplay är laget delvis sämst statistiskt i serien, men även om vi ser till själva spelet så har Björklöven seriens minsta och minst aggressiva boxplay.

¤ Björklöven inledde säsongen med en för svag forwardssida som gjorde att laget när några skador kom blev för tunt och de förstärkningar som tagits in under säsongen har inte spetsat Löven utan bara breddat. Lukas Ericsson har dessutom varit borta en hel del.

¤ Björklöven har för många spelare under kontrakt som inte håller tillräckligt hög nivå. Det visar ju Joakim Fagervall själv just nu. Emil Norberg tränar inte ens med laget, Adam Berglin är med ibland, Nicklas Johansson sitter på läktaren när tillräckligt många spelare är friska.

¤ Björklöven har haft för många spelare med långtidsskador. Jonas Emmerdahl, Emil Wikström och Isak Stenlund-Ädelgran är tre spelare som varit skadade hela säsongen. När jag kikar runt i ligan hittar jag inget liknande att det finns tre spelare skadade i grunden hela tiden och sedan på det kommer övriga skador hela tiden.

¤ Björklöven har för många spelare som underpresterar inom det som de ska vara bra på. Marcus Jonsson, boxplay-specialist och defensivt ankare är -10 i plus/minus och har varit inne på 16 mål bakåt i fem mot fem och 10 till i boxplay och Andreas Vikström är ordinarie center med 31.94 procent på tekningar för att ta två exempel.

¤ Laget är inte mentalt redo för match i omgång efter omgång. De har för ofta klivit ut och gjort en miserabel insats både energimässigt och spelmässigt i första perioden.

– – – – –

¤ Många pekar på att Björklöven har för lite spets, men sanningen är att Farley 11+9 poäng, Axel Ottosson 6+13 poäng, Fredric Andersson 10+7 poäng, Alex Hutchings 8+7 poäng och Jakob Stenqvist 1+12 är mera spetsproduktion än vad Björklöven haft på många år. Det är bara AIK, Oskarshamn och Södertälje som fem spelare på 13 poäng eller fler.

– – – – –

Så hur kan Björklöven då ha alla dessa problem?

¤ Björklöven behöver en sportchef, en riktigt skicklig sportchef som sätter ihop laget, som ordnar fram lån eller nyförvärv under säsongen. Jag står fast vid det jag sa innan och under inledningen av säsongen. Joakim Fagervall är en tränare, ingen sportchef. Han har aldrig varit sportchef tidigare, men har varit tränare på den här nivån eller högre i snart 20 år. Jag säger inte att det skulle vara okomplicerat att slänga in en sportchef över Fagervall när han en gång fått all makt, men jag ser inte att Björklöven når höga höjder med Fagervall i alla roller. Det måste förändras till nästa säsong oavsett hur man löser det.

Så länge Björklöven inte har en sportchef och en tränare som var och en är kompetenta på vad de gör spelar det ingen roll med fystränare, psykologer, heltidsanställda J16-tränare, övergripande ungdomsansvariga, team manager m.m. Det blir ändå för mycket på en person att vara både sportchef och tränare. Sedan, den som i framtiden får rollen som sportchef måste ha skin på näsan. Du kan inte komma till Björklöven utan det. Sedan är alla dessa tidigare nämna roller bra, positiva, men får verkningskraft på riktigt med en bra sportchef och en bra tränare.

¤ Det har tagits beslut baserat på annat än rent sportsliga när det kommer till spelarrekryteringar. Kalla det politik eller vad ni vill, men alla som har en signatur har det inte av enbart sportsliga grunder. Okej  med en spelare, kanske två, men inte fler.

¤ Joakim Fagervall fick ta över ett skepp med ett par jobbiga kontrakt. Han hade Jacob Andersson, Emil Wikström, Nicklas Johansson, Mattias Granlund och Stefan Andersson på kontrakt över nästa säsong.

Så kan vi då konstatera i slutändan?

¤ Att topp fyra i stort sett är borta för Björklöven om vi inte ser en stor förändring i lagets jämnhet när det kommer till prestationerna.

¤ Det mesta som står ovan kokar ned till Joakim Fagervall i och med att han har valt spelarna, spelsättet, de som arbetar runt laget. Misslyckas laget misslyckas Fagervall.

¤ Det har redan värvats in två spelare under säsongen och skeppats iväg en spelare. Totalt sitter Björklöven med 29 spelare på kontrakt. Att förvänta sig att ett stort antal spelare ska värvas in är oerhört naivt.

¤ I slutändan handlar det om att hoppas. Hoppas att Fagervall kan få ihop laget och börja prestera det som laget visat i stunder under säsongen. Om inte det sker, då är det 18-19 som gäller. Jobbet mot framtiden.