Ett mentalt slaget lag

Björklöven hade chansen att förlänga den här säsongen lite till med en seger ikväll. Då klev de ut, visade upp ingenting och föll.

Jag blir inte klok på Björklöven mentalt den här säsongen. De värvades ihop som lag för att vara hårt arbetande karaktärer. Sådan som inte viker ned sig. Sedan har laget sett oerhört håglöst och ibland mentalt svaga ut för att sedan som Mot Västervik borta visa grym moral, inställning och krigarhjärta. Inte kvalitet, men hjärta. Nu kommer de ut i en måstematch, en karaktärsmatch och jag förväntade mig inget skönspel, men misstagsminimering och ett jäkla kring från start.

Då kom Björklöven ut och var menlösa. Mesiga kallade Fagervall det. Det funkar det med. Första perioden var en av de tråkigare jag sett på ett tag. Det hände verkligen ingenting. Björklövens hetaste chans var typ när Lyran bröt sig fram efter kanten, sköt från dålig vinkel och Ljunggren i målet räddade på gubbhörnssidan. Lyran kunde passat in i banan och skapat en riktigt het chans där. Annars var det en enda lång kamp längs sargen, missade passningar, en hockeyparodi från båda lagen som andades bottenmöte.

I andra perioden kom det jag hade förväntat mig av Björklöven. Det var visserligen betydligt slarvigare än vad jag hade trott. Simon Åkerström bjöd på ett uppspel, ett av många som Löven slog bort denna dag, Joachim Nermark tackade, spelade Simon Norberg som sköt in 1-0 över Mattias Petterssons högra axel. Visst, snyggt skott, lite yta att sikta på, men Pettersson har en förmåga att bli låg i sådana lägen. Pettersson som var utmärkt i övrigt.

Björklöven spelade dock upp sig efter målet, hade lite tur när Simon Åkerström prickade en Tingsrydsskridsko som styrde fram pucken till David Lindquist och 1-1. Men därefter var det spel mot ett mål. Om Björklöven skulle vinna den här matchen var det här de hade behövt göra det. Tingsryd slog nio icingpuckar i andra perioden, Björklöven hade lägen för Jacob Peterson, August Tornberg, Alexander Wiklund, Simon Backman, men fick inte in pucken.

I tredje perioden var det mesiga Björklöven tillbaka och då blev de där slarviga passningarna, det där kladdandet med pucken som jag tycker Tornberg och Åkerström utmärkte idag, farligt för Löven. Det gav initiativet till Tingsryd och i förlängningen var det bara Mattias Pettersson och ett par fina räddningar ifrån en förlust. Nu kom förlusten på straffar så det spelade ingen roll.

Att sedan Björklöven förlorade mot Tingsryd på straffar, laget som hade 0-3 i straffläggningar inför matchen säger en del. En del om den mentala statusen. Självförtroendet är inte på topp direkt. Det känns inte som att någon i laget är en naturlig straffskytt. Hur kan det vara så.

Rent taktiskt så störde jag mig i den här matchen på att Björklöven fastnade så mycket i Tingsryds styrspel. De fick hela tiden lägga pucken på ytor istället för att åka in med den i zon. De blev en match utan någon vila med pucken, utan någon klar rytm. Möter du Tingsryd måste du få dem att vända om och måste jobba felvända. Det lyckades inte Björklöven med.

Joakim Fagervall pratade när P4 intervjuade honom om att ”6-1-segern senast var nog vår största fiende idag” och lite så var det. Björklöven trodde att det här skulle gå lätt och Björklöven är inget lag som ta enkla segrar. De gjorde det den gången ja, men då gjorde de det genom att ha grym fart, frenesi och kreativitet. Ställer Löven ut skridskorna finns det inte kvalitet i laget att slå någon med den mentala känsla kring målskytte som finns i laget.

Nu lever det här troligen bara en omgång till. Modo på fredag. Jag har aldrig varit så lite peppad på att åka på ett derby. Men det här ska tas i mål. Sedan ska vi ta tag i frågorna kring vilka som ska spela i truppen nästa säsong, om Fagervall ska få sparken, om vad Kenttä vill göra med Löven, om vad som egentligen gick fel den här säsongen.

Fiasko, jajjemen, men vi tar det här fiaskot i mål. Troligen blir det på fredag.