Lucas vardag

Lite smått och gott som jag bjuder på - smågodis surt och sött, samt lite salt

Vasabåtarna dagskryssning

Av , , Bli först att kommentera 6

Dagskryssningen med Vasabåtarna igår var trevlig!

Vi åkte från Holmsund 09,00 framme i Vasa 14,00 och åter från Vasa 20,00  till Umeå 23,00   (lokala tider).

Priset var 265,- per person t/r.

Det var nästan som på "den gamla goda tiden" det var samma slags båtar,
det var nostalgi över det hela.

Vi fick gå ombord via bildäck, vilket var inga problem.
Fanns gott om sittplatser och hur många resenärer det var vet jag inte men gissar på ca 50 stycken.

Vi tog oss frukost på båten – det var prisvärt och gott.

Efter frukosten gick vi runt på båten och kollade runt.
Det var många ytor en del tomma men eftersom det var inte så många resenärer så kanske man såg mer hur tomt det var.
Fanns ett djurrum med hundburar så att ha med sig hunden skulle ju gå bra – om han har pass åt de vill säga.

Finns en liten butik som säljer både godis, souvenirer, lite alkohol och naturligtvis Vasabåtarnas spelkort.

Köpte suffeli och tupla saknade ananas karamellerna  men det fanns citronlakrits..

Senare åt vi dagens rätt som var lax med potatismos och sallad.
Jag gillade maten.

Pratade lite med personalen och med en resenär.
Det var som sagt riktigt kul.

Klev av båten via vanlig landstigning och buss in till staden.

Sedan drog vi våra väskor och fyllde de i butiker med korv och ost och annat som vi brukar shoppa i Finland.
Vi hann vara på Lidl, Citymarket, Anttila, Saluhallen, Loppmarknader, Minimoney
Sedan gick vi hem till en god vän som skjutsade oss tillbaka till båten.

Tack för skjutsen!

Väl på båten igen så var det mer folk på denna resa och i stort sett all personal var utbytt.

Vi käkade dagens rätt, som återigen var lax med potatismos, samt kyckling med ris. Jag är en man som gärna äter fisk så det vart lax igen.

Köpte sedan spelkort och så satte vi oss i dans/pubdelen där det spelades musik och vi spelade kort.

Handlade lite i shoppen och sen var det dags att gå av båten, landstigning på båten i Vasa och av båten i Holmsund skedde genom bildäck.

Jag är supernöjd med båtresan.

Hade jag kunnat gjort något så hade jag gärna haft en utställning med lite historik om Vasabåtarnas tidsepoker, med t ex foton från förr med alla båtar som åkt och dessutom deras reklamprylar och annat skoj lite museum över det hela…

Kanske haft en frågeQuiz om Vasabåtarna i restaurangen för att ha någon slags underhållning och en vinst på en dagskryssning hade ju varit kanon. Bingo?

Kommer definitivt att åka fler gånger.

Vad som förvånar mig är bilpriserna nästan 1000 kr för bil t/r.
Så därför parkerade vi bilen i Holmsund.

Väl ombord så fick vi veta att bilen på kryssningar kostar 10€ enkelväg dvs 20 € t/r ca 185 kr..  Attans att vi inte visste det då hade vi såklart haft med oss bilen och kunnat handla mycket mer och gynnat Vasas butiker.
Men när vi bokade resan på nätet så fanns inte dessa priser.

Checkade på det nu på hemsidan och inser att det var inte så..
Det gäller bara resenärer från Finland på lördagar på dagskryssningen då!

HALLÅ! Varför gäller det inte resan på måndagar/tisdagar för resande från Sverige??
Läste att det är få svenskar som reser över – men så konstigt om det är dyrare att resa med bil från Sverige än från Finland??

