Vad var det egentligen som hände?

Bloggens utvärdering fortsätter. Idag tar vi en titt på varför det blev som det blev för Björklöven säsongen 2018-19.

Redan i våras, i somras skreks det, gapades det. ”Vad är det för lag Löven bygger”. ”Det saknas spets” hette det, ”Det saknas en förstemålvakt”.  Fredrik Grönberg plockade in Emil Lundberg och Filip Cruseman och pratade om att det inte fanns någon höjd för hur bra Mattias Pettersson kunde bli.

Någonstans där gick jag bort mig. Det i kombination med att Björklöven faktiskt kom femma i fjol och att det nu var Fagge som körde båten. ”Han kan ju den här serien” heter det.

Visst det var ett brunkarlag, men defensiven såg stabil ut med tre generaler i Mikko Pukka, Simon Backman och Acke Hellström. Det såg jobbigt ut att möta. Stenqvist borde har tagit ett steg, även Jacob Peterson och det lär ju landa två-tre feta nyförvärv under säsongen.

Självbedrägeri kallas det. Jag köpte in på hypen, jag tippade Björklöven trea i ett tips och fyra i ett annat. Björklöven själva pratade om att spela final, spelbolagen höll med mig. Trea, fyra är nog rimligt. Det där jag själv hade tyckt under sommaren i min brännbollsyran och bebis-bubbla att det saknades spets och målvakter. Ja, det glömdes bort någonstans.

Jocke Fagervall sköt ned farhågorna i en intervju i Dragonhallen dagar före seriestarten. ”Med ett riktigt bra försvarsspel blir alla målvakter bättre. Det såg vi med Werner i fjol. Jag är absolut inte orolig” sa Fagervall då. Och ”Vem som ska göra målen är det sista som jag är orolig över” sa Fagervall också efter att Kristoffer Söder och Alexander Wiklund dominerat försäsongen poängmässigt.

Säsongen rullade igång och Björklöven skulle ta nästa steg spelmässigt. De hade ett nytt uppspel, in framför eget mål och sedan vidare ut på flygande kantforward. De skulle lägga pukar på mål direkt de kom in i zonen för med det här laget och med fystränare Öhman skulle Löven vara fysiskt överlägsna och vinna returytorna hela tiden.

Björklöven föll i matcherna, men vann tredje perioderna. Om vi bara är redo från start, om vi bara kan sätta starten på matcherna kommer det hette det. Kevin Goumas hade värvats, men skulle han komma till spel. Enligt källor till bloggen (Bra källor) så hade sportchef Fredrik Grönberg under sommaren tackat nej till Trevor Mignola (Västervik/Rögle) och Justn Crandal (Karlskron/AIK) då de ansågs vara för osäkra kort. Dan Pettersson som föreslogs som ny powerplaycenter hamnade i Södertälje då Fredrik Grönberg ”Inte så g glöden i hans ögon”. Han hade dock nog glöd för att värvas från Södertälje till SHL och Linköping.

Samtidigt brottades Grönberg med Brock Trotter som aldrig kom till spel i våras. Det var solklart. Björklöven skulle behöva göra en uppgörelse där, betala honom på något sätt och när Kevin Goumas, som signades först efter läkarundersökning (som det sägs att han inte riktigt klarade), inte alls levererade då kändes det nog jobbigt att vara Fredrik Grönberg.

De nya uppspelen havererade, Jakob Stenqvist var inte ensam, men lite av symptomen. Björklöven spelade fast sig i egen zon. De fick förenkla spelet, ta om, ta ned svårighetsgraden. Framåt var det trubbigt så att det förslog. De där saknade målskyttarna som det pratats om under sommaren blev tydliga. Wiklund, och Söder som levererat under försäsongen gjorde inte det längre.

Björklöven nådde en botten på säsongen i mitten på oktober borta mot Tingsryd. Underläge 0-2, de var nere på negativ kvalplats och Aftonbladets hockeyallsvenska podcast ville ha med mig för att diskutera Fagervalls avgång.

Då klev Jacob Peterson och Oskar Ståhl-Lyrenäs fram, tog Björköven tillbaka på tre minuter och Björklöven tog tillslut två poäng. Här tror jag att Fagervall var illa ute, här tror jag att två, tre förluster till hade tvingat styrelsen att agera.

