Inte bara Bergmans fel – men mycket

Segersviten stannade på sex matcher. Sedan kom trubbigheten och David Bergman ikapp Björklöven. Troligen kostade det ett SHL-förkval.

Det är små marginaler i idrott. Det går fort i hockey.

vi börjar innan vi ens kom till slutspelet. Modo hade powerplay i Tingsryd i 1-1-läge med två minuter kvar. Emil Molin serverade Johan Eriksson som sköt utanför i öppet läge. Sedan skulle bara Modo hämta pucken och starta om, ett makalöst misstag, Daniel Öhrn avgör för Tingsryd. Södertälje är därmed klara för slutspelet. Hade Johan Eriksson nätat skulle Södertälje inte spelat slutspel.

AIK ledde mot Oskarshamn med tre minuter kvar på fredagen. Oskarshamn var då borta från chansen att vinna slutspelsserien, AIK hade allt i egna händer. Då klev Niklas Johansson fram, gjorde 1-1 och sedan vann Oskarshamn på straffar. Nu har Oskarshamn förstaplatsen i egna händer.

Björklöven har haft marginalerna med sig i slutomgången, i vändningen mot Pantern, i avgörandet mot Oskarshamn. visst de har spelat riktigt bra, spelare har klivit fram, men marginalerna har varit på Björklövens sida. Nu, ett bortdömd mål senare, ett antal missade läge i Scaniarinken så var det slut på marginaler på Björklövens sida. Nu gick resultaten mot Björklöven och nu kan det sluta med att Björklöven vinner fyra av fem matcher i slutspelet utan att vinna serien.

Det känns snopet. Björklöven har hittat ett vägvinnande spel, de har ett grymt boxplay, de har ett statistiskt bra powerplay, de har flera kvalitetsspelare (Farley, Hutch,, Murphy) som klivit fram och de har faktiskt varit spelmässigt bättre i alla matcher i slutspelet. det kändes upplagt för Björklöven, men verkligheten är att marginalerna i slutändan var lite för små. Att den trubbighet som laget varit anklagad för under säsongen fanns där latent och kom fram när det betydde som mest. Nu är Björklöven beroende av både att Pantern och Almtuna tar poäng. Det känns inte rimligt. Det känns som att seriesegern rök i ett trubbigt försök i Södertälje.

Björklöven inledde intensivt, de spelade fysiskt, förde spelet, men gjorde lite för många misstag i passningsspelet för att det skulle kännas helt tryggt. Det var från Åkerström, det var från Ottosson som Södertälje serverades sina lägen och Adam Werner blev testad.

Björklöven skapade också. Mattias Granlund hade ett superläge rakt ut i slottet från nära håll med gott om tid. Avslutet blev inte bra, läget blev till intet. När Björklöven väl fick ett powerplay städade domare David Bergman bort det genom en mycket märklig utvisning på Jakob Stenqvist som Joakim Fagervall så allt annat än nöjd ut på.

Under inledningen av andra perioden var Alex Hutchings riktigt het. Han checkade själv fram tre puckar som kunde ha blivit riktigt bra läge, men nu rann alla tre ut i sanden. Spelet böljade fram och tillbaka , men Björklövens fjärdelina med Messy, Granen och  Riska var riktigt, riktigt bra. De jobbade sig fast i anfallszon och en sekvens som var talande var när de skapade tre lägen, var först på returerna alla tre gångerna, höll pucken kvar i zon så att Löven kunde byta och där kom Murphy med en räd köksvägen där jag hade noterat 0-1, men på något sätt gick inte pucken in.

Sedan kom utvisningskavalkaden.  Den första på Axel Ottosson var inte så mycket att säga om. En onödig,men ganska solklar utvisning i offensiv zon. Björklöven med en stekhet Riska i boxplay städade av den utvisningen var redo att börja jaga första målet igen när Jacob Peterson kliver på mål och åker för goaltender interference. Visst, han var på Sörensen, men den kändes billig. När sedan Lukas Ericsson gör ett kanonjobb i boxplay, skapar ett läge, touchar i Sörensen som faller då åker även han. Någon av de två borde ha friats för kan jag tycka.