Har skrivit och klagat till Vasabåtarna och hoppas de inser det stora misstaget.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Anmälningar till Hönsmarknaden

Av , , 1 kommentar 6

Hönsmarknad 2 juni 11-16 i Bodarna Vindeln.
Vi har ju bestämt att vi ska ha en hönsmarknad och anmälningarna droppar in för fullt!
Så skoj!
Vi märker att det blir större och större och framförallt så blir det så mycket olika saker!
Höns, kycklingar, tuppar, vaktlar, ägg. Ankor.
Kaniner, plantor, potatissorter,
Hembakt mjukkaka, tovade saker, betonggrejer,
Grillat, fika m.m. 
MÅNGA Loppisbord med allt möjligt!

Som det ser ut i dagsläget så kommer det säljare från Umeå. Vännäs, Dorotea, Vindeln, Skellefteå, Boliden, Kåge, Nordmaling, Mickelsträsk, Rödå, Tavelsjö m.m.

DETTA blir en mycket bra dag!

Så boka ett marknadsbesök den 2 juni 11-16.

Vill ni boka er som säljare så blir det per mail till mig

lucaslund@telia.com

Kostar inget att sälja men man ska ha med sig eget bord eller om man har tänkt sig ett bakluckeloppis.

Hittills nästan 40 säljare anälda!

Facebook

Av , , 7 kommentarer 13

Jag undrar om det är tredje världskriget som startar där.

Alla inlägg som skrivs, alla bilder som sprids, mobbning på hög nivå, bilder som läggs ut som kanske har upphovsrätt som sprids vidare, "roliga" bilder på folk på fyllan, sångvideos, alla inlägg om invandrare, sajter om folk som saknas/försvunnit.
De kanske har skyddad identitet – jag vet inte om jag vill att folk lägger upp efterlysning på mig och bilden sprids vidare över hela nätet, jag kanske har tagit en "frivillig" semester. Samtidigt så förstår jag att folk oroar sig och bryr sig.

Facebook är ju "Se & Hör" eller "FLASHBACK" eller rena skvallercentralen.

OM man får för sig att någon kanske separerat – snabb är man inne på Facebook och checkar deras relationsstatus.

Vänner skriver om sina vänners sjukdomar, eller då de åker in på förlossningen..
DET är ett sätt att bry sig om – men kanske bättre att prata med människorna direkt

Relationsstatusar som byts, folk som dör och deras konton inte kan raderas.
 

Alla "facerapes" – dvs man är inne på andras konton och skriver lustiga statusar
- jag vet jag är inte bättre/sämre än nån annan..

Söker du ett jobb så kan arbetsgivaren luska fram det mesta om dig där.

Tar man bort en vän som inte tillför dig något som vän på facebook - så tror de att man är ovänner, eller söker man en vänförfrågan och inte blir accepterad – jaha – de gillar inte en? Eller någon vill bli vän med mig som jag knappt känner eller en som jag inte vill ska kunna läsa mina inlägg.

Facebook är stort – rätt mäktigt men ack så farligt.
Beroendeframkallande.

Fast det blir ju vad man gör det till så klart!

Positivt är ju att man har kontakt med många som man annars kanske inte har kontakt med – gamla kompisar, släkt från när och fjärran. man kan lägga upp bilder på sina barn och barnbarn och man blir gratulerad på sina stora dagar.
Så allt är inte minus.

Men när man ser att folk lägger upp bilder som är rasistiska om än kanske rätt "smygande" rasistiska.
Eller när jag såg en bild på en barnamördare.
HUR kan jag veta om det är sant?? Ska jag dömma?

Eller när man anar att någon har en relation med någon som gör en illa – ska jag via facebook skriva åt den personen istället för att prata rent ut? För plötsligt så har denna någon hackat in sig på ens sida och drama uppstår.

 

Tredje världskriget har kanske redan börjat? På FACEBOOK??

Jag börjar mer och mer fundera på att radera mitt facebookkonto

7 kommentarer

Oj vad det tinar upp ute!

Av , , 1 kommentar 8

Nu vet man inte snart vad man ska ha på fötterna, gummistövlar – halkar man ju lätt i. Powerskor är lite väl varma men tål vatten.
Träskor – ha ha – jag skojar!
Promenadskor – nä då blir man dyngsur om fötterna.