Björklöven vände istället på steken. Jacob Peterson och Lyran hittade varandra som aldrig förr, laget började vinna, till och med någon förstaperiod också. William Eriksson som öst in poäng i Vännäs och som det skrikits om ett tag, kom in tillslut och gjorde succé från start. Oscar Masiello storspelade ett par matcher och när han inte gjorde det klev Mattias Pettersson in och höll nollan i två raka matcher.

Fagervall och Jäger hade någonstans här insett att Kristoffer Söders försäsong var en fluke”. Har du gjort 7-8 poäng per säsong hela karriären så lär du inte bli en sniper i allsvenskan över en natt. Den lite ”Chipstjocka” Cruseman hade börjat glida mot frysboxen på läktaren efter att provats här och där utan att det lossnade.

Lägg till att förstakedjan med Sebastian Selin, Fredric Andersson och Emil Lundberg kom igång. Oskar Ståhl-Lyrenäs skadades oturligt när han off-puck fick en spelare över känet, men det var ingen som satte fokus på där och då. Mikko Pukka försvann, Simon Backman försvann, men förstalinan gick på vatten. Det är svårt att förstå nu efter säsongen, men där under 10 matcher var de seriens poängmässigt bästa lina. Lang, Valkvae, Persson och Fröden, Holm, Weigel eller Crandal, Johanson Paulsson släng er i väggen.

När Björklöven besegrade AIK i sista matchen före jul låg Björklöven sjua, de hade varit nere i helvetet och vänt, en tredje eller en fjärdeplats var fortfarande realistisk.

Björklöven firade jul och även om jag kände att det här laget håller inte så blev man lite lurad. Fagervalls brunkargäng kanske kan gräva fram en hyfsad placering tilllsut.

Då sprack bubblan. Från första matchen i mellandagarna, den borta mot Karlskrona och framåt så var det torka, målvaktsmissar, plattmatcher, riktigt bra matcher, men ett målskytte som bara inte fanns.

Fagervall snurrade runt i linorna, ett tag funkade Jacob Peterson med Emil Lundberg, Jacke Andersson fortsatte från sin backplats att leverera, Mattias Granlund slet, började göra mål, men som helhet så var laget för trubbigt och det gick inte att dölja längre.

Fredrik Grönbrg fick sparken i November. Björklöven hade ett 1+2-årskontrakt med honom och efter Trotter och Goumas-gate så var jag inte förvånad. Jag skrev en krönika två veckor före beskedet att ”Grönberg är ille ute i Löven” och det visade sig att jag hade rätt.

Joakim Fagervall blev återigen, precis som säsongen före, ensam vid rodret. Han skulle både styra, köra båten och var utkik. Det borde ha värvats under upptakten på säsongen, det borde ha gjorts något när Björklöven strugglade under okotber, men Fredrik Grönberg satt lugn i båten.

Därefter kom Björklöven in i sin formkurva. Där förstår jag att Fagervall inte satte fokus på att värva, men egentligen borde det varit just där och då som Björklöven borde förstärkt. Nu blev det inte så och då tog bristen av spets ut sin rätt efter jul. Spelare som Selin, Wille Eriksson som levererat tidigare under säsongen fick det svårare och svårare och placerades i kedjor längre ned eller som i Willes fall utanför laget.

Här havererade säongen helt. Den gick från dålig till ett fiasko. Utan ryggraden av defensivt stabila backar vanns inga matcher med 1-0 eller 2-1 längre. Det letades nyförvärv, men som en av få klubbar i serien ansåg Björklöven att det inte fanns något på markanden och det som fanns ville inte komma till Bjökrlöven. Så här i efterhand var det ett rejält haveri att ingen förstärkning landades i januari. Det som kom var Isak Ahrling, men det var mer för att täcka upp backskador. Inte för att positionera Björklöven för ett slutspel. I slutändan hamnade bara säsongen om att rädda hedern, slutspelet, kontraktet. Inte längre om att bygga något.

Från Oskarshamn har alltså Per Kenttä fått se det här skeppet sjunka. Han blev om jag förstått det rätt klar i November. En speciellt situation att jobba vidare för Oskarshamn, men veta att tre år framåt ska han vara i Björklöven. Det måste ha kliat i värvarfingrarna hos honom.

När vi stänger boken för säsongen kan vi konstatera att anledningen till att säsongen blev som den blev framförallt handlade om de bristerna i truppen som alla påpekade, men lika mycket att ingenting hände under säsongen med truppen. Fredrik Grönberg gjorde aldrig något åt det, inte Joakim Fagervall heller. Joakim Fagervall må ha en del bra mertier som tränare, men som sportchef, nej, där han han inte levererat mycket.

