Säsongen 2010/11 – släng dig i väggen. Här kommer Björklöven anno 2011/12.

Lite så är känslan efter kvällens uppvisning i Umeå Arena. Det var en fest, en hockeyfest utan dess like på den här nivån. Helt ärligt känns det som att man precis har kommit hem från en slutspelsmatch.

Sett till förra säsongen så går det nog bara att jämföra med hemmamatcherna mot Nybro. Så bra standard höll Björklövens hemmapremiär, trots att man spelar i en serie långt bortom den glamouriösa scenen. Det går inte att blunda – Green Devils tillsammans med sittplatspubliken är helt fantastisk.

Och visst fanns det anledning för publiken att leva om. Det var inte i går som Björklöven spelade så här fysiskt och energiskt. Fjolårets förtryckta tankar om att Löven spelar i division 1 var helt borta i kvällens match mot Piteå. Nu funderades det inte så mycket längre – utan small på, hela tiden. Det var fantastiskt roligt att se och det är rätt väg att gå för att framöver kunna nå framgång.

Några tankar:

– Kanadickerna Russ Moyer och Tylor Michel har presenterat sig på allvar. Två riktiga publikfriare som spelar med energi och går 100% in i närkamperna, även vid ställningen 7-2.

– Linus Boström. Snacka om att Boström har utvecklats sedan i fjol. Han är stor och stark, spelar finurligt och gör mål. Boström, tillsammans med Ledin och Vikström, utgör en väldigt spännande line som blir intressant att följa under hösten och vintern.

– William Quist. Gjorde inte sitt livs match mot Piteå, men var trots det riktigt bra. Han är helt vansinnigt stark och bra på att hålla i pucken och det är verkligen inte lätt att möta honom som motståndare. Redan nu kan jag garantera att han kommer hyllas fler gånger i vinter.

– Skotten. Alltså vi som har följt Löven de senaste åren har fått se avslut som varit allt annat än bra, hårda eller välplacerade. I dag fick vi vid ett flertal tillfällen se alla tre punkter i ett och samma avslut. Puckarna satt där de skulle.

Det går att lyfta fram ännu mer, men det gör vi vid ett senare tillfälle.