Svårt att förklara den här inledningen

Ytterligare en mesig, menlös inledning, ytterligare en förlust för Björklöven. Det var få som såg den här starten komma för Löven och det är svårt att förklara den.

Ska man lyssna på kommentarspöbeln så beror den här starten på att Björklöven har dåliga spelare, en dålig tränare och att de är en dålig förening och att allt kommer att gå åt helvetet. Ibland blir man lite trött på den hockeymässiga intelekthöjden i sociala och kommentarsflöden, men näe, gå och lägg er. Löven har inget dåligt lag, de har ingen dålig tränare. De flesta hade Björklöven som ett lag högt upp i tabellen och det har sin logik. Björklöven har en på pappret stabil trupp, de har kontinuitet, en tränare som kan den här nivån.

Ändå står vi här utan några stora skadeproblem, men med fem poäng på fem matcher. Som tolva i tabellen med förluster mot Pantern, Modo och Oskarshamn och poängtapp mot Vita Hästen.

Med fyra av fem förstaperioder där Björklöven varit sämre än sin motståndare. Fyra av fem förstaperioder där Björklöven legat långt under sin prestation.

Det är svårt att hitta en förklaring. Efter Modo hette det att laget varit spända, sedan hette det att det nya uppspelet skulle ta tid, sedan att Oskarshamn borta är en mardrömsmatch. Nu vet jag inte längre. Det går inte riktigt att förklara varför Björklöven presterar som de gör. En gång är ingen gång. Fyra av fem är en vana.

Fredric Andersson pratade efter matchen om att släppa lös, att det ska vara kul att spela hockey och visst har han rätt. Det här handlar inte i mina ögon primärt om stolthet, om att kämpa eller att brinna. Det handlar om att få bort det där oket från axlarna som är förväntningarna. Att inse att det faktiskt ”bara” är hockey. Vad är det värsta som kan hända? Att du förlorar. Jaha, men det gör du ju redan just nu. So what. ”Skitsama på ett positivt sätt” som Freddan sa.

Ju fler dåliga prestationer som laget gör, desto mer rädda blir de för en ny. När de sedan kommer i underläge i tredje perioden utan så mycket att förlora längre. Då har laget släppt lös, spelat ut. Det tyder på att det allafall delvis sitter mellan öronen.

Ser vi till själva matchen så kom Björklöven ut oerhört platt. Framförallt reagerade jag på att de förlorade så många 50/50-dueller i första perioden. Det gjorde att de aldrig kunde etablera några långa anfall utan att de fick spelvändningar mot sig samt att i egen zon så kunde Pantern ta hand om så många returer och få ta sig till nya avslut.

Överlag kan jag undra om Björklövens taktik att gå på snabba avslut som första alternativ när de kommer in i zon alltid är så bra i första perioden. Björklöven gör det för att de ser sig som ett fysiskt starkt lag som ska kunna vara etta på många returer. Men under inledningen av matcherna kan det vara värt att få vila lite med pucken. Att få etablera sig, etablera sitt spel och få motståndarna att arbeta i egen zon.

Tidigare har problemen varit individuella misstag. Idag kändes det mera som att det var en lagmässig kollaps, ett gemensamt fall. Det var inte en, två eller tre som föll ur ramen. Det var 10. Därför går det inte att som tidigare matcher peka på att ”byt ut den så löser det sig”.

Sedan om man ska sväva iväg mera taktiskt så är känslan att ändringen både av uppspelet och med det mer aggressiva försvaret har gjort Björklöven sämre. De tröttar ut sig och går bort sig i det mera aggresiva försvarsspelet och har svårare att komma ur zon  med det nya uppspelet. Det var ju inte direkt meningen att det skulle blir så.

Det var egentligen först i från mitten av andra perioden som Björklöven jobbade sig in i matchen. Visst de skapade faktiskt en del lägen, Cody Murphy var helt ren mitt i slottet tidigt i matchen, men träffade Lars Voldens axel.

Överlag skapade Björklöven tillräckligt för att vinna den här matchen. Kevin Goumas borde inte gått mållös från matchen, inte heller Emil Lundberg och Oskar Ståhl-Lyrenäs, men ska vi vara rättvisa så hade även Pantern lägen för att göra fler mål. Mattias Pettersson tog två frilägen även om han släppte in ett enkelt mål i boxplay till 0-2. Det känns trist med tanke på att han var rätt bra i övrigt och känts ganska trygg sista matcherna.

När man ser att Pantern gjorde sina båda mål i powerplay och att Björklöven gjorde noll i spelformen så är det lätt att kika på den och klaga. Jag ser dock inte powerplay som problemet. Den nya lina som skapats i powerplay med Goumas, Freddan, Jacke, Selin och Lundberg ser riktigt bra ut. Ge dem mera tid så kommer de att leverera. Det ser ut som en riktig PP-lina. Det finns kreativitet och det finns många alternativ.

Då är det värre med Björklövens boxplay. Det är inte taktiken med en liten box och en spelare som kliver ut mot puckhållaren jag inte gillar utan det är mer frågan om vilka som ska spela. Det flukterar så mycket nu. Där måste Fagervall hitta exakt vilka ha vill ha, vilka som fungerar där.

Björklövens push i tredje perioden är naturligtvis rejält. 23-2 i skott skojar man inte bort, men självklart faller ju Pantern ned i eget knä som man gör i 2-0-ledning. Dock säger antalet icing en del om hur trötta de faktiskt var. Kan Björklöven kombinera denna kraft i slutet av matcherna med att faktiskt spela hockey även i perioden ett och två så är ju det kraftfullt. Det känns som att med Goumas finns det två linor som verkligen kan skapa lägen i Björklöven. Det ser kreativt ut och med KHK-linan som kommer att ha bra matcher så ska det inte vara dåligt, det ska vara ett bra lag.

Därför känns det bara så konstigt att sitta här med fem poäng. Det är laget ska inte vara så dåligt oavsett uppspelsproblem och annat. Det ska gå att överbrygga med ren kvalitet. Det är inte logiskt, men det är verkligheten. Det är den Björklöven brottas med.

Västerås härnäst. Jag frågade Fagervall om han tror att en bra insats mot dem kan vara vändningen. ”Näe, det räcker inte med en bra insats. Det behövs ett antal i rad. Vi måste sätta vanor för hur vi ska spela. Just nu vänjer vi oss vid att vara dåliga. Det är det vi måste bryta.”. Så okej flera bra insatser i rad krävs. Börja med en mot Västerås då.