Systemet. Hur mycket har Joakim Fagervalls sätt att vilja spela hockey med det här misslyckandet att göra? Mindre än vad många tror säger jag. Det är mer Joakim Fagervalls tro på att en homogen, fysiskt stark spelartrupp utan bra målvakter skulle kunna uträtta stordåd bara om de kuggade in i systemet som var problemet. Förra året spelade Björklöven också efter systemet, mycket var samma tänkt, men truppen var bättre. Jag tycker inte om Fagervalls långsamma sätt att spela hockey, men jag dömer inte ut det. Allt beror på vilken trupp du har.

Till skillnad från många andra tycker jag inte alls att Jocke Fagervall är någon dålig matchcoach. Jag tycker att han tagit en hel del aktiva beslut under matcherna, fröändrat och vridit, det är bara det att hans värdering av vissa spelare har varit helt annorlunda än många av er därute.

Där det dock har brustit rejält är i special teams. I powerplay är det inte jättekonstigt. Ingen av de två toppcentrarna Fredric Andersson och Jacob Peterson är några klockrena powerplay-dirigenter och det har saknats forwards som kan skjuta direkt (och träffa mål). Sedan går det att peka på Fagervall och hans facit med powerplay där han egentligen aldrig haft ett riktigt framgångsrikt powerplay som tränare. Det spelar naturligtvis in, men grunden är ändå avsaknaden av naturliga powerplayforwards.

Boxplay, där är jag tom. Fagervall ritade före säsongen upp Björklövens boxplay för mig, Gunnar och några till, när han gick igenom Lövens spel. Han vill ha en liten box, ligga i skottlinjen och jobba med en spelare som kliver mot puck, de andra som ligger tajt i ett gummiband. Det tog sig förra säsongen med boxplay, han har fått lag att spela bra boxplay tidigare, men den här säsongen blev det aldrig bra. Delvis handlar det som viktiga boxplaykuggar som Messy och Söder som inte alls kom upp i nivå och backar som inte levererade eller blev skadade, läs Acke, Pukka och Backman. Målvakternas svaga insats spelare också roll, men som helhet har boxplay varit ett oväntat haveri för Björklöven.

Nu står Björklöven där. De har satsat, lastat pengar in i spelarbudgeten, organisationen är större än någonsin och allt är lagt i händerna på Fagervall och kraschat. Grönbergs värvningar har satt grus i förtroendet hos sponsorerna, publiktappet på slutet och missat slutspel har satt en tagg ekonomiskt. Det är en tuff situation för Löven. När de utvärderar kommer de nog att finna en del av samma saker som jag och många av fansen gjort. Då är frågan. Kan de behålla Joakim Fagervall? Är det en dålig tränare? Nej! Är det lösningen på att ta Björklöven till SHL? Troligen inte. Som jag förstått det får Per Kenttä frågan i famnen. Ta ned budgeten med den nya tränarens lön eller behålla Fagervall.

Jag vet verkligen inte hur han vill göra, men i mitt huvud lutar det mot att Fagervall får gå, eller omplaceras. Jag lider med Fagervall som byggt hus här, har familj här, men det är elitidrott. Fagervall är privilegierad med hög lön och ett eftertraktat jobb. Misslyckas du resultatmässigt får det konsekvenser.

Så tillslut. Vad tycker jag att Björklöven ska göra? Jag tycker att de i mångt och mycket ska börja om. Så många nya spelare som möjligt, en ny sportchef, helst en ny tränare, ny spelmodell. Den här vägen har på sitt sätt nått sin ände. Per Kenttä är något nytt. Låt honom skapa något nytt. Han har fått ett treårskontrakt. Låt oss se var det kan ta Björklöven. Det var varit blev tillslut ett fiasko. Femårsmålet mot SHL gick åt helvetet. Självklart ska någon sota för det, men det viktiga är vad som händer framåt. Fastna inte i det som varit, ta lärdom, gå vidare. Nummer ett kommer alltid att vara att få Björklövens a-lag att prestera resultat. Allt annat i föreningen kommer efter. vägen är vald. Den heter Per Kenttä. Hoppas att det är en bra väg.

För er som väntar på en intervju med Fagervall vet jag att kollegorna på VK/Folkbladet jobbar på det. Jag är i Frankrike den här veckan på jobbresa med Yranbolaget och kommer inte att göra några intervjuer. Planen är en längre med Salomonsson när jag kommer tillbaka.