Nåja jag hoppas att våren är här och att snön tinar bort.

Idag öppnade jag åt hönorna så de skuklle få gå ut i hönsgården. De kikade ut och det räckte för de – det var ju alldeles vitt och snörikt i hönsgården. Jag skottade undan lite.. Men icke.

Igår hade vi storrengöring i hönshuset och rengjorde fötter och smorde in de med salvor mot kalkben.
Hönsvård tog tid men välbehövligt.

Ha en bra dag!

1 kommentar

Senaste inläggets respons

Av , , 3 kommentarer 13

Hej på Er!

Tack för all respons på mitt förra inlägg.

Fått många kommentarer privat, via facebook och här om att det var bra skrivet.

Fick många sidvisningar på bloggen.
Har naturligtvis också fått kritik vilket inte alls förvånar mig – man kan ju inte vara överens med alla.

Nåja rubrikerna i VF och VK har ju naturligtvis gjort att detta har uppmärksammats och rutinerna har setts över.
Det finns bra och dåliga rykten och jag står för att jag har svårt att tro att någon skulle vara utan mat i 17 timmar på ett äldreboende i Vindelns Kommun..

VILL man inte äta – dvs man vägrar öppna munnen och vänder bort huvudet och spottar ut allt, då kan man inte tvinga personen att äta för då begår man ett övergrepp.

Men som sagt utan mat i 17 timmar är nog endast ett enstaka tillfälle med särskilda skäl.

För man serveras ju frukost, lunch, fika, middag, kvällsfika, och nattpersonalen brukar ge de som önskar en nattmacka eller ett glas mjölk/vatten/näringsdryck om så önskas.

3 kommentarer

Äldreomsorgen och reportage

Av , , 12 kommentarer 32

Nu är jag upprörd, 17 timmar utan mat.

Har läst alla kommentarer på VF och reportaget om Älvbacken.

Jag har jobbat där jag har jobbat på MÅNGA olika ställen både inom kommuner och inom privatvård.

Tyvärr så får det en hel del rubriker i tidningar om vanvård,
om misär inom äldreomsorgen.

Sällan MYCKET sällan skrivs det om något som är bra.

När jag arbetade på privata äldreboenden dvs på platser som folk köpt till sig för dyra pengar så blev jag förskräckt.
Det är en fin fasad och fina möbler, det finns vin till maten.
Man har Qigong, läsecirklar och det finns parker att sitta på och sola och man får en hel del trevliga stunder utomhus.

Det finns personal som är underbar som jobbat i många år som känner de boende och vet hur de vill ha det. 
Jag arbetade åt bemanningsföretag dvs jag blev inhyrd på sådana ställen.
Jag mottogs med glädje för jag var ju svenskspråkig, hade utbildning och jag fick delegering direkt.
Man fick aldrig inskolning utan man fick ett papper där det stod det man behövde veta just för den kvällen. Jag kom på ett ställe med 32 boenden och det var 2 personal som skulle ta hand om de alla jag fick 16 nycklar i handen och en medicinlista och jag sprang som en tok från 16.30-21.00 och la dessa i säng själv!
Det var första gången jag satte min fot på stället och jag gav mediciner till alla som skulle ha.
SÅ ÄR DET PÅ PRIVATA STÄLLEN! 

Jag tyckte om att arbeta så – men ganska snart raserade fasaden.
Väldigt många outbildade jobbade – väldigt många hade ej ens lärt sig fullgod svenska.
Ibland var människosynen skrämmande. Man kunde se personal kränka de äldre.
Många dementa blev alltmer oroliga och aggressiva – är det så konstigt om man är dement och personalen kan ej prata ens språk och dessutom ibland skrek åt de dementa.
Jag och flera med mig pratade med ledningen och det blev bättre, men hur länge hade det pågått och varför sa ingen nåt?
Jo man hade fått ihop rutiner och nyanaställda fick veta att så var det.
Man hängde på och trodde att så är det inom vården.