Nu blev det 3 mot 5 för Löven och då klev Riska fram med ett superbyte. han vann föst en tekning och Löven rensade, sedan satte han själv stopp på blålinjen i tre mot fem och rensade. Här skulle Björklöven vara glada när de gjorde bokslut på andraperioden för att det inte blivit något mål i baken.

I tredje perioden fortsatte Björklöven att känna starkast. De hade lite svårt att ta sig igenom mittzonen, förbi den mur som Södertälje ställde upp på blålinjen. Därför var det snopet när Filip Riska åkte på sin utvisning för holding the stick. Även den kändes billig, men även den i offensiv zon. Att det blir mål är inte så mycket att säga om. Blir det för många powerplay i rad mot ett lag som Södertälje som har spelare som Wegiel, Blomstrand, Bengtsson, Valkvae-Olsen så ringer det tillslut.

Sedan till 1-1-målet. När jag sett det i repris ett par gånger. Pucken är aldrig blockerad, den ligger vid benskyddet, men inte kontrollerad. Man ser på reprisen att Talaja jobbar in den i mål, kanske är det lite väl mycket på målvakten, men sedan är en SSK-spelare där och slänger ut pucken när den ligger på mållinjen och ligger över sin egen målvakt varpå Farley lyfter in den i mål. Nu hade en hispig Bergman redan blåst för blockering när Farley lyfte in den, men samtidigt långt efter att Talaja tryckt in pucken så det känns som ett mål Dock är det som det är. Jag är fundersam om målet hade överlevt en granskning. Kanske, kanske inte. Att det inte blev någon granskning fattar jag inte. Mot Almtuna när Farley (även den gången) gjorde ett korrekt mål där domaren hade blåst lite snabbt så kostade det inga poäng i slutändan. Den här gången kostade den där avblåsningen en eller kanske två poäng som kan vara SHL-kvalet i slutändan. Det får Bergman leva med.

För den som undrade varför jag inte pratade med Bergman om varför han inte ringde på den situationen så stod det två ordningsvakter en bit från domarrummet som gjorde ett effektivt jobb med att meddela mig att jag inte direkt var välkommen till domarrummet. Annars hade det ju varit intressant att höra var Bergman hade för syn på det hela. Att hockeyallsvenskan twittrar ut att ”pucken aldrig över mållinjen” när den uppenbarligen är det vad man ser på reprisen är bara märkligt.

Men det går inte bara att skylla på Bergman. Björklöven får ett powerplay, sätter upp Hutchings som skjuter utanför i sitt läge två gånger om. Det var dags för honom att kliva fram här. Han gjorde det inte. Farley hade haft sitt läge, Granlund sitt, Murphy sitt och sedan Hutchings, men ingen klarade av att sätta dit pucken. Det var inte Bergman som hade bränt lägena. Det var Björklöven. Så oavsett hur bitter domarinsatsen känns efteråt så hade Björklöven chanser att överbrygga den som de inte tog.

Verkligheten kom ikapp tillslut. Björklöven har varit bra på slutet, men de här lagen är i slutändan så jämna att det är väldigt svårt att bara fortsätta att vinna, vinna och vinna om du inte är ännu bättre, har ännu större spelmässiga marginaler. Trots att Björklöven toppat formen i slutet på säsongen har de inte de marginalerna. Därför väntar nu en troligen betydelselös fight mot AIK som naturligtvis ska vinna, som kan ha all betydelse, men som troligen inte blir nog. Firandet av seriesegern lär gå av stapeln i Oskarshamn eller Malmö.

Det varit en häftig resa i slutet på säsongen. En fantastisk smak på hur en vår kan vara för ett lag som faktiskt når resultat. Det fanns bara lite för små marginaler att spela på och det fick vi bittert smaka på i Scaniarinken. Nu hoppas vi på ett mirakel. Vi hoppas att jag har fel. Vi hoppas att marginalerna är på Lövens sida igen både i Umeå, Malmö och Okarshamn.