När jag och Lars flyttade ihop så ville jag gärna ha en hund, Lars är mer en kattmänniska.
Men vi pratade ihop oss kollade annonser och det hela slutade i att vi fick tag i en hund i Dalarna, en blandras av 7 raser och säljaren var Lars lärare i akupunktur.
Vi hyrde bil och hämtade henne. Jezzie Margareta Långnäsa Karlsson-Lund.
Vår fina Jezzie, hon blev tvärsjuk i maj och veterinären upptäckte en tumör som var på levern, Jezzie hade krampat och tumören var stor och hon fick avsluta sitt liv.
Min första hund – var egentligen inte min, men när jag var 4 år så lämnades jag bort till en familj som hade en hund.
Jag pratade enbart finska, familjen enbart svenska och de hade en hund som hette Nilla. Nilla ja- jag har kvar hennes halsband, luktar fortfarande Nilla.
Jag var livrädd för henne från början och efter några dagar så sov hon med mig, jag har fått höra att när jag låg där i kökssoffan så kom en man och skulle "busa" med mig och Nilla anföll honom och skyddade mig. Sen var vi ler och långhalm.
Nilla fick många valpar och jag minns att jag ville ha med mig en hem till stan, men den var för ung för att tas och när jag kom dit nästa gång var den borta. Min kompis Stig fick däremot en valp ur kulle.. Så avundsjuk jag var..
Nilla dog 1976.
Ersattes av en ny Nilla som var som en liten räv.
Jag bodde hos familjen till och från på skollov, hemma hos min "riktiga familj" tjatade jag på att jag ville ha en hund. Vi blev erbjudna att ta över en schäfer en gång, men det vart inget. När jag tjatade så sa mamma ganska ofta att hon hade redan 4 hundar (vi barn)..
Min syster Carina kom på ett bra knep att få mig till sin slav,
hon berättade att hon kände en man som hade cancer och skulle dö snart,
hon skulle få hans hund när han dog, om jag städade åt henne, om jag diskade och om jag gjorde än det ena än det andra av hennes sysslor så skulle jag få gå ut med hunden när hon skulle få den.
Det var en pekingese och jag sparade pengar och köpte ett halsband på Sokos i Vasa i inväntan på att mannen skulle dö någon gång.
Jag tittade på alla hundar i Vasa som var pekingeser och bara hoppades…
Nu långt senare så förstod jag ju såklart att det fanns ingen man med cancer som min syster kände..
När jag var på sommarlov hos Nilla så upptäckte vi att jag hade för lite kläder med mig, vi for hem till min familj för att hämta lite kläder, när jag kom hem så satt mina syskon i vardagsrummet med en hundvalp en vit/brun cocker spaniel,
jag frågade vems hunden var och de sa att den var vår och hette Peggy.
Jag anade att de ljög, men som jag längtade hem från landet hem till till stan där vi KANSKE hade en hundvalp en cocker spaniel så ljuvligt söt.
När jag då äntligen fick åka hem så sprang jag hela vägen hem från bussen och kom till vår bostad,
ingen hemma, ingen hundskål och inte ett spår av att det skulle finnas någon hund i vårt hem.
Jag ringde en släkting för att fråga var mina familj var och de hade åkt till sommarstugan, jag frågade väldigt försiktigt om vi hade en hund eller inte??
Fick svaret att vi haft en valp, men mina syskon gick sällan ut med den så den sket inne och morsan tappade tålamodet och lämnade tillbaka valpen till uppfödaren.
Efter det så blev det aldrig mer än hund i min familj, alltid fick jag höra att ingen skötte om Peggy. JAG fick alltså ingen chans, jag blev lurad.. De skaffade en när jag var borta och så gick det som det gick och det var ju JAG som mest velat ha en hund av oss fyra syskon. Vilket svek..
1986 fick jag min första egna hund, Nalle en blandning mellan fader okänd och en Keeshund. Ouppfostrad och lömsk.. Han hatade onyktra män, de med skägg coh de som doftade rakvatten. Han fick till slut fara till hundhimlen för han var opålitlig.
1990 köpte jag och min dåvarande flickvän en blandrasvalp Labrador och Bordercollie, Belinda, när vi skilde oss fick hon ha kvar henne,
Hon var en klok dam, så snäll och lugn och älskade frisbees.
1998 köpte jag en svart blandrasvalp Judith, Hon kostade 20 kr och var ett vilddjur, åt allt och när skinnsoffan blev ett minne blott så fick en granne henne. Hon brukade rasta henne åt mig när jag arbetade.
Hon dog av övervikt skulle jag tro grannen matade henne gärna.
Sedan blev det 2003 när Jezzie flyttade till oss.
Vi träffade på en semesterresa hos Lars kusin en Cavalier King Spaniel som hette Corro och Jezzie vart förtjust i honom.
2004 rinde hans matte och sa att hennes barnbarn blivit allergisk och undrade om vi ville ha honom, vi tog den och det var en hund av finare sort som inte lekte med blandrasen eller rättare sagt lekte aldrig.
Snart upptäckte vi att den hade hjärtfel, den fick eksem och den hade dåliga tänder och började klia sönder sig. Den älskade fruntimmer – bodde med två killar så den hade det inte bra.
När veterinärkostnaderna blev 18 000 på ett år så gav vi upp.
Då sa vi att det räcker med en hund.
Gissar att det tog en eller två veckor så fick vi en cockerspanielvalp av Lars klasskamrat. Han heter Linuz och är nu drygt 6 år gammal.
Vi funderar på att skaffa en kompis åt honom, men det blir inte förrän till våren isåfall.
Jack Russel, Cocker Spaniel, Golden, Labrador, Border Collie, blandras.. ja vi kollar läget på blocket annonser.
Senaste kommentarerna