På ett ställe hade de skrivit listor på kylskåpet med priser på vad maten kostade så att man inte gav för mycket mat. Ostskiva 1,50, banan 3 kr styck och så vidare.

Jag var förtvivlad.
Jag kunde inte ville inte jobba kvar samtidigt som jag kände mig som en feg skit som lämnade stället, för när jag arbetade så slet jag som en tok och försökte med alla medel göra allt så bra som möjligt just den kvällen.
De som jobbade fast och var där varje dag hade nog tyvärr resignerat.

När jag jobbade på Sannagården, Almagården, hemtjänsten, på gruppboenden i VINDELNS KOMMUN, så existerade LIVSKVALITET!

Det var lugn och ro, bra mat, man började med morgonrutinerna efter morgonrapporten ca 07.15 Innan 10.00 hade samtliga på avdelningen fått komma upp ätit frukost (gröt kaffe smörgås), nån hade duschat och de som var uppe först kanske redan hade behov av vila eftersom de kanske både duschat och skött magen vilket tar på orken.

Till lunch var det rejäl lunch med smörgås och dryck.

Efter lunch  var det vila för en del på avdelningen som ej vilat tidigare och en del toalettpassningar.
Nu skulle ju personal ha lunchrast, en del har delade turer och ska hem för att komma åter kl 1600.
Kvällspersonalen kommer och ska ha rapport.
När allt detta är avklarat så är det fika. Det blir kaffe/the/saft och något till kaffet oftast vetebullar eller nån ruta.
Några vilar igen och får komma upp till middagen. Några ska toapassas och sen finns det de som behöver bytas på, de som ska ha det städat på rummet.
Inte många stunder man hinner ta igen sig.
Då får vi inte glömma att det finns anhöriga som ringer, som kommer på besök och så ska en del till vårdcentraler, frisören, fotvårdaren, kanske det ska inhandlas hygienartiklar.
I bästa fall så kan man ta med sig nån av de boenden som är piggare på en promenad till närmaste butik.
Åter middag och det börjar vid 15.45 kanske så att de som slutar 16 – 16.30 hinner duka fram ta upp de som har legat,  till matbordet och sen ska kvällspersonalen dela ut maten, Mata några och efter middagen ska allt plockas undan och borden ska torkas och några vill in på sina rum en del vill lägga sig.

Vid 19-tiden är det kvällsfika som kan vara alltifrån näringsdryck, fil, smörgås kaffe eller annan dryck.
Sen ska alla göras klara för natten, läggas och toapassas, bytas på och när nattpersonalen kommer så kanske 1-2-3 sitter uppe och man ska avge en rapport.

Jag kan inte se och förstå att någonstans här skulle det ha varit ett 17 timmars pass utan mat.
Jag kan ej heller se att här nånstans så har någon blivit kränkt av personal som varit otrevliga.
Anhöriga som kommer och hälsar på är alltid välkomna – de hälsar ju på sin anhöriga och kanske tar hand om henne/honom under den stunden så man kan ge guldkant åt en annan under tiden.
Men om en anhörig kommer när det är som stressigast så kanske personalen inte hinner vara med den anhöriga för de andra blir ju åtsidosatta.

Man har det inte lugnt på en avdelning för det ska matas, det ska bytas, det ska tvättas, det ska städas, det ska ordnas med pengar, tider för dokumentation, det ska göras något hela tiden.

Men utan mat  i 17 timmar (???) det existerar inte i Vindelns kommun.


Hade jag möjligheten så skulle jag ta mina anhöriga från andra kommuner och placera de i Vindelns kommuns äldreboenden framför de privata ställena.

Bör tilläggas att jag jobbar inte på Älvbacken, Almagården eller hemtjänsten idag – jag arbetar som personlig assistent.

Reportaget, kommentarerna på VF är så missvisande så USCH!

Heder åt de som arbetar på äldreboenden, de behöver inte få denna kritik mot sig!

Däremot borde ledningen se till att personalen slipper delade turer, har en bra lön, stannar på sina arbetsplatser så det blir kvalitet och rutiner, de ska vara rädda om sina vikarier och se till att uppmuntra berömma sin personal och inte bara ta kontakt när det ska klagas på något.

Tack för mig!

 

 

12 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Friserade kycklingar

Av , , Bli först att kommentera 5

Förra året såg jag för första gången en friserad höna.

De ser ut som om man lagt in en elstöt i hönan och sedan torktumlat de.

Nu har vi kläckt fram kycklingar och det vart faktiskt 6 friserade kycklingar!
Det märks först när deras fjädrar bildas.

Ska bli skoj att se de växa upp.

Friserade – ja de har naturliga lockar jag har inte permanentat de.

Bli först att kommentera

Måndagmorgon – Ledig dag

Av , , Bli först att kommentera 8

Har alltid lediga måndagar, det gillar jag. Om jag har ledig helg så blir helgen längre och har jag jobbat helg så är jag ju ledig efteråt.

Att jobba inom vård och omsorg gör ju att man jobbar inte som andra, för de som har behov av vård har ju det dygnet runt.
Ibland undrar man om man verkligen inte är tokig som jobbar inom vården?
Oftast så jobbar man obekväma arbetstider, man har inga höjdarlöner, man ska ha tålamod, vara på bra humör, man gör allt till en eller flera personer som de inte klarar av själva.
Jag har jobbat inom vården sen mars 1994.
Hade en paus och återgick till affärslivet under drygt 1 år, så man kan grovt säga att jag jobbat hälften av mitt hittills arbetsliv drygt hälften inom vården och knappt hälften i livsmedelsbutiker.

Det är mycket snack om delade turer och dåliga arbetstider inom vården.

Det värsta schema jag hade var när jag jobbade
13-21.30 på fredag
7-12 samt 16-21 lördag
7-16 söndag
7-14 måndag
2 helger av 5. hade man då.

Huvva..

Jag har det bra nu med mitt schema.

När man väl börjat jobba inom vården med oregelbundna tider så blir man ju lite bortskämd också med lediga vardagar, man kan göra ärenden utan att ta ledigt från jobbet.
Så att jobba 7-16 måndag till fredag är nog inte heller min grej.

Däremot skulle jag gärna jobba massor i två veckor och ledig i två veckor.
Därför har jag sökt jobb på "Finlandsfärjorna" ett antal gånger utan att få jobb.
Vilket är trist, jag är tvåspråkig, har jobbat inom service i hela mitt liv och rest en hel del med båtarna så jag vet ju hur det är att vara resenär.

Men jag gissar att jag skulle säkert jobba mina två veckor på båten, mina två veckor ledigt så skulle jag jobba extra på andra ställen och i slutändan så skulle jag jobba jämt.

Jag har problem – jag är arbetsnarkoman. jag vet..

Bli först att kommentera

Jädrans huvudvärk

Av , , Bli först att kommentera 7

Två dagar nu har jag haft huvudvärk, det kommer och går och det blir aldrig riktigt bra eller så illa att jag spyr.

Jag var 8 år då jag fick mitt första "migränanfall".
Det började med att en kille i skolan kom fram och dunkade mitt huvud mot en betongvägg.
Jag fick ofta huvudvärk och skolsköterskan skrev ut några piller och jag blev rätt bra.

Då hände det att jag råkade ut för samma sak och huvudvärken började igen.
Jag minns att jag på väg hem från skolan ofta fick sitta ner och jag spydde och spydde..
I vår släkt finns migrän så det resulterade i att jag fick diagnosen migrän.
Jag gick åter till skolsköterskan och bad om samma slags piller men hon mindes inte vad hon gett mig så jag fick "bara" aspirin.
Jag hade ofta ofta huvudvärk, låg och spydde och tog aspirin, hjälpte det inte så tog jag mer aspirin och jag minns att jag fick några kuvert med "huvudvärkspulver" av min mormor.
Jösses vad mediciner jag tryckte i mig och spydde.

Skulle det vara nåt skoj på gång så nog hade jag huvudvärk.

När jag gick i sjuan så hamnade jag hos en barnläkare i Södertälje – han skrev ut en massa tabletter åt mig.
Jag minns att jag mådde så illa av de så jag åt de inte om jag mådde bra – de var förebyggande så jag skulle äta de dagligen, men jag var yr och mådde illa av de, så jag tog de sporadiskt – dvs när jag hade huvudvärk.
Jag ljög för läkaren och sa att jag mådde bra och inte hade huvudvärk länge, då sa han att det var farligt att tvärsluta med de – att jag var tvungen att trappa ner.. så jag började käka de igen för att trappa ner..
Jag visste ej bättre..
Jag var väl i 19-20års åldern så började jag få synbortfall, mitt i allt så blev jag blind på ett öga i några minuter. Jag fick det till och från, jag fick aldrig huvudvärk i samband med synbortfallen..
Gick till läkare och remitterades till Huddinge Sjukhus – Neurologen.
Där var det lite kaos jag fick nya läkare hela tiden och alla kom med olika bud. Var det inte en blodpropp i hjärnan så var det en hjärntumör och sen blev jag diagnostiserad migrän.
Jag fick käka en massa mediciner både förebyggande, och vid anfall.

Lumpartiden blev det riktigt illa. Jag låg och spydde på kompaniet och militärläkaren skrev ut än mer mediciner. Jag åt 12 tabletter om dagen förebyggande.

Ja så har det varit från det jag var 8 år.
Jag har provat akupunktur, både via vårdcentraler och privata akupunktörer, jag har blivit rekommenderad än det ena än det andra.
Varit hos en Homeopat, ringt en "healing på distans".

Tandreglering hade jag ett tag, fick bettskena och nedslipning av mina tänder.

Jag tål ej alkohol, om jag dricker så brukar jag ha migrän och spy hela dagen.
Tack vare detta så är jag då ingen missbrukare av alkohol som så många i vår släkt.

Det som hjälpt mig bäst är faktiskt min Lars när han gav mig akupunktur (TCM).

Har även gått på västerländsk akupunktur men den har inte hjälpt den har gett mig bara mardrömmar.

Jag undviker apelsinjuice, apelsiner, starka ostar, choklad (fast där fuskar jag rätt ofta!), tomater, rödvin, sprit, mycket starkt kryddad mat brukar vara ibland dåligt för min skalle.

Jag har vädigt svårt för starkt ljus  t ex en stark lampa kan ge mig världens huvudvärk, dofter är jag extra känslig mot särskilt vid huvudvärk, doften av raklödder eller en stark parfym kan få mig att kräkas.

Däremot gör ljud mig inget alls!  Har jag huvudvärk så kan jag lyssna på musik eller om nån skramlar med porslin eller liknande så gör det mig inget.

Men om jag går upp och ner i trappor eller bär tunga saker så blir det strax värre.
Nivåskillnader..

Har en god vän som har liknande huvudvärk och till honom har en läkare sagt att han har en typisk huvudvärk som drabbar de som föds för tidigt??!

Jag föddes ju i 6:e månaden så det kan ju bero på det?!

Killen som banka min skalle mot betongväggen har jag flera gånger tänkt mörda.. jag minns vad han heter och jag har nog emellanåt tänkt söka upp honom..

Min mamma sa att jag hade sån huvudvärk för att jag aldrig var ute i friska luften.. så när jag hade migrän så kunde jag gå ut och sitta på en brygga och andas in frisk luft och spy i havet..

Jag har konstigt nog få sjukdagar från jobbet pga huvudvärken.
Utan det slår till oftast på lediga dagar..
Då tror jag att det är spänningshuvudvärk.

Fast skitsamma vad för slags huvudvärk det är – det är ont i skallen och det rejält!

Jag brukar säga att det enda jag ärvt av min släkt är just huvudvärken. Min son hade en hel del huvudvärk och likaså min dotter  men jag vet att jag ofta tänkte som ung att jag vill inte ha barn om de ska få min huvudvärk.
Jag skulle ju naturligtvis inte välja bort de – men jag blir ledsen när jag de har ont i skallen och känner mig skyldig.

Värsta huvudvärksanfallet är när jag har sex och det är sker just när jag ska få utlösning, det händer inte så ofta att jag får såna huvudvärksanfall, men jag har trott vid dessa tillfällen att nu spricker hjärnan nu dör jag..

Jag har provat dessa mediciner under mitt liv och säkert fler som jag inte minns nu

Anervan, Catapresan, Diphydan, imigran, albyl, magnecyl, citodon, treo, ibumetin, ibuprofen, Alvedon, naprosyn, naproxen, aspirin, huvudvärkspulver, ryska tabletter,
Voltaren Rapid, Inderal, Sumatriptan, Ipren, zolmitriptan, panodil,

Nässpray och engångsinjektioner av imigran var lite si och så med..
Spydde som en gris av nässprayen, injektion gjorde mig urdålig en stund för att sen bli som en duracellkanin.

Idag tar jag 2 Alvedon, 1 ipren och så kaffe på det och det brukar hjälpa oftast.

TREO tar jag aldrig mer.. Citodon likaså. DE gjorde det om möjligt värre för mig.

En blöt kall handduk på pannan i ett mörkt rum och sova en stund kan hjälpa..

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Många projekt..

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag brukar få för mig att "DET" skulle vara skoj att göra.
Sen blir det aldrig fullföljt.
Det är som om jag tappar gnistan, eller som om fabriken stannar till just på slutet.
I Finland pratar man om "Loppukiri" det är väl ungefär som slutspurten..
Den saknar jag ofta.

Vi har en benägenhet som heter möblera om hemma. Ibland är det lugnt ett tag men sen kommer det i omgångar.

Då slutar det OFTAST med ett eller 2 rum som blir "skrotrum", dvs de rum som inte blir klara där det är kaos.
Mitt "kontor" har varit det ett bra tag nu.
Jo, joo jag ska ta tag i det, men inte idag. 
Imorgon ska jag ju göra det andra så kanske den tredje dagen..
Nää det går veckor månader och det blir alldeles stilla.
Just nu har jag många kaos i mitt liv, men jag gör dessa kaos varken till det värre eller till mindre utan de får bara vara tills jag känner för att ta tag i det..

Känner inte för det idag heller.

Jag vill så mycket, men jag tror mig inte klara av det så då får det vara.

Har sällan fått beröm för saker jag gjort,

eller rättare sagt kanske jag är urdålig på att ta till mig beröm.

MEN när någon ger mig kritik så då lyssnar jag och tar till mig det och ältar det om och om igen..

VEM mår bra av det?? Definitivt inte jag.

Jag borde börja tänka om. Men inte idag – inte imorgon men kanske sen.

Projektet "tänka om" lägger jag i ett skrotrum så länge.

Men första gången i mitt liv så har jag börjat tro att folk gillar mig, det känns bra, fast det är väl så att folk alltid gillat mig eller ogillat mig men jag själv har inte gillat mig och då kan man inte ta till sig att man är omtyckt.

Glömmer aldrig när jag gick i samtalsterapi och berättade för min terapeut att jag har så svårt att visa känslor, jag är ingen sån där som säger "Jag älskar dig" eller kramar någon spontant.
Då fick jag motfrågan – har någon sagt åt dig att de älskar dig då? Då kom jag på att så var inte fallet – hur ska jag kunna visa känslor om ingen visat de för mig?

Så efter det - så har jag lärt mig att säga "jag älskar dig" – kanske inte dagligen absolut inte i ren slentrian, men när jag sagt det så har jag MENAT det och det är viktigare än att man säger det hela tiden utan att det betyder nåt.

Jag älskar min man, mina barn och barnbarn.

Hoppas de förstår det även när jag inte visar det.

Kram på er!

Bli först att kommentera